Att vara Maria Graube

 

 

På väg till Kungliga templet i Mengwi, Pura Taman Ayun stannade vi först hos Nadias art shop, där en helt oengagerad ung man gav oss ett papper som förklarade tillverkningen, lojt berättade att Bali inte hade eget silver utan bara tillverkade föremålen och pekade på några som satt och filade på några silverföremål och sa att vi kunde se själva - och slutade med att visa in oss i en gigantisk butik. Det blev inget köpt där utav någon av oss.

 

Vi stannade även vid en risodling men det var ett trevligt besök. Där blev vi bjudna på pommes frites på sötpotatis och ett friterat bakverk av Tapioka och fick varsin blomma av de som bodde där.

Från risodlingarna fortsatte vi till det Kungliga templet Pura Taman Ayun (betyder vacker trädgård). Det byggdes år 1634 av Mengwi-rikets dåvarande kung, Tjokerda Sakti Blambangan, och renoverades 1937. Det är omgivet av liksom en vallgrav, där jungfrurna kunde segla runt i små båtar. Idag får man inte besöka den allra innersta gården, men man kan promenera längs med muren utanför. I bussen hade vi fått reda på att det finns fler än 20000 tempel på ön och de ser lite olika ut. En del, som det här templet som även var för hela byns befolkning, symboliserade hinduernas Treenighet - Brahma, Vishnu och Shiva.

Gör livet lite enkelt och slänger in en kort resefilm om platsen.

 

 

Vi fortsatte vidare till en kryddplantage där man även framställde en massa olika téer och kaffe. Ett kaffe som var så där extra speciellt, Kopi Luwak, fick man betala 50.000 för att få smaka (ungefär 25 kronor) och det tyckte jag det var värt. Det var malda kaffebönor från en väldigt tam mungoart (vi kallar den indisk palmmård på svenska) som först ätit dem och sedan bajsat ut dem. De utnyttjar endast lite av det fruktaktiga skalet, och själva bönan kommer därför ut igen med avföringen. Vi fick veta att de var finsmakare som bara åt de bästa, rödaste och mognaste bönorna, och att de var ordentligt rengjorda och rostade i 250 grader innan de maldes till kaffe. Priset? 6000 kronor kilot i Sverige... och ja, jag slog till på 100 gram från herr Wayan och detta ekologiska plantage Taman Ayu Sari H och fick det plus 200 gram hälsosamt Rosella-té (http://www.rosellatea.net) för det fasila priset 328,37 kronor. Det var verkligen milt och jättegott! Tänker bjuda på det på nästa Hazparty ;)

 

Från bajskaffe till de heliga makakerna och fascinerande flyghundarna (Pteropus giganteus) i Kedaton, Ubud.

Tre tempel, 600 Krabbmakaker (samma makak som bor i t ex Gibraltar) fördelade på fem familjer bor här uppe. Basarbutikerna som ligger här, har gallerförsedda dörrar och när vi blev inbjudna till guidens butik fick vi stänga bakom oss när alla var inne, annars skulle makakerna komma och ta deras grejer. Charmigt, va?

Innan promenaden i området blev jag ombedd att ta av mig glasögonen när jag vistades bland makakerna, annars riskerade jag att bli påhoppad av någon apa som kunde sno dem. Men eftersom jag ser så dåligt utan dem, behöll jag dem på och jag fick ha guiden Yowan som Livvakt. Jag klarade mig hela vandringen, men en av australiensarna blev påhoppad bakifrån av en av de mest aggressiva hanarna. Alltså, de är jäkligt obehagliga de där makakerna. 

Vad gäller Badulerna (svenskt namn på de flygande hundarna) blev jag mest fascinerad över att de verkade så tama. En del bodde i skogen, hängandes i träden och man kunde se dem flyga över våra huvuden. Men även nere på uppställda trädstammar satt en ansenlig mängd av dessa djur. De tog sig en flygtur då och då, men kom alltid tillbaka. Kanske på grund av att de matade dem med frukt och sött té... Dessa stora fladdermöss saknar ekolodförmågan som andra fladdermöss har, utan de förlitar sig helt på syn och lukt och det var kanske därför de valde att hänga där istället för högre upp i träden. Men de var svåra att få bra på bild för de rörde sig klippt hela tiden.

Jag var glad när det här besöket var över och det blev dags för utflyktens sista besök, att få se solnedgången vid templet Tanah Lot (betyder Klippan vid havet). På vägen dit passerade vi infarten till den resort med en massa mark som Donald Trump har gått och köpt här. Han låter just nu renovera stället, fick vi veta.

 

Men vad gäller Tanah Lot var det ganska överreklamerat. Jag hade hellre kommit dit på morgonen när templet fortfarande låg i havet. Nu kom vi på kvällen och templet låg på torra land. Och den spektakulära solnedgången som man kan läsa om, blev jag inte särskilt imponerad av. Jag har upplevt finare solnedgångar. Men nu har jag sett det iallafall. Det var nästan finare att upptäcka den tydliga regnbågen när jag istället vände blicken in mot land.