Att vara Maria Graube

Jag var ledig denna lördag så på förmiddagen tog jag en promenad till stan för att se om jag kunde hitta en kedja till ett gammalt örhänge jag hade liggande. Det härstammar från 40-talet och är dekorerat med markasiter. Lite synd att bara ha i smyckesskrinet, kände jag. Och jag hade haft svårt att lägga det till Loppissakerna som ska säljas den 3 mars på Cupolen. Och jag hade suttit tidigare på dagen och tittat igenom vilka smycken jag ville ta med mig till Hurgada- det här var ett av dem.

Kollade först på Myrorna som jag ändå passerade. De hade en kedja som skulle kunna funkat men den såldes med en, jag skulle vilja påstå ful, berlock i ben som jag inte ville ha och priset var 45 kronor ? för dyrt kände jag och gick vidare. Ur&Penn hade utförsäljning men där hittade jag inget. Gick vidare till Gränden och åkte rulltrappan till... Glitter?

Butiken var BORTA! Jag fick lite ÅNGEST- vart hade den tagit vägen. Skulle jag behöva åka till Ikano???

Kände efter i magen (Läs: lyssnade på min intuition)och beslutade mig för att, näe, den låg nog kvar någonstans i huset iallafall. Drog en repa på övre plan - inget Glitter. Tog den andra rulltrappan ner och gick mot Nya Entrén ? och DÄR... Där låg butiken *lycklig igen* Tågade glatt in på den röda mattan som låg utrullad och hittade så småningom en kedja som passade till 70% av ordinariepriset. PERFEKTAMENTE!

Betalade 32,50 - och fick ett presentkort på 50 kronor tillbaka?! Det visade sig att jag var en av de första kunderna i butiken sedan de öppnade där nere. Var inte DET roligt?

På hemvägen lämnade jag berlocken till DEN kedjan till Myrorna - den var hemsk den också med snirkliga rosor och svarta plastbitar och stötte då på Maina, en av mina tidigare praktikanter, utanför butiken. Hon hade varit i Thailand över jul och nyår och kom så glad och solbränd emot mig. Vi växlade några ord innan jag gick till SquashCenter och solade. När jag kom hem hade Per redan hämtat Jonzon. Vi skulle vara i "Rappet" fredag och lördag.

Med mig hade jag min resväska tillika handbagage. Kände att jag var tvungen att väga dem så jag inte stod vid incheckningen och skulle få betala ÖVERVIKT! *hualigen*

Jag kämpade med att få den att stå kvar på vågen men insåg till slut att jag fick köra den mer säkra varianten. Först stå på vågen UTAN väska och sen stå på vågen MED väska och räkna ut skillnaden.

12,5 kilo i resväskan och 4,2 kilo i handbagaget. Där satt det!

Bra packat för att vara borta 3 veckor, tycker jag. TUR man har erfarenhet sedan små barnsben med det där att inte ha för mycket med sig. Det har hänt att jag har haft kläder med för att de KAN ju vara bra att ha men som jag sedan inte använt!?!?!?! Guuuuuuuuuuuuuuud vad onödigt att gå och dra på, du!

(Och nu kommer en liten parentes i detta sammanhang!

En av mina allra bästa vänner besitter (kanske skall skrivas i imperfekt nu) inte denna kunskap, Pella 1,56 lång. Jag minns en resa till Boden där hon och jag, som Bilkårister, skulle ligga inne på militärförläggning 14 dagar med mål att ta gult och blått förarbevis på Bandvagn. När hon kom till stationen med sin trolley OCH HOCKEYTRUNK... *gapskrattar* Har ni någonsin sett en hockeytrunk? Den är GIGANTISK - lika lång som mig tror jag och jag är 160 cm över havet typ. *gapskrattar högt* där hon kommer SLÄPANDES på denna väska med "det kan vara bra att ha-saker" och hur hon blir argare och argare på tåget när vi hamnar på FEL VAGN dessutom så hon får SLÄPA denna JÄTTE-väska ytterligare och nu i en trång gång. *skrattar så tårarna rinner* Då var hon inte att leka med, kan jag berätta. Men jag tror hon lärde sig något. Hon har i allmänhet en något nättare packning numera även om det åker med en och annan 'bra att ha-sak'.)

Tillbaka till nuet:

Det var ju fredag och dags att skrapa veckans TRISS tillfullo. Jag hade varit vinnare av 100.000 i FLERA minuter när jag valde att skrapa resten - och se (!) jag vann 25 kronor *skrattar* - men jag VANN iallafall.

Efter maten blev det lite skrivande på datorna i soffan medan Jonzon passade på att vila på mina ben