Att vara Maria Graube

Redan i december hade jag bestämt mig för att gå på SPA innan jag åkte till Egypten. Däremot visste jag inte vilka behandlingar det skulle bli. Jag väntade för att se vilket erbjudande de skulle ha i januari.

Jag slog till! Och det blev en renande kur för att få bort lite gammalt skräp, tänkte jag.

När jag bestämt mig för att den behandlingen skulle ingå i min SPA-dag var det dags att få ihop resten. Och idag var dagen här och jag var förväntansfull.

Jag lämnade Jonzon på dagis, hämtade matsäck och grejer innan jag åkte och letade parkeringsplats vid Tinnerbäcken.Det var knökafullt! VI var tre bilar som kretsade runt runt och jag fick åka tre varv innan jag såg i ögonvrån hur en bil backade ut och jag kunde ta den lediga platsen. *Yes*.

På P.A.U.S blev jag varmt välkomnad av Elenor som gav mig kvittot, med tiderna jag skulle passa, tillsammans med morgonrock, handduk och tofflor.

Jag starade dagen med en dusch innan jag ut till bassängen. Temperaturen fluktuerade mellan 26 och 29 grader och det var väldigt behagligt. När jag klev ner för stegen var jag helt själv men snart fick bassängen tillskott av Gittan, en pratglad och positiv pensionär från Sturefors, som jag sällskapade med fram till klockan blev 12. Väldigt trevligt. Personalen kom snart och släckte ned belysningen och tände värmeljus i lokalen och ackompanjerat av klassisk musik simmade vi runt i bassängen och pratade på.

Jag var kvar en timme i bassängen och gick sedan upp för att äta lite lunch. Jag hade med mig potatissallad och kalkon i återanvänd burk (förstås) som tidigare inhyst soltorkade tomater. (Saknade dem lite...) Till detta åt jag en halv Solrosfralla medan jag konstaterade att tofflorna hade en anonym storlekt. Jag har stl 38...

Efter lunchen var det dags att sola i ett Solana Sunvision 14. Jag hade laddat med arabiska i lurarna och mina käcka rosa skyddsglasögon (man kunde låna svarta men det var så stora, tyckte jag). 20 minuter går så himla fort. Det var bättre förr när man låg i 30 minuter för då hann jag alltid somna en stund...

Ja, från ett varmt solarium till en mindre varm bastu. Jag säger så därför att det bara var 60 grader där inne. Ska väl passa många och jag tror det är en hel del äldre som går dit på vattengympa och så. Men jag fyllde baljan med vatten, tog sleven och hällde vätska på stenarna så det ångade och gjorde det lite varmare. Innan hade jag packat in håret i Garniers inpackning- till ingen nytta visade det sig senare... eller jo, det är klart det gör nytta. Återkommer till vad jag menar, straxt.

Efter bastun gick jag upp i min morgonrock till Relaxavdelningen. Här stod frukt och lite godis uppdukat jämte juice och mineralvatten smaksatt med päron. Och jag högg in i väntan på min Decléor-behandling.

Så blev det dags att gå en trappa ner till behandlingsrummen. Jag blev hämtad av terpaeuten Josefine som skulle ta hand om mig den närmaste dryga timmen. Hon började med att peela typ hela kroppen, en örtpeeling som försvann skulle man kunna säga. Den borstades bort när den torkat. Har jag inte varit med om tidigare... Därefter smörjdes jag in i en varm alginpackning och packades in i plast. Efter skalpmassagen med olja (ja, den kunde jag ha valt utan olja - jag är SÅÅÅÅ snygg i håret just nu... det var det jag syftade på i anslutning till inpackningen i bastun om du inte fattar *hö, hö*) fick jag vila en stund i min kokong. Sen fick jag gå in i duschen och skölja bort inpackningen för att avsluta behandlingen med en gelebaserad kroppslotion.

Den här behandlingen vill jag rekommendera och välj gärna Josefine om du vill ha lugn och ro. Hon var jättebra!!! Det finns fyra olika inriktningar på behandlingen och jag är säker på att de andra är lika schyssta!

Klockan tre hade tiden kommit för sista behandlingen. Men det dröjde ytterligare en kvart innan jag kom in till min fotbehandling. Och när jag passerar tröskeln inser att jag hade gjort den en gång tidigare och då bestämt mig för att inte göra om den *suck, det hade jag glömt...*

Terapeuten den gången fokuserade på sin egen olycka och var försenad en kvart den gången också.

Och där ser jag nu samma terapeut - som visst hade ytterligare en dålig dag när jag kom ... Jag blev jättebesviken, mest på mig själv att jag hade glömt vad jag tänkte förra gången. Men också för att, efter att ha haft så lugnt och skönt timmen innan med avslappningsmusik, mörkt rum och en lyhörd terapeut, bli placerad i en stol som inte fungerade till fullo (och fick veta bakgrunden till detta), i ett fullt upplyst rum med Rix FM. Jag gick från avslappning till stressad på en minut.

Hon klippte och jämnade till naglar, filade bort lite "fnas", tog bort lite gammalt nagellack, smorde in lite olja på nagelbanden och lite fotkräm. Sen var det klart. Det tog 20 minuter. (Jag gör ofta hemma-spa och sköter mina fötter och har inga problem.) Nu var det alltså 40 minuter kvar och i min enfald trodde jag att när hon uppmärksammade det skulle ge en peeling och lite extra massage. Det har andra gjort. Men det blev lackade naglar istället och jag fick det som en bonus eftersom hon hade varit försenad, menade hon - och medan de torkade mellan lagren slamrades det i diskhon och kommenterades det vad som sade på radion. När det gått 30 minuter av min timme och hon lade på sista lagret säger hon:

- Nu kan du ju inte ta på dig tofflorna direkt. Du kan ju gå ut och sätta dig där ute medan det torkar. Ja, du kan ju sitta kvar här förstås, om du vill...

- Jaha?, sa jag lite fånigt. Men du vet om att jag har bokat en timme, va?

- Ja? Men vi blev färdiga så tidigt så vi tog ju en lackning och det tar en halvtimme för det att torka. Om du ville haft peeling och lite massage skulle du ha sagt till.

- Ok. Visst. Då får jag väl skylla mig själv, då, sa jag besviket när jag tog mina tofflor i handen och valde att lämna behandlingsrummet och gå upp till relaxrummet till min frukt... 30 minuter innan min tid var slut satt jag själv och tittade på mina nylackade tånaglar och stoppade sorgset några, numera bruna äpplebitar, i munnen. Och jag som inte ens brukade måla tånaglarna på allvar... Livet blir inte alltid vad man har tänkt sig, som sagt.

Kvart över fyra, satt jag i bilen och hämtade Jonzon på dagis. Åkte till Vasastan och hämtade min dator. Milla och jag köpte varsin pizza på 'Fiket' innan jag åkte till Per där jag skulle tillbringa sista natten i Linköping. Med Jonzon i knät, dreglandes över pizzakanterna, försökte jag fundera ut vad jag skulle skriva i dagens blogg och resultatet har ni just läst!