7 februari Solstol i regn
Idag satsade jag på att få lite sol på kroppen, så efter frukosten gick jag ner till stranden. Med mig hade jag min egen handduk eftersom poolhandduksservicen inte börjar förrän kl 9, och min bok. Idag kunde jag sträckläsa den ända till slutet. Han skriver väldigt underhålladen, GW Persson. Tror jag ska försöka prioritera att läsa några fler böcker av honom.
Liksom de andra dagarna är luftfuktigheten runt 90 % så man behöver varken duscha eller bada för att bli blöt. Det pärlar sig ändå på kroppen.
En stund in på förmiddagen kom de grå molnen och den dagliga regnskuren. Men jag var så klart förberedd med min regnponcho.
Men så kom solen fram igen och med den, Trollsländorna som gärna mellanlandade på en.
Min lunch tog jag också i solstolen. Det blev lokal vegetarisk rätt som jag köpte av fröken Nova som hade ett strand-shak intill där jag låg.
När klockan var två på eftermiddagen hade jag tröttnat på att sitta och läsa under parasollet. Jag packade ihop, gick och duschade och beställde en GrabCab för att åka till Tiara, en basar inomhus (typ) för den som inte gillar utemarknader. Men när jag satte mig i bilen föreslog min chaufför, Jef, att jag skulle åka till ett annat ställe. En butik för återförsäljare. Samma saker fast billigare plus väldigt snyggt och ordnat.
Jag blev övertygad att det kunde vara en bra idé - och visst var det fint och ordnat alltid och man kunde handla med kort. Här köpte jag faktiskt en jättefin sarong - för män. Men varför skulle bara de få bära det här vackra tyget, tänkte jag.
Jef hade vänligheten att vänta utanför butiken och ta mig tillbaka till hotellet när jag var klar - för samma summa som jag skulle ha betalat om jag hade beställt ny bil. Det här gjorde att jag bokade honom för en utflykt till en av de icke-aktiva vulkanerna under morgondagen. Jag ville ge ön ytterligare en chans att visa sig från sin intressant och vackra sida. Och hur den dagen blev berättar jag i nästa inlägg ;)
6 februari Jag ville bara tillbaka till hotellet
Med en årsmedeltemperatur på 27 grader kan vi lura oss själva att när vi åker söderut så lyser solen klart på en blå himmel. Noop, det är mest bara varmt faktiskt. Det regnar varje dag och just nu mycket och ofta. Den där regeln vi har i Malaysia, att aldrig gå hemifrån utan solglasögon och paraply gäller även här.
Men även om det regnar ligger folk i solstolar och badar. Och absolut, visst kommer solen fram, brännande het så även den mest luttrade solaren behöver söka skugga under parasoll. Men typiskt var väl ändå att jag har tänkt ta en solstol idag för att få lite färg på kroppen. Och precis när jag satt mig, ja då börjar det regna. Och eftersom jag inte hade något parasoll, var det bara att packa ihop och ge upp.
Igår på utflykten hade jag hoppats på att passera någonstans där det verkade vara centrum. Så blev inte fallet. Gårdagens upplevelser var istället smala, krokiga och gropiga vägar med galen trafik och mest en massa utpekade tempel. Plus att vi ju besökte två av dem. Så när jag kom hem, undrade jag var det där fantastiska på Bali fanns någonstans. Jag hade då inte hittat någonting speciellt. Istället blev jag mest trött på stället och ångrade mig att jag ens kom dit...
Men man ska ju inte ge upp FÖR lätt, så eftersom det där regnet kom, valde jag att ta en GrabCab till en av basarerna, Pasar Badung. Det skulle vara den största marknaden i Denpasar, tre våningar inomhus och en frukt- och grönsaksmarknad utanför, och det skulle vara öppet 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.
Glad i hågen och förhoppningen att åtminstone kunna gå lite i butiker bara för skojs skull, åkte jag iväg. Taxichauffören pratade ingen engelska och försökte förklara något på Bahasa när han visste vart jag ville. Vad det var förstod jag när vi kom fram. Allt var stängt för renovering!!!
På vägen hade taxichauffören pekat ut den andra basaren som låg i närheten, Pasar Kumbasari som iallafall skulle vara en av de största marknaderna i huvudstaden men med mer traditionella föremål och kläder. Det gjorde ju inget eftersom jag ändå inte var ute efter att handla något.
Så fort jag hade gått igenom porten till basaren, blev jag förföljd av en kvinna i gul jacka. Hon lämnade inte min rygg en sekund oavsett vart jag gick! Väldigt obehagligt faktiskt. Jag hade tänkt att gå in i själva huset, men valde att bli kvar ute bland frukten och grönsakerna. Men just för att hon gav mig så otroligt dålig vibbar valde jag att lämna marknaden så fort jag bara kunde och var glad när jag upptäckte att hon äntligen lämnade mig. Då hade jag varit där en kvart. Vet du, att då gav jag upp! Jäkla skit-ö, tänkte jag, och undrade varför jag ens hade valt att åka dit. Men allt har ju en mening - jag bara inte vet vilken än...
Från Kumbasar började jag gå mot Sanurstranden och hotellet. Men det gav jag också upp efter att i en och en halv timme riskerat både liv och lem på stadens vägar utan trottoarer och där man inte tar hänsyn till gångtrafikanter - utan där det är fotgängare som ska ta hänsyn till trafiken.
Vid ett tillfälle när jag behövde korsa vägen stod jag och väntade en kvart för att komma över. Grön gubbe betyder nämligen inte att fordonstrafiken för den skull stannar och lämnar dig företräde. Nej, då. Deras röda ljus uppfattas som prydnad, verkar det som, för man kör ändå. Det, plus att man kör i motgående riktning gör att man aldrig går säker. Värst är motorcyklarna vars styre stryker bara ett par centimeter från din kropp när de svischar förbi. Jag kan nog skatta mig lycka att jag aldrig snubblade.
Guden som skulle sitta i den här stolen lyste med sin frånvaro. Månne den ha flugit iväg och gett upp hoppet om mänskligheten här?
5 februari Bland tempel och risodlingar
Den här måndagen hade jag bokat utflykt med Tour East Indonesia via Expedia, och jag såg min chans att upptäcka öns fantastiska sida. Men först intog jag frukost på Diwangkara.
De enträgna säljarna i souvenirbutikerna var ännu inte där. Däremot var det aktivitet på stranden. Det mest intressanta var holländarna som kom ner vid sju-tiden, la sina handdukar på solstolarna i första raden, och sedan försvann till både klockan tio och elva. Det pågick under hela min vistelse och alltid av samma människor.
På väg till Kungliga templet i Mengwi, Pura Taman Ayun stannade vi först hos Nadias art shop, där en helt oengagerad ung man gav oss ett papper som förklarade tillverkningen, lojt berättade att Bali inte hade eget silver utan bara tillverkade föremålen och pekade på några som satt och filade på några silverföremål och sa att vi kunde se själva - och slutade med att visa in oss i en gigantisk butik. Det blev inget köpt där utav någon av oss.
Vi stannade även vid en risodling men det var ett trevligt besök. Där blev vi bjudna på pommes frites på sötpotatis och ett friterat bakverk av Tapioka och fick varsin blomma av de som bodde där.
Risodlingarna på ön är superviktiga, men kräver en massa jobb och konstbevattning. Alla plantor drivs upp tätt i små barnkammare och planteras sedan ut med några decimeters mellanrum för hand. Man skulle kunna ta tre skördar per år, men eftersom ris är lite som potatis, kräver det växelbruk för att inte bli sjukt. Under "vilo"perioden odlar man sojabönor och grönsaker av olika slag.
Från risodlingarna fortsatte vi till det Kungliga templet Pura Taman Ayun (betyder vacker trädgård). Det byggdes år 1634 av Mengwi-rikets dåvarande kung, Tjokerda Sakti Blambangan, och renoverades 1937. Det är omgivet av liksom en vallgrav, där jungfrurna kunde segla runt i små båtar. Idag får man inte besöka den allra innersta gården, men man kan promenera längs med muren utanför. I bussen hade vi fått reda på att det finns fler än 20000 tempel på ön och de ser lite olika ut. En del, som det här templet som även var för hela byns befolkning, symboliserade hinduernas Treenighet - Brahma, Vishnu och Shiva.
Gör livet lite enkelt och slänger in en kort resefilm om platsen.
Vi fortsatte vidare till en kryddplantage där man även framställde en massa olika téer och kaffe. Ett kaffe som var så där extra speciellt, Kopi Luwak, fick man betala 50.000 för att få smaka (ungefär 25 kronor) och det tyckte jag det var värt. Det var malda kaffebönor från en väldigt tam mungoart (vi kallar den indisk palmmård på svenska) som först ätit dem och sedan bajsat ut dem. De utnyttjar endast lite av det fruktaktiga skalet, och själva bönan kommer därför ut igen med avföringen. Vi fick veta att de var finsmakare som bara åt de bästa, rödaste och mognaste bönorna, och att de var ordentligt rengjorda och rostade i 250 grader innan de maldes till kaffe. Priset? 6000 kronor kilot i Sverige... och ja, jag slog till på 100 gram från herr Wayan och detta ekologiska plantage Taman Ayu Sari H och fick det plus 200 gram hälsosamt Rosella-té (http://www.rosellatea.net) för det fasila priset 328,37 kronor. Det var verkligen milt och jättegott! Tänker bjuda på det på nästa Hazparty ;)
Från bajskaffe till de heliga makakerna och fascinerande flyghundarna (Pteropus giganteus) i Kedaton, Ubud.
Tre tempel, 600 Krabbmakaker (samma makak som bor i t ex Gibraltar) fördelade på fem familjer bor här uppe. Basarbutikerna som ligger här, har gallerförsedda dörrar och när vi blev inbjudna till guidens butik fick vi stänga bakom oss när alla var inne, annars skulle makakerna komma och ta deras grejer. Charmigt, va?
Innan promenaden i området blev jag ombedd att ta av mig glasögonen när jag vistades bland makakerna, annars riskerade jag att bli påhoppad av någon apa som kunde sno dem. Men eftersom jag ser så dåligt utan dem, behöll jag dem på och jag fick ha guiden Yowan som Livvakt. Jag klarade mig hela vandringen, men en av australiensarna blev påhoppad bakifrån av en av de mest aggressiva hanarna. Alltså, de är jäkligt obehagliga de där makakerna.
Vad gäller Badulerna (svenskt namn på de flygande hundarna) blev jag mest fascinerad över att de verkade så tama. En del bodde i skogen, hängandes i träden och man kunde se dem flyga över våra huvuden. Men även nere på uppställda trädstammar satt en ansenlig mängd av dessa djur. De tog sig en flygtur då och då, men kom alltid tillbaka. Kanske på grund av att de matade dem med frukt och sött té... Dessa stora fladdermöss saknar ekolodförmågan som andra fladdermöss har, utan de förlitar sig helt på syn och lukt och det var kanske därför de valde att hänga där istället för högre upp i träden. Men de var svåra att få bra på bild för de rörde sig klippt hela tiden.
Jag var glad när det här besöket var över och det blev dags för utflyktens sista besök, att få se solnedgången vid templet Tanah Lot (betyder Klippan vid havet). På vägen dit passerade vi infarten till den resort med en massa mark som Donald Trump har gått och köpt här. Han låter just nu renovera stället, fick vi veta.
Men vad gäller Tanah Lot var det ganska överreklamerat. Jag hade hellre kommit dit på morgonen när templet fortfarande låg i havet. Nu kom vi på kvällen och templet låg på torra land. Och den spektakulära solnedgången som man kan läsa om, blev jag inte särskilt imponerad av. Jag har upplevt finare solnedgångar. Men nu har jag sett det iallafall. Det var nästan finare att upptäcka den tydliga regnbågen när jag istället vände blicken in mot land.
Som en liten bonus, för den som är byggintresserad. Här är sanden svart (lavasand) och man har bamburör till byggställningarna.
Och för den shoppingintresserade så erbjuder in- och utgången till templet souvenirer i mängder.
Och slutligen, utlagda plattor över plattor. Undrar du varför? Det är ett sätt att kunna gå torrskodd iallafall en liten bit, när regnet kommer...
Jag länkar till en kortfilm tagen från en Drone över Tanah Lot när det ligger ute i havet. Du kanske förstår varför jag hellre hade velat åka dit på morgonen?
4 februari Solsäng
I natt hade jag ACn på. Brukar inte använda den men jag satte den på 28 grader och lät den gå. Och i och med det fick jag lättare att andas och kunde sova tre timmar i sträck! Värdefullt verkligen!
Jag gick upp typ halv åtta(!) och begav mig då till frukosten. Efter att ha suttit där och skrivit några vykort till ett par av barnbarnen gick jag hem en vända för att hämta boken "Kan man dö två gånger" av GW Persson, som jag fått av en gäst. För idag skulle jag hämta ut en poolhandduk och ligga på stranden, du.
Även om jag fick sitta och sola på grund av hostan, var jag där till eftermiddagen. Först utanför parasollet, men jag flyttade snart in under det. Och jag hade sällskap större delen av dagen av en av hundarna som grävde grop i sanden under sängen för att komma åt lite svalka både ovanifrån och underifrån. Lunchen blev någon slags variant på grekisk sallad och ja, den serverades i solstolen!
När jag satt där fick jag se ett bett på knät. Först såg det ut som ett vanligt myggbett, men snart hade det vätskat sig så jag vet faktiskt inte vad jag blev biten av. Jag misstänker en Sandfluga. Lite konstigt eftersom jag aldrig skulle få för mig att ligga direkt på sandstranden någonstans i Asien överhuvudtaget. Här finns en rad insekter du INTE vill ha som besökare på din kropp. Sandflugan är bara en men det finns värre, bland annat larver som lägger ägg under huden och som kan vara besvärliga att bli av med, faktiskt... Det här bettet blev inte så mycket med. Det kliade inte och vätskan försvann när det råkade gå hål på blåsan. Men i skrivande stund (14 februari) är det fortfarande liiite rött med en svart prick i mitten, så vi får väl se vad som händer med det.
På kvällen gick jag ner till strandrestaurangen och åt, och förundrades över trängseln. Det var folk överallt på stranden och i havet, en vanlig syn på helgerna fick jag veta. Barn och vuxna som badade, fiskare med kastspön, små båtar, och strandshacken jobbade för högtryck med att få ut mat och kokosnötdrycker. Det mattades av när skymningen kom men det var kvar folk tills regnet kom. Och här kommer det, som jag skrev igår, utan förvarning. Plötsligt bara vräker det ner. Lite coolt ändå. Och regnponchon är ju alltid med så jag klarar mig även om jag blir ganska blöt om fötter och sandaler. Men lika plötsligt som det startar, upphör det. Kvar blir bara värmen och fukten...
Näe, någon produktiv dag blev det inte. Den väntar imorgon för då ska jag på utflykt. Bokade den redan när jag köpte resan och jag valde den som lät mest intressant. Hur det blir med den saken får ni veta i nästa inlägg :)
3 februari Överraskning och en onödig start
Det var reseledaren i mig som vaknade och gick till frukosten. Kände att jag hade massor att göra. Destinationskunskap - ett av reseledarens ledord...
Men innan jag berättar mer om det tänkte jag berätta lite om hotellet. Jag valde Jambu Inn för att det var ett billigt paket med flyget. Jag betalade motsvarande cirka 2000 kronor för flyg och 7 nätter på AirAsia.com
Bokningen inkluderade frukost, gratis WiFi och tillgång till pool. Alla rum skulle antingen ha balkong eller terass med utsikt mot trädgård, ha badrum med dusch, AC, TV och omdömet från tidigare boende gav hotellet bra recensioner även om det var enkelt. Här är några foto från rum 611, som blev mitt rum.
Och så några från själva hotellet.
Men absolut, det hotellet ÄR enkelt och rummet var riktigt, riktigt slitet med brännhål i bord, sprickor och färg på väggarna, trångt så man inte kan öppna båda skåpsdörrarna och avloppslukt från brunnen i badrummet. Men vet du, sånt är inte viktigt. Allt är helt. Allt fungerar och jag har en massa engelska kanaler. Och jag är på Bali och jag fick påminna mig om flera gånger under dagen att jag faktiskt har semester här!
Nåväl, igår när jag skulle checka in blev jag hänvisad till en annan hotellreception som låg lite längre in på området. Det hette Diwangkara Beach Hotel. Det hotellet var lite finare, hade större och välskött pool och egen á la carte restaurang som låg direkt på stranden med gratis solstolar och utsikt över den aktiva vulkanen Agung (som tydligen är bäst att fota klockan 6 på morgonen innan diset kommer)!
MEN du förstår, vi som bor på Jambu har också tillgång till samma saker!!! Snacka om att få valuta för pengarna, va? Här är några foton från Diwangkara.
Men jag kunde ju inte stanna på hotellet idag. Det var reseledaren som därför tog ryggsäcken och började undersöka närområdet, för att därefter promenera längs strandpromenaden för att komma in till centrum.
Destinationskunskap... Det gäller ju att veta var man är!
Efter två timmar i stekande sol, bara en liter vatten som jag gick och smuttade på och en luftfuktighet runt 80% hade jag inte kommit något närmare en stadskärneliknande miljö, trots anvisningar på min GPSkarta från en anställd på det supermarket där jag välbehövligt fyllde på vattenreserven.
När jag kom till stadens sjukhus, bestämde jag mig för att det var hög tid att äta lunch. Klockan hade hunnit bli kvart i två. Jag hittade en restaurang, Mangis, på huvudvägen och där tog jag en krämig potatissoppa. Jättegod! Med den i magen tänkte jag spatsera vidare i mitt sökande efter Denpasars centrum - men där tog energin slut. Jag stoppade en (väldigt dyr visade det sig) taxi till hotellet och låg i sängen resten av dagen, faktiskt. Så himla onödigt egentligen. Hostan blev inte ett dugg bättre av den promenaden.
När skymningen kom bestämde jag mig för att iallafall gå ner till restaurangen och äta lite middag. Det blev en ganska god grillad biff med pepparsås. Egentligen skulle jag ha tagit en paraplydrink på stranden för att fira en kollega men jag hittade ingen bar som serverade dylik dryck, så det fick bli ett glas lokalt välkylt vin istället.
Och jag hann precis äta upp innan himlen öppnade sig. Det sista vinet fick jag ta under tak. Helt okej det också!
Även om jag inte hade hittat något speciellt vackert, intressant eller spännande på ön än hade jag ju en ny dag att se fram emot och kanske... kanske skulle hostan lugna sig...
2 februari KL - Bali
Jag vet inte hur många gånger jag planerade att ställa in resan till Bali och stanna i KL för att kurera mig. Men så tänkte jag även mellan hostattackerna, att åker jag inte nu, lär jag inte komma till Bali i det här livet.
Indonesien har faktiskt aldrig stått högt upp på önskelistan och det finns så mycket annat jag vill se. Att jag valt att boka resa dit nu var dels för att det ligger i närheten, dels för Albatros hade en svensk långtidssemester på ön plus att man hade ju hört mycket om att det skulle vara så fantastiskt. Det säljs ju in som Bali - The paradise island...
Jag åt min frukost på Federal och gick sedan ut och köpte en ryggsäck som jag fyllde med grejer som jag inte behövde förrän nästa rundresa och kunde lämna kvar. Jag köpte även den fjärde hostmedicin i hopp om att just DEN skulle göra underverk. Och så växlade jag in RM300 (ca 600SEK) och fick 1.020.000 IDR (Rupiah). Kändes fint att kunna kalla sig miljonär så enkelt!
När jag kom tillbaka till hotellet, förlängde jag min vistelse på Federal till klockan 15 och kunde i lugn och ro ta min lunch där, innan avresan till flygplatsen, KLIA2.
Jag hade checkat in On-line och kunde ställa mig i bagagekön direkt. När jag hade blivit av med bagaget gick jag direkt till säkerhetskontroll och Immigration. Dags att utvandra från Malaysia.
I första säkerhetskontrollen genomlyses handbagaget men man behöver inte ta bort vatten, eller ur dator och mobil. Det gör man senare, borta vid gaten. Eller näe, mitt vatten fick jag faktiskt behålla, kom jag på.
Jag strosade runt lite på Taxfree men köpte inget som vanligt. Men jag hittade en fantastisk parfym, som jag definitivt ska köpa. Det är bästsäljaren i Malaysia fick jag veta och den kostade RM 160. Glömde dock fota den, så jag minns inte märket men jag vet var den står och att flaskan var avlång, precis som jag vill ha när jag reser.
Jag hittade även den dyraste whiskyn jag har sett på en Taxfree. RM3080= över 6000 spänn!!! Den får fortsätta stå kvar i hyllan och lär inte få följa med hem - ever!
Jag blev sugen på ris och tänkte att det kunde passa bra med en middag innan jag flög. Det var ändå en försening på 26 minuter, hade jag fått besked om via sms. Jag valde ett Healthy meal med ris, kokt kyckling, ångkokta grönsaker och soyasås. Det lät ju gott.
Men herregud, när jag började skära i kycklingen upptäckte jag blod! Den var inte färdig att äta alls. En liten bit kunde och vågade jag äta. Så nog blev det en hälsosam måltid alltid med ris och grönsaker....
Förseningen berodde först på kraftigt regn. Sedan fick vi vänta sittandes på planet också. De blev tvungna att lasta av ett bagage av säkerhetsskäl, ropade man ut i radion till oss :/
Men iväg kom vi och efter tre något turbulenta timmar senare landade vi i Denpasar, huvudstaden på Bali. Jag invandrade i Indonesien, fick mitt bagage och blev impad av att de hade en massa turistinfo redan vid bagagebandet. Varför har inte alla flygplatser det. Det är ju hur smart som helst!
En annan sak som impade på mig var familjetoaletten på Damernas! Hur praktiskt är det inte att ha en toa för mamma, och en för barnet, liksom. Så långt impade Bali på mig.
Snart kunde jag lämna tulldeklarationen jag hade fyllt i redan på planet, och började leta efter min transport.
Jag hade anlitat företaget Baliku och fått bekräftelse att de skulle vara på plats. Och visst var de det! Jag fick telefonkort tillsammans med ett välkomstbrev med karta över ön. Perfekt och väldigt generöst. Det insåg jag när jag frågade receptionen om var jag kunde ladda mitt kort, och de hänvisade till stället där jag köpte simkortet...
Men jag kom till Jambu Inn vid midnatt så det blir inga bilder på rummet förrän i nästa inlägg. Det är ett enkelt hotell men, som det skulle visa sig dagen därpå, erbjöd en del trevliga överraskningar!
1 februari - Penang - KL
Min stora resväska var redan packad så jag kunde lugnt ha min HS och fixa det sista för den här gången och packa väskan som jag skulle lämna kvar. Det skulle dröja till den 22 februari innan jag var tillbaka. För nu var det dag att säga farväl till denna fantastiska grupp. Det är alltid lika vemodigt. Vi har ju faktiskt varit tillsammans i tre veckor även om vi har setts olika mycket dagarna som gått. Och jag blev ordentligt avfirad innan vi skiljdes åt, vilket kändes i mitt 55-åriga hjärta!
Kl 13 kom bussen för att hämta oss. En lastbil fick ta vårt bagage eftersom bagageutrymmet i bussen inte räckte till. Väl på plats på flygplatsen kunde vi göra en ”smidig” gruppcheck-in. Så smidig som det nu går här. Vi fick i alla fall en egen kö och jag tycker personalen skötte sig väldigt snabbt med Malaysiska mått mätt.
Efter att ha gått igenom ett par säkerhetskontroller kunde vi, några timmar senare sätta oss i flygplanet som skulle ta oss till KL. Där landade vi på den äldre internationella flygplatsen KLIA2 och möttes av en flygplatsrepresentant som tog oss till snabbtåget Klia Express som på tre minuter skulle ta oss till den nya, större internationella flygplatsen med det fantasifulla namnet KLIA.
Incheckningen där var inte öppen när vi kom, utan vi fick vänta i tjugo minuter. Men även här fick vi egen kö för gruppcheck in, vilket ju var väldigt lovande och varje par skulle checkas in samtidigt fick vi veta. Men där slutade likheten mellan Penang och KL, kan jag säga. Här arbetade man i uuultraaaraaapiiid!
Men du vet hur det är, det är ingen som helst idé att stressa upp sig för att det går långsamt. Vi är gäster i landet och kan inte komma på blixtvisit och tala om hur flygplatspersonalens jobb ska gå till. Det är slöseri med energi. Personalen gör bara som de är lärda och om den saken eller hur deras system är upplagt vet vi ingenting. Så näe, det är bara dumt att jaga upp sig. Det finns ju värre problem än att behöva vänta på saker, eller hur?
15 parincheckningar och en timme senare hade i alla fall alla fått checka in sina resväskor och fått sina boardingcard. Därefter var det bara för gästerna att checka ut från Malaysia, gå igenom säkerhetskontroller och ta Airtrain till teminal F – men utan mig. För jag skulle vara kvar och göra mig redo för äventyr på egen hand, jag!
Jag tog en Grabtaxi från KLIA till Federal. Jag hade bokat en natt där eftersom jag tänkte lämna kvar en väska även på det här hotellet till nästa gång. Efter en ganska tråkig middag på hotellet kunde jag börja planera för mina ”lediga” dagar. Först ut var Bali – ett personligt nerköp skulle det visa sig…
31 januari - Thaipusam och avskedsmiddag
Tamilerna är en folkgrupp från södra Asien, som har funnits i mer än 2000 år. De äldsta grupperna finns i södra Indien och nordöstra Sri Lanka. Precis som för samlingsnamnet araber, är språket det som främst förenar tamilerna. Men idag finns även grupper som upprätthåller tamilska kulturella traditioner men inte talar språket. Vad gäller religion är de flesta hinduer.
I Malaysia finns både tamil-talande och icke tamil-talande grupper sedan 1800-talet, när de kom för att jobba på britternas gummiplantager. Festivalen Thaipusam har firats i landet sedan dess men inte överallt. Det började i Batu Caves men firas på sex platser ytterligare. Och Penang har ett av de största firanden i Malaysia, dit man vallfärdar från hela Sydostasien. Festivalen kan man säga går ut på att bevisa tro, uthållighet och botgöring. Hinduer från alla kaster och kulturer visar då sin tacksamhet och uppskattning för Lord Murugan - Lord Shivas och Parvatis son tillika Ganeshas bror.
Men varför berättar jag nu detta? Jo, för idag skulle vi på utflykt till denna färgsprakande speciella hindufestival andra dag. (Den pågår i tre dagar.) Vi började där piercingen utfördes. Man hade stängt av gatan som passerar förbi fängelse. Det kändes lite som ett exotiskt inslag, bara det faktiskt.
Vissa har "bara" krokar som skjuts in under huden i ryggen. Andra bär dem plus krokar med bägare medan många bär så kallade "kavadis ", som har långa kedjor som hänger med krokar i slutet som skjuts in i ryggen. Många av dessa pilgrimer är dessutom genomborrade med två "vels" (symboliska spjut), ett genom tungan och ett genom kinderna. Just den handlingen symboliserar att personen i fråga har avstått från att tala så att han (eller hon också för den delen även om inte jag såg någon piercad kvinna, utan de gick med mjölk istället) kan koncentrera sig mer fullständigt på gudomligheten plus att personen ställer sig helt under gudens beskydd och slipper blod och smärta, samt att man hyllar den fysiska kroppens kraft.
För att klara det här har man förberett sig under en månads tid med vegetarisk kost, trummor och rökelse, och lär vara helt i trans.
Varje kavadibärare har en grupp hjälpare som stöder och hejar på dem under pilgrimsfärden. Hjälparna bildar en skyddande ring runt bäraren så denne kan dansa fritt, vilket återspeglar Murugans roll som Dansens Herre.
Det var fullt med partytält och läktare för familjer som hade någon som skulle gå den långa vandringen genom staden, upp till det heliga templet.
Det var en speciell händelse för många gäster - och jag tror inte att någon ångrade sig att det följde med. Det är lite utav Once in a life time experience...
Här är en kort dokumentär för dig som vill veta lite mer.
Eller gå in och läs om festivalen på http://www.bbc.co.uk/religion/religions/hinduism/holydays/thaipusam.shtml
Det här var sista kvällen med detta norska gäng. Därför hade vi bokat middag på Bayviews ThreeSixty, en restaurang med jättefin utsikt över Penang, som snurrar runt och där man liksom får jaga maten. Det blev en fin avskedsmiddag efter att ha tillbringat tre veckor tillsammans!
30 januari - HS och lokal nattmarknad
Ja, nu började det närma sig slutet för vår vistelse på Penang. Gästerna skulle åka hem den 1 februari. Tänk, vad tiden går snabbt i slutet. Alla planer man kanske hade i början, hinns inte med konstigt nog.
\nMitt schema var sig ganska likt. Under morgonens HS tog jag emot betalningen för morgondagens spännande eskapader - Thaipusam. Att vara där detta oerhört speciella event utspelas och inte åka dit, är väldigt synd tycker jag. Speciellt som festivalen inte finns överallt utanför södra Indien, där jag själv såg den första gången. Men jag ska inte berätta om det där nu, det blir i nästa inlägg.
\nMin lunch hade jag tänkt skulle vara på Bulgariska restaurangen, men jag ångrade mig på vägen dit. Man kan säga att hostan hindrade mig. Istället blev det lite snacks från 7/Eleven. Trist, jag vet. Men jag hade inte lust att sitta på en restaurang och hosta hysteriskt.
\n\n
\n
\n
Idag fick jag två fina handduksfigurer. En hund och en blomsterkorg. Med dessa var det slutstädat för min del. Vi skulle lämna hotellet om två dagar så nu skulle jag börja lägga fram det som skulle vara handbagage, det som skulle i resväskan för resorna till Bali, Siem Reap och nästa rundresa i Malaysia, samt det jag skulle lämna kvar på hotellet.
\n\n
\nIdag fick jag två fina handduksfigurer. En hund och en blomsterkorg. Med dessa var det slutstädat för min del. Vi skulle lämna hotellet om två dagar så nu skulle jag börja lägga fram det som skulle vara handbagage, det som skulle i resväskan för resorna till Bali, Siem Reap och nästa rundresa i Malaysia, samt det jag skulle lämna kvar på hotellet.
\n
\n
Jag hann blogga lite på kvällen eftersom ingen ville haka på till den lokala nattmarknaden som bara är på tisdagar. Och då insåg jag att jag inte hade någon gatuvy på hotellet. Det borde jag ju ha, tänkte jag. Så varsågod, detta inlägg avslutas med ett foto på hotellet som vi bor på under 14 dagar, sett från gatan.
\n \n\n
\n\nJag hann blogga lite på kvällen eftersom ingen ville haka på till den lokala nattmarknaden som bara är på tisdagar. Och då insåg jag att jag inte hade någon gatuvy på hotellet. Det borde jag ju ha, tänkte jag. Så varsågod, detta inlägg avslutas med ett foto på hotellet som vi bor på under 14 dagar, sett från gatan.
29 januari - No shopping today
Näe, det blev ingen shoppingtur till Design village på fastlandet, som planerat. Vi var tyvärr alldeles för få anmälda.
Så det blev bara HS och därefter valde jag att vila kroppen faktiskt. Kände att det var en bra idé. För antibiotikan jag hade fått häromdagen, har inte gjort någon skillnad alls, tyvärr. Att det är ett host-virus som har fattat tycke för min kropp, är därmed helt klart. Bara att gilla läget och rida ut stormen, alltså!
Idag hade Abukalam hunnit gå in i rummet under min HS, fyllt på min vattenreserv och gett mig två svanar och så en önskan att jag skulle få en bra dag. Och det blev en bra kur-dag tycker jag.
28 januari - Gurneys och födelsedagspresenter
Efter dagens HS åkte jag till varuhuset Gurney´s. Jag hade nämligen två födelsedagar att fira. En idag och en sista dagen. Det blev varsin chokladkartong med världens godaste choklad. Du vet vilken jag menar va? Lindt, så klart!
Varuhuset var fyllt av blomsterarrangemang. Varje bord tillhörde en blomsterhandel, vad jag kunde utläsa. Och man kunde rösta på de finaste arrangemangen. Att det handlade om det kinesiska nyåret var ingen tvekan.
(Läs mer om kineiska nyåret på https://www.asiatours.se/blog/kinesiskt-nyaar.htm)
Jag passade på att äta lunch och idag slog jag till på en Chicken Teryaki.
Idag har jag dock ingen fin liten handduksfigur att presentera.Jag väljer nämligen att inte ha städning varje dag när jag bor på hotell. Det känns så himla onödigt. Jag skulle aldrig städa mitt eget hem, byta lakan och handdukar varje dag! Så mycket smutsar man inte ner, eller hur?! Så idag har jag ingen Abukalamkreation att visa er. Fast det tror jag ni kan leva med. Istället tar vi stora klivet in i nästa inlägg, tycker jag!
27 januari Penangs krigsmuseet
Öns krigsmuseum är värt ett besök om man är intresserad av krigshistoria. Det ser nästan precis ut som det gjorde när britterna fick kapitulera för japanerna 1941.
Japanerna använde också platsen så några tillägg har gjorts, som vapen och galgbacken för att nämna några.
Det är även ett av Malaysias mest hemsökta platser. National geographic har till och med sänt ett program om det. Länkar till det i slutet, tänkte jag. Och i denna anda har man lagt till lite monster här och där :)
När vi kom hem på eftermiddagen, mådde jag inte så himla bra. Jag fick rådet att dricka 100PLUS. Det skulle hjälpa mig. Jag fick berättat för mig att till och med läkarna rekommenderade drycken och att den skulle vara febernedsättande.
Det visades sig dock inte vara helt med verkligheten överensstämmande. När jag senare på dagen uppsökte läkare fick jag veta att, visst det är reklam för den på TV.n men utan rekommendation från läkare, och om den hade någon inverkan på kroppen så var det isåfall om man var uttorkad. Det är en helt vanlig (dyr) energidryck.
Ja, det där med tro och skrönor är kul. Du minns kanske mina chaufför i Marocko, som på fullt allvar trodde att han skulle få en ny uppsättning tänder vid 50 års ålder?
Nåväl, kort om mitt läkarbesök då. Receptionen ordnade transport till den klinik som man anlitar (samma som jag var till häromkvällen med en gäst). När man kommer dit får man visa sitt pass och berätta om eventuella allergier mot antibiotika. Sedan får man sitta ner och vänta tills man får en nummerlapp.
Numret på lappen kommer sedan upp på en monitor, med en hänvisning till vilket rum man ska gå till. Och så går man in. Där sitter läkaren vid en dator som han sedan knappar in de symptom som man har. Och efter att ha lyssnat på lungor och hjärta, får man en diagnos och medicinrekommendationer. Jag skulle få antibiotika, men samtidigt förklarade läkaren att det enbart hjälper om det är en bakterie som drabbat mig. Var det virus fanns det inget att göra...
Medicinerna skrivs ut på plats på den här kliniken, och efter att ha suttit ner i väntrummet efter läkarbesöket, ropas ens nummer upp och man går och hämtar medicinerna i luckan där man också betalar.
Så himla smidigt att slippa åka till något apotek!
Straxt efter att jag hade kommit tillbaka från kliniken, ringde det på dörren och där stod restaurangmanagern Ramoon med en frukttallrik. Så omtänktsamt!
Men jag var ju inte så dålig att jag inte kunde gå ner och äta middag iallafall. Du vet, en reseledare blir aldrig riktigt sjuk. Vi blir bara lite trötta, kan man säga.
Då var det dags för filmen från Krigsmuseet som visades på National Geographic år 2015. (FYI Inslaget har engelskt tal men är textat på Bahasa Malay.) Om jag eller någon annan i sällskapet såg några spöken? Dessvärre inte :(
26 januari - HS och BBQ
Nämen, då! Inte ett foto tog jag den här dagen. Kanske för att det blev en, i min verklighet, väldigt vanlig dag. Först hade jag HS och på kvällen hade jag bokat bord på Breeze.
Redan i början av vistelsen på Penang var det några som önskade att vi skulle samlas och äta gemensam middag liksom mitt i. Sedan hörde jag väldigt gott om BBQn som man hade på helgerna på hotellet. Och nog blev vi ett stort gäng vid långbordet. Jättetrevligt och väldigt gott var det! Men som sagt, inga bilder - så låt mig istället raskt gå till nästa inlägg.
25 januari Pular Payar
I arla morgonstund, (07.15) blev vi hämtade utanför hotellet. Det var nämligen dags för en båttur till ön Pulau Payar. Den ligger mellan Penang och Langkawi och erbjuder väldigt bra snorkling.
Båten vi åkte med var ingen chartrad liten båt utan reguljärtrafiken som går mellan Penang och Langkawi. Vi hoppade bara av första hållplatsen, på en plattform och det var här vi sedan tillbringade större delen av vår tid på utflykten.
Här serverades en god lunchbuffé och härifrån kunde vi snorkla så mycket vi ville. Vi fick vet att vi inte skulle gå på korallerna - men det var det flera som gjorde noterade jag. Jag hade med mig undervattenskameran, men det är nog på sluttampen nu för fotona jag tog blev många men kanske inte så kul. Men ni får hålla tillgodo med dessa.
De som inte hade lust att snorkla, kunde istället gå en trappa ner och kika på fiskarna genom glasbotten.
Efter lunch gick en båt i skytteltrafik mellan plattformen och bryggan på land. Det var 30 meter emellan och man var väldigt noga med att ha flytväst även på den lilla biten. Ja, på skulle den vara annars fick man inte följa med. Sedan om den var knäppt var inte så himla noga...
Det var en lång dag. Bara båtresan tar två timmar enkel tur men vi fick en fin dag och eftersom vi kom när det är lågsäsong, heller inte så mycket folk. Och nog var det en jämrans massa fiskar alltid. Och de kom nära som du kan se på några av bilderna. Det jag saknade var Revhajen som ska finnas där. Den missade jag, men några gäster fick se den och det var ju huvudsaken. Jag kan åka tillbaka en annan gång och kanske har turen med mig då istället :)
24 januari HS och kvarterstemplet
Efter frukost hade jag HS och därefter ett möte med Lisa, agenten. Lite senare bestämde jag mig för att jag skulle gå ner till kvarterstemplet för hinduer.
I hinduism finns runt 330 miljoner gudar så jag kommer inte gå in närmare på ämnet. Däremot kan jag berätta att huvudgudarna är Brahma, Vishnu och Shiva. Hinduism är en av världens äldsta religioner och eftersom den inte har en grundare utan anses alltid har funnits, kan den heller aldrig försvinna. Det finns inga praktiskt riktlinjer för hur du ska leva som hindu, utan det kan du välja lite som du själv vill.
Hinduismens fyra grundpelare är:
Brahma - Tron på världssjälen och det eviga kretsloppet.
Brahma - Tron på världssjälen och det eviga kretsloppet.
Karma - Uförda goda gärningar som ger poäng som räknas ihop när man dör. Ju fler poäng, desto bättre nästa liv får du.
Reinkarnation - Själen dör aldrig utan går vidare till någon annan varelse där du startar om.
Kastsystemet - Du föds in i ett kastsystem och kan inte påverka det alls. De fyra största grupperna är Prästerna, Krigarna, Bönder och köpmän och Arbetare och hantverkare. (Jämför med det vi hade en gång i tiden. Adel, präster, borgare och bönder, ett sätt att tänka som upphörde år 1866 hos oss.) Man lever strängt avskiljda från varann och har olika status, egna plikter och ritualer som ska följas. Sedan har vi de kastlösa. Det är de som tar hand om olika typer av avfall, t ex gatusopare och frisörer för att nämna två. De får inte vara med i det "riktiga" kastsystemet och cirka 20% av alla hinduer tillhör den gruppen.
Reinkarnation - Själen dör aldrig utan går vidare till någon annan varelse där du startar om.
Kastsystemet - Du föds in i ett kastsystem och kan inte påverka det alls. De fyra största grupperna är Prästerna, Krigarna, Bönder och köpmän och Arbetare och hantverkare. (Jämför med det vi hade en gång i tiden. Adel, präster, borgare och bönder, ett sätt att tänka som upphörde år 1866 hos oss.) Man lever strängt avskiljda från varann och har olika status, egna plikter och ritualer som ska följas. Sedan har vi de kastlösa. Det är de som tar hand om olika typer av avfall, t ex gatusopare och frisörer för att nämna två. De får inte vara med i det "riktiga" kastsystemet och cirka 20% av alla hinduer tillhör den gruppen.
Det märkliga i sammanhanget och som jag undrar lite över, är varför det inte finns något land på jordklotet, med hindusim som dominerande religion, i kategorin I-land. Kan det faktiskt vara så att Hinduismen hämmar framåtskridande och utveckling? Jag börjar tro det...
Nåväl, innan jag vände hemåt med mina funderingar passade jag på att gå en sväng i bostadskvarteren som mest består av skjul i korrugerad plåt. Jag kan tänka mig att det blir himla varmt bakom de där plåtväggarna.
På eftermiddagen hade jag bokat in en SPA-tid. Ett paket med 90 minuter aromamassage och 60 minuter reflexologi för RM178 (ungefär 400 kronor). Det kändes som en bra investering just då.
På kvällen följde jag med en av gästerna till läkarkliniken. Hon hade fått en besvärlig hosta. Det är väldigt vanligt att gäster åker på förkylning och dylikt när man kommer ner till runt 30 graders värme.
I de flesta fall beror det på att man använder aircondition på runt 20 grader. Inte bra alls, faktiskt. Regeln om man inte vill chocka kroppen är, att man kan ha AC:n på MAX 5 grader under utetemperatur. Själv använder jag sällan eller aldrig AC. Jag kör kall dusch innan jag går och lägger mig och det brukar funka för det mesta.
Sen är det inte alltid säkert att det beror på för kall AC. Det kan räcka att man kommer ner till varmare breddgrader och kanske har känt sig lite småförkyld innan man åker, och så blommar det ut när man kommer till värmen. Oavsett orsak är det så klart besvärligt om hosta är inblandat. Man blir ju så himla trött av att inte få sova ordentligt. Men om det är bakterie så finns ju alltid antibiotika så det var ju bara att hålla tummarna :)
23 januari Marknad, tempel, linbana och regnskog
Dags för ännu en utflyktsdag. Den startade med promenad till den lokala morgonmarknaden, denna gång med gäster. Var och en gick i sin egen takt både där och hem. Man vill ju så olika saker så det är alltid bäst.
Jag fascinerades mest över petflaskorna med brunt innehåll som såldes som dricksvatten... Och den här blomman med en märklig, spetsig frukt av nåt slag. Försökte identifiera den via Pl@ntNet men appen gick också bet. Så om nu vet, skicka ett meddelande gärna!
På väg tillbaka gick jag in på apoteket för att köpa Fishermans friend. Det är annars lite svårt att hitta här. Då fann jag solskydd med faktor 130. Har vi det ens i Sverige? 90 har jag sett. Möjligtvis 100... Fast, det är klart, varför skulle vi behöva Spf 130 i vårt avlånga land där det mest regnar och är molingt?
När jag kom tillbaka hade jag idag fått en, ja, en slags blomma, av Abukalam.
På eftermiddagen var det dags för några av mina favoriter. Vi startade med Kek Lok Si i Air Itam som sägs vara det största buddisttemplet i Malaysia. Det är iallafall det mest kända på Penang. Egentligen är det ett tempelkomplex byggt mellan 1890 och 1930 dit man vallfärdar från alla buddhistiska discipliner och från hela Sydostasien.
Du kan på bild ha sett De tusen Buddhas pagoda, Rama VIs pagoda i sju våningar, och den över 36 meter höga bronsstatyn av Barmhärtighetens gudinna Kuan Yin. Den sistnämnda placerar dig i hjärtat av en lotusblomma när du har dött för att sedan skicka dig till paradiset i väster, bara så du vet.
På ett av fotona kan du ana en elefant... hittar du den?
Från templet tog vi linbanan upp till Flagstaff Hill. Linbanan har sitt ursprung från britternas tid. Först kunde man bara ta sig upp till fots eller på hästryggen. Men många ville hit för att fly malaria, hetta och luftfuktigheten vid havet. Då kom man på att en linbana var en bra idé. Den renoverades 2010 och dagens linbana är drygt 2 km lång och tar runt 10 minuter upp till toppen.
Här uppe hade vi lyxen att få se Dusky leaf monkey, eller Trachypithecus obscurus som vi säger på "svenska". Arten saknar något enkelt svenskt namn men vi skulle kunna kalla den för Glasögonlangur om jag översätter från engelskans namn, Spectacled Langur. Den är starkt utrotningshotad. Den finns bara på Malackahalvön, södra Thailand och Burma samt på öarna Penang, Langkawi och Perhentian Besar.
Denna vegetarian kommer sällan eller aldrig ner från träden, utan lever sina liv bland trädtopparna. Precis som Silver leaf monkeys som vi såg i KL, är bäbisarna oranga tills de har fyllt 6 månader.
Linbanan går inte ända upp till The habitat som var vårt slutmål. Dit upp fick vi åka bil - och det blev på flak för några av oss. Och det gick ju bra upp. Men ner, ja då fick bilen åka fram och tillbaka för (som vanligt) öppnade sig himlen lagom till vi skulle promenera bland trädtopparna. Meningen att vi skulle vara där uppe och se solnedgången, men vi hann i stort sett bara upp på gångbanan när vakten blåste i visselpipan att vi var tvungna att komma ner. Och ovädret kom snabbt, må du tro! Men vaddå, vi befann oss ju i regnskog. Så vi lånade paraplyer och trotsade ovädret och vandrade ut på The Canopy walk. Och solnedgångar har man nog sett tidigare, men att vandra bland trädtopparna i en djungel - inte så ofta va?
22 januari - HS, ingen Michael och strandmingel
På måndag efter lunch skulle Michael, en kollega från Köpenhamnskontoret, komma ner till Penang. Så efter förmiddagens HS var det tänkt att vi skulle ses. Men på grund av förseningar fick det vänta till frukost imorgon istället.
Därför bestämde jag mig för att köra en pool- och strandmingel efter lunch istället. Väldigt trevligt även om inte jag kan ligga där hela dagarna och sola, då.*
Men det är kul att se och höra efter hur gästerna har det på sin semester :) Och så kunde jag välja att ta en promenad på stranden och leta snäckor - som fick bli kvar efter lite foton. De vanligaste är de ljusa, nästan vita. Men en och annan mer unik går att hitta om man är uppmärksam!
I det här hålet misstänker jag att det bor en ganska så stor mask...
Dagen gick annars åt till att jaga passkopior på gäster som skulle med mig och snorkla. Att det var nödvändigt hade man missat att informera mig om. Det fick jag veta klockan 8 idag. Lite merjobb blev det, men när kvällen kom hade jag fått alla och kunde fota och skicka in.
Idag fick jag en elefant av Abukalam. Det är en väldigt kreativ städare. Han hade många kreationer i sitt bagage som du kommer se längre fram.
Min middag bestämde jag mig för att ta på Breeze, en av restaurangerna på hotellet. Men det var inte bara jag som åt. Näera... även de vackra Gulafebernmyggorna kalasade - på min arm. Dessa myggor hörs inte när de kommer, plötsligt är de bara där och på alla tider på dygnet. Och det var kanske inte så himla klokt att låta just denna hona sitta kvar och dricka. Förra året spred nämligen denna art, och enbart honorna, Denguefebern som dödade 134 människor i Malaysia. (Den är också känd för att sprida andra virus som orsakar gula febern, chikungunya och zika - men dessa virus finns inte överallt.) Men jag kände mig tursam.
Och det är en intressant mygga, den där Aedes Aegypti. För år 2014 släppte man ut 6000 genmodifierade myggor i djungeln här, som enbart skulle kunna producera kortlivade myggor. Det skulle minska antalet sjukdomsfall. Det blev dock väldigt kritiserat eftersom en del forskade menade att man istället riskerar att skapa förutsättningar för värre mutationer.
Ja, inte vet jag. Jag har iallafall fått en massa myggbett av denna mygga sedan 5 januari i år, trots långbyxor och långärmade chiffongblusar och myggmedel som rekommenderas att man bär. Än så länge har jag klarat mig från ovanstående virus och jag låter dem inte sitta kvar om jag ser någon på min kropp. Det är ju bara att fortsätta hoppas att man slipper bli smittad. Du kan ju gå in och läsa på 1177 om Denguefeber så förstår du varför. (https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/denguefeber-/)
* Så var det en förklaring på min lilla asterix i anslutning till strandservicen. Totalt på fyra veckor hade jag två timmar i solstol. Och så tror en del (mycket okunniga) människor att det är semester att vara reseledare. Sånt säger bara de som aldrig har jobbat som reseledare eller som inte har fattat alls vad det här jobbet går ut på ;)
21 januari Kryddor, insekter och bio
Denna söndag hade jag utflykt till vår Tropical spice garden och Entopia. Två fantastiska upplevelser som du snart kommer att se.
Kryddträdgården Tropical Spice Garden ligger på en gammal gummiplantage. För hundra år sedan köpte britterna mark här för att röja bort djungeln och odla gummiträd. Plantagen övergavs när britterna lämnade Malaysia och djungeln tog över igen.
I början av 2000-talet fick några idén om att göra något bra av marken. Det resulterade i den tropiska kryddträdgården som har fått flera priser, bland annat som en av sydostasiens bästa bevis på ekoturism.
800 hektar med 500 arter är samlade i parken. De flesta kryddor som du kan se, växte här redan naturligt. Det är bara ett fåtal som är inplanterade. Och mosaiker och annat som finns här, är återvunna material av olika slag. Bland annat har man tagit kakel ifrån den gamla järnvägsstationen i George Town.
Men inte nog med att du kan gå runt och kika. Man tar dessutom tillvara på alla kryddor som växer här. De används i deras egen matlagningsskola eller säljs i butiken vid utgången.
Men inte nog med att du kan gå runt och kika. Man tar dessutom tillvara på alla kryddor som växer här. De används i deras egen matlagningsskola eller säljs i butiken vid utgången.
En blomma som kräver lite presentation, är denna. Den coola vattenlilja. Den följer ljuset och är bara vaken och utslagen på dagen. Lite som jag lever, alltså. För när skymningen kommer sluter den sig och sover hela natten. När ljuset kommer igen så öppnar den sig igen. Jag lägger in en film som visar detta nedanför mitt foto, så får du se.
Det är inte bara blommor i parken. Så klart att det finns spindlar. De flesta är så högt upp i träden eller som Tarantlarna, inkapslade i sina grottor, så några bra bilder blev det dessvärre inte.
Från kryddorna for vi till den före detta Fjärilsparken. Den blev uppgraderad för sju år sedan till Entopia. Då kom parken att omfatta, inte bara 15000 tropiska fjärilar och 120 arter som annars flyger vilt i Malaysia, utan även uppfödning, utbildningscenter, kräldjur och andra insekter som finns därute. Därtill finns ett av naturens kanske vackraste skapelser, Livets träd.
Först den nattaktiva, bakgifttandade (huggtänderna placerade i den bakre delen av käke) Mangrovesnoke, Boiga dendrophila, och några grodor.
Roligaste" grodan: Pacmangrodan som är känd för att äta upp sin egen art. Giftigaste grodan: Pilgiftsgrodan.
Och innan de vackra fjärilarna; en Trollslända, urdjuren Kackerlackor och den märkliga vandrande Djungelnymfen (en vandrande pinne-art) där en hona som den på bilden, är världens näst tyngsta insekt (den tyngsta är en skalbagge).
Roligaste" grodan: Pacmangrodan som är känd för att äta upp sin egen art. Giftigaste grodan: Pilgiftsgrodan.
Och så lite ödlor på det.
Och så några vita skorpioner, ett par vackra spindlar, och en gigantisk Centipede.
Vi fortsätter med den vansinnigt tjusiga Tigerliljan och en av de runt 150 arterna i Kannrankesläktet. Den behöver kanske presenteras lite närmare, kom jag på.
Okej. På kanten av "kannan" produceras oemotståndlig nektar som lockar insekter och de blir så berusade att de ramlar ner och drunknar i vätskan som finns där. Vätskan innehåller ett ämne som heter Pepsin, ett ensym som bryter ner proteiner som även vi har i våra magar. Näringen som frigörs då, tar denna växt till vara. Smart, va? På det sättet slipper den ju konkurrera om näringen i jorden med andra växter!
Och innan de vackra fjärilarna; en Trollslända, urdjuren Kackerlackor och den märkliga vandrande Djungelnymfen (en vandrande pinne-art) där en hona som den på bilden, är världens näst tyngsta insekt (den tyngsta är en skalbagge).
Men nu äntligen är det dags att presentera lite vackra fjärilar för att avsluta med ytterligare ett foto på Livets träd. Och jag hade våldsamma problem att välja ut ett par stycken fjärilsbilder, så det blev en del... Men det är ju bara att scrolla lite snabbt förbi om du tröttnar. :)
Innan vår promenad i parken var över, tog vi rulltrappan upp till utställningen där vi även blev erbjudna att adoptera en fjärilspuppa. Ingen nappade dock på erbjudandet.
Efter dessa fantastiska upplevelser hade jag bestämt redan förra gången jag var här, att jag skulle gå och se Jumanji om den gick kvar. Så på eftermiddagen planerade jag att åka in till Gurney's och som vanligt kunde de gäster som hade lust, följa med. Men kanske var det regnet som återigen stod som spön i backen, som gjorde att det bara var två tappra som mötte mig i receptionen. Efter lite snack bestämde vi oss för att ta en GrabCab, annars skulle vi inte komma iväg förstod vi.
De ville dock inte följa med mig på bio utan stannade för att gå på det 7 våningar höga varuhuset och sedan gå ut och äta. Men jag gick på bio själv, jag. För Jumanji gick kvar!
Väldigt bekväma fåtöljer var det, som lutade lite bakåt så det var skönt för nacken, även för mig som fick en plats långt fram. Men länge trodde jag att jag skulle bli alldeles ensam på bion för fem minuter innan filmen skulle starta var jag helt själv. Här kommer man tydligen inte onödigt tidigt. Men inom fem minuter satt alla på plats.
Och vet du, jag skrattade filmen rakt igenom. Den var jättebra! Om du inte har sett den än, och har möjlighet att se den kan jag verkligen rekommendera den!
20 januari. HS, Morgon- och Nattmarknad
Här är gudagott att vara, vad livet dock är skönt.
Hör, var fröjd från fåglars skara, se vad gräset lyser grönt.
Humlan surrar, fjäriln prålar, lärkan slår i skyn sin drill,
och ur nektarfyllda skålar dricka oss små blommor till.
Den versen kom liksom att bli nåt jag bar med mig hela Penangvistelsen. Text och sång är skriven av Gunnar Westerberg och den ingår i sångsamlingen Gluntarne. En av mina goa gäster, som bott i Sverige ett tag, "gav mig den" ;)
Men min morgon startade med HS och jag måste ju visa mitt fina kontor som jag fick. Här satt jag minst varannan morgon plus gick och gjorde uppdateringar mest hela tiden på whiteboarden, tycker jag.
Efter HS gick jag till den lokala morgonmarknaden där jag köpte lite frukt.
På hemvägen gjorde jag även ett litet studiebesök i en plantskola, där jag såg att de hade nyårspyntat lite grann inför det kinesiska nyåret den 16 februari.
När jag kom hem hade jag fått handduksfigurer och en Ha-en-bra-dag-hälsning från Abukalam, min städare.
Klockan 18 hade jag träff i receptionen, eftersom jag skulle ta lokalbussen till nattmarknaden i Batu Ferringhi. De som ville kunde följa med. Men vi hade otur. För kvällen bjöd på tropiskt regn. Vi sökte skydd så fort vi klev av och förflyttade oss typ tio meter i taget. Efter en stund gav vi upp, och gick in på en av restaurangerna på marknaden. Väldigt trevlig restaurang med god mat, men någon vidare shopping blev det inte denna kväll :( Trist, men så kan det bli ibland.
19 januari George Town
Första heldagen på ön, startade vid tvättmaskinen. Jag lät den gå medan jag åt frukost.
Efter att tvätten var upphängd, gick jag ner till mitt skrivbord för att ha hotellservice. Men inget skrivbord fanns på plats! Det hade de plockat bort efter att vi hade checkat in igår. Jag förklarade att jag måste ha det uppe alltid, eftersom jag skulle dels ha hotellservice, dels måste kunna sätta upp information till gästerna.
Och fram kom bord, stolar och en whiteboard på en plats där jag kunde vara i 14 dagar.
Alan från agenten kom och hämtade oss alla, för vi skulle på en Orienteringspromenad i George Town, öns huvudstad.
I fyra timmar vandrade vi runt i gamla stan mellan stans olika tempel och fick smaka på världens godast Samosa :)
På eftermiddagen hade jag ingen extra aktivitet utan gav alla "ledigt", varvid de flesta hamnade på stranden.
Själv tog jag en promenad längs den lilla strandremsan som enkelt går att vandra (fram till utloppet om du minns), medan jag planerade morgondagens eskapader.
18 januari Cameron Penang
Just nu får ni oredigerade inlägg skrivna från min mobil. Är på Bali och här är luftfuktigheten så hög att jag inte ens vill starta datorn. Men jag tänker att det vore kul för er med lite uppdateringar, så nu kör vi!
Idag skulle jag åka med gruppen vidare upp mot Penang. Men så klart hade vi en massa att se innan vi var där.
Vi började med ett besök hos urbefolkningen, Orang Asli. Dessa har valt att bo ordnat i en by och har medborgerliga rättigheter - och skyldigheter, men andra väljer att bo i djungeln och avsäger sig samtidigt allt sånt.
Härifrån styrde Hussein hjulen mot Kuala Kangsar där vi hittar majestätiska Ubudiamoskén, ett "nytt" palats och ett gammalt som man just nu håller på att renovera.
Vi hade att göra drygt fem timmar ner till Penang och George Town, där vi började med sen lunch nere i Jetty (hamnen). Efter det var det bara att åka till hotellet och bo in oss.
Därmed var rundresan slut och nu väntade 14 dagars semester för gästerna, medan mitt jobb gick in i fas två, det vill säga hålla standard för en långtidssemester... Ensam.