31 januari - Mot regnskogen

Efter frukost (Kl 8:30) lämnade vi storstadens brus och reste mot världens äldsta regnskog i nationalparken Taman Negara (restid ca 4h) med ett avbrott för lunch.
I Kuala Tembeling steg vi ombord med våra mindre väskor på traditionella långbåtar som tog oss med på en naturskön färd in i djungeln (ca 2h). Resväskorna lämnade vi kvar i bussen eftersom de inte skulle få plats. Vi skulle återförenas med dessa när det var dags att åka upp till höglandet. 



Vi klev av vid Mutiara Taman Negara Resort där våra väskor åkte bagagevagnshiss upp till receptionsområdet emedan vi tog trapporna. Vi checkade in för de kommande två nätterna och hade sedan ett par timmar fritid som bland annat ägnades åt att fatta beslut om man ville följa med AJ och mig på en eller två extrautflykter: ett besök i Orang Aslibyn och/eller båtutflykt med promenad till vattenfallet.


På kvällen åt vi gemensam middag och jag tog upp anmälningar för extrautflykterna innan det var tid för en nattvandring i djungeln. Vi delades där upp i två grupper och vi hade varsin parkguide som berättade om vad vi såg. Trots den sena timmen är djungeln allt annat än sömnig, och under vandringen höll vi utkik efter de många nattaktiva djur och insekter som lever här.


Av den långa svansen att döma tror jag detta är en asiatisk Gräsödla som vilade på ett blad

Denna palm kallas för Wait-a-while palm. Taggarna har hullingar som griper tag i dina kläder och man gör klokt i att stanna upp och försöka lirka bort taggarna innan man fortsätter att gå för att slippa blodutgutelse

Det blev inte många foton tagna. Har ju bara mobilen med. Min actionkamera använde jag bara en gång på hela resan. Tror jag får investera i en kepa till nästa resa så jag kan montera kameran på den och filma. Kanske inte på natten dock. De där små tingestarna kan inte ta in särskilt mycket ljus tyvärr. 

30 januari - Melaka

Denna morgon åkte vi söderut till Malaysias färgstarka födelseort, Melaka (kl 8:30). Resan tog längre tid än de vanliga knappt 2 timmarna. Vi hamnade nog på typ 3,5 timmes restid på grund av trafiken, så det blev lite segt.

Det blev en välkommen promenad i Melaka. Stadens strategiska läge gjorde den tidigt till en eftertraktad plats för kolonialmakter som Portugal, England och Holland, och den Unescolistade stadskärnan är en fascinerande smältdegel av de olika kulturer som präglat staden.



Under vår tur såg vi höjdpunkter som ruinerna av portugisernas A Famousa (porten som står ensam kvar), St Paulskyrkan samt holländarnas administrationsbyggnad, kyrkan och klockstapeln på Röda torget – och tre färgglada kor intill väderkvarnen och rondellen. 

 
Som Pokémonjägare blev man så klart extra glad över att se den här Pikachu-cykeln

De färgglada korna är ett samarbetsprojekt med Holland och skänktes av dem i samband med malajernas firande av Holland Days Festival 2019. 


Ja, du får kanske anstränga dig för att se kossorna, men de ÄR där

Vi avslutade turen med en härlig båtfärd på Melakafloden innan det var dags att gå iland och promenera Jonker Street.


Malaysia ligger 7 timmar före Svergie... eller kanske ett år efter om man ska tro skylten



Jonker street är huvudgatan i China Town, tidigare känd för antikviteter men består idag av souvenirer, souvenirer och souvenirer. Här försvann vi in på en tvärgata för att äta gemensam lunch.


En enkel restaurang med handskriven meny speciellt för oss


Buddhistisk tempelprocession


Proton är Malaysias eget bilmärke och så här ser loggan ut

Väl tillbaka i Kuala Lumpur hade vi resten av dagen fri för egna aktiviteter. På kvällen var vi några som återigen hamnade på Street Food Market nära hotellet igen, men de flesta var nog ute på egna kulinariska äventyr innan det var dags att packa ihop resväskor och handbagage inför regnskogsvistelsen de närmaste dagarna.


29 januari - Citytur igen och extrauflykter

Efter frukost (kl 8:30) väntade Cityturen för de sist anlända medan de andra fick ta sovmorgon och göra vad de ville. Åtminstone på förmiddagen.

Försökte fota från lite nya vinklar på ställena vi var på igår.
 



På eftermiddagen hade vi fått biljetter för ett besök i världens just nu elfte högsta byggnad, Petronas Twin Towers. För att komma dit fick vi ta Monorail eftersom vi inte hade någon buss den här dagen. Vi har stationen precis utanför hotellingången och det är lätt att ta sig dit. Bara att gå av vid stationen som heter Bukit Nanas och sedan gå höger bort så är man framme, kan man säga. 
Väl där åkte vi rulltrappan ner till ingången och gruppen blev indelade i två grupper innan man fick lov att gå igenom säkerhetskontrollen. Nu skulle det bjudas på en hisnande utsikt över staden, först på Himmelsbron på 41 våningen (den kallas så eftersom den ligger på högre höjd än mellan några andra byggnader) och sedan upp på 86 våningen för panoramautsikt över miljonstaden. Eftersom alla ville åka upp satt jag och AJ utanför souvenirbutiken och väntade på att alla skulle komma ner igen och besöket tog ungefär en timme in alles. 
 
Efter fotostoppet av de två tornen i dagsljus kunde man välja att bli kvar längre, gå tillbaka till hotellet (tar cirka 30 minuter), åka monorail tillbaka till hotellet eller åka monorail med mig till China Town och Petaling Street. De flesta åkte med mig till shoppingstråket. 

 
Det blev lite handlat och vi var kvar tills mörkret började la sig. Nu kunde man välja igen - att antingen åka Monorail hem eller gå med mig till Street Food Market i Bukit Bitang. De flesta hakade på till min favvothai-restaraurang där. Så himla roligt!

Efter en ny extrasväng till bankomaten blev det hemgång efter en trevlig kväll. 

28 januari - Ankomstdag

Ja, då var det dags att ta emot gästerna för årets första Rolfresa i Malaysia.
 

Gillar skyltarna de har på toaletterna på KL:s flygplats.


I väntan på gästerna

Första gruppen landade i KL redan straxt före kl 8 på morgonen. Så dags finns inga rum klara för incheckning. Så vad göra? Ja, man måste ju fördriva tiden och hålla igång efter en så lång resa på dryga 9600 kilometer. Därför satsade vi på Cityturen direkt.




Så vi in till stan och avstigning nära floderna Gombak och Klang. Det var i flodernas y-korsningen som KL:s historia startade med djungel, träsk, begravningsplats, kåkstad och sedan 1909 en vacker moské - Masjid Jamek. Härifrån promenerade vi på Katsura walk och Central market, fick se lite av China Town innan vi klev på bussen och styrde mot det mäktiga palatset Istana Negara, byggt 1928 som fungerade som kungens palats fram till 2008 när ett nytt stod klart.


En Toyota med tilläggsnamnet Saab stod på parkeringen



Och AJ och jag jobbade ihop återigen

Men dagen slutade inte här. På väg till Selangor Royal Pewter factory gjort vi ett extrastopp vid Batu Caves där man förberedde för hinduernas främsta högtid, Taipusam. Några klev upp den 272 trappstegen till templet men de flesta blev nog kvar på gatunivå. Här blev det Jack fruit till fruktstunden.




På tennfabriken fick vi en rundvisning och kunde därefter äta lättlunch på deras restaurang innan vi åkte till hotell Meliá Kuala Lumpursom nu hade våra rum klara.



Under tiden vi var ute på stadsrundturen hade arlandafolket anlänt och redan checkat in. Dessa sju skulle vi träffa på kvällen innan det var dags att bege oss till middagen.

På Meliá skulle vi stanna tre nätter. Hotellet ligger mitt i Bukit Bintang - gyllene triangeln - med närhet till såväl sevärdheter som shopping, restauranger och barer.
Var vi åt middag? Jo, i ösregn sprang jag och AJ med lånade paraplyn mellan buss och entré in till Suria KLCC som ligger i Twin Towers. Här skulle vi äta kinesisk meny på Spring garden medan mörkret lade sig utanför väggarna. Och vilken tur vi hade! Regnet upphörde under det att vi satt och åt, och vi kunde få se torn och område upplysta med kolsvart bakgrund innan vi åkte tillbaka till hotellet. 

 
Ett annat äventyr denna kväll (och under resans gång) var utflykt till en bankomat. Ja, det finns depositmaskiner också och försöker man ta ut pengar där försvinner kortet in i maskinen efter tredje försöket (och ja, det har hänt). Och att ta ut pengar här och i många andra länder kan vara lite klurigt. Det gäller nämligen att göra rätt val vid knapptryckningarna. Om du använder ett kreditkort och väljer att ta ut på krediten – sorry, inga pengar. Man måste välja Savings oavsett vilket kort! Och med detta vardagsäventyr avslutades iallafall min dag och jag tror att alla hamnade i horisontalläge snabbt...

27 januari - Flytt till Meliá och rörig dag

Seg morgon med frukost, packande och utcheckning straxt efter kl 11. Efter besiktning fick jag tillbaka mina 100 MYR som jag betalat i deposit, för att därefter ta en Grab taxi till hotell Meliá (uttalas Millia) för tio Ringgit.

 
Det blev en lite stökig incheckning där. Inte på grund av mig utan för en arg japan som vägrade betala turistskatten 10 MYR som alla icke-malajer måste betala sedan 1 september 2017. Stackars receptionisten fick tillkalla managern och jag vet inte hur det slutade. 
 
När man kommer till hotell (finns i de flesta länder jag jobbat i) väntar väskbärare (Bellboys) och man ringer på en som ser till att bagaget kommer upp och ner. En kom och tog hand om mitt bagage som försvann i väg direkt. (Att få upp väskan till rummet kostar 2 MYR i dricks). Efter en kvarts väntan anade jag oråd och tog hissen ner, för att finna att man i röran vid receptionen hade ställt min resväska i bagagerummet redo för avfärd istället för att komma upp på mitt rum. Ingen ko på isen. Jag fick min västa och valde att köra upp den själv eftersom jag ju faktiskt behövde grejer i den innan jag kunde sticka ut på stan. 
 

Jag kunde beskåda trafikkontroll mitt över gatan


Tog en sväng till Federal och kollade in poolområdet eftersom jag funderar på att flytta dit mellan resa 1 och 2. Har bott där en massa gånger man aldrig varit där eftersom jag alltid har jobbat när jag är där.


I IT-huset köpte jag en kort USB-C kabel. Min 2 meters är ganska så otymplig
 
Det blev ett besök på Burger King där jag saknade bearnaisesåsdipen och fick nöja mig med smält cheddar 


Loggans färger påminner på 7Elevens och har ungefär samma innehåll men inte samma ordning kan man säga
 
Eftermiddagen/kvällen bestod av allsköns problemlösningar för att få ihop arrivaldagen med två ankomsttider och lite andra saker. Har försökt hitta olika lösningar sedan jag och AJ diskuterade men allt var fortfarande inte löst när jag gick och la mig. Dels har det varit nyårsfirande med ledigt hos agenten, dels har det varit vanlig helg på kontoret i Sverige. Behöver jag säga att jag sov ganska oroligt?

26 januari - Mer jobb och planering

Hade en tanke på att gå ner och köpa frukost på kaféet men skippade det. Bättre att göra mig av med det lilla jag har i kylen. Imorgon ska jag ju faktiskt checka ut.
 
Efter frukost blev det jobb framför datorn till kl halv två på eftermiddagen. Då hade jag även hunnit käka lunch och tänkte mig en promenad ner till Sungei Wang Plaza eller Lot 10. Måste hitta ett par tunna ljusa byxor. Har ju bara svart och myggor gillar mörka färger (Läs mer på https://topphalsa.se).
Glad i hågen steg jag ut genom dörren - i shorts mot bättre vetande.
 

Naturkrafter


Regnskogen mitt i KL


Och så var det ju de där blommorna längs med trottoarerna.

Min promenad kännetecknades av idel omvägar och att gå vilse. Något av en hobby i och för sig, eftersom man får se sådant man inte brukar se annars. Problemet kan dock vara att man hamnar obekväma kvarter. Och det gjorde jag idag. 
 
Jakel mall, ett väldigt muslimskt varuhus. Jag gick in och vände ganska snart. Det här var ett ställe man inte gick runt med shorts i. Så dumt att jag inte tog mina långbyxor! Nu fick jag gå därifrån i oförättat ärende, som var till 4e våningen där det fanns byxor för damer...
 

Från Jakel mall gick jag vidare på snirkliga vägar och befann mig snart i okända bazarkvarter. Hade varit supertrevligt att strosa runt i - om jag hade haft långbyxor. Som ensam turist där blev det fake-it-til-you-make-it, det vill säga att jag låtsades som om jag visste vart jag var och skulle utan att ha en aning. Försökte gå på min kropps känsla och faktiskt - efter en liten stund förvånade jag mig själv genom att komma ner till Masjid Jamek och China town! Bra där, Graube!


Nu hade jag ju inget ärende i de här trakterna, och jag gick i cirklar tills jag tog hjälp av GPSen och kunde vandra in på mer kända vägar. Här ovanför ser ni bild på planket som var med på bloggen för typ två år sedan. Bakom planket står en lång betongbyggnad som skulle blivit ett hotell, men fortfarande såg precis likadan spökligt ut. Tror dock inte att skyskrapan bakom fanns med då.
 
Hoppade in på Federal på hemvägen och kollade deras walk-in-price för mellantiden om 15 dagar. Hade bokat lägenheten samma period men har blivit besviken på deras poolområde med obekväma trästolar och ingen kontroll på vilt plaskande pojkgäng som inte lyssnade när jag argt sa till. Inte för att jag hade planerat att hänga vid poolen särskilt mycket - men om jag vill slappa vill jag ha möjlighet att göra det också. Priset Ella gav mig blev dock ca 3370 SEK med frukost vilket betydde nästan dubbelt så mycket än för lägenheten så det fick jag slå ur hågen (för stunden).
 
På baksidan av Federal ligger Plaza Low Yat, varifrån jag tog en taxi från Starbucks häromdagen. Idag var det lejondans framför Burger King och inte bara av de unga gula lejon, utan även den vita som är äldst i lejonfamiljen. 


Släntrade in på ett väldigt stängt Sungei Wang. Men mitt bland alla dessa mörka butiker hittade jag ett stånd med byxon - som jag dessutom kunde ha! Så nu har jag gråmelerade tunna byxor som får duga.


Det finns en hel del skyltar med Jimmy Choo (Skodesigner). Inte så konstigt. Han föddes i Malaysia, närmare bestämt i Georgetown.
 

Fick för mig att jag skulle köpa en sådan där solskyddsjacka till. Upp till herravdelningen där jag sansade mig. Jag kan ju bara använda en i taget, va?
 
Det var rusningstrafik när jag gick hem och trafiken stod mest stilla hela tiden i Bukit Bitang, som ligger mitt i centrum.


Tog en snabbis in på Lot 10 också, men kom ut tomhänt.

Lite vattenånga som svalkar är inte dumt utanför en hotellentré.

Väl hemma köpte jag middag på lokala supermarket - men tror du inte jag tog fel! Jag som inte gillar de där ansjovisarna köpte Nasi Lemak med bara ansjovisar. Men de gick enkelt att plocka bort så till middag med kryddigt ris och körsbärstomater. Funkar ju bra det också!

Jag ägnade sedan hela kvällen att hitta boendealternativ för nätterna mellan rundresa ett och två. Och efter en massa velande fram och tillbaka fattade jag beslutet att det fick vara värt 6 nätters vistelse på Federal som jag känner till väl och gillar i ett favoritområde.
Priset då? Jo, jag surfade ut på Trivago som länkade till Agoda som i sin tur hade pressat priset på Federal att jag fick ner det nästan 500 spänn mot walk-in-price. Kom undan med 2863,08 SEK. Betalt direkt och utan möjlighet att få tillbaka visserligen... men jag får leva med förhoppningen att kunna förbli levande tills 10 februari helt enkelt ;)

25 januari Shoppingrunda

Först: Smörsandwich med ost lät ju jättegott... Men hallå, varför ha socker på? De gick inte att äta. Alltså den kombon - vem kom på den?
 
 
Terminalarbete på förmiddagen och Pokénad med shopping på eftermiddagen.
Tanken var egentligen att gå till ett annat varuhus än KLCC, men jag gick lite fel och hamnade där iallafall.
 

Alla vägar bär till Petrona Towers verkar det som.
 
 
 
Suria KLCC är, liksom många andra varuhus här, fyllda med märkesbutiker. Mitt ärende gick till Estée Lauder. Tänkte kolla om de hade min favoritparfym Youth-Dew - och det hade de!!! Lyckan är total! I Sverige verkar den inte vara särdeles poppis i fysiska butiker, för jag hittar den enbart online.

 
Den här dagen firade man in Kinesiska nyåret. Man går från Grisens till Råttans år idag. 
Och så klart gick grupper runt och visade upp Lejondansen, en kinesisk tradition som dansas under helgdagar och viktiga evenemang. Dansen ska driva bort det onda, så att lycka och välgång kan ta dess plats. Nu läste jag på nyheterna att kineserina själva inte längre är så intresserade av de fluffiga lejonen längre, men nog är det en publikmagnet alltid.
 


Sorry, sista bilden fick bli en skärmdump från min video. Glömde redigera innan jag la upp den från mobilen. Ni får leva med att den blev med svart bakgrund.
 

Tog ut pengar för rundresan som startar nästa vecka - och jag brukar gå just till den här banken - ClMB. Vet inte varför men det liksom bara blir att jag hamnar där. 
 
Madam Kvan's är berömd för sin Nasi Lemak - Nationalrätten. Det är en risrätt kokt i kokosmjölk som äts framförallt till frukost och består av små helstekta ansjovisar, rostade jordnötter, hårdkokt ägg, och en het kryddig sås. Jag klarar personligen inte av ansjovisarna men allt annat är gott. På Madam Kvans´s kan man få rätten extra god.
 
 
Men jag var inte på Suria för att äta. Jag skulle ju ha något ljust långärmat som
är antimyggvänligt. Därför gick jag till UNIQLO där jag är medlem. Men här är otänkbart för mig att handla på damavdelniingen. XL här är som M hemma så jag får ta mig till herravdelningen för att satsa på deras XL där istället. 
 
 
Och jag hittade en spännande jacka faktiskt. Den är en lättviktare med UV-skydd (!) och regnskydd. 99 MYR (233 SEK) på rea. Supertunn och med hood. Jamen alltså, den är ju perfekt för djungeltrekking känner jag. 


Känns som en väldigt bra investering faktiskt. 

Gick runt lite mer i varuhuset. Delvis för att jag behövde ett par ljusare långbyxor också, av antimyggskäl. Jag har ju bara ett par svarta med mig och det går ju inte an!
Men när jag spankulerade runt där i de mer lokala butikerna, så slog det mig hur mycket 80-tal som hänger på galgarna. Plisserat, volanger, överdimensionerade kragar och höga axelvaddar överallt. Behöver jag säga att det inte blev något mer handlat i klädväg idag?


Känns som man har haft den här typen av kläder för runt 40 år sedan.
 
Men shopping av andra ting blev det. Hamnade på Hokkaido till exempel. Hokkaido är extremt populärt för läckra desserter som kakor, kakor, muffins, choklad, glass och mycket mer. Här köpte jag tre mini cheese cakes inte större än en munsbit.
 
 

Med hem kom cheese cakes med Dorian, blåbär och ost.
 
På Isetan köpte jag påfyllning till kylen. Och idag slog jag på stort och köpte körsbärstomater. De kostar som hemma men ibland måste man lyxa lite också.
 


Från bageriet utanför Isetan, där man plockar sitt bröd på en bricka med tång, köpte jag en ostmacka som jag hade som färdkost. 


Intressant croissant med löskokt ägg som värms innan servering. Inget för mig dock...
 
Jag var ju ute efter antimyggkläder idag, och behövde fylla på med myggmedel. Sedan ett par år är det förbjudet med DEET men det jag köpte kunde vara lika effektivt i 8 timmar. Har provat lite olika lokala myggmedel här utan att ha blivit så imponerad, men denna är värd att prova iallafall.
 

Vi får väl se hur effektiv denna är i Cameron Highlands och Taman Negara. I KL är mygg inget direkt problem. Har bara fått typ 5 myggbett på benen, that's it. 
 

På apoteket rådfrågade jag om andra antiinflammatoriska tabletter för min axel. De Voltaren 50mg jag köpte först hjälpte inte ett dugg. Så istället fick jag dubbla dosen. Notera att här köper man kartor som man får i små påsar - inte kartonger. Smart, för då slipper man ju kasta överbliven medicin.
 
När jag anlände till lägenheten i tisdags noterade jag en avspärrade väg upp till vänster. Jag hade fått en idé om att den nog skulle ta mig snabbare till Tvillingtornen - och därifrån. Därför testade jag att gå där idag.
 

Deras stoppljus vid övergångsställen har väldigt ofta intressanta placeringar - typ 5 meter från övergångsstället. Väldigt ologiskt i min verklighet. Men det finns väl någon anledning jag inte känner till.

Och så var det ju det där med genvägen. Jamen den funkade ju hur bra som helst! 

Efter middagen, jobb framför datorn och SongPop blev det så läggdags för att ladda batterierna för morgondagen. Det blir sista hela dagen på OYO. I övermorgon skiftar jag nämligen boende till Mélia, där jag ska bo med gästerna under vistelsen i KL. Ser lite fram emot att flytta till ett hotell med bufféfrukost...

24 januari - Förberedelser

Den här torsdagen tillbringade jag mest framför datorn med jobb. Det är en hel del som gås igenom innan rundresor, som gästerna aldrig ser. De gratistimmarna ingår liksom i jobbet. Men eftersom jag valde förberedelsetid kom jag inte ut särskilt mycket den här dagen.

 
Jag hade ju sett i mina papper från agenten att AJ skulle vara min lokalguide. Vi jobbade ihop för två år sedan. I tisdags skrev jag till honom på WhatsApp och undrade om han hade tid för en kaffe någonstans i KL. Dessvärre hade han en tysk grupp och skulle ut och cykla med dem precis. 
Men idag kl 15.30 hade jag bestämt med AJ att han skulle komma och hämta mig, så skulle vi åka och fika någonstans. Och när det var dags hade jag privilegiet att träffa hans söta lilla fru sedan 23 år tillbaka också. Vi skjutsade henne till KLCC där hon skulle shoppa - men i hastigheten glömde hon sin telefon i bilen. Vi åkte runt och letade lite efter henne men hon hade försvunnit in i varuhuset. Och att hitta någon där är som att hitta en nål i en höstack.
 
 
KL och parkering = Kaos. Så till slut bestämde vi oss för att åka tillbaka till mig och ta en fika på kafeterian (Café: in House). Och jag säger bara det... det var nog den godaste Latten jag druckit.
Vi gick igenom svenska programmet och agentens program och snackade upplägg i ett par timmar.
 
Innan vi skiljdes åt hade frugan lånat en telefon och ringt AJ så de kunde bestämma tid och mötesplats, medan jag själv tog hissen upp till 31:a våningen och lägenhet 15 och fortsatte jobba framför datorn. 
 
 
Men det är verkligen inte bra med terminalarbete kvällstid. Tiden bara försvinner iväg och plötsligt har visarna förflyttat sig efter midnatt!!! Läskigt, va? Natten till lördag somnade jag vid typ 3. Det var ju bara att för en gångs skull sätta alarm så jag kommer upp senast halv åtta imorgon, annars sabbar jag ju en natt till....

23 januari - Utedusch

Halv fem (på morgonen) kollade jag vädret. Kändes rätt så fint, faktiskt. Sen kom dagen att visa prov på varför man säger: I KL går man aldrig hemifrån utan solglasögon och paraply...


Bara som en liten jämförelse tog jag med vädret i Linköping också.

Men jag gick inte upp halv fem, utan låg kvar runt tre timmar till. Så klockan halv åtta bestämde jag mig för att nu fick det vara bra med sängliggandet och gick upp och gjorde frukost. Det blev en något annorlunda frulle. Men jag blev mätt iallafall. Nu till dagens eskapader, då!

Frukost: Kaffe med grädde, salta kex med färskost, en tomat, vanlijyoghurt med banan. 
 
Det blev så klart en massa promenerande idag också. Totalt på två dagar, har jag gått 2,5 mil och det får jag känna mig nöjd med. Målet med min promenad var Chinatown och inköp av axelremsväska och så klart, att spela Pokémon.
 

Klocktornet på gamla marknadsplatsen.
 
Kasturi Walk ligger intill Central market.
 
Jag blev så himla besviken att kinesiska zodiaktecknen inte fanns utan för huvudingången till Central market i år.
 
En liiiten bit interiör i Central Market. Här kan man handla utan att behöva pruta, vilket många turister föredrar. 
 

Ett fönster fullt med Maneki Neko-katter a.k.a Lyckokatter stod och vinkade till förbipasserande

Delar av Masjid Jamek (moskén) i förgrunden med Sultan Abdul Samad-byggnaden i bakgrunden med klocktornet som skulle likna Big Ben. Flaggan till vänster svajar på Självständighetstorget (Merdeka Square).


Gick en sväng på Petaling street Market i Chinatown. Här hittade jag en fake-Diesel med en massa dragkedjeförsedda fack för 100 spänn (gick inte att pruta med damen här inte) och en kvalitet som tveksamt håller i två månader.


Jag gick både fram och tillbaka till China town. Tog en fruktstund på en busshållplats för att fylla på energireserven.
 

Jag tror jag har gått och blivit lite melonberoende faktiskt. Perfekt i värmen!


Trottoarerna här är i betong. Men betong behöver inte vara tråkigt. Som inspiration har man tagit löv från regnskogen som finns längs vägen, för att göra bladavtryck. Lite fint, eller hur?


Vy in mot KL Forest Eco Park som är ett regnskogsreservat mitt emot där jag bor i centrala KL.

En blomma ur Kostussläktet. Jag är inte heeelt säker men det kan vara en Costus Spiralis .Den planteras gärna längs trottoarerna på de mest trafikerade vägarna.
 

Jag gick till Suria KLCC, Shopping centret under Twin Towers, för att handla lite mat på Setan (matkedja).

En av de som säljer Fish eyes objektiv för mobilkameror till turister undrade om inte jag skulle ha en också. Och så fick jag prova. Men jag ska ju dit en massa fler gånger så det får vänta om jag ens vill ha ett.Vi får se.
 
Mitt pokémonspelande (tog ner ett gym) irriterade vakten som ni ser ryggtavlan på till vänster i bild. Jag blev bortschasad när jag ville fotografera pokéstoppet utanför ingången till ett av tornen hahaha Det jag ville fotografera syns i mitten på fotot, det där gröna som snurrade runt. Larvigt och övernitiskt att köra bort en snart 60-årig tant tycker jag.
 

Och inne på KLCC var det så klart nyårspynt överallt, som man kunde bli fotograferade i och med.


På Setan hittade jag några bekantingar: veganska färskostar som var med på kalaset hos Martina.
 

Och om man gillar sushi hade man kunnat hamna i dess paradis. Det här är bara en liten del av den avdelningen.

Men jag körde på pastalinjen och varm mat. Inte helt billigt dock. Betalade faktiskt runt 20 SEK per styck. Men jag insåg att det skulle bli dyrare att laga mat själv hemma eftersom jag inte hade några basvaror. Onödig investering för bara en vecka. Jag kommer ju inte kunna ha grejer kvar här.

Bonusinköp: GODA chips och så klart - melon färdigskuren och redo att ätas. 
 
När jag var klar började jag gå hemåt. Då kom de första dropparna. Här snackar vi droppar som är som moderna 5-kronor, va.
 
 
Men jag tänkte att, äsch, det blir nog bara det - och vandrade vidare. Kom väl sisådär 50 meter. Då öppnade sig himlen!
 
 
Men hem kom jag, I dyngsura kläder och kippande sandaler. Men levande - och visst, det var väl ändå det viktigaste, eller hur?
 
Igår slarvade jag med vattendrickandet och här får man betala ganska omgående med yrsel och huvudvärk. Så denna kväll avslutade jag med vätskeersättning, redo att möta morgondagen som innefattade en massa jobb vid skrivbord och tillsammans med min lokalguide, AJ.

21 januari ARN-DOH-KUL

Resan gick bra. Hade bokat fönsterplatser och kunde sova ganska mycket tror jag, för jag började se tre filmer (Gemini, Angel has fallen, Detektiven Pikachu) som jag bara såg slutet på. Och nattflyg är en bra idé vid långflyg runt 15 timmar och en mellanlandning, faktiskt. Då mellanlandar man i dräglig tid.
 

Hade bokat fönsterplats på båda flygresorna. Det blir så mycket enklare att sova för mig, eftersom man kan byta sovställning lite mer.


Pikachufilmen var så himla söt och bra gjord. Man kände igen alla figuerna direkt!
 
Lite om resan ner till KL: Doha som jag har ansett var en av världens tråkigaste flygplatser, gick inte att känna igen. Den var fantastiskt fin med en massa restauranger och butiker. 
Och istället för en lång bussresa mellan flygplan och terminal, kom man in i terminalen direkt. Om det var långt emellan terminalerna fanns det Sky train som gick typ var tredje minut.  Jag hade bara tre timmars väntetid här. Försökte hålla mig gåendes så mycket som möjligt och samlade väl ihop några steg innan det var dags att sätta sig på nästa flyg.
 

Näe, man behövde inte gå om  man inte vill. Det gick bra att åka rullband också.


Jag förstår inte helt vad ett troll har med Qatar att göra, faktiskt. 


En massa nytt. Det fick verkligen inte att känna igen sig på en fläck.


Skytrain går mellan terminalerna.


Det är slut med bussning mellan plan och terminal nu.


Och en massa kul Pokéstop fanns det ju då förstås.

Man märkte när man kom in i annan tidszon. Lite märkligt faktiskt. 


Vi landade runt kl 21 lokal tid (svensk tid kl 14). Jag aktiverade SIMkort, gick igenom Immigrations med passkontroll, fotografering och fingeravtryck, hämtade resväskan och beställde en GrabCab (typ Uber som också finns här men som är dyrare). Då var klockan cirka 22.30.
 

Straxt efter 21 landade vi på Klia Airport i KL


Bästa sim-kortet i Malaysia enligt mig.
 
Under tiden jag satt i taxin in mot stan (tar cirka en timme) försökte jag nå lägenhetshotellet utan att lyckas. Googlade på namnet och fick upp ett nummer till deras servicecenter och ringde dem. Efter mycket om och men framkom att incheckning är bara möjlig mellan 07 och 22.
Så där satt jag i taxin, utan att ha någonstans att bo ankomstnatten. Det märkliga i sammanhanget var att, innan jag åkte hemifrån hade jag fått bekräftelser från Booking com och påminnelser om att skicka flightnummer och beräknad ankomsttid. Och det hade jag gjort och skrivit mellan 23 och 00. Det enda jag fick var att någon skulle möte upp vid ankomst. Det stämde alltså inte.
Det var ju bara att tänka snabbt. Först hörde jag med chauffören men så kom jag ju på att jag kunde ringa hotel Federal, ett hotell som jag har bott på en hel massa. Pratade med receptionen och fick i realtid ett rum för 191 real + skatt. Så min chaffis fick styra hjulen dit istället.
 
Hotel Federals Kinesiska-nyårs-pyntade vestibul

Det blev ett kärt återseende när jag kom fram, för den som stod i receptionen var ingen mindre än Ella!  Jag installerade mig på rummet och gick snart och la mig. Allt ordnade sig till slut och jag slapp sova på en bänk. Det hade ju varit lite småjobbigt, även om jag hade gjort det om jag inte hade kunna lösa det. Och det var sjukt skönt att ta av stödstrumporna efter 29 timmar på resande fot.

Randiga ben kom fram ur strumporna

Imorgon skulle andra äventyr vänta men det kommer i annat inlägg det!


22 januari - Försov mig

Vaknade första gången klockan 7. Men jag var fortfarande lite trött så jag tänkte jag skulle ligga kvar en timme till - men somnar om och vaknar kl tjugo över tio... och frukostbuffén slutade serveras kl 10.30! Ja, så det blev ingen frukost. Istället fick jag gå upp, dricka av mitt té och äta mina medhavda Wasa knäckemackor. Kändes ju jämrans onödigt, va! Bufféfrukosten på Federal som är så bra!

Jag checkade ut prick kl 12. Anledningen var helt enkelt att OYOs servicecenter meddelade att jag kunde komma efter kl 14 som idag, d v s normal incheckningstid. Jag bokade en Grabtaxi - till fel adress, så jag fick vänta en stund innan min chaufför kom. 


Hon visste inte vart Oyo Home låg någonstans men vi slog våra kloka huvuden (och gps:er) ihop och så kom vi fram till en hög byggnad.som det stod... Mercu Summer suites. Men vi hade frågat och chauffören var säker på att det var rätt adress. Jag betalade och gick in och hittade en reception för just Mercu där en snorkig receptionist meddelade att om jag ville ha kontakt med Oyo home fick jag ringa dem, och att de inte hade någon reception.
 
Problemet var att nu började mina telefonminuter sina. Jag använde de mesta för samtal hit och dit igår. Men som tur är hinner jag säga vem jag var. Och jag kunde skicka SMS om vart jag var någonstans. Och det dröjde bara några minuter så kom den som skulle möta mig.
 

Eftermiddagen ägnade jag till en mils promenad. Här sitter kvinnor och rensar ogräs.

Och vi åkte upp till 31a våningen och till min lägenhet. Jag är bara andra hyresgästen där och den var kanske inte helt klar förstod jag när jag försökte se på TV och boxen inte gick att koppla in om jag ville ha internet och extra kontakt saknades. Men det finns ju playkanaler, om jag känner att jag absolut måste se på TV so what?
 
Petrona Twin Towers ligger 650 meter från min lägenhet.
 
Min promenad hade jag tänkt skulle gå till Melia för lite hotellcheck. Men först handlade jag lite. Nätadapter, antiinflammatoriska tabletter för min axel och förnödenheter på Giants. Det fanns visserligen två supermarket i huset jag bor i. Men en liten youghurt för 2:60 MYR gjorde att jag istället valde att handla någon annanstans. Det var bara det att samma youghurt kostade 2.10 MYR där, och med så lite skillnad kan jag lika gärna handla hemma och slippa bära.
 

Menara Towers


Handlade på Giants som ligger i Sungei Wang Plaza. I det varuhuset var det också pyntat inför Kinesiska nyåret som är nu i helgen. 
 
Och så hamnade jag, lätt rosa av 27-gradig värme och hög luftfuktighet, på Jalan Alor Night food court och min favorit Thai restaurang. Där åt jag en Pad Thai som de gör så himla bra. 

Det blev en Doggy bag och det passade ju bra eftersom jag har lägenhet med micro.
 
Kom jag till Melia då? Jara, och där fick jag en visning i de nyrenoverade rummen. Har inte varit där sedan 2012 så det var lite kul. Det enda jag egentligen kände igen var matsalen som bara fått lite nya möbler och annan färg på väggarna. Ska bli roligt att bo där med gästerna.
 
Jag var lite inne på att gå till China Town också men vet du, jag var lite för yr i huvudet. Lite konstigt med tanke på hur mycket vatten jag dricker. Men förmodligen var jag ur balans med sött och salt. Så jag valde att vända hemåt istället och gå dit en annan dag.
 

Melia och Federal ligger i samma område.
 
På vägen hem hoppade jag in på KK (Kopia på 7Eleven) på två ställen. Först fyllde jag på samtalsminutrar för lokala och internationella samtal, och besök nummer två behövde jag salt och köpte en påse chips. Den påsen betalade jag och gick - utan påsen. Kassören sprang ifatt mig med påsen i hand så den kom med hem. 
 
Köpte tyvärr BBQ-chips och hade glömt att man gillar att söta chipsen här. Nästa gång kör jag naturell potatis, helt klart.

Jag försökte få en Grabtaxi till Melia. Men jag hade lyckats pricka in rusningstid och att få tag i en taxi är något utav en utmaning före kl 20 mitt i centrum. För där är det kaos. Jag tyckte jag var lite smart och gick istället bort till Starbucks på Plaza Low Yat, beställde en taxi bara för att upptäcka att appen valt fel adress. Men efter typ en halvtimmes väntan och en massa sms:ande.så kom jag tillbaka hem till lägenheten. Och där bloggade och nu ska jag gå och lägga mig. Ser fram emot morgondagen som jag inte har en aning om vad den kommer innefatta. 

15 februari 2018 - Shoppingdag

Efter frukost på Kontiki bestämde jag mig för att gå ut på stan.
 


Här är några bilder från min tur i stan. Det blev inte mycket shoppat men jag fick ju se en hel del.



Jag passerade ett roligt projekt. En hus uppbyggt av en massa bamburör där vem som helst kunde lämna ett papper med ett budskap, vilket som helst.
 

Central Market ligger i en art deco-byggnad från 1928 och är kanske KL:s mest kända landmärke - och poppis bland turister. Den ligger inte långt från China Town som jag föredrar personligen. Kanske för att där är mer kaos...

Central Market är en av KL: s mest kända landmärken och en populär turistattraktion. Byggdes 1928 ligger det en kort promenad från Petaling Street, längs Jalan Hang Kasturi. Också kallad Pasar Seni, brukade vara en enkel våtmarknad, men i början av 1980-talet omformades till ett hantverk. Inriktningen för stadens konstnärliga samfund, inuti byggnaden, är en strid av boutiquer, hantverk och souvenirboder med handlare som säljer lokala varor, såsom autentiska malaysiska batiktryck och mer. Central Market ligger på motsatt sida av Dayabumi-komplexet och är en art deco-stilbyggnad med lokala "barocka" klädselar.

Read more at: https://translate.googleusercontent.com/translate_c?depth=1&hl=sv&prev=search&rurl=translate.google.com&sl=en&sp=nmt4&u=http://www.kuala-lumpur.ws/attractions/central-market.htm&xid=17259,15700022,15700124,15700186,15700191,15700201,15700237,15700242,15700248&usg=ALkJrhgav2DMNyYOiw6hnENYfA_2hvTErg&cid=ch:OTH:001
 
Utanför byggnaden stod Kinesiska Zodiaktecknen. Det var en del av förberedelsen för Kinesiska nyåret. Här kunde man gå runt och kolla hur lyckosamt år 2018 skulle bli. Jag är Tiger och av skylten att döma skulle jag få ett bra år.



Petaling Street i China Town.



Parallellgatan till gatan där Federal hotel ligger med en massa bra matställen.

 
Men idag gick jag upp till Sungei Plaza och deras food court istället.
 


Tog bakvägen tillbaka in på hotellet. Och när jag kom tillbaka hade jag varit ute och gått typ 7 timmar. Det är rätt bra det, du!


1 februari - Penang - KL

Min stora resväska var redan packad så jag kunde lugnt ha min HS och fixa det sista för den här gången och packa väskan som jag skulle lämna kvar. Det skulle dröja till den 22 februari innan jag var tillbaka. För nu var det dag att säga farväl till denna fantastiska grupp. Det är alltid lika vemodigt. Vi har ju faktiskt varit tillsammans i tre veckor även om vi har setts olika mycket dagarna som gått. Och jag blev ordentligt avfirad innan vi skiljdes åt, vilket kändes i mitt 55-åriga hjärta!

Kl 13 kom bussen för att hämta oss. En lastbil fick ta vårt bagage eftersom bagageutrymmet i bussen inte räckte till. Väl på plats på flygplatsen kunde vi göra en ”smidig” gruppcheck-in. Så smidig som det nu går här. Vi fick i alla fall en egen kö och jag tycker personalen skötte sig väldigt snabbt med Malaysiska mått mätt.

Efter att ha gått igenom ett par säkerhetskontroller kunde vi, några timmar senare sätta oss i flygplanet som skulle ta oss till KL. Där landade vi på den äldre internationella flygplatsen KLIA2 och möttes av en flygplatsrepresentant som tog oss till snabbtåget Klia Express som på tre minuter skulle ta oss till den nya, större internationella flygplatsen med det fantasifulla namnet KLIA.

Incheckningen där var inte öppen när vi kom, utan vi fick vänta i tjugo minuter. Men även här fick vi egen kö för gruppcheck in, vilket ju var väldigt lovande och varje par skulle checkas in samtidigt fick vi veta. Men där slutade likheten mellan Penang och KL, kan jag säga. Här arbetade man i uuultraaaraaapiiid!

Men du vet hur det är, det är ingen som helst idé att stressa upp sig för att det går långsamt. Vi är gäster i landet och kan inte komma på blixtvisit och tala om hur flygplatspersonalens jobb ska gå till. Det är slöseri med energi. Personalen gör bara som de är lärda och om den saken eller hur deras system är upplagt vet vi ingenting. Så näe, det är bara dumt att jaga upp sig. Det finns ju värre problem än att behöva vänta på saker, eller hur?
15 parincheckningar och en timme senare hade i alla fall alla fått checka in sina resväskor och fått sina boardingcard. Därefter var det bara för gästerna att checka ut från Malaysia, gå igenom säkerhetskontroller och ta Airtrain till teminal F – men utan mig. För jag skulle vara kvar och göra mig redo för äventyr på egen hand, jag!



Jag tog en Grabtaxi från KLIA till Federal. Jag hade bokat en natt där eftersom jag tänkte lämna kvar en väska även på det här hotellet till nästa gång. Efter en ganska tråkig middag på hotellet kunde jag börja planera för mina ”lediga” dagar. Först ut var Bali – ett personligt nerköp skulle det visa sig…


31 januari - Thaipusam och avskedsmiddag

Tamilerna är en folkgrupp från södra Asien, som har funnits i mer än 2000 år. De äldsta grupperna finns i södra Indien och nordöstra Sri Lanka. Precis som för samlingsnamnet araber, är språket det som främst förenar tamilerna. Men idag finns även grupper som upprätthåller tamilska kulturella traditioner men inte talar språket. Vad gäller religion är de flesta hinduer.  
I Malaysia finns både tamil-talande och icke tamil-talande grupper sedan 1800-talet, när de kom för att jobba på britternas gummiplantager. Festivalen Thaipusam har firats i landet sedan dess men inte överallt. Det började i Batu Caves men firas på sex platser ytterligare. Och Penang har ett av de största firanden i Malaysia, dit man vallfärdar från hela Sydostasien. Festivalen kan man säga går ut på att bevisa tro, uthållighet och botgöring. Hinduer från alla kaster och kulturer visar då sin tacksamhet och uppskattning för Lord Murugan - Lord Shivas och Parvatis son tillika Ganeshas bror.
 
Men varför berättar jag nu detta? Jo, för idag skulle vi på utflykt till denna färgsprakande speciella hindufestival andra dag. (Den pågår i tre dagar.) Vi började där piercingen utfördes. Man hade stängt av gatan som passerar förbi fängelse. Det kändes lite som ett exotiskt inslag, bara det faktiskt. 



Vissa har "bara" krokar som skjuts in under huden i ryggen. Andra bär dem plus krokar med bägare medan många bär så kallade "kavadis ", som har långa kedjor som hänger med krokar i slutet som skjuts in i ryggen. Många av dessa pilgrimer är dessutom genomborrade med två "vels" (symboliska spjut), ett genom tungan och ett genom kinderna. Just den handlingen symboliserar att personen i fråga har avstått från att tala så att han (eller hon också för den delen även om inte jag såg någon piercad kvinna, utan de gick med mjölk istället) kan koncentrera sig mer fullständigt på gudomligheten plus att personen ställer sig helt under gudens beskydd och slipper blod och smärta, samt att man hyllar den fysiska kroppens kraft.
För att klara det här har man förberett sig under en månads tid med vegetarisk kost, trummor och rökelse, och lär vara helt i trans.
 
Varje kavadibärare har en grupp hjälpare som stöder och hejar på dem under pilgrimsfärden. Hjälparna bildar en skyddande ring runt bäraren så denne kan dansa fritt, vilket återspeglar Murugans roll som Dansens Herre.
Det var fullt med partytält och läktare för familjer som hade någon som skulle gå den långa vandringen genom staden, upp till det heliga templet.
 
 
Sedan förflyttade vi oss till slutet av festivalen, där de hängivna kliver 513 trappsteg upp till Arulmigu Balathandayuthapani Hilltop Temple (Vattenfalltemplet). Här fanns fullt med marknadsstånd, gratis utdelning av mat och vatten som man kunde köa till, mjölk och kannor för den som ville vara med och offra i templet och så några tempel i gatuplan för den som kanske inte orkade gå alla de där trappstegen. De piercade som vi såg i början hade till klockan 18 på sig i år, att komma till templet. Siarna hade spått att efter detta klockslag var ingen bra tid för besök, så då skulle det stänga för dagen nämligen. Därför hade man extra bråttom. Och nog såg de rätt så slitna ut, tycker jag, där de kom vandrande...
 
 
Det var en speciell händelse för många gäster - och jag tror inte att någon ångrade sig att det följde med. Det är lite utav Once in a life time experience...
 
Här är en kort dokumentär för dig som vill veta lite mer.
 
 
Eller gå in och läs om festivalen på http://www.bbc.co.uk/religion/religions/hinduism/holydays/thaipusam.shtml
 

Det här var sista kvällen med detta norska gäng. Därför hade vi bokat middag på Bayviews ThreeSixty, en restaurang med jättefin utsikt över Penang, som snurrar runt och där man liksom får jaga maten. Det blev en fin avskedsmiddag efter att ha tillbringat tre veckor tillsammans!
 
 

28 januari - Gurneys och födelsedagspresenter

Efter dagens HS åkte jag till varuhuset Gurney´s. Jag hade nämligen två födelsedagar att fira. En idag och en sista dagen. Det blev varsin chokladkartong med världens godaste choklad. Du vet vilken jag menar va? Lindt, så klart!
 


Varuhuset var fyllt av blomsterarrangemang. Varje bord tillhörde en blomsterhandel, vad jag kunde utläsa. Och man kunde rösta på de finaste arrangemangen. Att det handlade om det kinesiska nyåret var ingen tvekan.
 

(Läs mer om kineiska nyåret på https://www.asiatours.se/blog/kinesiskt-nyaar.htm)

Jag passade på att äta lunch och idag slog jag till på en Chicken Teryaki.

 
Idag har jag dock ingen fin liten handduksfigur att presentera.Jag väljer nämligen att inte ha städning varje dag när jag bor på hotell. Det känns så himla onödigt. Jag skulle aldrig städa mitt eget hem, byta lakan och handdukar varje dag! Så mycket smutsar man inte ner, eller hur?! Så idag har jag ingen Abukalamkreation att visa er. Fast det tror jag ni kan leva med. Istället tar vi stora klivet in i nästa inlägg, tycker jag!

27 januari Penangs krigsmuseet

Öns krigsmuseum är värt ett besök om man är intresserad av krigshistoria. Det ser nästan precis ut som det gjorde när britterna fick kapitulera för japanerna 1941. 
Japanerna använde också platsen så några tillägg har gjorts, som vapen och galgbacken för att nämna några.
Det är även ett av Malaysias mest hemsökta platser. National geographic har till och med sänt ett program om det. Länkar till det i slutet, tänkte jag. Och i denna anda har man lagt till lite monster här och där :)
 






 
När vi kom hem på eftermiddagen, mådde jag inte så himla bra. Jag fick rådet att dricka 100PLUS. Det skulle hjälpa mig. Jag fick berättat för mig att till och med läkarna rekommenderade drycken och att den skulle vara febernedsättande.
 


Det visades sig dock inte vara helt med verkligheten överensstämmande. När jag senare på dagen uppsökte läkare fick jag veta att, visst det är reklam för den på TV.n men utan rekommendation från läkare, och om den hade någon inverkan på kroppen så var det isåfall om man var uttorkad. Det är en helt vanlig (dyr) energidryck.
 
Ja, det där med tro och skrönor är kul. Du minns kanske mina chaufför i Marocko, som på fullt allvar trodde att han skulle få en ny uppsättning tänder vid 50 års ålder?

Nåväl, kort om mitt läkarbesök då. Receptionen ordnade transport till den klinik som man anlitar (samma som jag var till häromkvällen med en gäst). När man kommer dit får man visa sitt pass och berätta om eventuella allergier mot antibiotika. Sedan får man sitta ner och vänta tills man får en nummerlapp. 
Numret på lappen kommer sedan upp på en monitor, med en hänvisning till vilket rum man ska gå till. Och så går man in. Där sitter läkaren vid en dator som han sedan knappar in de symptom som man har. Och efter att ha lyssnat på lungor och hjärta, får man en diagnos och medicinrekommendationer. Jag skulle få antibiotika, men samtidigt förklarade läkaren att det enbart hjälper om det är en bakterie som drabbat mig. Var det virus fanns det inget att göra...
Medicinerna skrivs ut på plats på den här kliniken, och efter att ha suttit ner i väntrummet efter läkarbesöket, ropas ens nummer upp och man går och hämtar medicinerna i luckan där man också betalar. 
Så himla smidigt att slippa åka till något apotek! 
 
 
Straxt efter att jag hade kommit tillbaka från kliniken, ringde det på dörren och där stod restaurangmanagern Ramoon med en frukttallrik. Så omtänktsamt!

 
Men jag var ju inte så dålig att jag inte kunde gå ner och äta middag iallafall. Du vet, en reseledare blir aldrig riktigt sjuk. Vi blir bara lite trötta, kan man säga. 
 
Då var det dags för filmen från Krigsmuseet som visades på National Geographic år 2015. (FYI Inslaget har engelskt tal men är textat på Bahasa Malay.) Om jag eller någon annan i sällskapet såg några spöken? Dessvärre inte :(
 
 

26 januari - HS och BBQ

Nämen, då! Inte ett foto tog jag den här dagen. Kanske för att det blev en, i min verklighet, väldigt vanlig dag. Först hade jag HS och på kvällen hade jag bokat bord på Breeze.
 
Redan i början av vistelsen på Penang var det några som önskade att vi skulle samlas och äta gemensam middag liksom mitt i. Sedan hörde jag väldigt gott om BBQn som man hade på helgerna på hotellet. Och nog blev vi ett  stort gäng vid långbordet. Jättetrevligt och väldigt gott var det! Men som sagt, inga bilder - så låt mig istället raskt gå till nästa inlägg.
 

25 januari Pular Payar

I arla morgonstund, (07.15) blev vi hämtade utanför hotellet. Det var nämligen dags för en båttur till ön Pulau Payar. Den ligger mellan Penang och Langkawi och erbjuder väldigt bra snorkling.
 


Båten vi åkte med var ingen chartrad liten båt utan reguljärtrafiken som går mellan Penang och Langkawi. Vi hoppade bara av första hållplatsen, på en plattform och det var här vi sedan tillbringade större delen av vår tid på utflykten. 



Här serverades en god lunchbuffé och härifrån kunde vi snorkla så mycket vi ville. Vi fick vet att vi inte skulle gå på korallerna - men det var det flera som gjorde noterade jag. Jag hade med mig undervattenskameran, men det är nog på sluttampen nu för fotona jag tog blev många men kanske inte så kul. Men ni får hålla tillgodo med dessa. 



De som inte hade lust att snorkla, kunde istället gå en trappa ner och kika på fiskarna genom glasbotten.
 


Efter lunch gick en båt i skytteltrafik mellan plattformen och bryggan på land. Det var 30 meter emellan och man var väldigt noga med att ha flytväst även på den lilla biten. Ja, på skulle den vara annars fick man inte följa med. Sedan om den var knäppt var inte så himla noga...

 
Det var en lång dag. Bara båtresan tar två timmar enkel tur men vi fick en fin dag och eftersom vi kom när det är lågsäsong, heller inte så mycket folk. Och nog var det en jämrans massa fiskar alltid. Och de kom nära som du kan se på några av bilderna. Det jag saknade var Revhajen som ska finnas där. Den missade jag, men några gäster fick se den och det var ju huvudsaken. Jag kan åka tillbaka en annan gång och kanske har turen med mig då istället :)

24 januari HS och kvarterstemplet

Efter frukost hade jag HS och därefter ett möte med Lisa, agenten. Lite senare bestämde jag mig för att jag skulle gå ner till kvarterstemplet för hinduer.
 
I hinduism finns runt 330 miljoner gudar så jag kommer inte gå in närmare på ämnet. Däremot kan jag berätta att huvudgudarna är Brahma, Vishnu och Shiva. Hinduism är en av världens äldsta religioner och eftersom den inte har en grundare utan anses alltid har funnits, kan den heller aldrig försvinna. Det finns inga praktiskt riktlinjer för hur du ska leva som hindu, utan det kan du välja lite som du själv vill. 
 


Hinduismens fyra grundpelare är:
Brahma - Tron på världssjälen och det eviga kretsloppet.
Karma - Uförda goda gärningar som ger poäng som räknas ihop när man dör. Ju fler poäng, desto bättre nästa liv får du.
Reinkarnation - Själen dör aldrig utan går vidare till någon annan varelse där du startar om.
Kastsystemet - Du föds in i ett kastsystem och kan inte påverka det alls. De fyra största grupperna är Prästerna, Krigarna, Bönder och köpmän och Arbetare och hantverkare. (Jämför med det vi hade en gång i tiden. Adel, präster, borgare och bönder, ett sätt att tänka som upphörde år 1866 hos oss.) Man lever strängt avskiljda från varann och har olika status, egna plikter och ritualer som ska följas. Sedan har vi de kastlösa. Det är de som tar hand om olika typer av avfall, t ex gatusopare och frisörer för att nämna två. De får inte vara med i det "riktiga" kastsystemet och cirka 20% av alla hinduer tillhör den gruppen. 
 

Det märkliga i sammanhanget och som jag undrar lite över, är varför det inte finns något land på jordklotet, med hindusim som dominerande religion, i kategorin I-land. Kan det faktiskt vara så att Hinduismen hämmar framåtskridande och utveckling? Jag börjar tro det...

Nåväl, innan jag vände hemåt med mina funderingar passade jag på att gå en sväng i bostadskvarteren som mest består av skjul i korrugerad plåt. Jag kan tänka mig att det blir himla varmt bakom de där plåtväggarna. 
 


På eftermiddagen hade jag bokat in en SPA-tid. Ett paket med 90 minuter aromamassage och 60 minuter reflexologi för RM178 (ungefär 400 kronor). Det kändes som en bra investering just då.
 
På kvällen följde jag med en av gästerna till läkarkliniken. Hon hade fått en besvärlig hosta. Det är väldigt vanligt att gäster åker på förkylning och dylikt när man kommer ner till runt 30 graders värme.
I de flesta fall beror det på att man använder aircondition på runt 20 grader. Inte bra alls, faktiskt. Regeln om man inte vill chocka kroppen är, att man kan ha AC:n på MAX 5 grader under utetemperatur. Själv använder jag sällan eller aldrig AC. Jag kör kall dusch innan jag går och lägger mig och det brukar funka för det mesta.
 
Sen är det inte alltid säkert att det beror på för kall AC. Det kan räcka att man kommer ner till varmare breddgrader och kanske har känt sig lite småförkyld innan man åker, och så blommar det ut när man kommer till värmen. Oavsett orsak är det så klart besvärligt om hosta är inblandat. Man blir ju så himla trött av att inte få sova ordentligt. Men om det är bakterie så finns ju alltid antibiotika så det var ju bara att hålla tummarna :)

23 januari Marknad, tempel, linbana och regnskog

Dags för ännu en utflyktsdag. Den startade med promenad till den lokala morgonmarknaden, denna gång med gäster. Var och en gick i sin egen takt både där och hem. Man vill ju så olika saker så det är alltid bäst.
 
Jag fascinerades mest över petflaskorna med brunt innehåll som såldes som dricksvatten... Och den här blomman med en märklig, spetsig frukt av nåt slag. Försökte identifiera den via Pl@ntNet men appen gick också bet. Så om nu vet, skicka ett meddelande gärna!
 

På väg tillbaka gick jag in på apoteket för att köpa Fishermans friend. Det är annars lite svårt att hitta här. Då fann jag solskydd med faktor 130. Har vi det ens i Sverige? 90 har jag sett. Möjligtvis 100... Fast, det är klart, varför skulle vi behöva Spf 130 i vårt avlånga land där det mest regnar och är molingt?

 
När jag kom tillbaka hade jag idag fått en, ja, en slags blomma, av Abukalam.
 


På eftermiddagen var det dags för några av mina favoriter. Vi startade med Kek Lok Si i Air Itam som sägs vara det största buddisttemplet i Malaysia. Det är iallafall det mest kända på Penang. Egentligen är det ett tempelkomplex byggt mellan 1890 och 1930 dit man vallfärdar från alla buddhistiska discipliner och från hela Sydostasien.
Du kan på bild ha sett De tusen Buddhas pagoda, Rama VIs pagoda i sju våningar, och den över 36 meter höga bronsstatyn av Barmhärtighetens gudinna Kuan Yin. Den sistnämnda placerar dig i hjärtat av en lotusblomma när du har dött för att sedan skicka dig till paradiset i väster, bara så du vet.
 
På ett av fotona kan du ana en elefant... hittar du den?


Från templet tog vi linbanan upp till Flagstaff Hill. Linbanan har sitt ursprung från britternas tid. Först kunde man bara ta sig upp till fots eller på hästryggen. Men många ville hit för att fly malaria, hetta och luftfuktigheten vid havet. Då kom man på att en linbana var en bra idé. Den renoverades 2010 och dagens linbana är drygt 2 km lång och tar runt 10 minuter upp till toppen.

Här uppe hade vi lyxen att få se Dusky leaf monkey, eller Trachypithecus obscurus som vi säger på "svenska". Arten saknar något enkelt svenskt namn men vi skulle kunna kalla den för Glasögonlangur om jag översätter från engelskans namn, Spectacled Langur. Den är starkt utrotningshotad. Den finns bara på Malackahalvön, södra Thailand och Burma samt på öarna Penang, Langkawi och Perhentian Besar.
Denna vegetarian kommer sällan eller aldrig ner från träden, utan lever sina liv bland trädtopparna. Precis som Silver leaf monkeys som vi såg i KL, är bäbisarna oranga tills de har fyllt 6 månader. 

 
Linbanan går inte ända upp till The habitat som var vårt slutmål. Dit upp fick vi åka bil - och det blev på flak för några av oss. Och det gick ju bra upp. Men ner, ja då fick bilen åka fram och tillbaka för (som vanligt) öppnade sig himlen lagom till vi skulle promenera bland trädtopparna. Meningen att vi skulle vara där uppe och se solnedgången, men vi hann i stort sett bara upp på gångbanan när vakten blåste i visselpipan att vi var tvungna att komma ner. Och ovädret kom snabbt, må du tro! Men vaddå, vi befann oss ju i regnskog. Så vi lånade paraplyer och trotsade ovädret och vandrade ut på The Canopy walk. Och solnedgångar har man nog sett tidigare, men att vandra bland trädtopparna i en djungel - inte så ofta va?
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0