Att vara Maria Graube

Jag vet inte hur många gånger jag planerade att ställa in resan till Bali och stanna i KL för att kurera mig. Men så tänkte jag även mellan hostattackerna, att åker jag inte nu, lär jag inte komma till Bali i det här livet.

 

Indonesien har faktiskt aldrig stått högt upp på önskelistan och det finns så mycket annat jag vill se. Att jag valt att boka resa dit nu var dels för att det ligger i närheten, dels för Albatros hade en svensk långtidssemester på ön plus att man hade ju hört mycket om att det skulle vara så fantastiskt. Det säljs ju in som Bali - The paradise island...

 

Jag åt min frukost på Federal och gick sedan ut och köpte en ryggsäck som jag fyllde med grejer som jag inte behövde förrän nästa rundresa och kunde lämna kvar. Jag köpte även den fjärde hostmedicin i hopp om att just DEN skulle göra underverk. Och så växlade jag in RM300 (ca 600SEK) och fick 1.020.000 IDR (Rupiah). Kändes fint att kunna kalla sig miljonär så enkelt!

 

När jag kom tillbaka till hotellet, förlängde jag min vistelse på Federal till klockan 15 och kunde i lugn och ro ta min lunch där, innan avresan till flygplatsen, KLIA2.

 

Jag hade checkat in On-line och kunde ställa mig i bagagekön direkt. När jag hade blivit av med bagaget gick jag direkt till säkerhetskontroll och Immigration. Dags att utvandra från Malaysia.

I första säkerhetskontrollen genomlyses handbagaget men man behöver inte ta bort vatten, eller ur dator och mobil. Det gör man senare, borta vid gaten. Eller näe, mitt vatten fick jag faktiskt behålla, kom jag på.

 

Jag strosade runt lite på Taxfree men köpte inget som vanligt. Men jag hittade en fantastisk parfym, som jag definitivt ska köpa. Det är bästsäljaren i Malaysia fick jag veta och den kostade RM 160. Glömde dock fota den, så jag minns inte märket men jag vet var den står och att flaskan var avlång, precis som jag vill ha när jag reser.

 

Jag hittade även den dyraste whiskyn jag har sett på en Taxfree. RM3080= över 6000 spänn!!! Den får fortsätta stå kvar i hyllan och lär inte få följa med hem - ever!

 

Jag blev sugen på ris och tänkte att det kunde passa bra med en middag innan jag flög. Det var ändå en försening på 26 minuter, hade jag fått besked om via sms. Jag valde ett Healthy meal med ris, kokt kyckling, ångkokta grönsaker och soyasås. Det lät ju gott. 

Men herregud, när jag började skära i kycklingen upptäckte jag blod! Den var inte färdig att äta alls. En liten bit kunde och vågade jag äta. Så nog blev det en hälsosam måltid alltid med ris och grönsaker.... 

 

Förseningen berodde först på kraftigt regn. Sedan fick vi vänta sittandes på planet också. De blev tvungna att lasta av ett bagage av säkerhetsskäl, ropade man ut i radion till oss :/

 

Men iväg kom vi och efter tre något turbulenta timmar senare landade vi i Denpasar, huvudstaden på Bali. Jag invandrade i Indonesien, fick mitt bagage och blev impad av att de hade en massa turistinfo redan vid bagagebandet. Varför har inte alla flygplatser det. Det är ju hur smart som helst!

 

En annan sak som impade på mig var familjetoaletten på Damernas! Hur praktiskt är det inte att ha en toa för mamma, och en för barnet, liksom. Så långt impade Bali på mig.

 

Snart kunde jag lämna tulldeklarationen jag hade fyllt i redan på planet, och började leta efter min transport.

Jag hade anlitat företaget Baliku och fått bekräftelse att de skulle vara på plats. Och visst var de det! Jag fick telefonkort tillsammans med ett välkomstbrev med karta över ön. Perfekt och väldigt generöst. Det insåg jag när jag frågade receptionen om var jag kunde ladda mitt kort, och de hänvisade till stället där jag köpte simkortet...

 

Men jag kom till Jambu Inn vid midnatt så det blir inga bilder på rummet förrän i nästa inlägg. Det är ett enkelt hotell men, som det skulle visa sig dagen därpå, erbjöd en del trevliga överraskningar!