Att vara Maria Graube

Som personlig assistent får du kanske uppleva saker du inte skulle uppleva annars.

Och då menar jag inte att gå på stan eller gå på Ikano eller gå på restaurang någon kväll. Vad sägs om att göra saker som du inte skulle komma på själv - som att gå på Hockey-match på Cloetta center- för att din brukare vill?

*Ha ha* ?Hockeypuck o hockeypuck och hockeypuck och klubba- närmare än den ramsan har inte JAG varit på 29 år räknade vi ut under kvällen. Då var jag på match vid utomhusrinken på Folkungvallen och det var en SMULA annorlunda *ha, ha, ha, ha, ha*

Men den 17 januari fick jag möjlighet att gå på matchen mellan LHC och HV71. DET var det väl ingen som trodde att jag skulle gå på - inte jag själv heller.

Men jag vill påstå att jag här kan jag presentera foto-bevis!

Tyvärr inte med min egen kamera(mobil) för den hade jag glömt hemma. Efter en ångestladdad halvtimme då jag trodde att jag tappat den och den hade blivit stulen, fick jag tag på Milla som berättade att den låg kvar på laddning på soffkanten hemma...

Carros kamera fick stå till tjänst och bilderna mms:ades till mig. Tack för hjälpen! Ingen skulle tro mig annars...

 

Barnen och Per skickade ironiska mezz om att jag skulle sköta mig och inte skrika okvädesord till domare och motståndarlag... *LOL* (Jag? Jag som är så lågmäld?!)

Carro, jag och Nancy träffades redan kl 17 - insläpp kl 17.30 så vi huttrade utanför en halvtimme. När vi kom in letade vi reda på hissen till plan 3 och läktare S och här inföll något intressant. Vi hade plats 44 och 45. Det var bara det att plats 45 fanns inte - och ändå visade det sig att man bokat in 4 personer på den platsen!?!!? Hur står det till på Cloetta??? Koll på läget eller???

Det ordnade sig iallafall. Matchvärdinnan Britt, som stod där, hjälpte oss att få plats ordenligt trots passage för läktarbesökare! Tack Britt, för trevligt bemötande!!!

 

Carro går mest på matcher för atmosfären eftersom hon ibland kan ha svårt att se pucken, berättar hon. Okeeeeeeeeeeej? tänkte jag. Men varefter kvällen lider börjar jag förstå vad hon menar.

På stå-läktaren står White lions (LHC:S)-upportrarna och sjunger i stort sett hela tiden, i övrigt är det lugnt runt om isen. Det enda jag lägger märke till är engagemanget på olika nivå runt omkring mig när man gestikulerar, grimaserar och skriker:

-Passa då! Vakta målet! ?Skjuuuuuuuuuuuuuuuuut!

Carro är inte den som skräder orden, hon heller. Jag kunde inte låta bli att le när hon skrek på dem där nere på isen och gissade att hon gärna skulle åka där nere om hon fick möjlighet - vilket hon svarade JA på utan att blinka! Hon var engagerad i hela matchen. Men hon hade vänligen att avbryta sig och berätta regler för mig och svara på andra frågor jag hade om sporten. Som sagt, hon hade ju med sig ett hockey-blåbär...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och jag hörde inte en enda svordom, faktiskt! Och det grövsta var när fansen sjöng - Vi hatar HV, vi hatar HV!

 

Något patetisk upplevde jag LHC:s cheerleaders. Jag räknade till 7 tjejer med pompoms som flyttade runt på läktaren och viftade, i mitt tycke, lite menlöst på dekorationerna vid avblåsningarna! Var var de i pauserna? Trodde de skulle ha lite uppvisning men istället kom Björnligan och några andra LHC-arvtagare av yngre valör.

Visst, det är klart att det är lite gulligt! MEN jämfört med hur det är i USA så kunde jag inte låta bli att undra vad LHC:s cheeleaders gjorde där? Men de ingår i paketet , misstänker jag. Och jag kan tänka mig att LHC juniorerna tycker det är JÄTTEKUL att spela inför en en publik som låg runt 8.200 pers denna afton.

 

 

 

 

 

 

Matchen mellan dessa giganter, som ligger etta och trea i elitserien, var oerhört jämn. Och i början måste jag erkänna att jag inte var speciellt engagerad. Bara FASCINERAD av publiken... (fast Per berättade dagen efter att det var roligare när det var Lilla hallen - innan Cloettacenter byggdes. Då skreks det överallt och stämningen var mer gemytlig och gemensam, på något sätt. I och med Cloetta center försvann väl lite av det, antar jag och det blir ju lätt så när lokaler blir för stor.)

Första perioden när LHC gjorde matchens första mål vaknade jag lite till liv.

Efter Carros och Nanyc obligatoriska Match-korv med ketchup och senap, som jag fick den äran att köpa loss av tjejerna som rockade loss i vestibulen, började jag så smått engagera mig.

 

 

 

Herregud! Att passa verkar vara LHC:S "gingel" för det var just jämt vad de gjorde - i tid och otid. Till slut upptäckte jag att jag satt där med något högre blodtryck än vanligt och irritation över deras dåliga spel! Ja, det är SANT!

Meningar som "Dagisfasoner" "Men skjut någongång då!" " Jaha, dags att passa IGEN?" kom över mina läppar, om än i lägre tonläge än de andra på läktaren. Mest som suckar, faktiskt.

LHC missade passningar hela tiden, som jag upplevde det. Och därmed missade framspelningar till mål - för de hade många chanser som de schabblade bort. Aaaaa, precis så var det... Här ovanför ser ni ett förspel till dylik händelse när LHC leker framför HV71:s kasse...

*Ja, ja. Jag vet! Jag hade inte gjort det bättre själv, jag som inte ens kan bromsa utan bara får nöja mig med att åka rakt fram och avsluta den turen mer eller mindre på grund av att farten saktar sig ner av sig själv och sedan *tada!* med en käck lite piruett! Men DE ska ju vara PROFFS, ju!?*

Matchen slutade 1-1, även efter förlängning.

 

Vi avslutade kvällen med att ta en kopp té/kaffe hos mig och odjuren... inte bara katterna för Milla var också hemma men hon rejdade och hade inte tid med oss... Vi hade roligt utan henne ändå!

Men det där med hockey... det måste jag nog göra om!