Att vara Maria Graube

Denna dag har fyllts på vartefter... uppdaterad kl 21.31

Ja, för idag åker jag från Linköping till Arlanda. Ska bo på RestT&Fly där eftersom jag ska checka in kl 05 imorgon bitti... för att två timmar senare flyga till Hurgada, Egypten, Afrika *hö.hö.hö*

Men det var en hektisk dag jag hade framför mig.
Den började med att jag konstaterade att det var -6 grader ute och fick skrapa rutan




Det var typ mörkt ute när jag åkte från Per men det började dagas och det var en vacker himmel som mötte mig när jag kom på rakan mellan Vikingstad och Malmslätt.




När jag kom hem till stan åkte jag först och städade ur garaget som jag skulle lämna den siste. Men eftersom jag inte är hemma då var jag tvungen att ordna det idag, ju.



















Det första jag gjorde när jag kom hem var förstås att sätta på datorn och uppdatera bloggen. Sen var det dags att skjutsa Milla till sin praktik.

Milla på väg till praktikplatsen

Sen skulle jag åka och lämna en nyckel till NBV som jag har haft sedan förra terminen när jag varit teorivakt för EU-moppe. Det skulle ju inte bli några fler sådana uppdrag på ett tag nu och jag ville inte ha nyckeln hemma längre.


Lena och Niklas var också på kontoret så jag passade på att säga "Hej då" även till dem.



Sen bar det av till Dukaten där jag skulle lämna nycklarna till garaget. Ställde mig på en hyrd parkering där jag fått stå en gång tidigare. Men det kändes lite oroligt. Den gången var det vakterna själva som sa okej till det... den här gången gjorde jag det på eget bevåg. (konstigt att de inte har några egna parkeringar för besökare. Dukaten har nämligen sitt kontor i Parkeringshuset Druvan och det är omöjligt att parkera utanför). Värre blev det när kvinnan bakom glaset pratade med en annan kund om SMS-betalning av parkering och aldrig blev klar. Till slut hämtade hon en annan tös som tog emot nycklarna *pust* och jag hade ingen böter på bilen när jag kom...



Jag ringde Martina och sa att jag var på väg till henne med Kattburen, svängde ut på hamngatan och Jonzon kände att något var på G när vi kom till Tannefors... Och emot oss kom en osminkad, lätt rödhårig tjej som inte ville vara med på bild. Men Jonzon fick en puss på nosen och så tog hon den blågröna buren och vände hemåt igen.



Innan jag kom hem igen hade jag hunnit lämna Hitch Hikers-flaggan till Anna. Väl hemma tog jag en svängom med dammsugaren innan jag bloggade lite igen och åt lite mat. En konstig kombination; köttfärssås och potatisgratäng. Ja, jag tog det som var närmast i frysen *he, he*



Jonzon var lite deppig och låg nära min väskor som inventerades efter maten. Hade ett par ändringar som skulle företas... Jag var ju tvungen att lägga ner min Zebra! Det kunde ju bli aktuellt med en Pez.moment!
Han stod och tittade ut över hustaken en sista gång så jag fick vädja till hans guppande huvud att hoppa ner i väskan istället.




Efter maten blev jag lite sugen på en kopp kaffe. Det skulle ju dröja innan jag kunde få njuta av min termosmugg svenskt kaffe. Och så blev jag lite sugen på mörk choklad med apelsinkross så det fick bli en sådan till.



Men det där med kaffedrickande blev det inte så mycket med. Var tvungen att lägga energi på att betala mina räkningar. Denna månad kostade de mig över 17.000 kronor. Det var inget roligt, ni. Även om tre tusen av dem var för Företagets räkning... *sörjer*
Men det är ju ingen idé att deppa för DET. Jag hade ju fått inviga mitt ica-kort. Har skaffat ett bankkort och bytt lönekonto från Swedbank. Får ju BONUS här!!! Även på det jag inte handlar på Ica eller Statoil med en halv poäng per krona. Splendido!!! Och för första gången någonsin hade jag en bonuscheck på 100:- att använda häromdagen när jag handlade på Maxi. DET känns ju jämrans trevligt!!!

























Och nu var det dags att lämna Vasavägen...

Redan i december hade jag bestämt mig för att gå på SPA innan jag åkte till Egypten. Däremot visste jag inte vilka behandlingar det skulle bli. Jag väntade för att se vilket erbjudande de skulle ha i januari.

 

 

 

 

Jag slog till! Och det blev en renande kur för att få bort lite gammalt skräp, tänkte jag.

När jag bestämt mig för att den behandlingen skulle ingå i min SPA-dag var det dags att få ihop resten. Och idag var dagen här och jag var förväntansfull.

 

Jag lämnade Jonzon på dagis, hämtade matsäck och grejer innan jag åkte och letade parkeringsplats vid Tinnerbäcken.Det var knökafullt! VI var tre bilar som kretsade runt runt och jag fick åka tre varv innan jag såg i ögonvrån hur en bil backade ut och jag kunde ta den lediga platsen. *Yes*.

 

På P.A.U.S blev jag varmt välkomnad av Elenor som gav mig kvittot, med tiderna jag skulle passa, tillsammans med morgonrock, handduk och tofflor.

 

 

Jag starade dagen med en dusch innan jag ut till bassängen. Temperaturen fluktuerade mellan 26 och 29 grader och det var väldigt behagligt. När jag klev ner för stegen var jag helt själv men snart fick bassängen tillskott av Gittan, en pratglad och positiv pensionär från Sturefors, som jag sällskapade med fram till klockan blev 12. Väldigt trevligt. Personalen kom snart och släckte ned belysningen och tände värmeljus i lokalen och ackompanjerat av klassisk musik simmade vi runt i bassängen och pratade på.

 

 

Jag var kvar en timme i bassängen och gick sedan upp för att äta lite lunch. Jag hade med mig potatissallad och kalkon i återanvänd burk (förstås) som tidigare inhyst soltorkade tomater. (Saknade dem lite...) Till detta åt jag en halv Solrosfralla medan jag konstaterade att tofflorna hade en anonym storlekt. Jag har stl 38...

 

Efter lunchen var det dags att sola i ett Solana Sunvision 14. Jag hade laddat med arabiska i lurarna och mina käcka rosa skyddsglasögon (man kunde låna svarta men det var så stora, tyckte jag). 20 minuter går så himla fort. Det var bättre förr när man låg i 30 minuter för då hann jag alltid somna en stund...

 

 

Ja, från ett varmt solarium till en mindre varm bastu. Jag säger så därför att det bara var 60 grader där inne. Ska väl passa många och jag tror det är en hel del äldre som går dit på vattengympa och så. Men jag fyllde baljan med vatten, tog sleven och hällde vätska på stenarna så det ångade och gjorde det lite varmare. Innan hade jag packat in håret i Garniers inpackning- till ingen nytta visade det sig senare... eller jo, det är klart det gör nytta. Återkommer till vad jag menar, straxt.

 

 

 

 

Efter bastun gick jag upp i min morgonrock till Relaxavdelningen. Här stod frukt och lite godis uppdukat jämte juice och mineralvatten smaksatt med päron. Och jag högg in i väntan på min Decléor-behandling.

 

 

Så blev det dags att gå en trappa ner till behandlingsrummen. Jag blev hämtad av terpaeuten Josefine som skulle ta hand om mig den närmaste dryga timmen. Hon började med att peela typ hela kroppen, en örtpeeling som försvann skulle man kunna säga. Den borstades bort när den torkat. Har jag inte varit med om tidigare... Därefter smörjdes jag in i en varm alginpackning och packades in i plast. Efter skalpmassagen med olja (ja, den kunde jag ha valt utan olja - jag är SÅÅÅÅ snygg i håret just nu... det var det jag syftade på i anslutning till inpackningen i bastun om du inte fattar *hö, hö*) fick jag vila en stund i min kokong. Sen fick jag gå in i duschen och skölja bort inpackningen för att avsluta behandlingen med en gelebaserad kroppslotion.

Den här behandlingen vill jag rekommendera och välj gärna Josefine om du vill ha lugn och ro. Hon var jättebra!!! Det finns fyra olika inriktningar på behandlingen och jag är säker på att de andra är lika schyssta!

 

 

 

 

Klockan tre hade tiden kommit för sista behandlingen. Men det dröjde ytterligare en kvart innan jag kom in till min fotbehandling. Och när jag passerar tröskeln inser att jag hade gjort den en gång tidigare och då bestämt mig för att inte göra om den *suck, det hade jag glömt...*

Terapeuten den gången fokuserade på sin egen olycka och var försenad en kvart den gången också.

Och där ser jag nu samma terapeut - som visst hade ytterligare en dålig dag när jag kom ... Jag blev jättebesviken, mest på mig själv att jag hade glömt vad jag tänkte förra gången. Men också för att, efter att ha haft så lugnt och skönt timmen innan med avslappningsmusik, mörkt rum och en lyhörd terapeut, bli placerad i en stol som inte fungerade till fullo (och fick veta bakgrunden till detta), i ett fullt upplyst rum med Rix FM. Jag gick från avslappning till stressad på en minut.

Hon klippte och jämnade till naglar, filade bort lite "fnas", tog bort lite gammalt nagellack, smorde in lite olja på nagelbanden och lite fotkräm. Sen var det klart. Det tog 20 minuter. (Jag gör ofta hemma-spa och sköter mina fötter och har inga problem.) Nu var det alltså 40 minuter kvar och i min enfald trodde jag att när hon uppmärksammade det skulle ge en peeling och lite extra massage. Det har andra gjort. Men det blev lackade naglar istället och jag fick det som en bonus eftersom hon hade varit försenad, menade hon - och medan de torkade mellan lagren slamrades det i diskhon och kommenterades det vad som sade på radion. När det gått 30 minuter av min timme och hon lade på sista lagret säger hon:

- Nu kan du ju inte ta på dig tofflorna direkt. Du kan ju gå ut och sätta dig där ute medan det torkar. Ja, du kan ju sitta kvar här förstås, om du vill...

- Jaha?, sa jag lite fånigt. Men du vet om att jag har bokat en timme, va?

- Ja? Men vi blev färdiga så tidigt så vi tog ju en lackning och det tar en halvtimme för det att torka. Om du ville haft peeling och lite massage skulle du ha sagt till.

- Ok. Visst. Då får jag väl skylla mig själv, då, sa jag besviket när jag tog mina tofflor i handen och valde att lämna behandlingsrummet och gå upp till relaxrummet till min frukt... 30 minuter innan min tid var slut satt jag själv och tittade på mina nylackade tånaglar och stoppade sorgset några, numera bruna äpplebitar, i munnen. Och jag som inte ens brukade måla tånaglarna på allvar... Livet blir inte alltid vad man har tänkt sig, som sagt.

 

Kvart över fyra, satt jag i bilen och hämtade Jonzon på dagis. Åkte till Vasastan och hämtade min dator. Milla och jag köpte varsin pizza på 'Fiket' innan jag åkte till Per där jag skulle tillbringa sista natten i Linköping. Med Jonzon i knät, dreglandes över pizzakanterna, försökte jag fundera ut vad jag skulle skriva i dagens blogg och resultatet har ni just läst!

 

 

 

 

 

 

Om man är förälder och ledig från jobbet betyder det annat jobb. Och så var det denna måndag när jag skulle jobba kväll fr kl 17.

 

Upp kl 7 för att åka ner till tvättstugan. Kl 8 ringer det på dörren och en granne står utanför dörren och undrar om jag har nyckeln till tvättstugan och menade att det var hon som hade tvättiden. Vi tog hissen ner gemensamt. Jag gick med klappande hjärta och lätt darrande ben till den bruna ståldörren, öppnade och gick nedför källartrappan till tvättavlan. Den här tiden var den enda jag hade innan jag skulle åka utomlands, ju... Och där stod Låset nr 14 kl 7-12 den 21 januari - så det VAR min tid! *Ha* tänkte jag och fortsatte tvätta i godan ro...

 

Men jag hade ju ANNAT som jag var tvungen att göra. Så när 4 maskiner var tvättade och hängde i torkskåp eller låg i torktumlaren tog jag tag i nästa punkt på listan.

 

Milla hade skrivit en lista kvällen innan på msn med saker hon behövde innan jag åkte bort. Det blev IcaMaxi först. Loggade in och tog mitt scannings-vapen och började fylla kassarna som stod i vagnen.

 

Och så PLÖTSLIGT fick jag se något högintressant! Niveas krämögonskugga i tub.

Det var populärt med tub-ögonskugga på 70-talet (då var det blått och grönt som gällde, ni) och jag blev nostalgisk. Jag klämde ut lite färg ur silver- och guld-tuberna och gned in och gick runt lite. Ja, det satt ganska bra, tyckte jag. Och jag har letat efter ögonskugga som SITTER KVAR LÄNGE. Tycker det är så tråkigt att sminka mig och vill att det ska räcka att göra det EN gång om dagen om jag ska lägga ner den tiden. Att ha med sig artilleriet och bättra PÅ under dagen ligger inte för mig, inte. Fattar inte hur andra orkar... Men hallå, 85:- det var Dyrt, tyckte jag och bestämde mig för att vänta.

 

På Ikanos HM köpte jag flytande eyeliner som Milla sa var bra jämte och sandpappersnagelfil (*suck* jämrans långt ord det blev-fick lite skrivkramp där *hö, hö*).

 

 

När jag ändå var på Ikano kollade jag efter tub-ögonskuggorna. Åhléns hade dem för 90:-! Men så gick jag in på Kicks... som berättade att det hade varit en säsongsvara och hade utgått. De hade haft utförsäljning först 50% sen 30% på halva priset - men kan ni tänka er - de hade några tuber kvar OCH i silver och guld som jag ville ha. Det blev så billigt att jag lät slänga med en tub i brons också, vad jag nu ska ha DEN till?! Men jag blev så glad att jag hade hittade dem och för 30 spänn styck lite drygt. Tre till UNGEFÄR samma pris som en! Suvve!

 

 

Nu hade jag lite bråttom hem till tvättstugan så jag hann städa och tömma den innan nästa skulle in. När det var klart åt jag lite lunch och snart var det dags att åka till Martina och fira hennes födelsedag. Hämtade svärmor Berit och Mamma på vägen.

I dagarna förlorade Berit sin katt och ögonsten, Lill-Gustav och läget var förtvivlat. När vi kom till Martina hann hon knappt innanför dörren när hon plockade upp Junior i famnen. Där stod hon med honom i famnen, med halva jackan kvar på *hi, hi*

 

Vi överlämnade våra presenter och Alfons ville vara med och kolla läget lite grann. Han är numera 11 år och är gamlingen i familjen och har hunnit med en hel del så vi kallar honom Katten med Nio Liv.

 

Vi bjöds på kaffe, bullar och Tofeefee och snack om katter, lägenheten och teckning.

 

 

... och mobiltelefoner. Mamma hade med sig sin och ville ha hjälp med den.

- Ja, för i instruktionsboken står det en massa saker, men inte det JAG vill veta, menade hon.

 

 

Men hon kan inte ha läst speciellt noga. För det mamma ville veta var hur hon fick reda på hur man tog fram SMS, d v s hur man kom in i "inkorgen". Guuuuuuuuuuuuud, vad lätt! Hon fick en snabbkurs! Hon fick också Jonzon schema för tiden när jag är bortrest och satt och kolla det jämfört med den hon hade skrivit upp i sin almanacka.

 

 

 

 

Berit hade ögonen för Junior som gärna ville bli klappad.

 

 

 

 

Dessvärre är min vördade moder allergisk mot katter och kan inte stanna så länge så efter en timme blev det dags att vända hemåt igen- men vi hann ju FIKA iallafall och DET var ju viktigast. Då hade Junior flyttat till mitt knä.

 

 

I hallen insåg vi att vi alla hade snarlika handskar, något som bevisas härmed.

Tre själar samma tanke. Vi måste vara släkt...

 

 

 

Ja, den här kvällen jobbade jag och hade med Bullen och Smulan till jobbet.

 

Jag placerade kattburen i badrummet, hällde i lite kattsand hemifrån i Silvers kattlåda och visade sedan var den var och lät mina katter smyga ut ur buren för att undersöka lägenheten.

Silver (som ?äger? lägenheten och människorna i den) var väldigt nyfiken och undrade var det var för inkräktare. Han följde dem spänt med blicken och smög efter dem in och ut ur rummen. Men inget bråk, what so ever! Inte på hela kvällen!

 

När vi skulle börja laga mat började vi undra var Bullen hade tagit vägen. Vi hade bara sett Smulan ett tag och visste var hon var.

Nu vet jag att Bullen gillar trånga utrymmen och trodde att han hade hittat ett jättebra ställe att gömma sig på. Och det kan man nog påstå. Det tog 45 minuter innan vi hittade honom.

Då hade vi vänt på soffor, fåtöljer, flyttat ut lådor och hyllor, kollat garderober och klädkammare, letat i trapphuset och utomhus. (Nancy hade varit uppe på vinden med julsaker och tänkte att han kanske kunde ha smitit ut ? men Bullen tillhör ju inte den kaxiga sorten så jag trodde inte att han hade gjort det men vi var ju tvungna att eliminera allt känt.

Till slut bestämde vi oss för att han måste vara kvar inne och började laga mat.

Under tiden vi gjorde det bestämde jag mig för att titta i sovrummet i en hylla en gång till... och där låg han! Intryckt bakom en låda med tofflor och hade tofflor både under, framför och på sig.

Där låg han så nöjt. Men när vi hittat honom (han kanske lekte kurragömma, bara) så kom han kavat ut och skulle bli klappad.

 

 

 

 

När de hade som roligast var det dags att åka hem... då hade de NÄSTAN börjat leka ? så typiskt! Men de hade kommit överens jättebra och vi var alla imponerade. VI bestämde att de ska få följa med när jag kommer hem igen och ska fortsätta jobba. Kul!

 

Under gårdagen utfärdades Stormvarning kategori två med beräknat 25 sekundmeter i byarna. Värst skulle det bli runt lunch. Jag tänkte att det skulle nog inte bli så farligt och tänkte åka in till Biltema för att reklamera mitt miniheadset som jag inte fick att fungera trots mina idoga försök under föregående aftons kväll. Men det lade jag ner under förmiddagen. Hängbjörkens hängen stod 90 grader ut, tallgrenar bröts i dungen utanför tomten och jag valde att stanna kvar i huset. (Eller nja, jag var ute och tog kort och filmade lite, förstås...)

 

Per och Jonzon hade åkt till landet för att mata fåglarna och ett tag trodde jag att de hade blåst bort för det dröjde länge innan de kom. Men de hade bara varit ute och gått en sväng och kom precis när jag tänkte ringa efter dem.

 

Jag hade köpt ett nytt batteri till min stegräknare dagen innan. Den har jag tänkt ta med mig på kursen. Med hjälp av en radioskruvmejsel kunde jag lossa det gamla så den funkade igen och jag kunde känna mig nöjd och
belåten.

 

 

 

 

 

Jag hade ju släpat med mig bagaget så jag passade på att kontrollera att jag hade lagt vaccinationsintyget i passet och att Internationella körkortet (IK) låg där det skulle. IK gäller bara tillsammans med nationella körkortet. Dessvärre visade det sig att jag hade beställt typ FEL IK. Jag hade skrivit att jag ville att det skulle gälla i Egypten, Turkiet, Spanien och Brasilien. Det finns två olika konventioner att beställa och jag beställde 68 års konvention och det visade sig bara gälla i Brasilien. Skulle ha haft även 49 års konvention. Tycker väl kanske att man kunde ha hört av sig till mig när de ser min beställning som inte stämmer... men jag kunde naturligtvis ha kontrollerat saken bättre.

 

 

Eftersom jag ändå var i handbagaget och grävde kollade jag att resten också låg med. Loggbok och penna fanns där, reseplånboken, flygplansheadset och fritidssysselsättning (med fritidssysselsättning menar jag ett mini-fiamedknuff och en mini-kortlek). Apollos sommarkatalog där vi ska kunna det som står i Reseinformation när vi kommer ner, fanns också med.

Vid fyra gick Jonzon och jag ut en sväng för att kolla eventuell förödelse men det var inte så farligt.

En talltopp i dungen närmast huset och en gran i Hagen.

 

 

Jonzon hoppade som vanligt upp på stenen där han såg sig om och fick syn på en färsk gren som han släpade runt en stund. Han fick under tiden kåda på sig som klistrade ihop pälsen, något som gjorde att han fick några ryck och sprang omkring och trodde att någon bet honom i benet *stackar'n*

 

 

Det hade mörknat när vi började närma oss hemmet igen och ett kort på juleljusen på altanen får avsluta denna dags blogg.

 

 

 

 

 

 

Jag var ledig denna lördag så på förmiddagen tog jag en promenad till stan för att se om jag kunde hitta en kedja till ett gammalt örhänge jag hade liggande. Det härstammar från 40-talet och är dekorerat med markasiter. Lite synd att bara ha i smyckesskrinet, kände jag. Och jag hade haft svårt att lägga det till Loppissakerna som ska säljas den 3 mars på Cupolen. Och jag hade suttit tidigare på dagen och tittat igenom vilka smycken jag ville ta med mig till Hurgada- det här var ett av dem.

 

Kollade först på Myrorna som jag ändå passerade. De hade en kedja som skulle kunna funkat men den såldes med en, jag skulle vilja påstå ful, berlock i ben som jag inte ville ha och priset var 45 kronor ? för dyrt kände jag och gick vidare. Ur&Penn hade utförsäljning men där hittade jag inget. Gick vidare till Gränden och åkte rulltrappan till... Glitter?

 

Butiken var BORTA! Jag fick lite ÅNGEST- vart hade den tagit vägen. Skulle jag behöva åka till Ikano???

Kände efter i magen (Läs: lyssnade på min intuition)och beslutade mig för att, näe, den låg nog kvar någonstans i huset iallafall. Drog en repa på övre plan - inget Glitter. Tog den andra rulltrappan ner och gick mot Nya Entrén ? och DÄR... Där låg butiken *lycklig igen* Tågade glatt in på den röda mattan som låg utrullad och hittade så småningom en kedja som passade till 70% av ordinariepriset. PERFEKTAMENTE!

 

Betalade 32,50 - och fick ett presentkort på 50 kronor tillbaka?! Det visade sig att jag var en av de första kunderna i butiken sedan de öppnade där nere. Var inte DET roligt?

 

På hemvägen lämnade jag berlocken till DEN kedjan till Myrorna - den var hemsk den också med snirkliga rosor och svarta plastbitar och stötte då på Maina, en av mina tidigare praktikanter, utanför butiken. Hon hade varit i Thailand över jul och nyår och kom så glad och solbränd emot mig. Vi växlade några ord innan jag gick till SquashCenter och solade. När jag kom hem hade Per redan hämtat Jonzon. Vi skulle vara i "Rappet" fredag och lördag.

Med mig hade jag min resväska tillika handbagage. Kände att jag var tvungen att väga dem så jag inte stod vid incheckningen och skulle få betala ÖVERVIKT! *hualigen*

 

 

 

 

Jag kämpade med att få den att stå kvar på vågen men insåg till slut att jag fick köra den mer säkra varianten. Först stå på vågen UTAN väska och sen stå på vågen MED väska och räkna ut skillnaden.

12,5 kilo i resväskan och 4,2 kilo i handbagaget. Där satt det!

Bra packat för att vara borta 3 veckor, tycker jag. TUR man har erfarenhet sedan små barnsben med det där att inte ha för mycket med sig. Det har hänt att jag har haft kläder med för att de KAN ju vara bra att ha men som jag sedan inte använt!?!?!?! Guuuuuuuuuuuuuuud vad onödigt att gå och dra på, du!

(Och nu kommer en liten parentes i detta sammanhang!

En av mina allra bästa vänner besitter (kanske skall skrivas i imperfekt nu) inte denna kunskap, Pella 1,56 lång. Jag minns en resa till Boden där hon och jag, som Bilkårister, skulle ligga inne på militärförläggning 14 dagar med mål att ta gult och blått förarbevis på Bandvagn. När hon kom till stationen med sin trolley OCH HOCKEYTRUNK... *gapskrattar* Har ni någonsin sett en hockeytrunk? Den är GIGANTISK - lika lång som mig tror jag och jag är 160 cm över havet typ. *gapskrattar högt* där hon kommer SLÄPANDES på denna väska med "det kan vara bra att ha-saker" och hur hon blir argare och argare på tåget när vi hamnar på FEL VAGN dessutom så hon får SLÄPA denna JÄTTE-väska ytterligare och nu i en trång gång. *skrattar så tårarna rinner* Då var hon inte att leka med, kan jag berätta. Men jag tror hon lärde sig något. Hon har i allmänhet en något nättare packning numera även om det åker med en och annan 'bra att ha-sak'.)

 

Tillbaka till nuet:

Det var ju fredag och dags att skrapa veckans TRISS tillfullo. Jag hade varit vinnare av 100.000 i FLERA minuter när jag valde att skrapa resten - och se (!) jag vann 25 kronor *skrattar* - men jag VANN iallafall.

 

 

Efter maten blev det lite skrivande på datorna i soffan medan Jonzon passade på att vila på mina ben

 

 

Som personlig assistent får du kanske uppleva saker du inte skulle uppleva annars.

Och då menar jag inte att gå på stan eller gå på Ikano eller gå på restaurang någon kväll. Vad sägs om att göra saker som du inte skulle komma på själv - som att gå på Hockey-match på Cloetta center- för att din brukare vill?

*Ha ha* ?Hockeypuck o hockeypuck och hockeypuck och klubba- närmare än den ramsan har inte JAG varit på 29 år räknade vi ut under kvällen. Då var jag på match vid utomhusrinken på Folkungvallen och det var en SMULA annorlunda *ha, ha, ha, ha, ha*

Men den 17 januari fick jag möjlighet att gå på matchen mellan LHC och HV71. DET var det väl ingen som trodde att jag skulle gå på - inte jag själv heller.

Men jag vill påstå att jag här kan jag presentera foto-bevis!

Tyvärr inte med min egen kamera(mobil) för den hade jag glömt hemma. Efter en ångestladdad halvtimme då jag trodde att jag tappat den och den hade blivit stulen, fick jag tag på Milla som berättade att den låg kvar på laddning på soffkanten hemma...

Carros kamera fick stå till tjänst och bilderna mms:ades till mig. Tack för hjälpen! Ingen skulle tro mig annars...

 

Barnen och Per skickade ironiska mezz om att jag skulle sköta mig och inte skrika okvädesord till domare och motståndarlag... *LOL* (Jag? Jag som är så lågmäld?!)

Carro, jag och Nancy träffades redan kl 17 - insläpp kl 17.30 så vi huttrade utanför en halvtimme. När vi kom in letade vi reda på hissen till plan 3 och läktare S och här inföll något intressant. Vi hade plats 44 och 45. Det var bara det att plats 45 fanns inte - och ändå visade det sig att man bokat in 4 personer på den platsen!?!!? Hur står det till på Cloetta??? Koll på läget eller???

Det ordnade sig iallafall. Matchvärdinnan Britt, som stod där, hjälpte oss att få plats ordenligt trots passage för läktarbesökare! Tack Britt, för trevligt bemötande!!!

 

Carro går mest på matcher för atmosfären eftersom hon ibland kan ha svårt att se pucken, berättar hon. Okeeeeeeeeeeej? tänkte jag. Men varefter kvällen lider börjar jag förstå vad hon menar.

På stå-läktaren står White lions (LHC:S)-upportrarna och sjunger i stort sett hela tiden, i övrigt är det lugnt runt om isen. Det enda jag lägger märke till är engagemanget på olika nivå runt omkring mig när man gestikulerar, grimaserar och skriker:

-Passa då! Vakta målet! ?Skjuuuuuuuuuuuuuuuuut!

Carro är inte den som skräder orden, hon heller. Jag kunde inte låta bli att le när hon skrek på dem där nere på isen och gissade att hon gärna skulle åka där nere om hon fick möjlighet - vilket hon svarade JA på utan att blinka! Hon var engagerad i hela matchen. Men hon hade vänligen att avbryta sig och berätta regler för mig och svara på andra frågor jag hade om sporten. Som sagt, hon hade ju med sig ett hockey-blåbär...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och jag hörde inte en enda svordom, faktiskt! Och det grövsta var när fansen sjöng - Vi hatar HV, vi hatar HV!

 

Något patetisk upplevde jag LHC:s cheerleaders. Jag räknade till 7 tjejer med pompoms som flyttade runt på läktaren och viftade, i mitt tycke, lite menlöst på dekorationerna vid avblåsningarna! Var var de i pauserna? Trodde de skulle ha lite uppvisning men istället kom Björnligan och några andra LHC-arvtagare av yngre valör.

Visst, det är klart att det är lite gulligt! MEN jämfört med hur det är i USA så kunde jag inte låta bli att undra vad LHC:s cheeleaders gjorde där? Men de ingår i paketet , misstänker jag. Och jag kan tänka mig att LHC juniorerna tycker det är JÄTTEKUL att spela inför en en publik som låg runt 8.200 pers denna afton.

 

 

 

 

 

 

Matchen mellan dessa giganter, som ligger etta och trea i elitserien, var oerhört jämn. Och i början måste jag erkänna att jag inte var speciellt engagerad. Bara FASCINERAD av publiken... (fast Per berättade dagen efter att det var roligare när det var Lilla hallen - innan Cloettacenter byggdes. Då skreks det överallt och stämningen var mer gemytlig och gemensam, på något sätt. I och med Cloetta center försvann väl lite av det, antar jag och det blir ju lätt så när lokaler blir för stor.)

Första perioden när LHC gjorde matchens första mål vaknade jag lite till liv.

Efter Carros och Nanyc obligatoriska Match-korv med ketchup och senap, som jag fick den äran att köpa loss av tjejerna som rockade loss i vestibulen, började jag så smått engagera mig.

 

 

 

Herregud! Att passa verkar vara LHC:S "gingel" för det var just jämt vad de gjorde - i tid och otid. Till slut upptäckte jag att jag satt där med något högre blodtryck än vanligt och irritation över deras dåliga spel! Ja, det är SANT!

Meningar som "Dagisfasoner" "Men skjut någongång då!" " Jaha, dags att passa IGEN?" kom över mina läppar, om än i lägre tonläge än de andra på läktaren. Mest som suckar, faktiskt.

LHC missade passningar hela tiden, som jag upplevde det. Och därmed missade framspelningar till mål - för de hade många chanser som de schabblade bort. Aaaaa, precis så var det... Här ovanför ser ni ett förspel till dylik händelse när LHC leker framför HV71:s kasse...

*Ja, ja. Jag vet! Jag hade inte gjort det bättre själv, jag som inte ens kan bromsa utan bara får nöja mig med att åka rakt fram och avsluta den turen mer eller mindre på grund av att farten saktar sig ner av sig själv och sedan *tada!* med en käck lite piruett! Men DE ska ju vara PROFFS, ju!?*

Matchen slutade 1-1, även efter förlängning.

 

Vi avslutade kvällen med att ta en kopp té/kaffe hos mig och odjuren... inte bara katterna för Milla var också hemma men hon rejdade och hade inte tid med oss... Vi hade roligt utan henne ändå!

Men det där med hockey... det måste jag nog göra om!

 

 

 

Jag blev inbjuden till Assistansservice Vinterfest med Carro. Hon fick bjuda med sig alla sina assistenter vilket således innebar att jag hade Nancy, Monica och Sten (kallas Stena) till bordet. De två sistnämnda är hennes underbara föräldrar. Mycket humor och många skratt blev det!

 

    

 

 

  Kvällens underhållningen var Bill från Flen, en musiker som hade många instrument på sin lyra. Och visst var han lite rolig att lyssna till ...och se på där han sprang omkring mellan borden i sitt yviga, lätt gråa, hår.

 
Och Ellen, kåsör som filosoferade över det där med städning (Det var en fest även för Livskomfortarna).

Här ser vi henne bli presenterad av Astrid (t vä) och Carina (t hö) som äger båda företagen tillika Restaurang Von Dufva som vi tillbringade kvällen på.

 

 

 

 

 

 

Under kvällen serverades, jämte underhållning, en buffé med mör rostbiff, lufttorkad skinka, marinerade kycklingspett, en härlig potatissallad, färgglad pastasallad, ost och kex, vindruvor och melon (har säkert missat något).

 

 

Och det var svårt att slita Nancy från underhållningen för att engagera sig och vara med på bild denna afton.

  

 

Eller så satt hon och längtade efter kaffet?!

Stämningen vid vårt bord var hög där vi avslutade kvällen med Toblerone vackert inslagna i rött staniolpapper *ja, vi tog av pappret innan vi åt*. innan vi vände mot våra jackor och utgången.

 

Jag kan bara konstatera att vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans alla fem!

Så trevligt att vi bestämde att träffas igen hemma hos Carro när jag kommer hem!

 

 

Tänk dig själv att ha en okänd människa som du känner att du egentligen inte litar på eller tycker om, hemma hos dig som ska ta hand om dig - fast du EGENTLIGEN inte vill!

Det är en del människors verklighet.

De som behöver personlig assistans för att leva ett rikt liv.

 

Att vara utelämnad till andra människor för få hjälp i olika delar av livet det är nog bland det jobbigaste som finns. Några kan uttrycka sitt missnöje till dig och mig, andra har andra kommunikationssätt som inte alltid är lätta att förstå. De får kanske istället "oförklarliga" raseriutbrott...

 

Alla orkar inte vara egenföretagare och anställa sina egna assistenter utan måste ta hjälp av privata vårdgivare eller kommuner, något som ibland fungerar väldigt dåligt. Brist på brukarens insyn, brist på dennes möjligheter till påverkan i rekrytering och brist på kunskap hos vårdföretaget kan vara några förklaringar - men säkert inte alla.

 

När jag hör hur det kan vara blir jag lätt förbannad!

Jag vet att jag inte är perfekt i mitt jobb som personlig assistent men jag hoppas ändå på att jag bibehåller ALLAS integritet och förtroende. Mitt arbete lär jag mig hela tiden men respekt och empati för andra människor tror jag måste vara en medfödd egenskap och KANSKE en förvärvad kunkap.

De som inte kan låta andra leva IGENOM dig borde inte få BLI personliga assistenter.

 

För det är PRECIS det det handlar om, känner jag - att låta en ANNAN människa leva IGENOM och MED dig.

 

När du går till jobbet är det inte meningen att DU ska styra dagen - det är brukaren!

Det du vill göra får du göra UTANFÖR arbetstid. Ingen skillnad mot andra jobb, alltså.

En del verkar tro att det är DERAS dag och passar på att göra saker som DE vill göra...

Hallå???? De som tror det... har de någonsin haft något annat jobb????

För jag har då aldrig jobbat NÅGONSTANS där JAG kan springa MINA ärenden och jag har jobbat inom olika branscher sedan 1976!

 

Näe, jag måste säga det, att vara personlig assistent är oerhört berikande.

Du som funderar på att bli Personlig assistent vill jag uppmana - testa!

Det kan vara det BÄSTA DU HAR GJORT!

Ja, det är fantastiskt vad tiden försvinner iväg! Och roligt är det, tycker jag. Det betyder ju att man har ett kul liv, eller hur? (För inte har det väl med åldern att göra???)

 

Denna dag skulle jag vara ledig och bestämde mig för att skjutsa Milla till Elgiganten och sin praktik för att gå lite på IKANO.

Det kändes väldans lyxigt att lunka ( för det är ju så jag föredrar att gå även till vardags. Varför stressa?) runt bland affärer och inte veta riktigt vad man ska ha. Det enda jag hade skrivit in i mobilen - för det är där jag skriver in mina kom-i-håg-listor numera - var att jag skulle köpa en jacka till resan och kolla på minneskort till min mobil.

 

 

 

 

Så jag spatserade runt i sakta mak. Provad lite jackor här och där men fastnade inte för någon så där DIREKT. Då bestämde jag mig för att åka till stan istället. Och så fick det bli!

Parkerade på Baggen och vandrade 'gate upp och gate ner'.

En jacka jag hade titta på i flera omgångar tidigare, dels till ordinarie pris, dels till reapris såldes nu med 70% rabatt! (Den fanns visserligen på Ikano men bara i små storlekar.)

Men Åh... där gick en ANNAN tjej i provrummet med den SISTA jackan i min storlek!!!!!!!!!! Jag smög runt bland ställningarna på BikBok och låtsades vara intresserad av annat *jag VET-pinsamt * men insåg snart att hon hade många att prova i provrummet och misstänkte att hon skulle välja DEN!

 

För att inte verka mer suspekt än jag redan gjort -samt att göra pinan något mindre och ge mig chansen att hitta ett alterntiv - gick jag ur butiken. Tog en sväng på Cubus men där hängde bara jackor med fjompiga måsar på även om modellen var rätt. *Varför måsar på en vuxenmodell?*

 

Som ni förstår kunde jag inte släppa tanken på Jackan. Jag gick tillbaka till BikBok och fick, på långt håll, se en jacka som hängde lite slarvigt på galgen ? det var DEN! Jag fick lägga band på mig för att inte springa fram. Jag tog den sakta och typ släntrade nonchalant in i provrummet. Frågade personalen ?ska jag ta den här, tycker ni?? fast jag redan bestämt mig OCH ? slog till!

TÖNTvarning, helt klart! *orka* Men jag var INTE rationell i mitt handlande, skulle jag tro.

 

 

 

 

Och så gick det till när JACKAN flyttade hem till min hall i väntan på att få följa med till till Egypten!

Vi som ska på Reseledar-kursen i Hurgada har fått i uppdrag att plugga in ett av tre länder.

Grekland, Spanien eller Turkiet.

 

Till min stora glädje fick jag TURKIET. Hade surfat på nätet och hittat info men bestämde mig för att införskaffa en bok i samma serie som jag har om Egypten och Arabiska. Berlitz böcker är bra tycker jag även om de kan kännas lite allmänt hållna. Där finns en hel del bra tips och funkar ganska bra.

 

Obs! Se prisskillnaden trots att båda är inköp på Ica Maxi

 

 

Köpte en snabbkurs i arabiska också men den tyckte jag inte var något vidare så jag skaffade en bok (ja en Berlitz, faktiskt) i språket också. Har pluggat lite men det är väldigt svårt språk och jag har inte fått något riktigt grepp där riktigt. Kändes lättare med turkiskan, faktiskt...

 

 

Samtidigt införskaffade jag min Loggbok, som vi också blev uppmanade att skaffa. Vi ska skriva varje dag... och DET blir ju ingen belastning. Jag bloggar ju ganska frekvent redan idag. Man får la gå över till Bloggar utan B *he, he, he, he*.. näe då blir det ju ingen koll för er där hemma. Jag ska föra både Blogg och Logg, ska ni se...

 

 

Uppmärksamma pennan - pedagogiskt är utrustad med fyra färger: Svart, grönt, blått och rött. Det blir nog bra det där, ni *ha, ha*

 

 

 

 

 

Denna blogg börjar med en *Suck*

Hade ju fått mail med information från Apollo där det bland annat stod om representativ klädsel och insåg att det var lite dåligt med det i garderoben *småskrattar*. Beslutade således att åka en sväng till Ikano och gå på shoppingrunda bland 'en himla massa butiker' men motivationen var låg redan INNAN jag åkte.

För det är klart att jag har MÄRKT det!

Från att ha haft storlek 38 under 2006 hände något olustigt (!) under 2007.

Jag kan ju inte säga " vips!" för så snabbt hände det inte... Det var väl mer en våldsam släng av karaktärssvikt som smög sig på bakifrån med 1 kg i månaden *LOL* med ett återfall av Ostbollomani med MINST två påsar, alltså MINST 600 gram ostbollar i veckan. Jag var IcaNäras kanske största kund på detta snacks. Tur att man tränar dans annars hade det nog varit värre, misstänker jag.

 

 

Jag skulle kunna skylla på en hel del besvikelser som jag upplevde under 2007... mer som en FÖRKLARING än som undanflykt och att skylla ifrån mig... Vänner- som jag förlorade på olika sätt, Facket -där jag förlorade min kamp, Försäkringsbolaget- där jag förlorade min kamp och ett jättekul jobb -som jag hade hoppats mer på.

Nu försöker jag ju ALLTID vända till synes negativa saker till något positivt och det har jag lyckats med, vilket innebär att jag fortfarande lever som jag lär,tack och lov! Jag förespråkar alltid eget ansvar i situationer man befinner sig i till synes plötsligt. Men det är ju en serie händelser (ord, beslut, passivitet/aktivitet etc) som gjort att du befinner dig där du är...

Så även om en och annan tår har fällts på min kind har jag ryckt upp mig 20 minuter senare och istället blivit arg. För att fortsätta vara ledsen och besviken leder till depression och martyrskap, och det har jag inte tid med. Har redan varit där och insett att livet är för kort för att ägna sig åt passivitet. Men ilska skapar energi - och då ska man använda sin kreativitet på bästa möjliga sätt och med de förutsättningar man har, att lösa eller gå runt eventuellt problem. Hur spännande som HELST! Prova om du inte gjort det förut!

 

Men nu gled jag lite från ämnet *ha, ha* brukar bli så ibland, ni.

 

Jag befann mig till slut i ett provrum med några långärmade tröjor och tänkte "nu ska jag se hur illa det är ställt". Och det var ingen rolig syn, om än förväntad...

 

*Uuuhuuuhuuu!* Det var bara att inse att Något behövde göras åt denna jämmerliga och ohälsosamma situationen. Och nu kunde jag inte skylla på tidigare tråkiga händelser. Negativa saker som hänt i det FÖRLUTNA ska inte få påverka mitt NU eller min FRAMTID, anser jag!!!

För även i elände händer en massa ROLIGT också. Det gäller bara att hitta de ögonblicken och ta vara på DEM istället för det dåliga. Vad sägs om;

 

Jag fick iallafall NÅGRA dagars ersättning från A-kassan, jag fick ut LITE pengar för skadorna på bilen på försäkringen från försäkringsbolaget, när det andra jobbet inte blev som jag TÄNKT MIG fick jag chansen att söka mig utomlands och sticker till ännu ej namngivet mål under våren 2008. Fann två NYA vänner p g a jobb-byte och OCH HALLÅÅÅÅ...Ovanstående hade inte hänt om det dåliga inte hade hänt först!

 

Med en blick på bilden från provrummet fattades några beslut i samma ögonblick som sanningen kom fram: Minskade portioner och bort med ostbollar - som jag nog ändå hade förätit mig på - och nu är på väg tillbaka till rätt storlek för min längd, sakta men säkert. Det gäller att ha KARAKTÄR!

Och TÅLAMOD! Bara att bestämma sig, alltså... *fniss*

Och årets första arbetsdag. Jag jobbade kväll denna afton.

Men först hann jag med att ta kort på kissarna så här är (från vänster) Bullen och Smulan som kommer att få ett nytt hem när jag flyttar! Det blev klart i dagarna! Vi är alla glada, både vi här och de som ska ta hand om dem.

 

Bullen        Smulan

 

Carro på jobbet  hade haft det lite kämpigt på nyårsafton med smällar och fyrverkerier så hon var trött. Idag pratade hon med BLISS-tavlan, en himla bra uppfinning. Det är en tavla med symboler och svensk översättning. Men symbolerna är internationella vilket innebär att hon kan fler språk än många andra  *ha, ha, ha* Får visa den en annan dag. Har inget kort på den just nu...

På vägen hem passade jag på att ta kort på en av Linköpings ljuskronor som suttit uppe i vintermörkret. De lär ha funnits på tre ställen och satt bara uppe till den 18 januari, kan jag berätta. För min del hade de gärna kunnat sitta uppe längre. Det är fortfarande mörkt på kvällarna vad jag kan se...

 

 
Dagen efter 2/1 skulle Bart komma till Milla. Han bor i Holland och hon var och hälsade på honom för ett par månader sedan. De spelar WoW båda två och har lärt känna varann på så sätt. Han skulle var hos henne fram till och med den 6 januari. Tyvärr har jag inte ett endaste kort på honom. Jag valde att bo hos Per när han var och hälsade på. Var hemma en dag och fixade tacos som vi åt ihop alla tre. I övrigt fick Milla lotsa honom runt i Linköping.

Sista dagen på detta året och ett slags avslut för mig personligen, skulle man kunna säga. Livet år 2008 kommer inte bli likt det liv jag lever nu, misstänker jag. Nya utmaningar som jag inte känner till skall antas - och jag är beredd! *skrattar*

Jag hade åkt till Per redan dagen innan, d v s den 30 och här är årets sista kort på undertecknad som jag tog i hissen ner.

 

 

Eftersom jag hade jobbat på lördagen valde jag att lyxa till söndagens måltid lite grann och serverade Stek lamm med potatisgratäng och grekisk sallad med ett glas rött Cabernet Sauvignon. Annars gjorde jag inget särskilt mer än pluggade lite Reseledar-kunskap.

 

Nyårsaftnar firar jag sedan 8 år med Per i huset han byggde (ja, jag kan inte säga vi eftersom det enda jag har gjort är i stort sett att välja tapeter). Det brukar bli en trerättersmeny som vi delar upp på tre mål och sedan har vi ostbricka på kvällen. God mat hela, da'n alltså!!! (Något jag skulle vilja rekommendera för den som vill kunna njuta av maten till 100%.) Äter man en trerätters under en kort period äter man ofta för mycket och ibland mår man inte HELT bra av det, håller du med? Bättre och ta det i ett långsammare tempo och 10 timmar låter vällan bra?

Jag åkte alltså till "Rappet" redan på söndagen men blev tvungen att åka in till Skatteverket på måndagen för att lämna avanmälan för företaget.

Jag kommer ju inte ha någon verksamhet under 2008, vad jag vet. Och jag hade INGEN lust att betala skatt varje månad som jag fick göra 2007 trots att jag kunde visa på att verksamheten var säsongsbaserad... Det var kämpigt!

 

 

Samtidigt som jag var inne i stan passade jag på att komplettera maten och handlade de sista ingredienserna på Lidl och Netto - men också på Systemet. (tänk att det ska vara så roligt att handla).

 
 
För samtidigt som Per var ute och högg ved på morgonen  
hade jag sett på ett morgonprogram om torr sherry till starka ostar och DET var jag ju tvungen att ha *småler*. Och som tur var var nyårsafton en måndag och då var det öppet, ju! På väg till bilen som stod på garage-uppfarten tog jag kort på vårlökarna som redan var på väg upp i dagsljuset! Vart tar årstiderna vägen?

 

 

Annars händer inte så mycket på nyårsafton hos oss. Den är ganska som en vanlig lördag. Det var länge sedan jag firade tillsammans med vänner (och barn). Per tillhör ju inte den mest sociala jag känner och det är kanske därför jag avstår från att hitta på något. Och kanske lite brist på engagemang och fantasi, jag vet inte. *funderar * Firar ju faktiskt inte någon högtid speciellt mycket. *hehe* Är inte så traditionsbunden, vill jag påstå..

 

 
Men maten då? Vad blev det i år???

Ja, efter att ha varit inne en sväng på stan då... Vid lunchtid serverades förrätten: en Laxtoast som innefattade stekt vitt bröd täckt med sallad. På detta gravad lax toppad med dill/majonäscreme fraiche och snittad gurka. Räkor och svart kaviar "on the side". Allt serverat på en ekbricka. Till detta serverades ett vitt vin, Lindemans Bin 65 Chardonney från 2006. Man nästan grät så gott var det!

 

 

Lite skidsport (ja, DET kan jag ju gärna missa men ,men) och ett par timmar förflöt. Det blev dags för huvudrätten. Lätt panerad gös med potatis/jordärtskockspuré (kolla in hur jordärtskockan såg ut till formen. Det är väl roliga knölar, det där?!) toppad med färsk smörstekt vit champinjon, gurkfylld lätt gjutjärnsfräst hel tomat serverat med tre såser; majonäs, dilldressing och mangochutney.

Efter denna nöjsamma måltid hade jag bestämt mig för att genomföra mitt egna SPA. En begynnande ansiktsrengöring med peeling innan nedsänkning i varmt (gilllar 40 gradigt vatten!) skumbad. Då var ansiktet varsamt dekorerat med NuSkins uppstramande ansiktmask, något man kan känna sig behöva i min ålder *ha, ha, ha*.

 

Jag hade tänkt plugga Reseledar-kunskap i badet men det blev ju inget med det. Däremot kom Per in med en drink toppad med jordgubbe. Läskande och gott i värmen. Men jag kunde inte ligga still länge den här gången. Var väl lite rastlös kanske!? Det blev väl typ 30 minuter i badet, bara. Brukar kunna ligga länge och till och med slumra till en stund...
Klev upp ur badet och kom ut till en härligt sprakande och värmande brasa i Pers nya kamin *Fruff, fruff*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Netto hade jag köpt en Honungs-Pomelo. Om du inte har smakat denna citrusfrukt så kan man beskriva dess smak som ett mellanting mellan grapefrukt och apelsin. Den här var söt och god men man orkar inte en hel. Hur stor den är? Håll en grape och ta den gånger tre så har du den!

 

Mer sport blev det har jag för mig... Det är MYCKET skidsport på vinter halvåret, ni.(Och är det inte vintersport så är det sommarsport. Mycket sport på helgerna över huvudtaget alltså *eftertänksam*)

 

Så småningom kom kvällen och tid för efterrätt. Denna afton serverades vaniljglasskuber med varm hjortronsylt och till detta serverades ett litet glas hemmagjord slånbärslikör.

 

Nu var sporten slut och kvällen gjorde sig påmind.
Det var länge sedan vi tittade på Grevinnan och Betjänten men i år slog vi på STORA trumman och slötittade på detta. Och se'n blev det tid för mitt lotterijubileum.

 

Det är nämligen så att jag har haft som tradition att köpa en lott för varje vecka under 2007. En triss eller Femmalott per vecka. Jag skrapar en ruta måndag till torsdag och på fredagar skrapar jag hela lotten så jag kunde hämta ut vinsten (om det nu blev någon) innan helgen. Nu hade jag fått några lotter till julen och så köpte jag en extra själv. Men av de på bilden vann jag totalt 50 spänn!!! *suck* Ingen lycka där alls, inte. Men som tur är (man måste ju hitta något positivt) så inser jag att jag har FÖRLORAT - inte att jag NÄSTAN har vunnit. Några anlag för att bli spelare har jag nog inte - och DET är ju bra!

 

Det har varit LITE tunnsått med vinster så jag har börjat tippa trav för 100:- per vecka istället. Och just nu spelar jag fortfarande gratis, kan man säga. Men det tryter...

 

 

 

Tiden går snabbt ibland. Dags för snacksbrickan med goda ostar, kex, laxrullar, lufttorkad skinga, physalis och jordgubbar och till detta serverades den torra sherryn Montillado Superior. Och det var väl så där. Är inte så förtjust i sherry... men visst, det funkade. Den använder jag i matlagningen nu istället.

 

 

Oj, sen var det inte många timmar innan tolvslaget. Dessvärre har jag varit oerhört trött under hösten, dels på grund av att inte fick någon sommar värd namnet , dels för att hösten också har varit mörk och urtrist (Var ÄR solen????????????? ) så jag höll på att somna i soffan. Guuud vad tråkigt! JAG VEEET! Jag valde att krypa under täcket... ja, så var det! Klocka var väl typ 22 eller något.

Men det blev inte ro... Grannen hade varit här tidigare på dagen och frågat om det var okej att de sköt smällare och ville förhöra sig så inte Jonzon var skotträdd. Det är han ju inte som tur är.

Dessutom var det kanske trevligt att de sköt nere i hagen för då vaknade jag till liv. Straxt efter tolvslaget vandrade jag zombie-likt upp till vardagsgrummet och skålade, iklädd min morgonrock, i bubbelvatten dekorerad med jordgubbe. Vi kunde nu skåla för året som varit och för året som komma skall... men jag misstänker att den som är mest glad över vad 2008 kommer innebära är jag själv...Per är inte LIKA entusiastisk över mitt förestående utlandsjobb. SKÅL!

 

 

Dagarna mellan jul och nyårsafton förflöt framåt och jobbade i mellandagarna. Jonzon var hos Per som hade lov och Milla softade hemma.

Men hemma hos Martina och Henke var det planeringstid för på Nyårsnatten skulle de förlova sig. Dagen till ära skulle Henke (!) som sällan eller aldrig lagar mat, stå vid spisen och ordna en god middag. Han hade bett mig att följa med och handla och det ställde jag så klart upp på!

Och fredag den 28 december hade jag ledig dag och vi kunde åka iväg på shoppning på eftermiddagen. Sagt och gjort!

 

 

Vi tog min FINA bil till Skäggetorp och tog rulltrappan upp till Willys där vi började botanisera i diskarna. En liten ändring företogs i menyn då fläskfilén var slut så det fick bli fläskytterfilé och det var ju bara ?ytter? som blev skillnaden, bestämde vi. Vagnen fylldes straxt med allehanda varor för nyåret men också med vardagsgrejer.

 

Efter sisådär en halvtimme var vi TYP klara ? iallafall på Willys.

Det skulle ju naturligtVIS vara bubblor till midnatten. Och numera ligger systemet på TORNBY! Vem har bestämt det??? Det VAR ju så bra när det låg i Skäggetorps Centrum...

Aja, vi åkte till Tornby (och parkerade utanför Coop ? och det var ju bra för vi hade missat att köpa cig och snus som ju skulle gå upp i pris efter nyår.) och Henke fick ta ut lite extra pengar...

 

Inne på systemet var det väldigt lugnt. Jag trodde det skulle vara jättemycket folk men det verkade som om de flesta hade gjort sitt klart redan. Så förutseende! Under den vi gick där och valde bland flaskorna kom Henke på att de kanske skulle ha ett par öl till kvällen också och blev TVUNGEN att ringa regeringen lite snabbt, som gav bifall.

 

 

 

Kvällen avslutades med tre kassar med mat och en blå påse med dryck. Och vad jag förstår gjorde han succé på nyårsafton både med mat, personlighet och ring ? för det BLEV en förlovning på natten och så här fint hade han dukat.

 

 

Och en stolt Henke med nytillskottet Junior sitter och spelar Poker och vinner över Martina?! Näe, det var ju fel finger *hö, hö, hö* Det är RING-fingret han visar, ju.  GRATTIS till er båda!

 

 
Avslutar denna blogg med deras kort på sina andra två kattor, Alfons (längst in) och Bäbis som älskar att ligga i kattburen.

På annandagjul var Milla och Per hos Berit och Lennart, "svärföräldrarna", på middag men då var Jonzon hemma hos mig.

Jag hade ju ju lyckats skaffa mig Förkylningsviruset med hostan en dryg vecka innan julafton - och svåger och svägerska ville inte att jag skulle komma och hosta på dem eftersom de skulle till Kapstaden ett par dagar senare och ville inte riskera att bli sjuka. (Bara att respektera även om Jag personligen var övertygad om att jag inte smittade...) Jonzon och jag var hemma i stan men vi fick privilegiet att hämta dem. Och då hade de förkylningsrädda gått för dagen så jag gick in och satt en lite stund.


Vi skjutsade sedan hem Per där Jonzon skulle få vara kvar under tiden Per hade lov från skolan. Själv jobbade jag i mellandagarna. Jonzon hade tidigare fått loss en knuta på ensambenet och fick behålla det... (När Jonzon är hemma ensam får han "ensam-benet" ett nästan en meter långt ox-ben, rökt sådant.)

Han rusade in och tog en "gnagstund" innan han somnade i soffan och annandagen gick till ända. Och han var LYCKLIG!

Juldagen var det traditionsenligt kalkonmiddag hos min vördade moder. Och enligt gammal vana var jag ute efter såsen! Jag känner ingen som kan göra den så himla god som hon. Den är en gudagåva (woops! Blev lite religiös där, du!) Och Martina kommit lite tidigare för att klä den lilla granen, liksom hon gör varje år.

 
 Till julklapp hade ungdomarna fått varsin byggsats (olika båtar) av kluriga Per - han är känd för att hitta på "besvärliga" julklappar som man måste jobba för *ha, ha*. När de hade satt ihop den och visat upp skulle de få 300:- som bonus. Martina byggde ihop sin samma dag, d v s julaftonskvällen, och bevisar detta här.

.
Millan tog med sig sin båt och satt med fin"mekanik" och lim en del av dagen.


   Jonzon tyckte vi var JÄTTETRÅKIGA och la sig snart i soffan för en lite tupplur.






    
Mammas kalkon åts med liv och lust av oss alla. Här är mamma, brorsan och Per.

 Martina och Henke också.. och ja, det HADE tid att äta fast de hade sin förlovning, ett par dagar senare , att tänka på.

   Tallrikarna har en tendens att bli väldigt tomma...
  men det fanns plats för efterrätt: Hallon och björnbär med vanlijglass....







    Efter maten hände något konstigt ...

 
Ja, både Milla och Martina bad att få SY! Yes, de lagade sin jackor som lossat i en söm vid fickorna.

Efter en heldag hos mamma bar det av hemåt igen med andra roliga händelser att se fram emot!