Att vara Maria Graube

Den här torsdagen tillbringade jag mest framför datorn med jobb. Det är en hel del som gås igenom innan rundresor, som gästerna aldrig ser. De gratistimmarna ingår liksom i jobbet. Men eftersom jag valde förberedelsetid kom jag inte ut särskilt mycket den här dagen.

Jag hade ju sett i mina papper från agenten att AJ skulle vara min lokalguide. Vi jobbade ihop för två år sedan. I tisdags skrev jag till honom på WhatsApp och undrade om han hade tid för en kaffe någonstans i KL. Dessvärre hade han en tysk grupp och skulle ut och cykla med dem precis. 
Men idag kl 15.30 hade jag bestämt med AJ att han skulle komma och hämta mig, så skulle vi åka och fika någonstans. Och när det var dags hade jag privilegiet att träffa hans söta lilla fru sedan 23 år tillbaka också. Vi skjutsade henne till KLCC där hon skulle shoppa - men i hastigheten glömde hon sin telefon i bilen. Vi åkte runt och letade lite efter henne men hon hade försvunnit in i varuhuset. Och att hitta någon där är som att hitta en nål i en höstack.

 

KL och parkering = Kaos. Så till slut bestämde vi oss för att åka tillbaka till mig och ta en fika på kafeterian (Café: in House). Och jag säger bara det... det var nog den godaste Latten jag druckit.

Vi gick igenom svenska programmet och agentens program och snackade upplägg i ett par timmar.

 

Innan vi skiljdes åt hade frugan lånat en telefon och ringt AJ så de kunde bestämma tid och mötesplats, medan jag själv tog hissen upp till 31:a våningen och lägenhet 15 och fortsatte jobba framför datorn. 

 

 

Men det är verkligen inte bra med terminalarbete kvällstid. Tiden bara försvinner iväg och plötsligt har visarna förflyttat sig efter midnatt!!! Läskigt, va? Natten till lördag somnade jag vid typ 3. Det var ju bara att för en gångs skull sätta alarm så jag kommer upp senast halv åtta imorgon, annars sabbar jag ju en natt till....