31 januari - Ännu en hemmadag
Ja, och inte fick jag mycket gjort av det jag skulle göra under den här dagen heller.
Eller jo, fast inte förrän på kvällen. Å andra sidan så jobbar jag bäst under press så jag fick allt gjort iallafall. Jag gjorde lite varianter på allt istället.
Tavlan jag köpte igår. Gillar den jättemycket fortfarande! Den kommer göra sig väldigt bra på min vägg ovanför soffan på Hargsvägen :)
Eller jo, fast inte förrän på kvällen. Å andra sidan så jobbar jag bäst under press så jag fick allt gjort iallafall. Jag gjorde lite varianter på allt istället.
Tavlan jag köpte igår. Gillar den jättemycket fortfarande! Den kommer göra sig väldigt bra på min vägg ovanför soffan på Hargsvägen :)
29 januari - Lite spontan line dance
Ja, inte var det meningen inte. Men detta inträffade som slutade med att dansskorna åkte på!
På eftermiddagen skulle jag in och hämta Milla på jobbet. Hon skulle ha bilen eftersom hon och Jenny hade bestämt sig för att börja dansa i Landeryd. Det var på väg till Rappet (de skulle lämna av mig hemma) som jag helt oförhappandes bestämde mig för att Jag skulle mä!
Vi hämtade alltså Jenny...
Milla letar upp låten Bossa Nova, som de tydligen hade lärt sig halva förra gången
... och i Rappet letade både Milla och jag upp våra dansskor och så bar det av till Peter Rexfalks kurs Nivå 2. Där möttes vi av bara nya ansikten. Några av mina gamla elever dök däremot upp på Nivå 3 som var efteråt.
Jag och Jenny i väntan på att kursen skulle börja
Peter lärde ut sista delen av Bossa Nova och så repeterade han 'Live, laugh, love' och några andra som jag aldrig har sett men som var lätta att haka på.
Om det var roligt? Både Ja och Nej. Det var nog lite för enkelt. Jag tror nog att nivå 4 är mer min melodi om jag skulle ta upp dansen igen.
Det, å andra sidan, känns lite avlägset. trots allt. Men kanske det blir lite linjedans i USA när jag är där - trots att country kanske aldrig har stått högst upp på min danslista :) Men du förstår, jag har redan dammat av min svarta cowboyhatt och krokodilbootsen hehe
Tänk om det bor ett countryhjärta i denna kropp och att jag bara förnekar det?
Antal steg. Var utan stegräknare även idag.
28 januari - En hemmadag
Jag var hemma hela dagen och bloggade ifatt. Det tar en evinnerlig tiiiiiid! Men roligt att ha på gamla da'r!
27 januair - Affärsvisumansökan inlämnad
Åkte 05.45 från Rappet och ifrån fjärrbussterminalen 06.25 och iväg bar det, ännu en gång emot huvudstaden. Idag var jag klart tidspressad för jag hade tid på ortopeden för uppföljning av fotledsfrakturen kl 14.30.
En kall, mulen och snöig morgon var det.
Den här gången gick det bättre än i går iallafall, och jag kunde lämna in alla papper. Bara ett lite problem uppstod. Mitt garantibrev godkändes inte så det fick jag försöka fixa fram ett nytt. Tur man har internetabonnemang och kunde ordna det, kände jag.
Yeah, Stockholms busscentral igen!
Jag hann med en buss som skulle gör att jag var i Linköping 14.45. Perfekt tyckte jag!
MEN så inträffade det en seriekrock på E4 i höjd med Herrbeta. På radion meddelade man att trafiken skulle ta avtagsväg 114. Det är bara det att den vägen inte finns, va! Chauffören fick rekommendationen av en medpassagerare att ta avfart 215 innan Herrbeta men chauffören litade på uppgifterna i radio mer, vilket innebar att vi stod i kön inom fem minuter! Vad göra? Ja, inte mycket va?
Stopp på grund av olycka
Men bara 15 minuter försenade svängde vi in på terminalen och nog hann jag i tid till min en gång opererande läkare, alltid. Nöjd och glad ställde jag mig nära huvudingången och har väl aldrig stått så nära, tror jag! US ska byggas under ett par år och Södra entrén har blivit huvudingång och Ortopeden ligger numera i stora byggnaden.
På ortopeden var det som Fort Knox, låst - och tomt. Man hade ingen mottagning på fredageftermiddagar - bara såna som mig :)
Efter att ha fått konstaterat att jag aldrig kommer bli helt återställd i ursprungligt skick satte jag mig i bilen och gillade läget. Vad annat göra, liksom? Men visst hade livet varit lättare om man hade kunna göra allt som vanligt, så klart...
På vägen hem stannade jag till på Prio1. Hittade något som jag redan har glömt vad det var haha.
Däremot minns jag att när jag skulle stänga av motorn upptäckte jag att nyckeln inte satt i. Den hittade jag på golvet. Bara att försöka få i nyckeln och försöka stänga av - och det lyckades till slut.
Var är bilnyckeln? Borta! Näe, där ligger den ju på golvet!
Antal steg: Hade inte på mig stegräknare idag.
En kall, mulen och snöig morgon var det.
Den här gången gick det bättre än i går iallafall, och jag kunde lämna in alla papper. Bara ett lite problem uppstod. Mitt garantibrev godkändes inte så det fick jag försöka fixa fram ett nytt. Tur man har internetabonnemang och kunde ordna det, kände jag.
Yeah, Stockholms busscentral igen!
Jag hann med en buss som skulle gör att jag var i Linköping 14.45. Perfekt tyckte jag!
MEN så inträffade det en seriekrock på E4 i höjd med Herrbeta. På radion meddelade man att trafiken skulle ta avtagsväg 114. Det är bara det att den vägen inte finns, va! Chauffören fick rekommendationen av en medpassagerare att ta avfart 215 innan Herrbeta men chauffören litade på uppgifterna i radio mer, vilket innebar att vi stod i kön inom fem minuter! Vad göra? Ja, inte mycket va?
Stopp på grund av olycka
Men bara 15 minuter försenade svängde vi in på terminalen och nog hann jag i tid till min en gång opererande läkare, alltid. Nöjd och glad ställde jag mig nära huvudingången och har väl aldrig stått så nära, tror jag! US ska byggas under ett par år och Södra entrén har blivit huvudingång och Ortopeden ligger numera i stora byggnaden.
På ortopeden var det som Fort Knox, låst - och tomt. Man hade ingen mottagning på fredageftermiddagar - bara såna som mig :)
Efter att ha fått konstaterat att jag aldrig kommer bli helt återställd i ursprungligt skick satte jag mig i bilen och gillade läget. Vad annat göra, liksom? Men visst hade livet varit lättare om man hade kunna göra allt som vanligt, så klart...
På vägen hem stannade jag till på Prio1. Hittade något som jag redan har glömt vad det var haha.
Däremot minns jag att när jag skulle stänga av motorn upptäckte jag att nyckeln inte satt i. Den hittade jag på golvet. Bara att försöka få i nyckeln och försöka stänga av - och det lyckades till slut.
Var är bilnyckeln? Borta! Näe, där ligger den ju på golvet!
Antal steg: Hade inte på mig stegräknare idag.
24 januari - Agra med Röda fortet och Taj Mahal
Vi ser alltid till att vara tidiga på våra första besök. Ju längre man väntar desto fler människor hinner komma dit, ju!
Efter Röda Fortet åkte vi till Taj Mahal, den stadiga favoritpunkten på resan. Och det förstår jag. Jag fick frågan om jag någonsin blir trött på att se platsen men näe, det är nog mer tvärtom för man ser alltid nya detaljer där man går. Eftersom gästerna får egen tid här så hinner man se lite nytt varje gång.
Idag gjorde jag ett svep på utställningen om Indien från forntid till nutid till exempel. Den har inte direkt med Taj Mahal att göra, men är man intresserad av historia och har sett graven tidigare så...
Ingången mot taj Mahal
VY från Taj Mahal mot ut/ingågngen. Vacker den också, eller hur?
Vi hann också åka ner till de som arbetar med intarsia i marmor så gästerna kunde få se lajv hur det har gått till både i Röda Fortet och Taj Mahal när man fick dit ädelstenarna i väggar och tak!
Idag var sista dagen i Indien för både mig och gästerna. Imorgon skulle vi resa hem tillsammans - iallafall till Helsingfors där vi skulle spridas ut olika slutflygplatser.
Vår indiska afton bestod av mig och några gäster i saris (som vi fick påkläderska till i mitt rum), bussaronger och skjortor, god mat, skratt, tal och glada tillrop - och här fick jag bland annat smeknamnet "Kungsfiskaren" för att jag var så speciell och färgstark hahaha Underbart!
Tack snälla Lars-Erik för liknelsen vid indiensk nationalfågel! Det värmde gott!
Antal steg: 5192 - lite snålt idag
Efter Röda Fortet åkte vi till Taj Mahal, den stadiga favoritpunkten på resan. Och det förstår jag. Jag fick frågan om jag någonsin blir trött på att se platsen men näe, det är nog mer tvärtom för man ser alltid nya detaljer där man går. Eftersom gästerna får egen tid här så hinner man se lite nytt varje gång.
Idag gjorde jag ett svep på utställningen om Indien från forntid till nutid till exempel. Den har inte direkt med Taj Mahal att göra, men är man intresserad av historia och har sett graven tidigare så...
Ingången mot taj Mahal
VY från Taj Mahal mot ut/ingågngen. Vacker den också, eller hur?
Vi hann också åka ner till de som arbetar med intarsia i marmor så gästerna kunde få se lajv hur det har gått till både i Röda Fortet och Taj Mahal när man fick dit ädelstenarna i väggar och tak!
Idag var sista dagen i Indien för både mig och gästerna. Imorgon skulle vi resa hem tillsammans - iallafall till Helsingfors där vi skulle spridas ut olika slutflygplatser.
Vår indiska afton bestod av mig och några gäster i saris (som vi fick påkläderska till i mitt rum), bussaronger och skjortor, god mat, skratt, tal och glada tillrop - och här fick jag bland annat smeknamnet "Kungsfiskaren" för att jag var så speciell och färgstark hahaha Underbart!
Tack snälla Lars-Erik för liknelsen vid indiensk nationalfågel! Det värmde gott!
Antal steg: 5192 - lite snålt idag
23 januari Jaipur - Fathepur Sikhri - Agra
Ännu en dag utan bilder. Det här får inte upprepas, hör det du! Det är då för tråkigt med blogginlägg utan bilder, va! Dessutom hjälper bilder mig att minnas om det dröjer länge emellan händelse och skrift.
Men vi drog iallafall från Jaipur tidigt på morgonen och begav oss, först emot Spökstaden - Fathepur Sikri, byggd på 1600-talet av den kände Akbar den Store. Efter rundvandringen där åkte vi vidare mot Agra, ett maktcentrum på 1500-talet.
Antal steg: Missade att mäta
Men vi drog iallafall från Jaipur tidigt på morgonen och begav oss, först emot Spökstaden - Fathepur Sikri, byggd på 1600-talet av den kände Akbar den Store. Efter rundvandringen där åkte vi vidare mot Agra, ett maktcentrum på 1500-talet.
Antal steg: Missade att mäta
22 januari - Jaipur by day
Idag var det stadsrundtur på schemat. Själv såg jag mest fram emot Observatoriet! Men vi startade med fotostopp vid Vindarnas palats. Alltid lika vackert!
"Kulissen" Vindarnas palats
Vi tog sedan en tidig Elefant upp till City of Amber för vår tur runt palatset.
Härifrån fortsatte vi ner mot Vattenpalatset.
Vattenpalatset
Idag kunde vi besöka juvelfabriken “Antiquariat”. Det var skräckblandad förtjusning där kvinnor var extra glada och männen hade lätt ångest över vad kvinnorna önskade sig. Du vet, A diamond is a girls best friend :). Fast här är det mest specialiteten Stjärnrubiner som går, tycker jag. Extra roligt att ha eftersom man vet hur man får fram den lilla stjärnan!
En maskin kan inte slipa stenar med exakt precision. Ett mänskligt öga är det enda som kan se hur råstenen ser ut med skiftningar och allt, och slipa därefter. Fyra års träning kvrävs för att bli en mästare!
Så var det dags för lite astronomi och astrologi på Jantar Mantar - Observatoriet! Det var, till min stora glädje, en liten extra grej på den här specialbeställda resan med Volvo Finans!
Instrumenten som är astronomiska i sig, är uppförda av Maharaja Jai Singh II 1727-1734. Han trodde att ju större ett instrument var, desto exaktare skulle det bli. Att promenera mellan de fjorton geometriska anordningarna är som att gå bland modern konst! Här finns instrument som mäter tiden (ett med endast 2 sekunders felmarginal), förutsäger förmörkelser, spårar stjärnors position då jorden snurrar runt solen med mera.
Han byggde totalt 5 sådana här observatorier i landet men det här är bäst bevarat. Sedan 2010 står det med på UNESCOS världsarvslista för "ett uttryck för de astronomiska färdigheterna och kosmologiska begrepp i kretsen av en vetenskaplig prins i slutet av Moguleran".
Astrologerna använder bland annat instrumenten för att lägga Kundli-böckerna för nyfödda och som man senare använder för att hitta rätt äkta hälft (man jämför böckerna för att se att man passar ihop).
Härefter promenerade vi till palatskomplexet i centrala Jaipur, City Palace, där Maharadjan av Jaipur fortfarande bor!
Mubarak Mahal, Maharaja Madho Singh II reception, inhyser idag ett Textilmuseum
Antal steg: 9974
"Kulissen" Vindarnas palats
Vi tog sedan en tidig Elefant upp till City of Amber för vår tur runt palatset.
Härifrån fortsatte vi ner mot Vattenpalatset.
Vattenpalatset
Idag kunde vi besöka juvelfabriken “Antiquariat”. Det var skräckblandad förtjusning där kvinnor var extra glada och männen hade lätt ångest över vad kvinnorna önskade sig. Du vet, A diamond is a girls best friend :). Fast här är det mest specialiteten Stjärnrubiner som går, tycker jag. Extra roligt att ha eftersom man vet hur man får fram den lilla stjärnan!
En maskin kan inte slipa stenar med exakt precision. Ett mänskligt öga är det enda som kan se hur råstenen ser ut med skiftningar och allt, och slipa därefter. Fyra års träning kvrävs för att bli en mästare!
Så var det dags för lite astronomi och astrologi på Jantar Mantar - Observatoriet! Det var, till min stora glädje, en liten extra grej på den här specialbeställda resan med Volvo Finans!
Instrumenten som är astronomiska i sig, är uppförda av Maharaja Jai Singh II 1727-1734. Han trodde att ju större ett instrument var, desto exaktare skulle det bli. Att promenera mellan de fjorton geometriska anordningarna är som att gå bland modern konst! Här finns instrument som mäter tiden (ett med endast 2 sekunders felmarginal), förutsäger förmörkelser, spårar stjärnors position då jorden snurrar runt solen med mera.
Han byggde totalt 5 sådana här observatorier i landet men det här är bäst bevarat. Sedan 2010 står det med på UNESCOS världsarvslista för "ett uttryck för de astronomiska färdigheterna och kosmologiska begrepp i kretsen av en vetenskaplig prins i slutet av Moguleran".
Astrologerna använder bland annat instrumenten för att lägga Kundli-böckerna för nyfödda och som man senare använder för att hitta rätt äkta hälft (man jämför böckerna för att se att man passar ihop).
Härefter promenerade vi till palatskomplexet i centrala Jaipur, City Palace, där Maharadjan av Jaipur fortfarande bor!
Mubarak Mahal, Maharaja Madho Singh II reception, inhyser idag ett Textilmuseum
Antal steg: 9974
21 januari - Kan vi inte få shoppa lite?
Efter frukosten lämnade vi Pushkar till förmån för Jaipur, Rajastans huvudstad, grundlagd 1727.
Idag tog jag inte ett enda foto heller. Ibland liksom bara jag glömmer bort eftersom jag har sett grejerna tidigare, va.
Det är iallafall en transportsträcka på sisådär 5,5 timme och som vanligt är det alltid något att titta på under vägen. Indien är en värld av upplevelser!
Men det här gjorde vi på eftermiddagen efter lunchen:
Eftersom de flesta gäster var väldigt shoppingsugna tog vi en sväng i en kaotisk bazar. Jag köpte ett par nya örhängen till min Sari. De hade köpte förra gången är för mycket nickel i, märkte jag.
Antal steg: 6713
Idag tog jag inte ett enda foto heller. Ibland liksom bara jag glömmer bort eftersom jag har sett grejerna tidigare, va.
Det är iallafall en transportsträcka på sisådär 5,5 timme och som vanligt är det alltid något att titta på under vägen. Indien är en värld av upplevelser!
Men det här gjorde vi på eftermiddagen efter lunchen:
Eftersom de flesta gäster var väldigt shoppingsugna tog vi en sväng i en kaotisk bazar. Jag köpte ett par nya örhängen till min Sari. De hade köpte förra gången är för mycket nickel i, märkte jag.
Antal steg: 6713
Efter frukost lämnar vi Pushkar för att åka österut mot staden Jaipur – Rajastans sjudande huvudstad, även känd som ”Den Rosa Staden”. Grundlagd 1727,
19 januari Delhi-Pushkar
Efter en lång tågresa med förseningar på grund av signalproblem (känns det möjligtvis igen från svenska SJ???) kom vi fram till Ajmer, grannbyn till Pushkar. Vi åkte direkt till hotellet i Pushkar där vi åt lunch och tog en promenad i omgivningarna. Hotellet är byggt 1997 men de har tagit inredningen från ett gammalt palats. Väldigt charmigt, alltså!
Pushkar är en av de heligaste städerna i Indien. Hit kommer pilgrimer och sökare från hela världen.
Att kliva nerför någon av de 52 trapporna och ta dopp i den heliga sjön anses skölja bort gamla synder och sjukdomar.
En gammal dörr med "piggar". Så här måste dörren sett ut i Röda Fortet dit elefanten slungade in folk som straff för något begånget brott.
Det är visserligen inte blomningstid direkt men några fanns det. Och rosor odlar man här för kosmetik och matlagning.
Här finns cirkus 500 tempel så det är bara att välja vem man vill tillbe. För här hittar du alla religioner och lite till. Och det måste vara ett paradis för "New Agarna" för här finns kurser i det mesta.
Vi promenerade i byn till Brahmatemplet - ett av de få i Indien. Det vi ser idag är byggt på 1300-talet men det lär ha blivit byggt på samma plats där ett 2000-årigt tempel har legat. Prästerna här är Gurjara (etniskt folkgrupp med okänt ursprung).
Vi tog sedan en tur i basarkvarteren. Det är alltid lika mysigt med basarer, tycker jag. Färger, dofter och möten med människor (och djur) gör mig alltid lika glad.
Kor ser man överallt. De blir liksom ett vanligt inslag i alla miljöer du besöker.
Den här tavlan påminde mig om Milla (min yngsta dotter) som lyssnar på "mushroom"-musik (Rave) och shufflar.
Pushkarsjön är egentligen en damm med inflöde från floden Luni som också kallas för Lavanavari. Floden är 530 km lång och startar här i Aravallibergen och slutar i saltkärret Kutch i Gujarat. Det finns berättelser om själva platsen daterade från 300-talet f Kr, men dammen är byggd på 1100-talet e Kr.
Utsikt över Pushkarsjön, dit pilgrimmer kommer för att bada
När vi kom tillbaka till hotellet var det middag och sedan jobb på rummet för egen del.
Jag tänkte att det vore ju trevligt att ha balkongdörren öppen en liten stund. Men det blev föremål för diskussion, kan man säga. För när jag började öppna myggnätsdörren och den vanliga dörren rasslade det till där ute och en langur tittat ilsket in på mig, visade tänderna och väste.
Jag stängde kvickt den dörren kan jag berätta! Att apan dessutom använde min balkong som toalett gjorde att jag inte var särskilt angelägen att gå ut på den heller, får jag medge.
Här är det languren som bestämmer!
Och idag fick jag upp låset på min resväska. Som jag misstänkt hade kombinationen ändrat på sig så efter lite fibblande gick det upp, och jag var återförenad med min grejer!
Antal steg: 7882
Pushkar är en av de heligaste städerna i Indien. Hit kommer pilgrimer och sökare från hela världen.
Att kliva nerför någon av de 52 trapporna och ta dopp i den heliga sjön anses skölja bort gamla synder och sjukdomar.
En gammal dörr med "piggar". Så här måste dörren sett ut i Röda Fortet dit elefanten slungade in folk som straff för något begånget brott.
Det är visserligen inte blomningstid direkt men några fanns det. Och rosor odlar man här för kosmetik och matlagning.
Här finns cirkus 500 tempel så det är bara att välja vem man vill tillbe. För här hittar du alla religioner och lite till. Och det måste vara ett paradis för "New Agarna" för här finns kurser i det mesta.
Vi promenerade i byn till Brahmatemplet - ett av de få i Indien. Det vi ser idag är byggt på 1300-talet men det lär ha blivit byggt på samma plats där ett 2000-årigt tempel har legat. Prästerna här är Gurjara (etniskt folkgrupp med okänt ursprung).
Vi tog sedan en tur i basarkvarteren. Det är alltid lika mysigt med basarer, tycker jag. Färger, dofter och möten med människor (och djur) gör mig alltid lika glad.
Kor ser man överallt. De blir liksom ett vanligt inslag i alla miljöer du besöker.
Den här tavlan påminde mig om Milla (min yngsta dotter) som lyssnar på "mushroom"-musik (Rave) och shufflar.
Pushkarsjön är egentligen en damm med inflöde från floden Luni som också kallas för Lavanavari. Floden är 530 km lång och startar här i Aravallibergen och slutar i saltkärret Kutch i Gujarat. Det finns berättelser om själva platsen daterade från 300-talet f Kr, men dammen är byggd på 1100-talet e Kr.
Utsikt över Pushkarsjön, dit pilgrimmer kommer för att bada
När vi kom tillbaka till hotellet var det middag och sedan jobb på rummet för egen del.
Jag tänkte att det vore ju trevligt att ha balkongdörren öppen en liten stund. Men det blev föremål för diskussion, kan man säga. För när jag började öppna myggnätsdörren och den vanliga dörren rasslade det till där ute och en langur tittat ilsket in på mig, visade tänderna och väste.
Jag stängde kvickt den dörren kan jag berätta! Att apan dessutom använde min balkong som toalett gjorde att jag inte var särskilt angelägen att gå ut på den heller, får jag medge.
Här är det languren som bestämmer!
Och idag fick jag upp låset på min resväska. Som jag misstänkt hade kombinationen ändrat på sig så efter lite fibblande gick det upp, och jag var återförenad med min grejer!
Antal steg: 7882
20 januari - Pushkar
När jag tittade ut på balkongen på morgonen möttes jag av en apa som tittade in. Även denna dag var hon inte glad över att se mig och med vetskapen att jag var rädd och inte skulle komma ut, satte hon sig lugnt och kikade ut över området.
En arg langur är en arg langur.
På förmiddagen åkte vi till en liten landsby för att ta en liten promenad och se hur man lever där. Vi visste inte om vi kunde få besöka ett hem men en av de som följde med oss till Krishna-templet släppte in oss till sig!
I byn kunde vi även besöka en grundskola som har undervisning enbart på Hindi.
På förkvällen satt vi oss alla i kamel-kärrorna och begav oss ut i Thar-öknen.
I norra Indien är det vanligt med kamel som dragdjur. Jag satt säkert bredvid kusken bakom baken. Jag är lite rädd för de tjuriga djuren får jag erkänna, och nästa ekipage hängde oss i hälarna...
Vi stannade vid ett av Pushkars camps med "badrum" bestående av toalett, handfat och dusch som en modernt konstnärlig installation. (Här kan du läsa om festivaler i Pushkar under 2012: http://www.journeymart.com/holidays-ideas/festivals/pushkar-fair.aspx, http://www.journeymart.com/holidays-ideas/festivals/pushkar-fair.aspx
Det var Pushkar Palace, vårt hotell, som ordnade mat och underhållning och här inföll något som liknade sällskapsresan: Hopp och skutt runt lägerelden med dansgruppen. Läskigt - men nog fick vi som var med, upp värmen lite grann.
Antal steg: 4337
En arg langur är en arg langur.
På förmiddagen åkte vi till en liten landsby för att ta en liten promenad och se hur man lever där. Vi visste inte om vi kunde få besöka ett hem men en av de som följde med oss till Krishna-templet släppte in oss till sig!
I byn kunde vi även besöka en grundskola som har undervisning enbart på Hindi.
På förkvällen satt vi oss alla i kamel-kärrorna och begav oss ut i Thar-öknen.
I norra Indien är det vanligt med kamel som dragdjur. Jag satt säkert bredvid kusken bakom baken. Jag är lite rädd för de tjuriga djuren får jag erkänna, och nästa ekipage hängde oss i hälarna...
Vi stannade vid ett av Pushkars camps med "badrum" bestående av toalett, handfat och dusch som en modernt konstnärlig installation. (Här kan du läsa om festivaler i Pushkar under 2012: http://www.journeymart.com/holidays-ideas/festivals/pushkar-fair.aspx, http://www.journeymart.com/holidays-ideas/festivals/pushkar-fair.aspx
Det var Pushkar Palace, vårt hotell, som ordnade mat och underhållning och här inföll något som liknade sällskapsresan: Hopp och skutt runt lägerelden med dansgruppen. Läskigt - men nog fick vi som var med, upp värmen lite grann.
Antal steg: 4337
18 januari - Färgrika Indien startar
Inte en bild blev tagen idag. Var helt fokuserad på de nya gästerna, tror jag haha.
Min resa (som ju är gästernas Dag 2 eftersom de började resa igår) började med en språngmarch från Departure till min buss där gästerna satt och väntade. De hade som tur var inte väntat så länge så humöret var det inget fel på!
Hälsade på alla, presenterade Muzaffar, vår suveräna lokalguide, chauffören Raju och hjälpredan Ravi och därefter bar det av in emot hotellet i Delhi där vi skulle stanna över natt.
Här åt vi en härlig frukostbuffé innan vi begav oss ut på stan.
På schemat:
Regeringskvarteren: som liksom förra resan var avstängt både här och där.
Lakshmi-Narayana-templet: byggt med pengar från Birlafamiljen.
Jama Masjid: största moskén i Indien.
Cykelriksha i basaren (en lite annan tur än den på Imperiets juvel).
Ska försöka bättra mig på att ta bilder nästa gång så håll koll på blogginläggen om du har lust.
Innan sängläge planerades det för Dag 3 och tågresan till Pushkar (ca 7 timmar). Vi åker väldigt tidigt och istället för att äta en kall, något spartansk, frukost valde alla att beställa frukostbox att ta med sig och bara ta morgonkaffet i restaurangen, för det vill de allra flesta ha!
Alla är inte hungriga klockan 5 på morgonen så det kändes som en smart idé. På det sättet kan alla äta när de vill.
Väl inne på rummet försökte jag komma in i min resväska. Jag provade ett par kombinationer men bestämde mig för att försöka igen när jag hade lite mer tid.
Antal steg: 11.027
Min resa (som ju är gästernas Dag 2 eftersom de började resa igår) började med en språngmarch från Departure till min buss där gästerna satt och väntade. De hade som tur var inte väntat så länge så humöret var det inget fel på!
Hälsade på alla, presenterade Muzaffar, vår suveräna lokalguide, chauffören Raju och hjälpredan Ravi och därefter bar det av in emot hotellet i Delhi där vi skulle stanna över natt.
Här åt vi en härlig frukostbuffé innan vi begav oss ut på stan.
På schemat:
Regeringskvarteren: som liksom förra resan var avstängt både här och där.
Lakshmi-Narayana-templet: byggt med pengar från Birlafamiljen.
Jama Masjid: största moskén i Indien.
Cykelriksha i basaren (en lite annan tur än den på Imperiets juvel).
Ska försöka bättra mig på att ta bilder nästa gång så håll koll på blogginläggen om du har lust.
Innan sängläge planerades det för Dag 3 och tågresan till Pushkar (ca 7 timmar). Vi åker väldigt tidigt och istället för att äta en kall, något spartansk, frukost valde alla att beställa frukostbox att ta med sig och bara ta morgonkaffet i restaurangen, för det vill de allra flesta ha!
Alla är inte hungriga klockan 5 på morgonen så det kändes som en smart idé. På det sättet kan alla äta när de vill.
Väl inne på rummet försökte jag komma in i min resväska. Jag provade ett par kombinationer men bestämde mig för att försöka igen när jag hade lite mer tid.
Antal steg: 11.027
17 januari - Agra – Delhi
Rundresans sista dag. Imorgon är det bara hemresan kvar - för gästerna, inte för Rune eller mig! Vi ska vidare på nästa rundresa och båda ska vi vara kvar i Indien.
Vi gjorde ett kort stopp utanför Jai Gurudevs tempel, ett av de mer kända tempel i området Mathura. Det byggdes av honom själv och en del menar att byggnaden liknar Taj Mahal.
Under stadsrundturen i Delhi skulle vi ha åkt runt i regeringskvarteren men det var väldigt mycket avstängt då man skulle fira 26 januari, Republikens Dag med parader och grejer och man förberedde för full. Men vi kunde se Indian Gate och lite andra byggnader på avstånd.
Skytrain i Delhi landade 27 mars 2009. Målet är att få ner antalet fordon som förorenar luften.
Den första stadsmuren (i lera) uppfördes på endast 4 månader år 1650. Den vi ser delar av idag tog 7 år att bygga och blev klar 1658. Den var 2,4 km lång och hade då 14 portar och 27 bastioner. Här är en av portarna som fortfarande står kvar.
Genom kondensen på bussrutorna kunde vi se "kåkstäderna" där ett okänt antal människor bor.
Under vår tur besökte vi Lakshmi-Narayana templet och Röda Fortet (står på UNESCOS världsarvlista sedan 2007). (Tog dessvärre inga kort av någon anledning)
I Old Dehli åkte vi också en liten tur i cykelriksha i bazarkvarteren.
Bilden längst ner är en Gurudoar, ett sikhiskt tempel. Typiskt för dem är kupoler men ingen minaret. (Sikhism är en blandning mellan hinduism och islam.)
Runt såna här skyltar är det tyst. Annars är det tutan som gäller hela tiden. Lastbilarna uppmanar till och med bakomvarande bilar att tuta. Det står bak på deras bilar och handlar om att göra framförvarande fordon uppmärksamma att de kommer.
Vi gick aldrig in i Jama Mashid. Vi åkte bara förbi. Den byggdes iallafall av stormogulen Shah Jahan (japp, samma byggherre som av Taj Mahal) år 1644. Det tog 6 år att bygga för 5-6 tusen arbetare och rymmer 25 000 bedjande. Moskén har tre stora portar, fyra torn och två minareter, dryga 40m höga och allt är i röd sandsten och vit marmor. Vid den norra porten finns ett rum med en Koran skriven på hjortskinn.
Genom den här stora porten kom kejsaren och hans familj inridande på elefanter. Och då liksom nu är kommersen stor runt moskén.
På kvällen fungerade inte mitt kombinationslås till väskan längre. Det hade ändrat sig under färden! Det var väl en himla tur att jag hade packat handbagaget med lite extra allt, va?
Plötsligt kommer jag inte in i min väska längre!
Denna sista dag med de norska gästerna innefattade tal från gäster, tal från Rune och tal från mig. Därefter ingtogs horisontalläge. Dags att förbereda nästa rundresa som inte var den samma som den här. Nu handlade det om Färgrika Indien istället. Och den startade imorgon, den!
Och så fick jag en väldigt välkommen present från en av gästerna. Knäckebröd och skinkost! Perfekt när man inte kan gå och äta frukost direkt när man har vaknat. DET ska jag ha med mig hädanefter!
Antal steg: 16 136
Vi gjorde ett kort stopp utanför Jai Gurudevs tempel, ett av de mer kända tempel i området Mathura. Det byggdes av honom själv och en del menar att byggnaden liknar Taj Mahal.
Under stadsrundturen i Delhi skulle vi ha åkt runt i regeringskvarteren men det var väldigt mycket avstängt då man skulle fira 26 januari, Republikens Dag med parader och grejer och man förberedde för full. Men vi kunde se Indian Gate och lite andra byggnader på avstånd.
Skytrain i Delhi landade 27 mars 2009. Målet är att få ner antalet fordon som förorenar luften.
Den första stadsmuren (i lera) uppfördes på endast 4 månader år 1650. Den vi ser delar av idag tog 7 år att bygga och blev klar 1658. Den var 2,4 km lång och hade då 14 portar och 27 bastioner. Här är en av portarna som fortfarande står kvar.
Genom kondensen på bussrutorna kunde vi se "kåkstäderna" där ett okänt antal människor bor.
Under vår tur besökte vi Lakshmi-Narayana templet och Röda Fortet (står på UNESCOS världsarvlista sedan 2007). (Tog dessvärre inga kort av någon anledning)
I Old Dehli åkte vi också en liten tur i cykelriksha i bazarkvarteren.
Bilden längst ner är en Gurudoar, ett sikhiskt tempel. Typiskt för dem är kupoler men ingen minaret. (Sikhism är en blandning mellan hinduism och islam.)
Runt såna här skyltar är det tyst. Annars är det tutan som gäller hela tiden. Lastbilarna uppmanar till och med bakomvarande bilar att tuta. Det står bak på deras bilar och handlar om att göra framförvarande fordon uppmärksamma att de kommer.
Vi gick aldrig in i Jama Mashid. Vi åkte bara förbi. Den byggdes iallafall av stormogulen Shah Jahan (japp, samma byggherre som av Taj Mahal) år 1644. Det tog 6 år att bygga för 5-6 tusen arbetare och rymmer 25 000 bedjande. Moskén har tre stora portar, fyra torn och två minareter, dryga 40m höga och allt är i röd sandsten och vit marmor. Vid den norra porten finns ett rum med en Koran skriven på hjortskinn.
Genom den här stora porten kom kejsaren och hans familj inridande på elefanter. Och då liksom nu är kommersen stor runt moskén.
På kvällen fungerade inte mitt kombinationslås till väskan längre. Det hade ändrat sig under färden! Det var väl en himla tur att jag hade packat handbagaget med lite extra allt, va?
Plötsligt kommer jag inte in i min väska längre!
Denna sista dag med de norska gästerna innefattade tal från gäster, tal från Rune och tal från mig. Därefter ingtogs horisontalläge. Dags att förbereda nästa rundresa som inte var den samma som den här. Nu handlade det om Färgrika Indien istället. Och den startade imorgon, den!
Och så fick jag en väldigt välkommen present från en av gästerna. Knäckebröd och skinkost! Perfekt när man inte kan gå och äta frukost direkt när man har vaknat. DET ska jag ha med mig hädanefter!
Antal steg: 16 136
16 januari - Agra med Röda fortet och Taj Mahal
Denna kyliga morgon startade vi på Röda Fortet i Agra. Det byggdes i röd sandsten av Akbar den stor under åren 1565-73 och står med på UNESCOS världsarvlista sedan 1983..
Vi välkomnas av ett gäng makaker
Alla dessa stjärnor överallt...
Fontän och gravyr i marmor
Här omkring bor en väldans massa ormvråk
Två olika vyer mot Taj Mahal (ja ni får anstränga er för att se).
Tak och väggar var täckta av guldfärg och intarsia med ädel- och halvädelsternar. Lite finns kvar...
Pelargång från Jasmintornet
Pelare med guldfärg och en vacker port
Löjtnant-Guvernör Russel Govin, i nordvästra provinsen i brittiska Indien dog i kolera och är begravtd framför Diwan-i-Am (Hall of Public Audience) där Påfågeltronen en gång stod (Den lär finnas i Iran idag men ingen vet helt säkert att det är den äkta).
Vanlig Maina (kallas även Myna)och en ekorre (Indian Palm squirrel)
Från Röda Fortet åkte vi till ett "Marmori" som demonstrerar hur man jobbar med intarsia i ett av världens hårdaste marmor (4,28 på Mohs skala, att jämföra med Östergötlands landskapssten - Kolmårdsmarmor som ligger på mellan 3,5 och 4). Metoderna är samma som i alla tider - ett riktigt handarbete med stenar som måste slipas för hand för att passa.
Efter lunch åkte vi till mausoleumet Taj Mahal, mångas höjdpunkt på resan. Det byggdes av Shah Jahan till minne av sin favorithustru Mumtaz och är, liksom Röda Fortet, medpå UNESCOS världsarvslista sedan 1983.
En av gästerna hade väntat i 20 år på att få komma dit. Det blev väldigt känslosamt som du förstår.
Att komma in på Taj Mahal är svårare än att komma med flyget. Och sen undrar jag - Kloakrum?
För att komma in i graven för Mumtaz och Shah Jahan, krävs små snygga skydd på skorna.
Utsikt över Yamuna-floden, biflod till helig floden Ganges
På vägen hem svängde vi in på ett av Moder Teresa-hemmen. De hade vissterligen stängt för besök för dagen men de släppte in oss allihop. Här bor de oönskade barnen båda med och utan handikapp. De som kan gå i skolan får undervisning och har chans att skaffa sig jobb längre fram. De som inte kan får stanna kvar på hemmet ända tills de dör.
Det är väldigt jobbigt besök och jag var inte ensam om att gråta.
Barnen ropade: jag vill vara med på bild... jag också... och jag med!
Här med en av eldsjälarna och Vilender.
Antal steg: 16179
Vi välkomnas av ett gäng makaker
Alla dessa stjärnor överallt...
Fontän och gravyr i marmor
Här omkring bor en väldans massa ormvråk
Två olika vyer mot Taj Mahal (ja ni får anstränga er för att se).
Tak och väggar var täckta av guldfärg och intarsia med ädel- och halvädelsternar. Lite finns kvar...
Pelargång från Jasmintornet
Pelare med guldfärg och en vacker port
Löjtnant-Guvernör Russel Govin, i nordvästra provinsen i brittiska Indien dog i kolera och är begravtd framför Diwan-i-Am (Hall of Public Audience) där Påfågeltronen en gång stod (Den lär finnas i Iran idag men ingen vet helt säkert att det är den äkta).
Vanlig Maina (kallas även Myna)och en ekorre (Indian Palm squirrel)
Från Röda Fortet åkte vi till ett "Marmori" som demonstrerar hur man jobbar med intarsia i ett av världens hårdaste marmor (4,28 på Mohs skala, att jämföra med Östergötlands landskapssten - Kolmårdsmarmor som ligger på mellan 3,5 och 4). Metoderna är samma som i alla tider - ett riktigt handarbete med stenar som måste slipas för hand för att passa.
Efter lunch åkte vi till mausoleumet Taj Mahal, mångas höjdpunkt på resan. Det byggdes av Shah Jahan till minne av sin favorithustru Mumtaz och är, liksom Röda Fortet, medpå UNESCOS världsarvslista sedan 1983.
En av gästerna hade väntat i 20 år på att få komma dit. Det blev väldigt känslosamt som du förstår.
Att komma in på Taj Mahal är svårare än att komma med flyget. Och sen undrar jag - Kloakrum?
För att komma in i graven för Mumtaz och Shah Jahan, krävs små snygga skydd på skorna.
Utsikt över Yamuna-floden, biflod till helig floden Ganges
På vägen hem svängde vi in på ett av Moder Teresa-hemmen. De hade vissterligen stängt för besök för dagen men de släppte in oss allihop. Här bor de oönskade barnen båda med och utan handikapp. De som kan gå i skolan får undervisning och har chans att skaffa sig jobb längre fram. De som inte kan får stanna kvar på hemmet ända tills de dör.
Det är väldigt jobbigt besök och jag var inte ensam om att gråta.
Barnen ropade: jag vill vara med på bild... jag också... och jag med!
Här med en av eldsjälarna och Vilender.
Antal steg: 16179
15 januari - Mot Fatehpur Sikri och Agra
I arla morgonstund åkte vi öppen jeep i 6 gradig "värme" till Sawai Madhopour, där vi klev på tåget till Barathpur.
Notera gärna alla fläktarna i taket som tjänstgör som AC.
Ordningsreglerna för att få åka med på tåget. Gillar gula delen som handlar om ofredande
Stationen i Barathpur
Stormogulen* Akbar den Store gjorde Fathepur Sikri till huvudstad under 14 år. Den byggdes till sufimystikern Shaikh Salim Chisti sära, om förutspådde att Akbar skulle få tre söner (= arvingar). Året 1585 övergavs plötsligt staden. Det berättas om vattenbrist och det kan ha varit en av de biragande orsakerna. Idag står staden kvar som en spökstad och en påminnelse om forna dagar.
Sedan 1986 står området med på UNESCOS världsarvlista.
Varför ha klockslag när man bara kan följa solen?
Marockanska tofsar (?) och bild från en elefantkamp
Dammen där bl a sångaren Tansen satt och sjöng och en vy in mot stormogulens sovrum
Vindruvor och granatäpplen i den förmodade turkiska sultinnans hus.
Stjärnor är det gott om. Man gillade symetri. T hö ser du en del av spelet Pachisi som fungerade ungefär som Fia med knuff
T vä. Ornament i taket runt Astrologen, där han satt och gjorde beräkningar. T hö Minnesmärket (En minar) över favoritelefanten
Tuppkamsblommor
Straxt efter besöket korsade vi gränsen till delstaten Rajasthan över till Uttar Pradesh och vår färd forsatte mot Agra!
E
Ett kobad och sedan lite provisoriska bostäder längs en liten kanal.
På kvällen bokade vi biljetter till Bollywoodshowen om Taj Mahal, dit vi skulle imorgon. Den är väldigt underhållande så får du möjlighet - gå och se den när du är i Agra!
Bollywoodshow på Kalakriti kulturhus i Agra
Antal steg: 21 143
*Stormogulerna var en muslimsk stam från afghansk-persiska området, som regerade i norra Indien under dryga 200 år. De anses vara de mest betydelsefulla av alla invandrade härskare - och det var varit många olika.
Notera gärna alla fläktarna i taket som tjänstgör som AC.
Ordningsreglerna för att få åka med på tåget. Gillar gula delen som handlar om ofredande
Stationen i Barathpur
Stormogulen* Akbar den Store gjorde Fathepur Sikri till huvudstad under 14 år. Den byggdes till sufimystikern Shaikh Salim Chisti sära, om förutspådde att Akbar skulle få tre söner (= arvingar). Året 1585 övergavs plötsligt staden. Det berättas om vattenbrist och det kan ha varit en av de biragande orsakerna. Idag står staden kvar som en spökstad och en påminnelse om forna dagar.
Sedan 1986 står området med på UNESCOS världsarvlista.
Varför ha klockslag när man bara kan följa solen?
Marockanska tofsar (?) och bild från en elefantkamp
Dammen där bl a sångaren Tansen satt och sjöng och en vy in mot stormogulens sovrum
Vindruvor och granatäpplen i den förmodade turkiska sultinnans hus.
Stjärnor är det gott om. Man gillade symetri. T hö ser du en del av spelet Pachisi som fungerade ungefär som Fia med knuff
T vä. Ornament i taket runt Astrologen, där han satt och gjorde beräkningar. T hö Minnesmärket (En minar) över favoritelefanten
Tuppkamsblommor
Straxt efter besöket korsade vi gränsen till delstaten Rajasthan över till Uttar Pradesh och vår färd forsatte mot Agra!
EEtt kobad och sedan lite provisoriska bostäder längs en liten kanal.
På kvällen bokade vi biljetter till Bollywoodshowen om Taj Mahal, dit vi skulle imorgon. Den är väldigt underhållande så får du möjlighet - gå och se den när du är i Agra!
Bollywoodshow på Kalakriti kulturhus i Agra
Antal steg: 21 143
*Stormogulerna var en muslimsk stam från afghansk-persiska området, som regerade i norra Indien under dryga 200 år. De anses vara de mest betydelsefulla av alla invandrade härskare - och det var varit många olika.
14 januari - Safariturer och landsbybesök
Djur du kan ha turen att se i Ranthambores Nationalpark är bland annat tigrar, pantrar, shackaler, hyenor, antiloper. gazeller, hjortdjur, indiska läpp-björnar, över 300 fågelarter, träsk-krokodiler, pythonormar och andra reptiler.
Parken har fått sitt namn från den 1000-åriga Ranthambore Fort som står på en 215 meter hög klippa inne i parken. Hit åkte Maharadjorna för att jaga ända fram till 1970 - alltså 15 år efter att det egentligen blev ett fridlyst reservat!
Tjuvjakt är fortfarande ett problem då man betalar skogvaktarna för dåligt och lätt kan mutas...Tigerpopulation minskar ständigt och man befarar att vilda tigrar snart är helt utrotad. Man pratar om så kort tid som tio år... Det vore väl ändå fruktansvärt!
Nu har jag ju bara min mobilkamera så några fina djurbilder från parken står inte att finna på denna blogg. Men här kommer de jag tog iallafall :)
Punkt nummer två är svårast då det saknas bilbälten :)
Treepie-besök bredvid mig
Tigerns smågodis, aporna, sitter i träden och spanar efter fienden
Banyanträdet ser klart mystiskt ut i sitt växtsätt.
Parken ligger skyddad mellan Aravalli-och Vindhya-bergen och är fylld med bland annat trädet Acacisa Nilotica
Sambharhjorten är Axis-hjortens enfärgade släkting
En av de många vattendragen
Indisk dammhäger (fritt översatt från Indian Pond Heron)
En Sambharhjort är nere och dricker vatten, en annan ställer sig i vägen för oss
Spökträd (Kullu) vars vita bark nästan är självlysande i månljuset på nätterna
Langurer och Axishjortar (ser ut som våra rådjur)
Tre langurer kollade in oss när vi körde förbi med jeepen
I vattendragen finns det gott om krokodiler. På ett par stockar satt fyra bäbisar.
.
Praktfull Axishjort
Sambharjort igen då. Det fanns gott om hjortar och fåglar att se så långtråkigt blev det aldrig.
Emellan de båda safariturerna passade vi på att åka till en liten landsby inte långt från vårt hotell. Här tog vi en promenad och kunde besöka en familj där det lekte en massa barn. Många var lediga från skolan på grund av kylan. Men den statliga skolan var faktiskt öppen så den svängde vi in till också.
Vilender berättar om livet i huset och visar hur skinande rent köket är.
Några barn sjunger indiska nationalsången för oss.
Här gav Vilender pennor till en i familjen som sedan delar ut. Några gästerna begick misstaget att själva dela ut och upplopp uppstod med barn som kom överalltifrån och som slet saker ur deras händerna och hellre förstörde pennorna än låter någon annan få en.
(TIPS: Om du är på väg till Indien, ta gärna med skrivmaterial till barn. Ge allt till din reseledare/lokalguide så ordnar de utdelningen. På så sätt kan du fortsätta ta det lugnt och slippa bli förföljd. Det blir faktiskt ganska så olustigt om man inte beredd på vad som kan hända. Vi brukar lämna till fröknarna i någon skola då vi på Albaros vill premiera de som studerar.)
Som du ser finns inga bilder på Tigrarna. De borde ju varit så stora att NÅGON bild borde ha blivit bra, kan man tycka.
Och nog fick vi se en alltid - i gästernas kameror, alltså de som satt i den andra jeepen! Det var alltså bara halva gruppen som fick privilegiet att möta en av honorna som kom fram till deras bil. Var inte DET nedrigt, va?
Men det var också de enda som fick se tiger den här dagen av alla besökande grupper. Liten tröst visserligen men ändå. Anledningen trodde man var den kyla så råder plus att de med ungarna ligger i skydd. Bara att gilla läget alltså.
Antal steg: 7100
Parken har fått sitt namn från den 1000-åriga Ranthambore Fort som står på en 215 meter hög klippa inne i parken. Hit åkte Maharadjorna för att jaga ända fram till 1970 - alltså 15 år efter att det egentligen blev ett fridlyst reservat!
Tjuvjakt är fortfarande ett problem då man betalar skogvaktarna för dåligt och lätt kan mutas...Tigerpopulation minskar ständigt och man befarar att vilda tigrar snart är helt utrotad. Man pratar om så kort tid som tio år... Det vore väl ändå fruktansvärt!
Nu har jag ju bara min mobilkamera så några fina djurbilder från parken står inte att finna på denna blogg. Men här kommer de jag tog iallafall :)
Punkt nummer två är svårast då det saknas bilbälten :)
Treepie-besök bredvid mig
Tigerns smågodis, aporna, sitter i träden och spanar efter fienden
Banyanträdet ser klart mystiskt ut i sitt växtsätt.
Parken ligger skyddad mellan Aravalli-och Vindhya-bergen och är fylld med bland annat trädet Acacisa Nilotica
Sambharhjorten är Axis-hjortens enfärgade släkting
En av de många vattendragen
Indisk dammhäger (fritt översatt från Indian Pond Heron)
En Sambharhjort är nere och dricker vatten, en annan ställer sig i vägen för oss
Spökträd (Kullu) vars vita bark nästan är självlysande i månljuset på nätterna
Langurer och Axishjortar (ser ut som våra rådjur)
Tre langurer kollade in oss när vi körde förbi med jeepen
I vattendragen finns det gott om krokodiler. På ett par stockar satt fyra bäbisar.
.Praktfull Axishjort
Sambharjort igen då. Det fanns gott om hjortar och fåglar att se så långtråkigt blev det aldrig.
Emellan de båda safariturerna passade vi på att åka till en liten landsby inte långt från vårt hotell. Här tog vi en promenad och kunde besöka en familj där det lekte en massa barn. Många var lediga från skolan på grund av kylan. Men den statliga skolan var faktiskt öppen så den svängde vi in till också.
Vilender berättar om livet i huset och visar hur skinande rent köket är.
Några barn sjunger indiska nationalsången för oss.
Här gav Vilender pennor till en i familjen som sedan delar ut. Några gästerna begick misstaget att själva dela ut och upplopp uppstod med barn som kom överalltifrån och som slet saker ur deras händerna och hellre förstörde pennorna än låter någon annan få en.
(TIPS: Om du är på väg till Indien, ta gärna med skrivmaterial till barn. Ge allt till din reseledare/lokalguide så ordnar de utdelningen. På så sätt kan du fortsätta ta det lugnt och slippa bli förföljd. Det blir faktiskt ganska så olustigt om man inte beredd på vad som kan hända. Vi brukar lämna till fröknarna i någon skola då vi på Albaros vill premiera de som studerar.)
Som du ser finns inga bilder på Tigrarna. De borde ju varit så stora att NÅGON bild borde ha blivit bra, kan man tycka.
Och nog fick vi se en alltid - i gästernas kameror, alltså de som satt i den andra jeepen! Det var alltså bara halva gruppen som fick privilegiet att möta en av honorna som kom fram till deras bil. Var inte DET nedrigt, va?
Men det var också de enda som fick se tiger den här dagen av alla besökande grupper. Liten tröst visserligen men ändå. Anledningen trodde man var den kyla så råder plus att de med ungarna ligger i skydd. Bara att gilla läget alltså.
Antal steg: 7100
13 januari - Jaipur - Ranthambore tigerreservat
Ännu en tidig morgon. Men du vet, att vara på rundresa är ingen semester - det är en resa för upplevelser!
Även om det var en ren transportsträcka idag är vägen kantad med upplevelser så det hinner aldrig bli långtråkigt!
HAVA MAHAL - VINDARNAS PALATS
Innan vi lämnade Jaipur stannade vi till vid stadens landmärke ritat av arkitekten/astrologen Lad Chand Usta - byggt 1799 av Maharadjan Sawaj Pratap Sing. Det är som en kuliss, ett rum brett, fem våningar högt och utgjorde östra delen av Jaipurs City Palace. Ifrån 950 fönster och burspråk kunde palatsets harem se världen utanför härifrån utan att själv bli sedda.
Soluppgång över Vindarnas palats
BUSSRESA MOT RANTHAMBORE
Här är lite bilder från vår resa i sydöstlig riktning.
Indian Oil, statligt ägt olje- och gasbolag - 98e största i världen
Ingen ko på isen här, inte!
Det finns inga regler för hur man ska lasta vilket resulterar i ganska många vippade fordon.
En familj pumpar upp sitt vatten. Mer än hälften av befolkningen har inte rinnande vatten (eller toalett inne heller för den delen).
Avloppsbygge och folket som jobbar där bor på området i tält.
Kobajsklapperikvarter.
Marmorförsäljning är vanligt förekommande längs med vägarna och nog ser det ut som Östgötaslätten på landsbygden alltid.
Tvätt å tork och en gris som vill gå i skolan.
Järnvägsstationen i Sawai Madhopur. Härifrån åker vi vidare till Barathpur i övermorgon.
Lunch på kamelstationen
"Ko-nstigt av vi möts idag. Det var väl i morgon vi skulle ses på lite hö, va?
"Haha, aaa och det låter som Mu-sik i mina öron"
Vid staden Sawai Madhopur hittar du ett av de två tigerreservat i sstaten Rajasthan och Ranthambore är vårt slutmål för dagen. I det reservatet, som kan betecknas som norra Indiens viktigaste, är det stor chans att få se tiger. Här bor nämligen cirka 40 stycken. Två familjer har dessutom fått ungar nyligen.
Nu ska man emellertid komma ihåg att tigerna är ett vilt djur och gör som den vill. Det finns såklart därför inga garantier... Men imorgon vet vi för då väntar två safariturer - en på morgonen och en på sena eftermiddagen.
Till kvällens underhållning med sång och musik bestämde jag och Rune att vi skulle göra entré som Maradja och Maharani. På med indisk mundering, alltså!
En Sari består av tre delar:5 meter tyg, en bh med ärmar (väldigt kort blus) och en kjol. Det finns minst 20 olika sätt att drapera tyget. I början är det påkläderska som krävs, kan jag avslöja.
Efter middagen blev vi inbjudna på lite födelsedagsfirande. Av mig fick ägaren till hotellet Lotta på Bråkmakargatans födesledagssång :)
" Vad är det för en dag?"
Och så var det det där med elkontakterna. Jag köpte en DYR adapter (399:- på Arlandas Taxfree) med överslagsskydd för ett tag sen. Det skulle vara en världsadapter. Jag frågade om den fungerade även i Indien som är väldigt speciellt.
- Aa, då , fick jag till svar. De har engelska kontakter.
- Men du vet om att de har minst två olika kontakter ytterligare i det landet, va, undrade jag.
- Den här ska funka, menade säljare.
Men IKKE! Ingen av kontakterna funkar någonstans. Så köp INGEN världsadapter. Bortkastade pengar i Indien iallafall! Man får leva farligt när man ladda mobil och dator. En sladd till datorn har jag redan bränt upp. Som tur är klarade sig , den gången.
En av kontakterna du kan möta i Indien
Antal steg: 5 919
Även om det var en ren transportsträcka idag är vägen kantad med upplevelser så det hinner aldrig bli långtråkigt!
HAVA MAHAL - VINDARNAS PALATS
Innan vi lämnade Jaipur stannade vi till vid stadens landmärke ritat av arkitekten/astrologen Lad Chand Usta - byggt 1799 av Maharadjan Sawaj Pratap Sing. Det är som en kuliss, ett rum brett, fem våningar högt och utgjorde östra delen av Jaipurs City Palace. Ifrån 950 fönster och burspråk kunde palatsets harem se världen utanför härifrån utan att själv bli sedda.
Soluppgång över Vindarnas palats
BUSSRESA MOT RANTHAMBORE
Här är lite bilder från vår resa i sydöstlig riktning.
Indian Oil, statligt ägt olje- och gasbolag - 98e största i världen
Ingen ko på isen här, inte!
Det finns inga regler för hur man ska lasta vilket resulterar i ganska många vippade fordon.
En familj pumpar upp sitt vatten. Mer än hälften av befolkningen har inte rinnande vatten (eller toalett inne heller för den delen).
Avloppsbygge och folket som jobbar där bor på området i tält.
Kobajsklapperikvarter.
Marmorförsäljning är vanligt förekommande längs med vägarna och nog ser det ut som Östgötaslätten på landsbygden alltid.
Tvätt å tork och en gris som vill gå i skolan.
Järnvägsstationen i Sawai Madhopur. Härifrån åker vi vidare till Barathpur i övermorgon.
Lunch på kamelstationen
"Ko-nstigt av vi möts idag. Det var väl i morgon vi skulle ses på lite hö, va?
"Haha, aaa och det låter som Mu-sik i mina öron"
Vid staden Sawai Madhopur hittar du ett av de två tigerreservat i sstaten Rajasthan och Ranthambore är vårt slutmål för dagen. I det reservatet, som kan betecknas som norra Indiens viktigaste, är det stor chans att få se tiger. Här bor nämligen cirka 40 stycken. Två familjer har dessutom fått ungar nyligen.
Nu ska man emellertid komma ihåg att tigerna är ett vilt djur och gör som den vill. Det finns såklart därför inga garantier... Men imorgon vet vi för då väntar två safariturer - en på morgonen och en på sena eftermiddagen.
Till kvällens underhållning med sång och musik bestämde jag och Rune att vi skulle göra entré som Maradja och Maharani. På med indisk mundering, alltså!
En Sari består av tre delar:5 meter tyg, en bh med ärmar (väldigt kort blus) och en kjol. Det finns minst 20 olika sätt att drapera tyget. I början är det påkläderska som krävs, kan jag avslöja.
Efter middagen blev vi inbjudna på lite födelsedagsfirande. Av mig fick ägaren till hotellet Lotta på Bråkmakargatans födesledagssång :)
" Vad är det för en dag?"
Och så var det det där med elkontakterna. Jag köpte en DYR adapter (399:- på Arlandas Taxfree) med överslagsskydd för ett tag sen. Det skulle vara en världsadapter. Jag frågade om den fungerade även i Indien som är väldigt speciellt.
- Aa, då , fick jag till svar. De har engelska kontakter.
- Men du vet om att de har minst två olika kontakter ytterligare i det landet, va, undrade jag.
- Den här ska funka, menade säljare.
Men IKKE! Ingen av kontakterna funkar någonstans. Så köp INGEN världsadapter. Bortkastade pengar i Indien iallafall! Man får leva farligt när man ladda mobil och dator. En sladd till datorn har jag redan bränt upp. Som tur är klarade sig , den gången.
En av kontakterna du kan möta i Indien
Antal steg: 5 919
12 januari - Citytur i Jaipur
Tidig frukost och sedan ut på Stadsrundtur!
CITY OF AMBER
Innan Jaipur byggdes låg huvudstaden ca 10 kilometer därifrån. Amber (Amer) heter staden.
Genom kondensen på bussfönstret kunde vi se Amber Fort. Det ligger jättefint och är en personlig favorit.
Elefanter på väg till uppställning på jobbet. Uppdrag: att bära oss uopp i fortet!
Aporna stirrade på oss där vi satt på våra elefanter (eg Langurer)
Och vi klev av som man har gjort i alla tider, vid elefantavsatsen.
Så började rundvandringen. Häng med!
Och mitt i allt: Tre sjungande gäster som slår alla besökare med häpnad! Så underbart spontant!
JAL MAHAL - VATTENPALATSET
I sjön (som egentligen är en damm) Man Sagar ligger ett coolt palats byggt av Sawai Pratap Singh år 1799. Då användes det främst som jaktstuga men det berättas om att Maharajorna tog med sig sina älskarinnor hit för att få en privat stund, if you know what I mean...
Jal Mahal restaurerades 2008. Det tar mycket stryk att ligga under vatten en gång om året... Tyvärr hade vi motljus
Kokosnötförsäljare
Vid Jal Mahal träffade vi en av Albatros "skyddslingar". Han var tidigare tiggare men (och vi hoppas och tror att vi har påverkat honom) har lärt sig ett yrke och tjänar pengar för sitt uppehälle. Han är magiker. Han fick komma på vår buss för att trolla för oss en stund under det att vi åkte vidare en bit.
"Vår" magiker fick många applåder och leenden av gästerna
Den här dagen hade vi tid över för att besöka Jaipurs äldsta Matt och Textilhus som drivs ungefär som ett kooperativ. Här kunde vi se hur blocktryck går till, hur mönster på mattor sjungs fram och sedan friseras PLUS kunde se att det finns flygande mattor!!!
T vänster på bilden till höger ser ni min eminente kollega Rune. Han, Vilender och jag hade så himla roligt hela veckan när jag ömsom agerade gäst, ömsom reseledare.
Mattfrisören klipper bort det långa ullet och får fram de fina färgerna. Själv skulle jag nog gilla att ha ullet kvar, jag. Varmt och gosigt!
Vi åt på restaurangen inne på gården. Där står en tjej och säljer lite smått och gott. Jag fick ett par Bindi i present och av Rune fick jag block och penna. Han hade sett att jag alltid går och skriver när jag kommer på något :)
Jag med en Bindi, ett klistermärke som fungerar som smycke på tredje ögat. Jag hade ju trots allt låtit sy upp en splirrans ny Sari. Då måste man liksom ha hela kitet, va.
Två nya drycker måste ju presenteras idag med. Indisk rom baserad på sockerör (jättegod) och Lassie, youghurtdrinken man tar efter matten för att balansera magen. Du kan få den naturell, med banan eller mango.
Men faktum är, att få magproblem är inget att oroa sig för här. Det inträffar ytterst sällan. Vi skandinaver har nog innehållet i en väl använd handspritflaska att tacka för det, skulle jag tro. Plus att man äter INTE på restauranger/gatukök. Här gäller det att äta där andra turister äter - inte där indierna äter haha. Så tvärtom det här landet är, alltså!
Dagens eskapader fortsatte i bazaren där jag köpte guldfärgade armband och örhängen till Sarin.
Nästan en ironisk skylt med tanke på att omgivningarna mest liknar en soptipp..
Liksom i många andra sydliga länder har man förmågan att kunna sova hur som helst, överallt...
LAKSHMI- NARAYAN TEMPLET (BIRLATMEPLET)
Byggt 1988 med pengar från Birlafamljen som har gjort sig förmögna genom handel med cement. Templet, byggt i Jaipurmarmor, är tillägnat Lord Vishnu (som Narayan), och hans partner Lakshmi. Det som gör det här lite speciellt är att du även kan hitta gudabilder på till exempel Jesus, Buddha och många fler.
Väl tillbaka på hotellet åt vi middag tillsammans och skiljdes sedan åt. Någon timme senare fick jag för mig att jag skulle ut med Rune och röka en sväng. Men se det gick inte alls enligt planerna. Jag upptäckte nämligen att jag var INLÅST! Jag hade haft problem att få upp dörren för att komma in men tanken att låset skulle gå i baklås föresvävade mig inte.
Jag lyfte så telefonen och ringde ner till receptionen för att berättade varvid man svarade att man skulle skicka upp någon för att släppa ut mig.
Det gick väl kanske 20 minuter innan det knackade det på dörren och jag hörde någon be mig öppna dörren
- Eh, alltså det kan jag ju inte, svarade jag fast på engelska förstås. Det var därför jag ringde receptionen.
Jag hör hur mannen bakom dörren prövar med sitt kort i tio minuter utan önskat resultat.
- Madam, can you please open the door, hör jag IGEN! Var det möjligtvis så att jag var otydlig på punkten att jag inte kunde öppna dörren inifrån???
Det kom att anlända två andra från Housekeeping, en ingenjör (som också bad mig öppna dörren hahaha underbart!) och managern - som efter en timmes förhandling med Rune godkände att ingenjören fick bryta upp dörren utan att behöva betala den.
Då hade jag för länge sedan tagit på mig pyjamasen, släckt och gått och lagt mig. Det var nämligen lite långtradigt det där, tyckte jag, och jag var trött.
Så när dörren öppnades två timmar efter upptäckten, knackade man försiktigt på dörrkarmen och jag kunde ta mina väskor för att ta riktning mot ett annat rum. Det blev ett glatt dansande ut i korridoren i min bambutyg-pyjamas med håret i en knut mitt på huvudet och med smala, trötta ögon under det att sju personer, inkluderat Rune och Vilender roat såg på. Någon cigarett var jag inte längre sugen på.
Ingenjören bryter upp dörren och räddar mig från en morgon utan frukost!
Antal steg. 23 478
(PAENTES: Även indierna har tricks för att slippa diarré. Här frodas ju kolibakterier och en massa annat, serrö. Och som jag sa tidigare: hygien vet man inte vad det är för något...
Drickyoughurt och Massala-shai (té) är två av tricksen. Om olyckan ändå skulle vara framme är det diet på ris, youghurt och bananer 24 timmar som gäller så går det över. "Äter man vanlig mat matar man bakterierna" förklarade en lokalguide för mig en gång.
I Indien äter man inte Imodium-preparat som rekommenderas på vaccinationscentraler och apotek i Skandinavien. Det stoppar visserligen effektivt men stänger samtidigt in bakterierna som verkligen gillar läget. (Det är kanske därför många blir sjuka efter att de har kommit hem?)
Albatros egen läkare hade ett seminarium i Köpenhamn för oss om just turistdiarre, speciellt den man kan få i Indien om man har otur. Och här är det typ Ciprofloxacin med antibiotika som gäller. Finns receptbelagt i Sverige men kan också köpas på apotek i Indien.)
CITY OF AMBER
Innan Jaipur byggdes låg huvudstaden ca 10 kilometer därifrån. Amber (Amer) heter staden.
Genom kondensen på bussfönstret kunde vi se Amber Fort. Det ligger jättefint och är en personlig favorit.
Elefanter på väg till uppställning på jobbet. Uppdrag: att bära oss uopp i fortet!
Aporna stirrade på oss där vi satt på våra elefanter (eg Langurer)
Och vi klev av som man har gjort i alla tider, vid elefantavsatsen.
Så började rundvandringen. Häng med!
Och mitt i allt: Tre sjungande gäster som slår alla besökare med häpnad! Så underbart spontant!
JAL MAHAL - VATTENPALATSET
I sjön (som egentligen är en damm) Man Sagar ligger ett coolt palats byggt av Sawai Pratap Singh år 1799. Då användes det främst som jaktstuga men det berättas om att Maharajorna tog med sig sina älskarinnor hit för att få en privat stund, if you know what I mean...
Jal Mahal restaurerades 2008. Det tar mycket stryk att ligga under vatten en gång om året... Tyvärr hade vi motljus
Kokosnötförsäljare
Vid Jal Mahal träffade vi en av Albatros "skyddslingar". Han var tidigare tiggare men (och vi hoppas och tror att vi har påverkat honom) har lärt sig ett yrke och tjänar pengar för sitt uppehälle. Han är magiker. Han fick komma på vår buss för att trolla för oss en stund under det att vi åkte vidare en bit.
"Vår" magiker fick många applåder och leenden av gästerna
Den här dagen hade vi tid över för att besöka Jaipurs äldsta Matt och Textilhus som drivs ungefär som ett kooperativ. Här kunde vi se hur blocktryck går till, hur mönster på mattor sjungs fram och sedan friseras PLUS kunde se att det finns flygande mattor!!!
T vänster på bilden till höger ser ni min eminente kollega Rune. Han, Vilender och jag hade så himla roligt hela veckan när jag ömsom agerade gäst, ömsom reseledare.
Mattfrisören klipper bort det långa ullet och får fram de fina färgerna. Själv skulle jag nog gilla att ha ullet kvar, jag. Varmt och gosigt!
Vi åt på restaurangen inne på gården. Där står en tjej och säljer lite smått och gott. Jag fick ett par Bindi i present och av Rune fick jag block och penna. Han hade sett att jag alltid går och skriver när jag kommer på något :)
Jag med en Bindi, ett klistermärke som fungerar som smycke på tredje ögat. Jag hade ju trots allt låtit sy upp en splirrans ny Sari. Då måste man liksom ha hela kitet, va.
Två nya drycker måste ju presenteras idag med. Indisk rom baserad på sockerör (jättegod) och Lassie, youghurtdrinken man tar efter matten för att balansera magen. Du kan få den naturell, med banan eller mango.
Men faktum är, att få magproblem är inget att oroa sig för här. Det inträffar ytterst sällan. Vi skandinaver har nog innehållet i en väl använd handspritflaska att tacka för det, skulle jag tro. Plus att man äter INTE på restauranger/gatukök. Här gäller det att äta där andra turister äter - inte där indierna äter haha. Så tvärtom det här landet är, alltså!
Dagens eskapader fortsatte i bazaren där jag köpte guldfärgade armband och örhängen till Sarin.
Nästan en ironisk skylt med tanke på att omgivningarna mest liknar en soptipp..
Liksom i många andra sydliga länder har man förmågan att kunna sova hur som helst, överallt...
LAKSHMI- NARAYAN TEMPLET (BIRLATMEPLET)
Byggt 1988 med pengar från Birlafamljen som har gjort sig förmögna genom handel med cement. Templet, byggt i Jaipurmarmor, är tillägnat Lord Vishnu (som Narayan), och hans partner Lakshmi. Det som gör det här lite speciellt är att du även kan hitta gudabilder på till exempel Jesus, Buddha och många fler.
Väl tillbaka på hotellet åt vi middag tillsammans och skiljdes sedan åt. Någon timme senare fick jag för mig att jag skulle ut med Rune och röka en sväng. Men se det gick inte alls enligt planerna. Jag upptäckte nämligen att jag var INLÅST! Jag hade haft problem att få upp dörren för att komma in men tanken att låset skulle gå i baklås föresvävade mig inte.
Jag lyfte så telefonen och ringde ner till receptionen för att berättade varvid man svarade att man skulle skicka upp någon för att släppa ut mig.
Det gick väl kanske 20 minuter innan det knackade det på dörren och jag hörde någon be mig öppna dörren
- Eh, alltså det kan jag ju inte, svarade jag fast på engelska förstås. Det var därför jag ringde receptionen.
Jag hör hur mannen bakom dörren prövar med sitt kort i tio minuter utan önskat resultat.
- Madam, can you please open the door, hör jag IGEN! Var det möjligtvis så att jag var otydlig på punkten att jag inte kunde öppna dörren inifrån???
Det kom att anlända två andra från Housekeeping, en ingenjör (som också bad mig öppna dörren hahaha underbart!) och managern - som efter en timmes förhandling med Rune godkände att ingenjören fick bryta upp dörren utan att behöva betala den.
Då hade jag för länge sedan tagit på mig pyjamasen, släckt och gått och lagt mig. Det var nämligen lite långtradigt det där, tyckte jag, och jag var trött.
Så när dörren öppnades två timmar efter upptäckten, knackade man försiktigt på dörrkarmen och jag kunde ta mina väskor för att ta riktning mot ett annat rum. Det blev ett glatt dansande ut i korridoren i min bambutyg-pyjamas med håret i en knut mitt på huvudet och med smala, trötta ögon under det att sju personer, inkluderat Rune och Vilender roat såg på. Någon cigarett var jag inte längre sugen på.
Ingenjören bryter upp dörren och räddar mig från en morgon utan frukost!
Antal steg. 23 478
(PAENTES: Även indierna har tricks för att slippa diarré. Här frodas ju kolibakterier och en massa annat, serrö. Och som jag sa tidigare: hygien vet man inte vad det är för något...
Drickyoughurt och Massala-shai (té) är två av tricksen. Om olyckan ändå skulle vara framme är det diet på ris, youghurt och bananer 24 timmar som gäller så går det över. "Äter man vanlig mat matar man bakterierna" förklarade en lokalguide för mig en gång.
I Indien äter man inte Imodium-preparat som rekommenderas på vaccinationscentraler och apotek i Skandinavien. Det stoppar visserligen effektivt men stänger samtidigt in bakterierna som verkligen gillar läget. (Det är kanske därför många blir sjuka efter att de har kommit hem?)
Albatros egen läkare hade ett seminarium i Köpenhamn för oss om just turistdiarre, speciellt den man kan få i Indien om man har otur. Och här är det typ Ciprofloxacin med antibiotika som gäller. Finns receptbelagt i Sverige men kan också köpas på apotek i Indien.)
11 januari - Imperiets Juvel: Delhi - Jaipur
Jag har fram till dags dato haft privilegiet att ha arbetat i nio länder/kulturer och bott i sju av dem. I länderna har jag levt i religioner såsom grekisk-ortodox, rysk-ortodox, muslimsk, buddistisk och hinduistisk livssyn något som ger en viss förståelse för varför saker och ting är som de är i ett land.
I Indien är hinduism statsreligion, en av världens äldsta religioner som är oerhört konservativ. Ta till exempel kastsystemet som många beskriver som social apartheid: Det avkaffades 1947 men lever kvar i allra högsta grad.
I dagspressen kan du till exempel läsa kontaktannonser där det står vilket kast annonsören tillhör och som han/hon är intresserad av ... eller "Kast är inget hinder". Och trots att det är avskaffat kan du straffas för överträdelser. Jo, nog är Indien fullt av motsägelser, alltid.
Indien är ett land man antingen älskar eller hatar. Det finns liksom inget mellanläge.
Det är en värld i världen, ganska hysterisk och kontradiktiv, helt olik på i stort sett alla plan mot vad du är van vid hemma. Det enda som är gemensamt med Skandinavien är att det bor människor i det här landet med samma känslor, önskningar och drömmar som vi har. Sen är det svårt att hitta några likheter., faktiskt. Och det är just det här som gör det här landet helt fantastiskt spännande!
Men nog om detta! Nu ska DU få en inblick genom mina bilder och bildtexter.. Om det är något du undrar över så lämna en kommentar så återkommer jag!
DAG TVÅ- DELHI - JAIPUR (MED BESÖK PÅ CITYPALACE)
Tidigt på morgonen landade vi i Indiens huvudstad med 1,2 miljoner registrerade invånare (resten vet vi ju inte något om...).
Vi tog vårt bagage och spatserade glatt och förväntansfull mot bussen tillsammans med Velinder (en av våra underbara lokalguider i landet) som mötte oss.
Vi skulle åka till Jaipur - huvudstaden i delstaten Rajasthan, grundad av Maharadja (=hinduisk ledare utsedd av muslimska mogulhärskare) Jai Singh år 1727. Det är en resa på sju effektiva körtimmar - men vi tog så klart ett par stopp under vägen!
Här är bilder från vår nedresa.
En av de MÅNGA lösdrivande hundarna under vår resa, tar emot vid bussen.
Nyplockade Tagetes prydde straxt våra nackar samt gudastatyetten på bussens instrumentbräda.
I Delhi är det disigt på morgonen - och kvälllen också ibland. Staden anses vara en av världens mest förorenade städer. Den blå himlen lyser med sin frånvaro, kan man säga!
TOASTOPP VID ETT AV INDIENS MÅNGA SHIVATEMPEL
T vä: Shiva med sin treudd. T hö, Krishna och Parvati
Altaret där man tänder rökelse och ber (säger sitt mantra)
T vä: Heliga kon. T hö Triaden pappa Shiva och mamma Parvati med sonen Ganesh
VIDARE PÅ VÅR TUR _ NU MED LUNCH I SIKTE
Sopor finns det gott om - överallt. Bara att vänja sig alltså! Det FINNS faktiskt ett renhållningsverk. Det är bara det att det fungerar inte.
Till vänster på bilden ser du Ko-bajs-kakor som används som bränsle. En karriär som kobajsklappare har tidigare föreslagits mig av min före detta kollega Aya men nu, liksom tidigt avböjer jag vänligt men bestämt :)
LUNCHSTOPP
Det är ingen värme i Indien så här års. Det är dessutom kallare än någonsin i norr, där vi befinner oss. I Kashmir dör folk då man under en längre tid haft minusgrader och snö... De skandinaviska vinterkläderna bars varje morgon och kväll under hela vår resa av både mig och gästerna.
Men vi trotsade kylan och åt lunchen i trädgården idag.
OCH SÅ FORTSATTE VÅR FÄRD MOT JAIPUR
Traktorer har förändrat jordbruket på gott och ont. Arbetslösheten ökar bland då allt färre människor behövs...
Getaherdar ser man ofta på landsbygden. Fåren påminner våldsamt mycket om 'Jacob Sheep' med svarta munnar, ögon och ben men jag har inte lyckats arbetstämma dem.
I Indien kan du möta kamel och vagn, åsna, elefant och fordon av olika slag - på samma gång! Här ser du dock enbart kamelekipage och en gammal pickup...
Färgrika Rajastan gör skäl för namnet.
CITY PALACE MUSEUM
En del av nuvarande Maharadjan av Jaipurs hem är numera museum. Dit åkte vi på besök innan vi checkade in på hotellt.
Maharaja Sawai Bhawani Singh Bahadurs (född 1931 och Rajputklanen (en krigarklass) Kachwahas överhuvud) och den kända Maharani Gayatri Devi, Rajmata av Jaipur bor där idag men vi såg inte skymten av någon av dem dessvärre. Det hade ju varit lite coolt!
Palatset byggdes mellan 1729 och 1732 av Maharaja Sawai Jai Singh II och här, min vän, hittar vi ett världsrekord som finns i Guinness rekordbok - Två gigantiska silverurnor som rymmer 4000 liter per styck! Det du! Inget man stoppar i fickan direkt.
MOT HOTELLET
MIDDAG PÅ HOTELLET
Kan jag få vinlistan, tack. Och in kommer en av två små blå böcker på engelska!
Ett lite glas röd Cabernet-Shiraz från Sula och vit Sauvignon Blanc från Luca hittade till min strupe! Båda funkar till den Indiska maten, tycker jag, även om de inte håller högsta klass.
Men du, Indien lär vara vegetarianernas paradis. 80% av befolkningen äter inte kött och här lagas de bästa vegetariska rätterna i världen, sägs det.
Antal steg: 15123
I Indien är hinduism statsreligion, en av världens äldsta religioner som är oerhört konservativ. Ta till exempel kastsystemet som många beskriver som social apartheid: Det avkaffades 1947 men lever kvar i allra högsta grad.
I dagspressen kan du till exempel läsa kontaktannonser där det står vilket kast annonsören tillhör och som han/hon är intresserad av ... eller "Kast är inget hinder". Och trots att det är avskaffat kan du straffas för överträdelser. Jo, nog är Indien fullt av motsägelser, alltid.
Indien är ett land man antingen älskar eller hatar. Det finns liksom inget mellanläge.
Det är en värld i världen, ganska hysterisk och kontradiktiv, helt olik på i stort sett alla plan mot vad du är van vid hemma. Det enda som är gemensamt med Skandinavien är att det bor människor i det här landet med samma känslor, önskningar och drömmar som vi har. Sen är det svårt att hitta några likheter., faktiskt. Och det är just det här som gör det här landet helt fantastiskt spännande!
Men nog om detta! Nu ska DU få en inblick genom mina bilder och bildtexter.. Om det är något du undrar över så lämna en kommentar så återkommer jag!
DAG TVÅ- DELHI - JAIPUR (MED BESÖK PÅ CITYPALACE)
Tidigt på morgonen landade vi i Indiens huvudstad med 1,2 miljoner registrerade invånare (resten vet vi ju inte något om...).
Vi tog vårt bagage och spatserade glatt och förväntansfull mot bussen tillsammans med Velinder (en av våra underbara lokalguider i landet) som mötte oss.
Vi skulle åka till Jaipur - huvudstaden i delstaten Rajasthan, grundad av Maharadja (=hinduisk ledare utsedd av muslimska mogulhärskare) Jai Singh år 1727. Det är en resa på sju effektiva körtimmar - men vi tog så klart ett par stopp under vägen!
Här är bilder från vår nedresa.
En av de MÅNGA lösdrivande hundarna under vår resa, tar emot vid bussen.
Nyplockade Tagetes prydde straxt våra nackar samt gudastatyetten på bussens instrumentbräda.
I Delhi är det disigt på morgonen - och kvälllen också ibland. Staden anses vara en av världens mest förorenade städer. Den blå himlen lyser med sin frånvaro, kan man säga!
TOASTOPP VID ETT AV INDIENS MÅNGA SHIVATEMPEL
T vä: Shiva med sin treudd. T hö, Krishna och Parvati
Altaret där man tänder rökelse och ber (säger sitt mantra)
T vä: Heliga kon. T hö Triaden pappa Shiva och mamma Parvati med sonen Ganesh
VIDARE PÅ VÅR TUR _ NU MED LUNCH I SIKTE
Sopor finns det gott om - överallt. Bara att vänja sig alltså! Det FINNS faktiskt ett renhållningsverk. Det är bara det att det fungerar inte.
Till vänster på bilden ser du Ko-bajs-kakor som används som bränsle. En karriär som kobajsklappare har tidigare föreslagits mig av min före detta kollega Aya men nu, liksom tidigt avböjer jag vänligt men bestämt :)
LUNCHSTOPP
Det är ingen värme i Indien så här års. Det är dessutom kallare än någonsin i norr, där vi befinner oss. I Kashmir dör folk då man under en längre tid haft minusgrader och snö... De skandinaviska vinterkläderna bars varje morgon och kväll under hela vår resa av både mig och gästerna.
Men vi trotsade kylan och åt lunchen i trädgården idag.
OCH SÅ FORTSATTE VÅR FÄRD MOT JAIPUR
Traktorer har förändrat jordbruket på gott och ont. Arbetslösheten ökar bland då allt färre människor behövs...
Getaherdar ser man ofta på landsbygden. Fåren påminner våldsamt mycket om 'Jacob Sheep' med svarta munnar, ögon och ben men jag har inte lyckats arbetstämma dem.
I Indien kan du möta kamel och vagn, åsna, elefant och fordon av olika slag - på samma gång! Här ser du dock enbart kamelekipage och en gammal pickup...
Färgrika Rajastan gör skäl för namnet.
CITY PALACE MUSEUM
En del av nuvarande Maharadjan av Jaipurs hem är numera museum. Dit åkte vi på besök innan vi checkade in på hotellt.
Maharaja Sawai Bhawani Singh Bahadurs (född 1931 och Rajputklanen (en krigarklass) Kachwahas överhuvud) och den kända Maharani Gayatri Devi, Rajmata av Jaipur bor där idag men vi såg inte skymten av någon av dem dessvärre. Det hade ju varit lite coolt!
Palatset byggdes mellan 1729 och 1732 av Maharaja Sawai Jai Singh II och här, min vän, hittar vi ett världsrekord som finns i Guinness rekordbok - Två gigantiska silverurnor som rymmer 4000 liter per styck! Det du! Inget man stoppar i fickan direkt.
MOT HOTELLET
MIDDAG PÅ HOTELLET
Kan jag få vinlistan, tack. Och in kommer en av två små blå böcker på engelska!
Ett lite glas röd Cabernet-Shiraz från Sula och vit Sauvignon Blanc från Luca hittade till min strupe! Båda funkar till den Indiska maten, tycker jag, även om de inte håller högsta klass.
Men du, Indien lär vara vegetarianernas paradis. 80% av befolkningen äter inte kött och här lagas de bästa vegetariska rätterna i världen, sägs det.
Antal steg: 15123
