Att vara Maria Graube

Djur du kan ha turen att se i Ranthambores Nationalpark är bland annat tigrar, pantrar, shackaler, hyenor, antiloper. gazeller, hjortdjur, indiska läpp-björnar, över 300 fågelarter, träsk-krokodiler, pythonormar och andra reptiler.

Parken har fått sitt namn från den 1000-åriga Ranthambore Fort som står på en 215 meter hög klippa inne i parken. Hit åkte Maharadjorna för att jaga ända fram till 1970 - alltså 15 år efter att det egentligen blev ett fridlyst reservat!
Tjuvjakt är fortfarande ett problem då man betalar skogvaktarna för dåligt och lätt kan mutas...Tigerpopulation minskar ständigt och man befarar att vilda tigrar snart är helt utrotad. Man pratar om så kort tid som tio år... Det vore väl ändå fruktansvärt!

Nu har jag ju bara min mobilkamera så några fina djurbilder från parken står inte att finna på denna blogg. Men här kommer de jag tog iallafall :)


Punkt nummer två är svårast då det saknas bilbälten :)


Treepie-besök bredvid mig


Tigerns smågodis, aporna, sitter i träden och spanar efter fienden


Banyanträdet ser klart mystiskt ut i sitt växtsätt.


Parken ligger skyddad mellan Aravalli-och Vindhya-bergen och är fylld med bland annat trädet Acacisa Nilotica


Sambharhjorten är Axis-hjortens enfärgade släkting


En av de många vattendragen


Indisk dammhäger (fritt översatt från Indian Pond Heron)


En Sambharhjort är nere och dricker vatten, en annan ställer sig i vägen för oss


Spökträd (Kullu) vars vita bark nästan är självlysande i månljuset på nätterna


Langurer och Axishjortar (ser ut som våra rådjur)


Tre langurer kollade in oss när vi körde förbi med jeepen


I vattendragen finns det gott om krokodiler. På ett par stockar satt fyra bäbisar.

.
Praktfull Axishjort


Sambharjort igen då. Det fanns gott om hjortar och fåglar att se så långtråkigt blev det aldrig.

Emellan de båda safariturerna passade vi på att åka till en liten landsby inte långt från vårt hotell. Här tog vi en promenad och kunde besöka en familj där det lekte en massa barn. Många var lediga från skolan på grund av kylan. Men den statliga skolan var faktiskt öppen så den svängde vi in till också.


Vilender berättar om livet i huset och visar hur skinande rent köket är.


Några barn sjunger indiska nationalsången för oss.
Här gav Vilender pennor till en i familjen som sedan delar ut. Några gästerna begick misstaget att själva dela ut och upplopp uppstod med barn som kom överalltifrån och som slet saker ur deras händerna och hellre förstörde pennorna än låter någon annan få en.
(TIPS: Om du är på väg till Indien, ta gärna med skrivmaterial till barn. Ge allt till din reseledare/lokalguide så ordnar de utdelningen. På så sätt kan du fortsätta ta det lugnt och slippa bli förföljd. Det blir faktiskt ganska så olustigt om man inte beredd på vad som kan hända. Vi brukar lämna till fröknarna i någon skola då vi på Albaros vill premiera de som studerar.)

Som du ser finns inga bilder på Tigrarna. De borde ju varit så stora att NÅGON bild borde ha blivit bra, kan man tycka.
Och nog fick vi se en alltid - i gästernas kameror, alltså de som satt i den andra jeepen! Det var alltså bara halva gruppen som fick privilegiet att möta en av honorna som kom fram till deras bil. Var inte DET nedrigt, va?
Men det var också de enda som fick se tiger den här dagen av alla besökande grupper. Liten tröst visserligen men ändå. Anledningen trodde man var den kyla så råder plus att de med ungarna ligger i skydd. Bara att gilla läget alltså.

Antal steg: 7100