Att vara Maria Graube

Det var fullmåne i natt - och det märktes på gästerna vi hade att göra med idag. Kärlek till ALLA - tänkte jag flera gånger under dagen.

Själv vaknade jag trött med ryggvärk. Men sånt är bara att slå i från sig. Det finns ingen nytta med att känna efter. Då blir det inget gjort. Efter frukost kämpade jag istället med mitt internet som bara slog ifrån. Fick till slut ordning på det och då hade klockan blivit kvart över nio.

Jag hade ett jobb- och ett lägenhetserbjudande (lgh i Motala) på mailen, som dessvärre inte är aktuellt i skrivande stund. Men visst är det roligt att få erbjudanden, helt visst.

På förmiddagen gick jag bort till Amadil Beach för att kolla upp ett par saker och gick därefter till kontoret. Då började det.

Första samtalet rörde sig om en utflykt på fredag som man promt ville prata om på sitt hotellet. Jag undrade om inte frågorna kunde tas på telefon eftersom jag skulle vara på kontoret mest hela dagen,  men Nej, det gick inte.
Aja, tänkte jag. Det är bara att gilla läget.

Så kom sura samtalet nummer två. Gästen var sur över att det inte fanns någon infopärm på hotellet (och heller ingen turistinformation i stan!) och påstod att den som sänt bussen hade sagt att det skulle finnas en Apollopärm och det fanns minsann ingen. Nu hör det till saken att JAG sände den bussen och jag hänvisar ENBART till servicetelefon både i Marrakech och Essaourira och nämner aldrig ordet Pärm!!!
Aja, tänkte jag. Det är bara att gilla läget.

Dags för samtal nummer tre, denna "Krävande gästernas dag". Gästen krävde att få bli upphämtad på sitt hotell i anslutning till bokad utflykt eftersom han inte orkade gå till det närliggande hotell där vi har upphämtning (200 meter). Då undrade jag hur han tänkte orka i Marrakech, men det skulle inte vara några problem fick jag veta.
Aja, tänkte jag. Det är bara att gilla läget.

Therese kom och vi och tog en kaffe på Café Paris som ligger nästan granne med oss. Jag hade varit och beställt och fått levererat en tonfisksandwich på Calipso och var därför inte så sugen på lunch.

Vi jobbade på kontoret nån timme sedan fick jag i uppdrag att gå till vårt tryckeri för att höra om kostnader för kopiering. Kopiatorn på agentens kontor lämnar övrigt att önska. Sedan vi kom har skiftnyckeln och röda lampor varit tända. Den låter som ett tröskverk och när den är varm får jag ut något som mer liknar ett dragspel än ett slätt papper. Inte så kul att jobba med! Fast den var påverkad INNAN fullmånen och har inte så mycket med dagen att göra...

När jag hade varit på Digital Copy åkte jag till Marjane efter att ha tagit en lite promenad i bostadskvarteren uppe vid Klockstapeln.



Stannade till i en av våra parker (den här ligger i Talborjt) och andades lite vid fontänen och hälsade på de marockanska kvinnorna som satt på bänkarna runt om. De hejade glatt tillbaka och hälsade mig välkommen. Uppskattat en dag som denna!


Efter Marjane åkte jag hem och packade upp det jag köpte. Och tro det eller ej. Jag kom hem med ett par GUMMISTÖVLAR - svarta med rosa och lila blommor. Hjäääääälp! Läskigt värre! Men nu är jag laddad för både de 47 mm regn som ska komma på lördag och 52mm  som beräknas anlända under måndagen!


Jag lagade mat (bacon och pasta) men hann inte äta den förrän efter nio på grund av gästerna i samtal nummer ett.
För vad blev resultatet av dagen?
Jo, en reseledare har, bland många andra egenskaper, blivit född till problemlösare med en stor portion tålamod! Så vi löste problem hela dagen, kan man säga. (För det var inte bara jag som råkade ut för pH 2,5 (=syra). Therese fick sin beskärda del, hon också!

Samtal nummer ett: Jag löste det genom att gå till gästernas hotell straxt före nio (!) -  som inte längre ville mig något. Fast de var väldigt trevliga nu och det kändes som en bra avslutning på dagen trots allt.

Samtal nummer två: Jag och Therese tar oss tid och åker till Essaouira och lämnar breven till gästerna om hemresan. Inte för att vi var tvungna - utan för att vi fick möjlighet!

Samtal nummer tre: Vi meddelade gästernas medresenärer boende på samma hotell, att vi kommer till hotellet och jag ringde gästen och berättade att vi kommer trots allt - vilket inte verkade uppskattades på något sätt utan var taget för självklart...

Jag kom hem straxt efter nio och värmde på min mat. Tog lite ketchup på för att få lite såsaktigt. Jag tog en provsmak innan jag ställde in i mikron. Jag blev överraskad över att det var sting i maten. Var det chilisås jag hade köpt istället för ketchup??? Jag öppnade kylen, tog upp flaskan... bara för att upptäcka att jag köpt HARISSA hahahahaha.



Det är starkaste chilin vi har och serveras som som förrätt som vi doppar BRÖD i hahahahaha.
Inte konstigt att min korv Stroganof hade blivit oätlig ett par veckor tidigare. Jag tog säkert en halv deciliter av det jag trodde var ketchup hahaha
Försökte rädda mina dyra baconstrimlor genom att hälla på liten koncentrerad mjölk. Aja, det gick så där. Bara att gilla läget, äta och svettas lite! (och ja jag har jackan på mig inne. Det är kallt! Har 21 grader inne och jag föredrar 24...)

Straxt före halv elva stod jag och borstade tänderna. Då hörde jag hur någon använde en nyckel i min dörr. Denne någon försökte gång på gång. Jag insåg att någon tagit fel på dörr. Men då flög en liten djävul i mig och jag bestämde mig för att öppna. Jag tog på mig Djellaban, öppnade dörren med tandborsten i munnen och en förskräckt man bad tusen gånger om ursäkt. Han hade tagit fel på våning hahahaha

Denna dag blev överlag en energikrävande dag men jag är tacksam för de stunder emellanåt som gav mig energi tillbaka. Och som tur var slutade dagen med skratt åt mig själv med min Harissa"ketchup och åt mannen som försökte komma in i fel rum! Det, tillsammans med mina blommiga gummistövlar, gjorde min dag!

Men jag erkänner! Ibland är det mentalt slitsamt att Gilla läget i Alla Lägen...

Vad gäller ryggvärken idag så har den börjat försvinna av sig självt. Däremot har jag hittat ännu en knöl i min hand. Den sitter bredvid den andra. Antar att det är en senknuta det också... men senorna sitter tydligen inte under fingret utan bredvid? Känns som pärlor på ett halsband. Aja, det är bara att gilla läget där också! Inget jag kan eller behöver göra något åt i dagsläget, känner jag.

Tänk vad livet är spännande ändå! Man vet verkligen aldrig vad som ska hända.

Antal steg idag: 17 228