27 januari Penangs krigsmuseet
Öns krigsmuseum är värt ett besök om man är intresserad av krigshistoria. Det ser nästan precis ut som det gjorde när britterna fick kapitulera för japanerna 1941.
Japanerna använde också platsen så några tillägg har gjorts, som vapen och galgbacken för att nämna några.
Det är även ett av Malaysias mest hemsökta platser. National geographic har till och med sänt ett program om det. Länkar till det i slutet, tänkte jag. Och i denna anda har man lagt till lite monster här och där :)
När vi kom hem på eftermiddagen, mådde jag inte så himla bra. Jag fick rådet att dricka 100PLUS. Det skulle hjälpa mig. Jag fick berättat för mig att till och med läkarna rekommenderade drycken och att den skulle vara febernedsättande.
Det visades sig dock inte vara helt med verkligheten överensstämmande. När jag senare på dagen uppsökte läkare fick jag veta att, visst det är reklam för den på TV.n men utan rekommendation från läkare, och om den hade någon inverkan på kroppen så var det isåfall om man var uttorkad. Det är en helt vanlig (dyr) energidryck.
Ja, det där med tro och skrönor är kul. Du minns kanske mina chaufför i Marocko, som på fullt allvar trodde att han skulle få en ny uppsättning tänder vid 50 års ålder?
Nåväl, kort om mitt läkarbesök då. Receptionen ordnade transport till den klinik som man anlitar (samma som jag var till häromkvällen med en gäst). När man kommer dit får man visa sitt pass och berätta om eventuella allergier mot antibiotika. Sedan får man sitta ner och vänta tills man får en nummerlapp.
Numret på lappen kommer sedan upp på en monitor, med en hänvisning till vilket rum man ska gå till. Och så går man in. Där sitter läkaren vid en dator som han sedan knappar in de symptom som man har. Och efter att ha lyssnat på lungor och hjärta, får man en diagnos och medicinrekommendationer. Jag skulle få antibiotika, men samtidigt förklarade läkaren att det enbart hjälper om det är en bakterie som drabbat mig. Var det virus fanns det inget att göra...
Medicinerna skrivs ut på plats på den här kliniken, och efter att ha suttit ner i väntrummet efter läkarbesöket, ropas ens nummer upp och man går och hämtar medicinerna i luckan där man också betalar.
Så himla smidigt att slippa åka till något apotek!
Straxt efter att jag hade kommit tillbaka från kliniken, ringde det på dörren och där stod restaurangmanagern Ramoon med en frukttallrik. Så omtänktsamt!
Men jag var ju inte så dålig att jag inte kunde gå ner och äta middag iallafall. Du vet, en reseledare blir aldrig riktigt sjuk. Vi blir bara lite trötta, kan man säga.
Då var det dags för filmen från Krigsmuseet som visades på National Geographic år 2015. (FYI Inslaget har engelskt tal men är textat på Bahasa Malay.) Om jag eller någon annan i sällskapet såg några spöken? Dessvärre inte :(
Kommentarer
Trackback
