Att vara Maria Graube

MORGONEN
Upptäckte att mitt frukostbröd börjat mögla men hade, som tur var, en brödbit från gårdagens lunch att äta.
Efter frukost satte jag mig med lite bankärenden, bland annat till Kontorstjänst för bokföringen gällande oktober månad. Har inte hört något därifrån sedan jag skickade in de sista kvittona för nån vecka sedan så jag hoppas allt fungerar inför skatteinbetalningen nu i november.

Noterade att SEB, precis som Swedbank, tar 35 kronor i avgift för utlandsuttag. Det kommer bli dyrt att ha deras kort här i Marocko. Jag vill inte ha en massa cash liggandes hemma utan vill kunna ta ut när jag behöver. Men att ta ut 500 spänn och betala 35 kronor för det varje gång... Näe! Hoppas jag kan få en ny kod från Ica. Mailade till deras huvudkontor och vädjade om hjälp förra veckan men har fortfarande inget hört.

ATT ANVÄNDA ELLER INTE ANVÄNDA?
Straxt före tio gick jag till Golden Beach pool och tog ett varv runt för att höra om gästerna som låg där, behövde mig. De hade några frågor och efter att ha besvarat dem fortsatte jag via cornischen till kontoret. Det hade börjat blåsa och jag såg några som försökte surfa på vågorna.


Passerade en telefonkiosk. Om man inte har mobil kan man ringa där. Och det är faktiskt en del som använder den...



Vi har brandposter med jämna mellanrum. Till och med på cornischen där Atlanten ligger precis bredvid.


Jag gick bankgatan och hittade en bankomat... skulle jag våga använda mitt Swedbankkort där??? Jag var, kan man säga, lite, rädd. Jag fattade ändå beslutet att försöka. Man kan inte gå omkring och vara rädd här i livet. Jag tryckte in kortet, uppgav min kod och bestämde hur mycket pengar jag ville ha - och, mina damer och herrar, det gick alldeles utmärkt!


PÅ KONTORET
Spatserade glatt vidare till kontoret och började jag göra om mitt utflyktsmaterial till Marrakech lite grann. Det skulle sedan kopieras på Atlas Tours kontor - men nyckeln?

Det var bara det att nyckeln låg inte där! Så det skulle alltså inte bli något kopierat idag eftersom personalen där är lediga söndagar och jag hade inga planer på att försöka bryta mig in. Jag försökte då finna på annan råd.
Jag valde att ta min mailade karta över området Agadir - Marrakech - Essaouira och leta efter ett program som kunde vända den eftersom den var liggande och blev pytteliten i A5-foldern. Det tog sin lilla stund men till slut lyckades jag men vet inte hur. Det slutade iallafall med att det blev utskrift på skrivaren istället av 16 program (för 32 personer som jag trodde vi skulle bli).

Det var bara det att då tog bläcket slut och det blev bara halva sidor! Nu visste jag att Therese hade köpt en ny patron men hittade den inte. Jag ringde och frågade och fick veta var den låg men hon föreslog att jag först skulle försöka skaka den. Det hade funkat ett par gånger tidigare. Sagt och gjort!

Det var bara det att jag hade en vit tröja på mig och små svarta korn sprutade på magen. Var inte det roligt så säg? Men det var inte slut där!
Det var dags för nästa projekt - att leta efter den Marrakechkartan som användes förra året. Jag letade i alla mappar på datorn.
Det var bara det att det inte fanns någon sparad digital karta på hårddisken... så jag fick alltså gå ifrån kontoret utan att ha liksom gjort det jag kom för att göra - kopiera mitt utflyktsmaterial. Det blev lite jobbigare än så och jag kunde heller inte göra färdigt. Kärlek!

BJUDEN PÅ LUNCH
Jag lämnade kontoret runt tolv. Då hade det börjat komma moln och det blåste riktigt rejält. Och jag som hade nedsläppt hår för första gången jag kom. Det svepte runt ansiktet som en bläckfisk. Jätteirriterande, så klart! Jag gick hem till Therese, som bjöd på kycklingwok och kaffe på maten. Jättegott!
Vi skiljdes sedan åt. Jag gick hem och lämpade av saker ifrån min tunga ryggsäck och Therese laddade för servicekontoret. Och nu blev det snodd på under hemvägen!

I SOUK AL-HAD
Jag hade nästan två timmar hemma innan jag åkte iväg till souk al-Had, där jag träffade 9 gäster som ville hänga med mig och handla. Idag hade jag inget som avslöjade att jag var Apollo-guide men i entrén blev jag uppmärksammad och tilltalad med namn av några jag aldrig sett. Ryktena går snabbt. Fick till och med en souk-guide som varnade mig från att ha ryggsäcken på ryggen för alla ficktjuvar och sedan gick hack i häl trots att jag berättade att jag hittade i souken och faktiskt bodde i Agadir... När fyra gäster avlägsnade sig från gruppen följde han med dem istället. Kändes helt okej!

Vi passerade igenom möbelavdelningen och jag kommenterade våra tunga, något mörka möbler. och att vi pyntar med tyger i gardiner, kuddar och mattor. Då plötsligt får vi syn på en cerise-rosa soffgrupp! Hualigen!



Denna afton fick jag tag i en svart tunnare sjal som jag tror kommer matcha min Djellaba men hittade ingen karbinhake till min väska från Ullared som gick sönder första veckan jag använde den. Däremot kom jag hem med apelsiner, mandariner, potatis, gurka, tomater, svarta skrynkliga oliver (Godast i världen?) och välhängt kött (biff).


Det är jätteroligt att gå och handla i souken på söndagarna. Då ser man inte många turisterna och eftersom det är marockanernas lediga dag är det fullsmockat. En kaskad  av hög ljudnivå, dofter, färger och former, allt i en enda mix som gör mig lycklig i själen. Det är lite som att gå på Skänningemarken varje vecka - fast tio gånger roligare eftersom här finns ALLT.

Miljökontoret skulle slå bakut hur livsmedelshanteringen fungerar - eller inte fungerar.? Men Sverge är för rent, helt klart. Vi överdriver. Här ligger köttet längs med den trånga gångvägen. Det är dammigt, folk går förbi hela tiden, pratar, harklar sig, spottar på marken och hänger ibland på samma bänk som köttet ligger på för att växla några ord med säljaren. Själv la jag min väska på samma bänk medan jag tog upp min plånbok. De tar emot pengarna, lägger dem i kassalådan och skär sedan upp kött till nästa kund utan att tvätta sig emellan - och så fortgår det varje dag... från klockan nio på morgonen till iallafall sju på kvällen.
Men det är så det är här - och vi tänker liksom inte på det. Och än har ingen dött (vad jag vet). Och jag lever ju. Skriver jag så lever jag ha ha och en sak är säker.. Vi är inte mycket sjuka här heller!

Och vad gäller köttet som visserligen ligger framme i värmen från morgonen och får påhälsningar av folk och flugor, så kokar jag det först och sen steker det. Jag lovar att så mört kött som vi har här, det hittar du inte i Sverige! Och oliverna kan man, om man är lite räddhågsen, skölja i köpevatten och låta rinna av. Men det äter jag direkt. Jag brukar passa på att ta en provsmak innan jag köper - direkt från bordet.

När jag skulle hem var det som vanligt fulla taxis som passerade. Men så plötsligt stannade en, som hade en man i baksätet. Chauffören frågade vart jag skulle och efter att ha berättat så sa han 'hoppa in' så hakade jag på. Först skjutsade vi hem mannen som bodde i ett enkelt bostadskvarter i Talborjt dit jag aldrig haft ett ärende (och förmodligen inte kommer ha det heller). Kanske en vansinnig grej (igen?) men alltså man kan inte gå omkring och misstro människor och vara rädd hela tiden. Livet blir så otroligt trist och smalt, om ni förstår vad jag menar. Och hem kom jag ju!

MARRAKECH 3/11
Väl hemma ringde servicetelefonen och jag fick 5 personer som anmälde sig till Marrakech på onsdag. Jag ringde och meddelade Therese som räknade ut att jag nu kommer ha minst 40 (!) med mig på onsdag och vi måste sätta säljstopp! 
Visserligen roligt men ändå inte. De som ringer imorgon och på tisdag får vi ha på en väntelista. Jag gav som förslag att jag hoppar över min lediga dag och tar en minibuss upp på torsdag om det behövs. Det är klart att gästerna ska komma till Marrakech när de bara är 25 mil ifrån. Man kan inte komma till Marocko och inte besöka den stan!
Jag som tyckte jag hade tagit i när jag skrivit ut utflyktsmaterialet, tyckte jag... Men 32-gränsen bräckte vi idag. Så himla roligt!!!

På söndagar har vi sophämtning där jag bor. De kommer och samlar upp i en helt vanlig sopbil, liknande den vi har. Skillnaden är att det inte finns någon press. Så när det är full så lastar man på taket istälet.