1 februari - Penang - KL
Min stora resväska var redan packad så jag kunde lugnt ha min HS och fixa det sista för den här gången och packa väskan som jag skulle lämna kvar. Det skulle dröja till den 22 februari innan jag var tillbaka. För nu var det dag att säga farväl till denna fantastiska grupp. Det är alltid lika vemodigt. Vi har ju faktiskt varit tillsammans i tre veckor även om vi har setts olika mycket dagarna som gått. Och jag blev ordentligt avfirad innan vi skiljdes åt, vilket kändes i mitt 55-åriga hjärta!
Kl 13 kom bussen för att hämta oss. En lastbil fick ta vårt bagage eftersom bagageutrymmet i bussen inte räckte till. Väl på plats på flygplatsen kunde vi göra en ”smidig” gruppcheck-in. Så smidig som det nu går här. Vi fick i alla fall en egen kö och jag tycker personalen skötte sig väldigt snabbt med Malaysiska mått mätt.
Efter att ha gått igenom ett par säkerhetskontroller kunde vi, några timmar senare sätta oss i flygplanet som skulle ta oss till KL. Där landade vi på den äldre internationella flygplatsen KLIA2 och möttes av en flygplatsrepresentant som tog oss till snabbtåget Klia Express som på tre minuter skulle ta oss till den nya, större internationella flygplatsen med det fantasifulla namnet KLIA.
Incheckningen där var inte öppen när vi kom, utan vi fick vänta i tjugo minuter. Men även här fick vi egen kö för gruppcheck in, vilket ju var väldigt lovande och varje par skulle checkas in samtidigt fick vi veta. Men där slutade likheten mellan Penang och KL, kan jag säga. Här arbetade man i uuultraaaraaapiiid!
Men du vet hur det är, det är ingen som helst idé att stressa upp sig för att det går långsamt. Vi är gäster i landet och kan inte komma på blixtvisit och tala om hur flygplatspersonalens jobb ska gå till. Det är slöseri med energi. Personalen gör bara som de är lärda och om den saken eller hur deras system är upplagt vet vi ingenting. Så näe, det är bara dumt att jaga upp sig. Det finns ju värre problem än att behöva vänta på saker, eller hur?
15 parincheckningar och en timme senare hade i alla fall alla fått checka in sina resväskor och fått sina boardingcard. Därefter var det bara för gästerna att checka ut från Malaysia, gå igenom säkerhetskontroller och ta Airtrain till teminal F – men utan mig. För jag skulle vara kvar och göra mig redo för äventyr på egen hand, jag!
Jag tog en Grabtaxi från KLIA till Federal. Jag hade bokat en natt där eftersom jag tänkte lämna kvar en väska även på det här hotellet till nästa gång. Efter en ganska tråkig middag på hotellet kunde jag börja planera för mina ”lediga” dagar. Först ut var Bali – ett personligt nerköp skulle det visa sig…
