21 januari Kryddor, insekter och bio

Denna söndag hade jag utflykt till vår Tropical spice garden och Entopia. Två fantastiska upplevelser som du snart kommer att se.
 
Kryddträdgården Tropical Spice Garden ligger på en gammal gummiplantage. För hundra år sedan köpte britterna mark här för att röja bort djungeln och odla gummiträd. Plantagen övergavs när britterna lämnade Malaysia och djungeln tog över igen.
I början av 2000-talet fick några idén om att göra något bra av marken. Det resulterade i den tropiska kryddträdgården som har fått flera priser, bland annat som en av sydostasiens bästa bevis på ekoturism.
800 hektar med 500 arter är samlade i parken. De flesta kryddor som du kan se, växte här redan naturligt. Det är bara ett fåtal som är inplanterade. Och mosaiker och annat som finns här, är återvunna material av olika slag. Bland annat har man tagit kakel ifrån den gamla järnvägsstationen i George Town.
Men inte nog med att du kan gå runt och kika. Man tar dessutom tillvara på alla kryddor som växer här. De används i deras egen matlagningsskola eller säljs i butiken vid utgången.
 


En blomma som kräver lite presentation, är denna. Den coola vattenlilja. Den följer ljuset och är bara vaken och utslagen på dagen. Lite som jag lever, alltså. För när skymningen kommer sluter den sig och sover hela natten. När ljuset kommer igen så öppnar den sig igen. Jag lägger in en film som visar detta nedanför mitt foto, så får du se.


 
Det är inte bara blommor i parken. Så klart att det finns spindlar. De flesta är så högt upp i träden eller som Tarantlarna, inkapslade i sina grottor, så några bra bilder blev det dessvärre inte.

















Från kryddorna for vi till den före detta Fjärilsparken. Den blev uppgraderad för sju år sedan till Entopia. Då kom parken att omfatta, inte bara 15000 tropiska fjärilar och 120 arter som annars flyger vilt i Malaysia, utan även uppfödning, utbildningscenter, kräldjur och andra insekter som finns därute. Därtill finns ett av naturens kanske vackraste skapelser, Livets träd.
 


Först den nattaktiva, bakgifttandade (huggtänderna placerade i den bakre delen av käke) Mangrovesnoke, Boiga dendrophila, och några grodor.
Roligaste" grodan: Pacmangrodan som är känd för att äta upp sin egen art. Giftigaste grodan: Pilgiftsgrodan.

 
Och så lite ödlor på det.


 
Och så några vita skorpioner, ett par vackra spindlar, och en gigantisk Centipede.
 
 
Vi fortsätter med den vansinnigt tjusiga Tigerliljan och en av de runt 150 arterna i Kannrankesläktet. Den behöver kanske presenteras lite närmare, kom jag på.
Okej. På kanten av "kannan" produceras oemotståndlig nektar som lockar insekter och de blir så berusade att de ramlar ner och drunknar i vätskan som finns där. Vätskan innehåller ett ämne som heter Pepsin, ett ensym som bryter ner proteiner som även vi har i våra magar. Näringen som frigörs då, tar denna växt till vara. Smart, va? På det sättet slipper den ju konkurrera om näringen i jorden med andra växter!
 


Och innan de vackra fjärilarna; en Trollslända, urdjuren Kackerlackor och den märkliga vandrande Djungelnymfen (en vandrande pinne-art) där en hona som den på bilden, är världens näst tyngsta insekt (den tyngsta är en skalbagge).  

 
Men nu äntligen är det dags att presentera lite vackra fjärilar för att avsluta med ytterligare ett foto på Livets träd. Och jag hade våldsamma problem att välja ut ett par stycken fjärilsbilder, så det blev en del... Men det är ju bara att scrolla lite snabbt förbi om du tröttnar. :)
 
 
Innan vår promenad i parken var över, tog vi rulltrappan upp till utställningen där vi även blev erbjudna att adoptera en fjärilspuppa. Ingen nappade dock på erbjudandet.
 
 
Efter dessa fantastiska upplevelser hade jag bestämt redan förra gången jag var här, att jag skulle gå och se Jumanji om den gick kvar. Så på eftermiddagen planerade jag att åka in till Gurney's och som vanligt kunde de gäster som hade lust, följa med. Men kanske var det regnet som återigen stod som spön i backen, som gjorde att det bara var två tappra som mötte mig i receptionen. Efter lite snack bestämde vi oss för att ta en GrabCab, annars skulle vi inte komma iväg förstod vi.
De ville dock inte följa med mig på bio utan stannade för att gå på det 7 våningar höga varuhuset och sedan gå ut och äta. Men jag gick på bio själv, jag. För Jumanji gick kvar!
 
 
Väldigt bekväma fåtöljer var det, som lutade lite bakåt så det var skönt för nacken, även för mig som fick en plats långt fram. Men länge trodde jag att jag skulle bli alldeles ensam på bion för fem minuter innan filmen skulle starta var jag helt själv. Här kommer man tydligen inte onödigt tidigt. Men inom fem minuter satt alla på plats. 
Och vet du, jag skrattade filmen rakt igenom. Den var jättebra! Om du inte har sett den än, och har möjlighet att se den kan jag verkligen rekommendera den!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0