Att vara Maria Graube

Dag för utflykt. Idag med en massa tyskar. Fick frågan om det gick bra att jag följde med dem och, varför inte? Pratar inte tyska så ofta men det skulle nog gå bra, tänkte jag.

Men dagen började med frukost. Facebook, blogg och hundarna. De kom springande vid sexhugget och ville in men bara busade en halv minut och sprang ut igen.



.

Jag har ju inte visat hur jag bor tillfälligtvis. Jag ska inte bo kvar i den här lägenheten utan flytta till mindre men den renoveras just nu. Men varför inte visa dig hur jag har det  just nu, tänkte jag.


Köksdelen med keramikhällspis, ugn, kyl, frys, bra med förvaring samt köksbord med fyra stolar som  jag aldrig sitter på. Jag sitter alltid i soffan.


Vardagsrumsdelen med hörnsoffa, bord, TV. Du ser datorn på soffbordet. Det är där jag alltid sitter och bloggar, i ena hörnet av soffan precis som vanligt alltså! Jag har liksom bara skiftat soffa och miljö haha


Sovrummet jag använder är det minsta av dem. Det andra har jag stängt. Varför ha fler rum än man har bruk för? Jag ser fram emot att flytta ner till den mindre lägenheten (35 m2). Den här är onödigt stor för mig (65 m2)!


Badrummet med duschkabin. Klänningen du ser lite av som hänger där är min morgonrock här. En typ djellaba i bomull inköpt på Tesco här. På bilden har du vågen till vänster om toalettstolen. Har väl kanske förlorat något kilo i skrivande stund.


Och du ska väl få se sovrummet jag inte använder. Det vätter mot poolen och de andra lägenheterna på gården.

Jag hade två hundar med mig en bit mot jobbet idag. De trodde vi skulle gå en promenad upp i bergen och blev lite förvånade när jag svängde höger istället för vänster. Där bor nämligen ett par hundar som Bobby inte helt kommer överens med. De valde att springa hemåt igen när de märkte att jag inte gick åt "rätt" håll.



Hundgängen lyst med sin frånvaro idag. Kanske för att klockan var mer än den var igår, inte vet jag. Men ingen sprang och jagade mig, morrandes. Istället hittade jag en massa höns både här och där.



Utlfykten idag var med minibuss och den var med schweizare. Men eftersom jag förstår och pratar tyska blev det inget som helst problem. Den här turen är för de som vill veta något, till skillnad mot jeepsafari där man bara ser ställena. Eftersom jag redan sett det mesta på turen fick jag möjlighet att ta lite andra typer av kort så här kommer de!

BIG BUHDDA TEMPEL

.
Statyn och kommersen runt.

.
Restaurangen vid parkeringen med havsutsikt.

.
Lite bilder från omgivningarna

UTSIKTSPUNKTEN  MOT CHAWENG

.
.

.

MORFAR OCH MORMOR

,

APAN OCH KOKOSNÖTTERNA



Muslimska byn med fiskare ligger bakom kon. Du ser ett minaret sticka upp.


MUMIFIERADE MUNKEN


..
Heliga blommor: Det stora blommorna är nog någon typ av Olenader har jag fått för mig. Den lilla kommer jag inte ihåg vad den hette men den är också helig och doftar.
Nedan: Lotusblomma


.

,

MUANG WATERFALL 1
Idag besökte vi det andra vattenfallet på ön (det finns tre som är värda namnet). Till skillnad mot det andra är det mer försäljning här, och man kunde få ett varv på elefant om man ville.



.
Saker tillverkade av kokosnötter och själva palmen.

.


Den här något fula rackaren är det som gör typ höga syrseljud på dagarna. Har inte sett den levande dock.

NATHONG
Jag gillade öns huvudstad faktiskt. Många tycker den är tråkig. Men faktum är att västra sidan är vackrare och skulle jag bo på Koh Samui så tror jag att det skulle bli där... Synd bara att stranden är tråkig. Men det är kanske bara att ta på sig badskor?!.

.
Gamla biografen som idag är butiker i istället.


Här åt jag lunch. Det finns ett ställe som ligger lite mer till höger på gatan. Det är större och kan också rekommenderas om man är fler. Det här är ett litet ställe.


Två olika typer av taxi. Den luftkonditionerade bekväma och "Songtao", ombyggd jeep med träbänkar. De kostar ungefär lika mycket att åka med.



.
Stränderna på västra sidan

Blev avsläpp vid kontoret, svarade på några mail och gav mig sedan ut på promenad mot ett hotell där jag skulle undersöka ett bygge som pågår. Det här är lite från min promenix som blev oplanerat lång!



Tog huvudgatan fram idag. Tyckte jag hade kollat på kartan och räknat ut vilken väg jag skulle ta ner till vänster så småningom.


.

Efter att ha passerat posten kändes det bra att gå ner. Och jag gick... och jag gick... och jag gick - tills vägen tog slut. En tysk dam på moped förklarade för mig att det inte fanns någon väg ner till Chaweng Road därifrån. Men jag kunde komma till, som jag förstod, den rätta vägen, ner mot den vägen om jag gick in mellan några hus. Och så fick det bli. Jag förväntade mig en ilsken hund i vilket ögonblick som helst men det blev en ganska trevlig promenad i bostadsområdet!

.

Och ut kom jag så småningom. Passerade marknaden där thailändarna går och köper ingredienser för matlagning - billigare än Tesco. Dit ämnar jag så klart gå och handla - när jag har bil. Jag kommer nämligen få en liten bil är det tänkt.
Det är med skräckblandad förtjusning att bli med bil här. Har aldrig i mitt snart 49-åriga liv kört i vänstertrafik så det blir övningskörning och träning på "fel" tänk i korsningar inom kort. Jag kommer så klart vara osäker i början men det är väl som med mina progressiva glasögon. Man sa till mig att det kunde dröja tre veckor innan jag vande mig. Det tog tre dagar! Det är nog en fråga om vilja, helt enkelt! Och jag vill verkligen ha en bil. Det är tjatigt och långsamt att gå överallt. Av en åttatimmars arbetsdag går jag fyra... Tid är verkligen pengar!



Gick förbi Thaiboxningsstadium. Det är matcher flera dagar i veckan med huvudattraktioner varje lördag. Personligen tycker jag sporten är läskig. Gillar inga sporter där man ska puckla på varandra. Folk får säga vad det vill (att det är bättre att de slåss under kontrollerade former än ute i det "vilda".), jag ser ingen nytta med att slåss överhuvudtaget, nämligen.
Sporten är oerhört poppis iallafall och det går matcher på tv-apparaterna och det tjoas och hejas.



Passerade även polisstationen på lite avstånd.



Sen hittade jag en genväg som jag tyckte jag kände igen. Där gick jag in och kom några minuter senare fram till vägen jag skulle till från första början, Chaweng Road.

.

Gick förbi skräddaren, Trend, så nu vet du vart då ska gå om du vill ha bra kvalitet och jämrans bra service. De kommer och hämtar och lämnar dig på hotellet om du vill till och med!



Kom till slut till mitt slutmål, framförde mitt ärende och skulle så ta mig hemåt. Den här gången tog jag inte fel avtagsväg till höger - jag missade den haha. Så där gick jag och upptäckte att jag långt senare hamnat vid vårt sista hotell på gatan, First Bungalow.

.

Det var ju bara att fortsätta gå upp mot huvudvägen. Den här gången var det bara en väg att gå och svårt att gå fel! Passerade detta blå-gula andehus. Lite fint, tyckte jag!



Jag såg till slut huvudvägen och gladde mig!



Svängde höger och gick mot avtagsvägen mot mitt hem. Passerade Bangkok Airways och Bangkok hospital (de ligger bredvid varandra).

.

Hade i början planer på att gå och träna på gym. Det har jag faktiskt slagit ur hågen lite grann. Jag får motion så det räcker som det är nu. Det här World Gym är det dessutom ganska mycket folk som går så det är lite för trångt för min smak. Det ligger ett bättre utanför Chaweng men dit kan jag inte gå. Det är för långt.

.

När jag passerade den kinesiska butiken kände jag igen mig. Det var här jag skulle svängt ner när jag gick fel til Chaweng road. Men min plan var ju att försöka ta en genväg och det vet du ju hur det gick med den saken.



Nu började det skymma. När jag såg skylten med Tre Kronor (företaget som äger mitt boende) tänkte jag "Så bra! Där har vi den andra vägen upp till huset." och jag tog av och började gå uppåt.



Vy på väg på Ringvägen på väg upp mot Tre Kronors real estate

Ännu en gång denna dag började jag gå... och jag gick... och jag gick... och jag gick. Så tog den asfalterade vägen slut och det blev sand... och jag gick, och jag gick, och  jag gick... Men jag såg ju skyltar hela vägen? Det måste ju vara rätt då!

Det började bli allt mer skymning. Klockan var väl runt halv sju.

.


När jag hade bergsbestigit nästan ända upp till toppen kom jag fram - till Scandianavia Village!!! Men var i hela friden hade jag hamnat. Jag var nu mitt ute i djungeln, klockan började närma sig sju och jag skulle ju inte ut och gå på småvägarna efter mörkrets inbrott, var det sagt.
Det var bara en sak att göra - Jag ringde ägaren, Johan.
"Hej! Jag tror jag har gått vilse, sa jag. Jag befinner mig på Scandinavian Village men hur kommer jag till min lägenhet härifrån?"
"Ja, då har du gått ganska fel, hörde jag Johan svara. Du kommer inte hem den vägen. Du måste gå tillbaka till huvudvägen igen..."
"Åh, neeeej, det orkar jag inte. Vet du någon taxichaufför som vet var jag befinner mig någonstans???"
"Ja, ring taxichauffören du ringde igår. Han vet!"

Men fattar ni hur det är. Tre gånger idag har jag gått fel! Men det är en mening med allt. Nu känner jag till mer om Chaweng än jag gjorde i morse!

Och medan jag väntade passade jag på att knäppa några kort så du vet var jag var i djungeln. Jag är ganska övertygad om att jag inte kommer tillbaka dit någon mer gång...

.
.

Och Mr Sari kom ännu en gång och hämtade mig!  Vad glad jag är att jag har hans telefonnummer!
Jag var oerhört tacksam när han kom uppför backen. Och jag var även tacksam att jag valt gympaskor och inte sandalerna idag.

.


BOBBYS HJØRNE

Jeg havde to hunde ved siden af mig, når jeg spiste middag. De fik en lille tallerken hver og var lykkelig som hvalpe bagefter!

..


Antal steg: 30 772 (!)

Jag vaknade första gången vid fem men valde att ligga kvar en timme extra. Gick upp, tog blodprov, käkade frulle och bloggade gårdagens blogg medan Nacho, som kommit in när jag gick upp, la sig och sov vid fönstret som vätter mot poolen. Kolla hennes liggstil med bakbenen.


Det är märkligt med mina fridagar. Jag har nästan alltid dåligt samvete för att jag har dem när jag jobbar själv på en destination. Mina tankar går till allt jag skulle kunna göra... Men idag bestämde jag mig för att inte göra något med jobbet - och gick så klart in på mailen (kan göra det hemifrån) och svarade på ett jag fått från huvudkontoret. Det är ju inte så klokt det där, att jobba på lediga dagar - men å andra sidan ger det mig ett visst mått av sinnesro, så varför inte?

Men sedan blev det ofrivilligt jobb iallafall per telefon. Gäster som bokade utflykt, en familje hade problem med påbörjad renovering på strandområdet så det blev ett par avbrott iallafall. Men det får jag försöka ta igen en annan dag.

Vad gjorde jag annars då? Solade en timme, klurade på om jag ska ha semester, kollade på filmen Apollo 13 på SyFY-kanalen (som annars bara sänder urtrista filmer och repris, på repris, på repris) och på Blue Bloods (lite småtrist serie men alltid något) samt lagade ganska trist och smaklös köttfärssås utan tomatpuré, bara ketchup. Man tager vad man haver.
Jag vräkte i tre klyftor vitlök och en halv chili men jag börjar tro att jag vant mig vid de starka kryddorna här att det inte räcker för jag tyckte inte det smakade någonting...

På kvällen kom en gigantisk mal med 10 centimeter mellan vingspetsarna och satte sig på fönsterrutan. Och det var väl för att få vara med på bild på bloggen, kan jag tro. Så här såg den ut. Gillar kroppen. Ser ut som en lite Alien.
Hm... det kanske ÄR en Alien ? Wö! Närkontakt!



Blodsocker: (idag var jag duktig med mätningen!)
Före frukost 9,3
Före lunch 8,1
Före middag 8,3
Inte helt bra. Önskemålet är att jag ska ligga mellan sex och åtta... Får se vad jag kan göra åt den saken. Kontroll den 24 maj nästa gång!


Antal steg: Ingen aning. Sprang bara omkring i lägenheten och mellan lägenheten och poolen... Max 2000 steg således!

BOBBYS HJJØRNE
Bobby løb frem og tilbage og nusade på kassen med DVD - Film. Men i dag glemte jeg at tage billeder. han var en smule hurtig - og jeg var lidt langsom...

Mammas födelsedag! Grattis för tredje gången även här.

Upp och hoppa klockan fem. Dags för frulle, blogga och packa för heldagsutflykt i Thailändska bukten och Ang Thong National Park!

Nacho hoppade glatt med en liten bit mot kontoret men stannade på tryggt avstånd från det första hundgänget. Och jag blev faktiskt utmorrade vid ett flertal tillfällen under promenaden av hundar som alla liknar blandras med Pitbullterrier (stannar inte gärna och tar kort men ska se om jag kan ta i farten vid tillfälle). Det känns lite obehagligt. Men det är bara att tåga på och ignorera dem. De får la gå efter mig och morra om de vill bara de håller sig på ett par meters avstånd, tycker jag.



Jag fick sitta och vänta utanför kontoret i 40 minuter på minibussen. Agenten ringde tjugo i åtta och undrade var jag var och sedan visade det sig att chauffören väntat vid gamla kontoret. De flyttade för tre månader sedan bara. Men iväg kom jag till slut.

Väl framme fick vi olika garn knutna runt handleden. Det var olika grupper. Vi med grönt skulle paddla kajak! De andra skulle snorkla och vara på stranden enbart.
Hunden på fiket låg i sanden och svalkade sig och tittade på när vi skrev in oss allihop.

.

En enkel frukost, kanske mer ett mellis, bestod av rostat bröd, smör, marmelad och kaffe. Marmeladen hoppade jag över. Gillar inte sött på mackorna. Satte mig vid ett av borden och tittade ut över bukten och Buddha Beach med Big Buhdda, där jag var i lördags. Du ser båtarna vi sedan åkte med. Max 30 passagerare på varje var det.


Runt halv nio var det dags att vada ut till The Speedboat, som skulle ta oss ut i skärgården som också är en nationalpark. Jag satte mig på soldäck. Gillar inte att vara inne på båtar som gungar. Fast det var nästan inga vågor och var det några så hoppade vi på dem - inte gungade. Hemresan var väldigt skumpig. Bra träning för mage och rygg men inget för den som har ryggproblem! Har man det är det bättre att sitta inne. Där hoppar det inte lika mycket.

Vi åkte cirka en timme innan vi kom fram till första stoppet. Snorkeldags vid Koh Wao! Fram kom min egen mask med glasögonstyrka och proffssnorkel - och mobilkameran in plastfodralet!



Sen blev det att simma omkring. Tyvärr var det väldigt dålig sikt. Det är många som åker till samma plats och sanden yr omkring och sabbar det mesta. Men lite såg jag och kameran. Varsågod!

.

.


.


Vi fortsatte in i skärgården bestående av kalkstensformationer. Påminde lite om Gotland, kände jag. Skillnaden är att vi har mer järn i kalkstenen i Sverige. Här är det inte så mycket röd färg.

.

.

.

.

Stopp nummer två: ön Koh Mae där vi klev uppför en brant trappa, 150 meter hög med smala trappsteg som man såg igenom. Det gällde att ha tungan rätt i mun! Den ledde upp till en utsiktspunkt där man också kunde sen den smaragdgröna saltvattenlagunen men även fin utsikt över havet.

.

.

.


Här stannade vi en timme så ville man kunde man köpa en vatten (20 Baht = ung 5 kr) eller en Smoothie (för 60 Baht= ung 15 kr) eller bara göra som jag, sitta på flytbryggan och doppa fötterna.

.

Det kom ett gäng i kajaker som skulle upp och klättra. Men de fick inte kajaka sig därifrån utan skulle tydligen åka speedboat därifrån för guiden kopplade ihop alla kajakerna och paddlade iväg mot okänt mål!.

.

Från Smaragdsjön åkte vi mot lunchen. Alla var hungrig och klockan hade blivit tolv.

.

Vi intog vår lunch på Koh Paluay, enda ön med boende. Där ligger en by med runt 700 invånare, de flesta fiskare. Det var lågvatten så de små mangroveträden (tror jag det var iallafall) stod på torra land.
Till lunch serverades en liten buffé med tre olika rätter, ris och vattenmelon samt en vattenflarra till. (Vad det gäller dryck hade vi mer eller mindre fri gång hela dagen på båten, faktiskt. God service!)
Maten smakade inte så mycket men jag hittade chilioljan och vräkte på lite. Jättegott blev det då!
Jag hade tänkte ta en liten kort promenad i Fiskebyn men jag fastnade vid toaletten. En liten flicka vägrade gå på "Hål i marken" så när jag var klar var alla på väg ner till båten. Det var ju lite trist förstås... men några tröstade mig med att det inte var så himla mycket att se ändå.

.
.

.

Mätta och glada åkte vi vidare kanske tio minuter för att sola och bada - och paddla kajak! På väg dit träffade vi på en flock delfiner till allas stora förtjusning. De simmade runt och tog det lite lugnt så det blev inga hoppkort, tyvärr. Du får nöja dig med en fena över vattenytan.


Jag reste ju själv och det gjorde även en tysk ung man vid namn Mattias så vi fick paddla ihop. Det visade sig att ingen av oss hade paddlat förut men det dröjde inte länge förrän vi fick lite fart. Det är väldigt ansträngande för axlarna märkte vi. Bra träning!
Tyvärr var mitt plastfodral immigt men ett par bilder blev väl ganska okej.

.

Lite sol och bad hann jag också med men plötsligt blåste det i visselpipan - två timmar gick himla fort!
Dags för hemfärd cirka 40 minuter och den färden nämnde jag precis i början. Den var skumpig!

Man blev ganska trött på hemvägen. När vår "guide", som varit med oss hela dagen, dirigerade oss till bussarna och nämnde platsen där jag bor blev jag jätteglad över att få skjuts ända hem! Men så blev det inte. Jag blev avsläppt vid kontoret.
Då ringde jag Taxichauffören Sari som jag fått telefonnummer till, och bad honom köra hem mig. Jag hade ingen lust att gå hem. Jag hade skoskav, sand och salt överallt och ansikte/armar hade blivit lite rosa så de behövde komma hem. Mr Sari hade inte tid själv men skulle skicka någon annan och det kanske kunde ta 20 minuter. Men det var jag ju tacksam för.

När jag satt där åkte en mopedtaxi fram glatt och igenkännande och frågade vart jag skulle. Jag tänkte att det var lite konstigt att mr Sari hade skickat en mopedtaxi... och att han inte informerat om vart jag skulle. Så jag tackade nej till den skjutsen och blev kvar. När jag tänkte ringa och höra om jag missuppfattat det hela upptäckte jag att ingen av telefonerna hade batteri kvar. Och jag som kollat det på morgonen! Båda var fulladdade! Det tar även på telefoner att vara ute till havs tydligen! Ja, min mobil hade jag ju använt flitigt men servicetelefonen?

Som utlovat kom en bil efter 20 minuter! Väl hemma värmde jag mat, bloggade detta och så ringde servicemobilen. Det var gäster som försökt få tag i mig under dagen men inte kommit fram. Så himla typiskt. Igår ringde den inte en enda gång när jag var på kontoret! Och idag, när jag inte hade mottagning, så ringde den. Det var ju ändå bra att de försökte ringa mig en gång till denna afton så vi fick kontakt - fast sånt där gillar jag inte helt. Det är dåligt service att inte vara tillgänglig!


Så var det dags för BOBBYS HJØRNE

Bobby og Nacho kom forbi og sagde hej. Bobby forsvandt lige så hurtigt, men når Nacho bemærket, at jeg slukkede lyset og hvordan jeg begyndte at børste mine tænder, trådte hun først op i sofaen ..



... Så gik hun hen og lagde på kanten mellem badeværelse og soveværelse ...



Då kom Bobby og bankede på.



og han og Nacho gick ind i soveværelset og gav sig til hjemme i min seng!!!

.


Men der var grænsen. De er begge utespringande hunde og jeg ved ikke helt, hvad de tager med sig in..
Desuden ønskede Bobby ikke at ligge fortsatt i sengen uden begynte at kradse på døren. Nacho vil imidlertid sandsynligvis gerne have opholdt sig men det fick hun ikke tillatelse.


Antal steg: Ingen aning men en timme snorkling och 45 minuters kajak + en ansträngande tio minuters promenad uppför trappan får la duga!

Ja, det är ju så klart inte helt sant. Men jag är ensam representant för Apollo och Kuoni Scandinavia nu. Känns märkligt! Upplever inte att jag kan allt och jag vill kunna allt för att trivas. Men det ska nog ordna sig inom kort.

Jeena och Fred kom med ett lass DVDfilmer och hundmat till Bobby ifall han skulle komma hit och vara hungrig. Egentligen är han lite mer permanent överlämnad till en annan som bor här.
Samtidigt fick jag servicetelefonen - och vågen! De hade tagit hem den för att väga bagaget men nu får jag låna den. Placerade den i badrummet, ställde mig på den och nu har jag en startvikt på den ifall jag vill se kilona (77 kg).


På morgonen var jag inne på mina bankkonton och kikade lite. Upptäckte att jag nollat lönekrediten på Icabanken med råge och satte därför in överskottet på Fakturakontot istället. Himla trevligt och där samlade jag några vuxenpoäng till.

Promenerade till kontoret straxt efter halv nio och satt sedan där typ resten av dagen. Gick igenom lite grejer, svara och ställde frågor på mailen, redigerade och skrev ut nya upplevelseprogram, gjorde veckoekonomin och pratade med Fredrik i Bangkok.

Vi sitter på tredje våningen och trappan är riktigt brant. Bra träning för fotleden som bröts kan jag berätta!

Jag lämnade kontoret kl 15.05 (tiden bara rann iväg). Med tiden i mobilen och antalet steg redan tagna promenerade jag nu i ångbastun ner mot huvudgata i Chaweng. Stegräknaren stod på 4931. Det är så långt det är mellan hemmet och kontoret - om man inte stannar och fotograferar på vägen.


Det finns två marknader på vägen där man kan äta. Den första du kommer till är den med menyer där bland annat Abbas har sin restaurang. Men jag bara vinkade och passerade honom eftersom jag hade planer på att äta där vi åt en annan dag och där jag missade att ta kort.
Där var jag kl 15.35 och 8119 steg senare (men det är inte långt mellan de här marknaderna om du undrar). Pekade på en maträtt med curry och fläsk och satte mig, svettig och troligtvis något mindre gott luktande vid ett av borden redan där. Att jag svettades så jag fick ta upp min handduk för att torka mig hela tiden var både på grund av eftersvettning av promenaden men så klart även av maten jag åt.

Fundering: Om jag ska gå till hotellen lär det bli en prövning - för gästerna. Jag har ju inga problem med att gå, inte ens i ångbastun. Det är bara att se till att dricka riktligt med vatten och det har jag ju redan för vana... Men man kanske inte gör ett professionellt intryck när svetten rinner till och med på benen?



Första hotellet jag kommer till när jag svänger vänster in på huvudgatan i Chaweng om jag kommer från kontoret är Muang Samui.


.
Gick in och handlade på Tops, Det blev Minibel (släkt med Babybel som jag äter som godis om det finns) och en flaska vatten. Där var jag kl 16.30 efter 10376 steg.


Tog inte kort på Saver när jag var och fotade mig men här har ni det. Och samtidigt till vänster ser du ett stånd  på hjul som antingen säljer mat eller frukt. Såg inte vilket.

I närheten av Tops ligger Bikram Yoga. Smet in och tog lite tider och priser. Där ligger också Dr Fish, ett fiskspa (små fiskar som äter upp död hud på din kropp) men jag hittade ett annat ställe där thailändarna satt, ett stycke ner på gatan. Missade att ta kort på omgivningarna men jag tror jag hittar tillbaka. Till Bikram kom jag 16.43 efter 10594 steg.

Passerade även ett Friends lite senare (det finns många här i den kedjan!) och jag har för mig att efter det kom det där enklare fiskspa't som jag planerar att besöka.


Ska gå till Friends för Thaimassage någon dag. De har utbildade massörer... det har inte alla utan de är självlärda eller kör på känn, typ. Lite vanskligt, eller hur?!

Hos skräddaren beställde jag en kritstrecksrandig kjol i kashmir och en benvit sidenblus att ha till. Det gick kanske lite fort, den beställningen haha Men det är så himla varmt här och jag ville ha lätta, svala material och man går inte i shorts här. Det är inte proffsigt när man jobbar och är kvinna - och vem vill inte vara ansedd som proffs?
Det blir nog jättesnyggt, är jag övertygad om. Och kommer nog passa mina sandaler som går i samma ton (blå/grå). Ska se om jag kan hitta några badshorts att ha under för att slippa slita på låren. (Jag ville att han skulle göra en byxkjol men det förstod han inte helt vad det var för något utan ville ha något att titta på - och det har jag ju inte.)

När jag kom dit hade jag så gått 11275 steg och klockan var 16.56. Då hade jag varit ute från kontoret i nästan två timmar. När jag kom hem och tittade på kartan hade jag nog inte gått den närmaste vägen direkt. Men det var heller inte meningen. Jag måste stega för att kunna planera mitt liv här nere.

När säljaren (som kommer från Burma, något som är vanligt bland butikerna här) fick höra att jag gick frågade han om jag ville ha skjuts hem (han bor nästan där jag bor visade det sig) och klockan var ju mycket, solen höll på att gå ner och jag skulle ju inte gå hem när det är mörkt var det ju sagt. Därför sa jag Ja! Och blev så hemskjutsad, utan hjälm, på hans scooter. En märklig upplevelse för en biker som alltid har fullt säkerhetsställ på sig och integralhjälm när man kör tvåhjuling med motor! Men han körde vant på gatorna och hem kom jag.

Jag värmde ris och köttfärs som jag köpte färdigt igår, bloggade lite, svarade på mail och chattade på FB innan jag vände mot sovrummet!


Mätte förresten mitt blodsocker idag och ifall jag glömmer siffrorna så noterar jag dem även om bloggen de dagar jag mäter..
Blodsocker före frukost (06.15): 9,7
Blodsocker mitt på dagen före lunch (11.05): 7,4
Blodsocker på kvällen före middag: Alltså de missade jag att ta. Det var lite mycket runtomkring just då... Får börja om en annan dag, helt enkelt.

Antal steg: 13418 och skoskav av sandalerna i värmen och där sand/sten kommer in obehindrat


Nu när Jeena har åkt så har jag blivit lite plastmamma till Bobby och Nacho. Jag har lovat att uppdatera varje dag och eftersom Jeena är dansk och jag gärna tränar min danska så kommer det här avsnittet alltid vara på danska (ja, så gott jag kan då).

BOBBYS HJØRNE
Så, Jeena då starter vi! Bobby og Nacho ventede på gaden, da jeg kom hjem i kveld. De fulgte mig hjem og forventede noget mad, tror jeg. Bobby var klar til High Five fra starten haha

Han er en smule rastløs og springer rundt på området. Men han kommer når jeg kalder på ham, så han kan få nogle kærlighed fra sin plastik-mor.
Nacho lugter så slemt som før, bare så du ved. Men det er en glæde at røre en nyvasket Bobby haha.
Vil opdatere igen i morgen, hvis jeg møder dem efter MarineParken!



.
.

En helt vanlig morgon. Fast någon bergspromenad blev det inte som jag hade planerat igår kväll. Klockan var 07.38 när jag gick upp. Jag sov ganska dåligt och kan inte helt förstå varför. Kanske för att jag valde att inte ha AC:n på och det blev för varmt? Men den låter så himla högt och då kan jag ju inte sova för den skull!
När jag gick upp hittade jag inte kontrollen. Det slutade med att jag slet upp täcket, flyttade sängen, letade i rummet ifall jag lagt den där innan jag gick och la mig och lyfte på kläderna  - och där låg den!!! Då var jag genomsvett.



Aja, det blev frukost tillsammans med Nacho som kom förbi istället och la sig och drömde lite. Och ifattbloggning så nu ligger jag i fas, känner jag. Det tog ett par dagar!


Träffade Ae som tog hand om lite tvätt. Jag får se om det var smart att välja att betala för 80 plagg eller om jag ska betala per kilo. Ska nog ändra det...

Det hann bli en kvart i solstol också. Gick ner till poolen nedanför mig, där vi satt igår och tog solstolen i direkt sol i beslag för en stund. Här är man glad när solen går i moln. Det är inget som brukar glädja mig direkt. Det är verkligen hett när solen är framme! Och kanske en kvart om da'n är bra att köra på ett par dagar?
Jag har ju glömt att nämna att jag ömsar skinn som en orm sedan ett par dagar. Om du var uppmärksam såg du hur torr min hud var på bilden efter promenaden i förrgår! Jag kunde dra bort skinn som papper från huden. Och idag började bröstkorgen ömsa på samma sätt. Spännande! Det har jag inte upplevt tidigare, vad jag kan minnas. Men jag köpte ju solskyddsfaktor 30 häromdagen och går omkring med det ute nu, ju så det ska nog klara sig hädanefter. Och idag när jag låg och solade hade jag faktiskt solkräm på mig. Man måste ju dra lärdom av tidigare misstag!


Efter ett dopp såg jag att Jeena och Fred åkte iväg till Lamai för att lämna över mopeden varvid jag plockade ihop, duschade och gick ner till kontoret. Utrustad med en våtservett med biologiskt sminkborttagningsmedel att torka bort svett med  (ja, man tager vad man haver och det är ju skonsamt mot huden, tänker jag) i handen fokuserade jag på lite andra saker på promenaden idag. Här har du bilderna för dagen!



Jag letar efter Muiträdet men ingen vet (hittills) vad jag pratar om så nu har jag börjat ta kort och visar för folk. Kanske kan jag hitta det till slut. Det här höga trädet kallas iallafall för Laa.


Jag passerar tydligen en slags kokosnötfabrik. Det man gör här - för hand - är att man tar bort höljet (t vä som sedan bränns) och får fram den färska nöten (mitten) som sedan hämtas och används i olika sammanhang. Du såg ju hur man dricker kokosmjölk men man äter så klart kokosen också.



Det har ökat med antalet bufflar i området så jag misstänker att det är fight på G.


När man odlar odlar man ofta flera saker tillsammans. Bananer med papaya (t vä) och någon avlång grönsak som man kokar eller steker tydligen. Minns inte vad de sa att den hette dessvärre.
Vill du veta mer om thailändska grönsaker?
Varsågod! http://www.thailand-huahin.com/huahin-thai-vegetables.htm och så här används de medicinskt : http://www.chiangmai-chiangrai.com/thai_healthful_fruits_vegetables_herbs_spices.html

.

När jag kom till kontoret drog jag mig till minnes att jag sett en gammal våg under skrivbordet.
"Vad kul", tänkte jag. "Då jag kan jag ju se om det händer något".
Men när jag kom upp idag... Borta! Fast det gör egentligen inget för om det sker något med min kroppshydda lär jag nog märka det ändå - på bältet och kläderna.
"Ska jag kanske försöka vänta någon månad med att låta sy upp byxor, klänning, kjol och blus", undrade Ena jaget.
"Men nog vore det lite schysst att ha lite kroppsanpassade kläder redan nu", påstod Andra jaget.
"Tålamod!", sade då det kloka Ena jaget! 
"Så himla trist det äääär att ha tålamod ", svarade Andra jaget. "Jag kan ju dö imorgon!"
"Amen, då behöver jag ju dem verkligen inte. Då har du ju bara kastat bort pengar", menade Ena jaget.
"Men de kan gå i arv ju!", försvarade Andra jaget.
Och där slutade denna något schizofrena diskussion för telefonen ringde och Jeena sa att hon var på väg till kontoret.
(Nu är den här typen av dialoger ganska vanliga när jag ska fatta beslut, vad det än gäller  - så ja, jag pratar för mig själv i affären! Jag vet inte riktigt hur Sigmund Freud skulle tolka detta ur mentalt hänseende. Men nog tycker jag själv att jag mår bra, fattar kloka beslut och lever ett intelligent liv med de förutsättningar jag ges!)

På lunchen åkte vi till en restaurang som ligger typ mitt över Tesco. Där beställde Jeena och Fred in fyra olika rätter så jag skulle få smaka - och alla var goda. De som jobbar där pratar nästan ingen engelska så dit lär jag gå tillbaka. Ja, för att de bara pratar Thai utan för att de dessutom har bra mat, förstås!


Innan vi åkte tillbaka till kontoret skulle det hämtas en sandal. Butiken på bilden inte bara lagar skor, de tillverkar även sandaler. Dit kanske jag ska bege mig för att göra ett par till mina fötter. Det ska jag klura lite på. Har även hittat ett annat ställe och ska titta på skomodellerna där innan jag bestämmer något definitivt.



Vi gjorde de sista på kontoret och åkte sedan till Tesco så jag kunde få köpa på mig mer vatten. Snart blir det ju att kånka och bära 5-litersdunkar och det vore ju schysst att slippa ett tag, förstås. Jag tänkte att du skulle få hänga med in och se det där med redan skivat och klart vad beträffar grönsaker och frukt.


..

Bilderna nedan: Stekt ris (ja det kallas så fast det ser ut som nudlar), grillad kyckling och en flaska inhemsk Rom. Den vet jag inte helt varför jag köpte eftersom jag har tänkt ta med den hem till Sverige. Men nu blev det så. Och den kostar typ 40 spänn så det var ju inga pengar att ligga ute med. Men flaskan ligger i resväskan redan haha.

..

Att köpa färdiglagad mat, antingen i affären eller på gatan är billigare än att laga maten själv. Så det blir nog att köpa hem mat och spara pengar. Det låter ju helknasigt, eller hur!? Men det är så det är. Vi får se om det stämmer att jag har mer pengar över varje månad mot tidigare. Nu dröjer det ju med den saken eftersom jag har en hel månad utan lön eftersom jag var hemma så länge. Första hela lönen får jag inte förrän sista maj...

Det kom hem lite annat också och 20 liter vatten så med de tio litrarna i går så klarar jag mig nog en nära nog en månad.

Väl hemma blev det nudlarna och kyckling, kollade lite på TV och gick sedan och la mig vid nio. Från och med imorgon klockan 07.30 är jag ensam Apollo-rep på destinationen och ska klara mig själv!


Antal steg. 8967

Idag tänkte jag ni skulle få hänga med på min promenad till jobbet. Det börjar med att gå lite genom Samuidjungelområdet där du bland annat kan se bambun som växter 15-20 meter högt upp i luften!

.

Ner till lite mer bebyggt område där thailändarna bor. De bor inte riktigt likadant som turisterna utan huserar i små lappade trähus utan AC eller anda bekvämligheter.
Fick förresten höra att jag inte ska gå hem efter mörkrets inbrott utan ta taxi hem. Det har förekommit rån av falanger (utlänningar) här - och det är ju jag fast jag inte känner mig sån.
Men det finns ingen belysning på vägen och är perfekt för kriminalitet! Nedrans, jag som faktiskt hade tänkt att promenera hem. "Men jag har ficklampa", protesterade jag. "Jamen, den kommer väl inte hjälpa dig mycket", fick jag till svar. Nä, nä det har de ju rätt i. Den är 5 cm lång i nyckelring. Men jag kan väl blända dem??? Det är LED-ljus i!



Man håller bufffelfighting en gång i månaden här i området. Passerade arenan och en av tjurarna som blängde på mig lite halvt tjurigt. Jag sa tack för kortet och smet iväg innan det blev för otrevligt för oss båda.



Och det finns en hel del paddor i området. Här har ni en platt, överkörd en och lite längre ner får ni se den som tog emot mig när jag kom hem på kvällen!



Korsade huvudvägen och in på gatan där kontoret ligger. Där passerar jag ett buddisttempel. Vem som helst får besöka. Ska försöka ta mig tid och gå in någon dag med någon offergåva. Man kan liksom inte komma tomhänt!



Så var det resten av vägen. På de flesta ställena på Koh Samui har det torkat upp efter det våldsamma regnandet i fler veckor men det finnes ett par platser där naturen inte hunnit med ännu. Där fick jag hoppa mellan och i vattenflödet!

.

På kontoret blev jag mött av en liten svart minigecko, kanske 5 cm lång. De är överallt de där och det ska man vara glad över. Man brukar säga att det är lycka att ha en ödla boende hos sig. Inte bara här utan även i andra delar av världen. De äter nämligen mygg och mygg här är ingen hälsosam upplevelse - de sprider Denguefebern här i Thailand (och malaria men det är mer vanligt i Nordthailand). Inte för att sjukdomen är vanlig här på ön och risken att överhuvudtaget smittas är störst mellan september och december - men man kan ju vara lite uppmärksam på den. I förra bloggen träffade du ju min egen ödla!



Till lunchen idag åkte vi till en annan marknad och åt. Valet föll på en muslimst thairestaurang, ägd av Abbas. De har menyer för turisterna och är snäppet mer turistiskt mot igår där man bara tittar på maten och pekar. Men det är fortfarande många thailändare som går hit och äter eller tar take-away. Sistnämnda är väldigt vanligt och faktum är att det är dyrare att laga mat själv hemma mot att köpa mat och ta med hem. Så för mig blir det nog 50/50 hädanefter. Har hittat några ställen på vägen mellan kontoret och hem som jag ska nyttja på den fronten.

Hit kommer jag gå tillbaka. Det var jättegod mat och ägaren supertrevlig!



Jag har skrivit om att man äter mycket frukt och grönt här och det är färdigskivat. Det är klart att du kan köpa helt också. Här har du: bananer, ananas, papaya och apelsiner (ja de kallar de så fast de är små som mandariner).



När jag var på Big C (Ett annat varuhus, liknande Tesco) köpte jag färdigskivat att ha som mellis. Du ser, från vänster: cham poo (= direkt översatt Rosa äpple), ananas och falang (= Guavaäpple). Det är sånt här som gör att det är enkelt att äta mer frukt och grönt, kära du! När jag var sugen på kvällen blev det en frukt istället för jordnötter eller nacochips.



Men när jag var på Big C skulle jag passa på att köpa med mig nötter. Det är trots allt bra och mättande när man inte har tillgång till riktigt mat. I det här jobbet är det svårt att hålla regelbundna tider... Jag ställde mig framför hyllan... och det finns många sorters nötter här. Det på bilden är kanske hälften! Men till slut hittade jag det jag skulle ha, en påse lättsaltade jordnötter!



Det var mörkt när vi vände hemåt. Vi stannade vid 7Eleven. Jeena ville ha en kopp kaffe och jag stannade och tog kort ner mot huvudgatan så ni får se lite "nattliv". Det kommer inte bli många såna bilder förstår du. Jag är ingen nattsuddare och nu när jag inte ska gå hem på kvällen heller, så lär det inte bli längre ute än till klockan halv sju! haha



Hittade en krananordning utanför butiken och följande konversation utspelade sig.
- Vad är det till för, undrade jag.
- Det vet jag inte, svarade Jeena.
- Oh, det måste jag ta reda på, sa jag och knäppte ett kort.
- Du vill verkligen veta allt, du, skrattade Jeena åt mig
- Japp, kan inte dö nyfiken vettu, menade jag.
Och här har du fotot jag tog. Skulle det kunna vara så att det är för varmt och kallt vatten, månne? Man  har ju inte tjäle i marken utan kan ha allt sånt ovanför, tänker jag...



Avslutningsvis ska ni får se paddan jag blev emottagen av på trappan. Superfin, eller hur?

.

Innan jag gick och la mig i horisontalläge gick jag ner en sväng och träffade några av Jeenas vänner. De höll ett avskedsparty för henne vid den andra poolen på området. Gjorde enbart en artighetsvisit och var hemma halv nio och kände mig oerhört mogen att jag gick hem och la mig i stället för nattsuddade!

Och imorgon är det torsdag och sista dagen innan Jeena åker hem till Køpenhavn - och på fredag tar jag ju helt över ruljansen på ön. Det blir nog en intressant sommar det här!

Antal steg: 13 476

Fast det är enkelt att träna om man har en jacuzzi utanför dörren märkte jag sen. För idag skulle vi gå på hundpromenad i omgivningar - en 20 minuters promenad, stadigt uppåtstigande, med start klockan 7.
Jag var riktigt, riktigt, RIKTIGT glad när jag äntligen fick gå neråt igen höhö. Vi vände på en plats med fin utikt ut över havet. Det var dessvärre disigt så det ser ni inte på bilden. Men långt där borta ligger det iallafall. Ni får nöja er med lite Samui-djungel!

 

På vägen passerar man en ananasodling. Det måste vara tufft att odla. Det blir ju bara en frukt per planta! Ananas här är supergott. Det smakar inte alls som hemma eftersom den är solmogen när man skördar den.

 

 

Nacho och Bobby sprang glada omkring, ibland före, ibland efter, ibland försvann de bland träden. Hade så klart hoppats få träffa på en kobra men de höll sig borta idag. Kanske för att klumpen Graube klampade istället för gick med lätta steg? Det är ju trots att mer rädda för mig än jag för dem. Men jag har fått reda på att de finns där. Spännande! Hoppas kunna presentera bild vartefter.

 

Väl hemma blev det ett välbehövligt dopp i bubbelpoolen som sagt. Jag var ganska slut - och högröd i ansiktet av solen som gassat redan så tidigt - och ansträngning, ska jag inte sticka under stol med! Det var ett jobbigt projekt. Men ambitionen är att promenera ett par gånger i veckan och kanske starta en timme tidigare. Det var 29 grader i skuggan redan när vi gick och vattenflaskan på 750 ml var slut när jag kom hem.

 

 

En timme senare åkte jag och Jeena till jobbet och började överlämningen till mig. Med avbrott för hotellbesök i Lamai och träff med gäster som kom i måndags. Vi stannade vi en utsiktspunkt på väg till grannstranden och här kommer foto därifrån, taget mot Chaweng.

 

 

Och i Lamai fann jag ett högt, fullt blommande Gullregn som jag bara måste ha med på bild. Kolla vad vackert!

 

 

När vi kom tillbaka käkade vi lunch på marknaden. Man väljer på kanske tio maträtter och hur många portioner (baseras på hur mycket ris du vill ha). Jag tog en portion av fläsk i curry som inte skulle vara så stark. Men där satt jag och svettades, minsann. Fast gott var det. Jag gillar kryddig mat även om jag inte tål det helt.
Ledsen att jag missade att ta bilder. Det får bli nästa gång.

Vi var inne en sväng på Posten på vägen tillbaka. Där hade de söta små samlarfigurer till salu bakom en glasmonter. De ser inte så thailändska ut, dock. Vet inte vilket ursprung de har men jag tog kort på två som jag tyckte var gulligast.

 

 

De har nummerlappsystem även här på posten. Men lapparna är inplastade och hänger under monitorn ser du. Återvinning, alltså! Smartare än de svenska engångsnummerlapparna kan jag känna!

 

 

Mitt över posten hade Jeena ett besök och jag hängde med in. Det här var vad jag såg bland annat. Var tror du att vi befinner oss? Leksaksaffär? Barnklädesbutik??

 

..

 

Nej, då. Vi är i djuraffären! Så känner man att man måste klä ut sina djur (i värmen) så kan man köpa det här!

Hualigen. Personligen har jag aldrig sett en vild hund i annat än i päls ;) och så ska det vara, tycker jag! Fast tydligen har Jonzon fått en vinterjacka av Per. Men så har den hunden inte begåvats med så mycket päls och helst vill slippa gå ut när det kryper ner mot 15-20 grader minus så det må väl vara hänt - även om jag har svårt för det där. Men här är 30 grader i skuggan... vad är motivet, liksom?

 

Vi fortsatte på kontoret. Och jag fick vara jätteglad i två timmar!
Först kom ett mail att jag inte skulle jobba i vårt bokföringsprogram utan bara i ett annat enklare. Men sen kom ett annat mail att det tidigare mailet gällde andra och inte mig. Orka! Det blev en akut repetition av dels det programmet och ytterligare ett. Och jag var inte lika gladlängre men ni vet hur det är. Man gillar läget.
Någon ska göra jobbet och denne någon är ju jag här på Koh Samui.

Vi var la klara vid halv sju på kvällen. Hemma värmde jag på lite mat och väntade på att Jeena skulle ringa. Vi skulle åka till Tesco så jag fick köpa en massa vatten så har jag hemma. Snart blir det att gå och dra på fem-tio liter i handen ju. Jag duschade och satte mig framför TV:n och blev jättetrött! Jag mezzade till Jeena och hon var lika trött hon så Tesco fick vänta.

När jag var på väg till badrummet fick jag se - och höra - en liten gecko. Jag insåg då att det var ju den som låter som om någon knackar med ett plastkort på fönstret med ojämna mellanrum! Härom morgonen när jag låg i sängen trodde jag det var hon mitt över som kom hem och vill ha sällskap men jag orkade inte gå upp. Hade jag gjort det hade jag ju sett att det var tomt utanför dörren och kanske uppmärksammat denna högljudda varelse. (Jag erkänner att jag, i två minuter, sprang och jagade den för att få med den på bild. De är snabba de där rackarna. Ute har vi en jättestor som springer runt. Ska försöka få med den på bild också vartefter.)

 

Klockan åtta låg jag så i sängen och somnade ganska med en gång när jag nog äntligen förstått att jag är enbart 200 mil från ekvatorn och har rest 1425 mil över jordklotet.

Och så ska vi bena i den här situation med vad som är normalt folk på Koh Samui, känner jag. Vad som är normalt beror ju alltid helt på hur man umgås, eller hur? Och idag har jag träffat andra människorna som har valt  en helt annan livsstil än de jag mötte igår - och då blir ju de de normala!

Och om jag får tycka något - och det får jag ju, det är ju min blogg - så är de jag mött idag de mer normala om jag jämför med hur jag väljer umgänge till vardags - och det är de som överväger här på ön! Och det glädjer mig, så klart! Men man måste vara väldigt open-minded om man ska bo här och inte fördöma andras livsval...

Antal steg: 17129

Ja, inte det här dagen då men jag upptäckte att jag förlorade den 16e någonstans på vägen. Det kunde jag inte helt förstå! Och så var det inte heller så jag fick vackert ändra på bloggen, så det så! Jag misstänker att det är så enkelt att jag blev lite dagvill på vägen hit!

Men iallafall. Tillbaka till denna dags sysslor. Lite kontor och de flesta hotellbesöken - och en promenad på huvudgatan i Chaweng samt möte med intressanta grannar!

Vi startade morgonen med kontoret och lite genomgång av var saker står med pärmar och sånt. Jag hälsade på en härlig dam som ansvarar för det mesta, verkar det som. Hon tycker nog redan att jag är galen eftersom Jeena berättade att jag hade planer på att promenera ringlinjen runt ön. Och nu får jag nog vackert försöka komma iväg på en långpromenad för min idé verkar blivit lagom känd och jag känner pressen haha. Aja vi får se när det blir lite svalare framåt augusti.

Klockan 11 hade vi möte med två norska gäster som ville ha tips på att göra i Chaweng, på ön och runt ön. Jag kommer säkert möta dem under de veckor de är här.
Det är lite roligt med Thailand för här är gästerna minst två veckor. Lite som att ha en rundresa med dem, kan jag känna! Jag har dessutom fått lov till att följa med och hämta gästerna på flygplatsen, något jag kommer ha tid för i sommar. Det ser jag fram emot!

Sen var det några hotellbesök med bil. Ett av hotellen är dit vi kan gå och använda stranden och har lite rabatt på maten. Dit kommer jag gå när jag har ledig dag om det blir någon hel sådan (har servicetelefonen 7 dagar i veckan nämligen). På det hotellet fick jag se ett par rum också och jag noterade att det hängde paraplyer i garderoben.



- Det gör det på alla hotell här, svarade Jeena.
- Det har jag aldrig sett förut, sa jag.
- Du kanske inte har jobbat på en destination som har regnperiod?
- Jo, Marocko har regnperiod och där såg jag inte ett enda paraply på hotellen.
Och när jag kom hem funderade jag på om svenska hotell har paraply på rummen? Där upplever jag att det är regnperiod åtta månader om året, resten är det snö/isperiod...

Från det hotellet var det dags för promenaden, tyckte jag. Jeena skulle iallafall till kontoret och avsluta ekonomin och varför sitta och titta på när någon jobbar. Det blev en angenäm promenad och jag hann se mer av Chaweng.
Här är ett axplock av det jag la märke till med bildtexter som blev väldans långa såg jag när jag var klar. Men jag hoppas de kan vara av intresse?

Tre andehus bredvid varandra där varje ande hade fått sin vattenflaska på bordet framför. Och det hade ju faktiskt blivit en riktigt varm dag precis som det ska vara så här års.



Starbucks - godaste kaffet i världen enligt många. Jag har ingen direkt åsikt om det... Men två stycken finns det på vägen iallafall.

På ovanstående bild kan du även notera alla kablar som hänger överallt. Det är inte elkablar utan till Tv:n och ja, det händer att man tar signaler från varann har jag hört. Det kan också vara internetkablar. Notera även Tatoo-skylten bakom pelarna. Koh Samui är tatuerarnas ö och det kan jag intyga - och med hänvisning till alla tatuerade människor så har de mycket att göra.

Och så var det då såklart två Mc Donalds på vägen också. Notera gärna kablarna ännu en gång och moperna. Här kör man ungefär lika mycket moped som i Marocko, tycker jag.

Angående trafiken: Turisterna är farligast. Det är vänstertrafik här och även om man måste ha A-kort enligt lag så hyrs de ut till vem som helst. En gäst från Dubai hade hyrt en utan körkort. De hade frågat henne om hon kört tidigare. Ja, en gång, hade hon svarat och så var kontraktet skrivet.
Vilka tror ni mest råkar ut för olyckor här? Tjaaa, Koh Samui har högsta antalet trafikolyckor per år enligt statistiken, berättas det... och själv höll jag på att bli överkörd idag - fast av en bil. Vägen är väldigt smal och jag skulle gå in till ett av hotellen då en bil nästan nuddade min höger fot... Det hade varit tveksamt spännande om den hade blivit tillplattad, känner jag!


Restaurang Tre Kronor för den som saknar allt som är svenskt, Viking Bar för den som saknar skandinaviskt i stort.  På en parallellgata längre ner hittar du Sweden Bar.

Det är så roligt det här, tycker jag. En del gäster som semestrar i andra länder vill gärna/förväntar sig att det ska vara som att komma hem till Sverige. Själv kan jag inte låta bli att undra: hur tänkte du där egentligen? Vaför lägga pengar på en semester utomlands? Det är som de säger i sällskapsresan. Svenskar reser inte till någonting - de reser ifrån något - och det de reser ifrån verkar vara en sak i det stora hela; Regn och kyla!
Och även på Koh samui erbjuds Sverige i miniformat. Nu ska här berättas samtidigt att det är en hel del svenskar som bor här som jag, halvårsvis, men också permanentboende och vi är alla olika. Själv blir jag ju något utav en urinvånare vart jag än beger mig...


Omärkta flaskor med orange innehåll - vad är det de säljer på gatan?

Detta foto kommer med en liten varning. Det är inte alkoholhaltiga drycker. Detta är mopedbensin!
Mackarna här stänger nämligen klockan 22. Har man då planerat dåligt och missat deadline så kan man alltså åka in och köpa en eller ett par liter och komma vidare på sin färd. De finns att köpa typ överallt!


Det är inte alla som följer anvisningen att man inte ska springa omkring i badkläder utanför pool/strandområdet. Denna, låt mig kalla henne "mormor" för hon var väl 60 och lite till, hade varit och handlat och kom och gick på en parkering utanför hotellet när jag kom förbi.

Försök bara för ett ögonblick att föreställa dig att det är jag som kommer där i min blå bikini fylld med bilringar, nedåtpekande bröst, gäddhäng och cellulitspäckat lår (låter nästan som en maträtt man kan bjuda på förresten haha) iförd matchande FlipFlops (om jag nu skulle ha fått för mig att köpa de mest obekväma tofflor som finns på jordklotet). Vad skulle du tänka på en skala?
0 - Jag bryr mig inte. Jag har ett eget liv och har inte tid att kolla hur andra gör.
1 - Jag kollar aldrig på folk för jag är så blyg
2 - Jag skulle aldrig göra det själv - men visst är det modigt!
3 - Lite träning skulle nog inte skada där, nä.
4 - Vilken snygg bikini, undrar var hon köpt den?
5 - Wow! Vilken kropp. Vem har turen att vara ihop med henne!?

Vad det gäller vikt så kommenterar man gärna det utan att egentligen mena något illa med det. Med mina tio kilo är jag i allafall uttalat Tjock har jag lärt mig idag *skrattar* Men tänk nu om jag haft dåligt självförtroende när jag fick höra en sån sanning - då hade ju hela säsongen blivit hemsk haha  Själv tycker jag sånt där är underbart, helt enkelt! Något sådant skulle jag inte få höra någon annanstans - jo av barn eller fyllebuntar brukar vi ju säga i Sverige.
Fast det är klart - i Sverige är jag mer eller mindre normalviktig (nåja, min Ulla Läkare skulle nog gärna se att jag gick ner tio kilo för min påbörjade diabetes och blodtryckets skull). Här är alla trådsmala och jag kan gott förstå varför när jag handlar.
Där finns redan skivade och strimlade grönsaker (köpte strimlade morötter häromdagen vilket har gjort att jag faktiskt har ätit mer morötter på tre dagar än vad jag gör på ett helt år). Frukt köper du på gatan och de skär upp och så får du i en påse att ha som mellis. Det är mycket kryddor i maten, främst olika curry och chili. Huvudfödan är ris i olika former, efter det kommer nudlar i jag vet inte hur många varianter. Bröd äter man nästan aldrig vilket gör att det är svårt att få tag i gott bröd här nere... Så visst, det ska bli spännande att se vad ett halvår gör för vikten här nere utan att man liksom tänker på det. Men på kvällen blev det därför lite Pringles Wild Spicy framför denna blogg då! Varför riskera att bli smal (för snabbt haha).

Vid sista hotellet i Chaweng blev jag upphämtad och vi åkte till en Kodakbutik för att ta nya foton. De jag tagit i Bangkok visade sig vara i fel storlek! Jag blev ungefär lika snygg den här gången - eller kanske snyggare efter att ha promenerat i full sol 1,5 timme och kom svettig och än mer röd på näsa och kinder (om nu detta var möjligt). Vad ska man säga när han visar bilden och man får se någon man inte helt känner igen? haha Ja, ja. Nu var det så det var och det är bara att gilla läget.

Butiken låg vägg i vägg med ett supermarket och där, minsann, hittade jag Kavlis tunna knäckebröd. Må nu detta inte vara sött när jag öppnar paketet imorgon bitti (det var de inte, kan jag meddela redan nu).


Oh, Kavliiiii

Om P-pillren tar slut när du är här kan du köpa det i samma butik - helt receptfritt och billigare än hemma. Fast de hade bara en sort, bara så du vet.


P-pillren slut? Gå till affären och handla!

Vi åkte därifrån till Bo Phut och besökte fler hotell och vände därefter hemåt. Väl hemma lagade jag mat och käkade några Nachochips i sällskap av Nacho Hund som kom och knackade på med tassen.


Ostnachochips


Antal steg: 16 378

Det kom att bli en dag med de flesta av öns "highlights". Jeepsafari stod nämligen på schemat. Men först var det frukost tillsammans med Nacho som kom och knackade på. Hon är lite rolig för hon kommer bort till fönstret och ser hon mig knackar hon på och vill in för att vila lite. Hon har ingen fast ägare utan tillhör liksom området bara. Men mat och vatten är hon inte intresserad av direkt, har jag märkt.

.

Fast idag vankades det resterna av gårdagens "prinskorv" till frukost och det var ju lite gott förstås.
En granne kom in och utbrast: Men äter du med plasten på?
Högst förvånad sa jag att jag trott det var som vår prinskorv hemma och att skinnet så klart var ätbart. Tanken hade aldrig föresvävat mig att man säljer korv i plastfodral! Och det hade ju inte ens varit svårt att tugga av dem på mitten, liksom.
Det är klart att en och annan hade varit lite konstigt där korven liksom pressades ut ibland men det var inget jag funderade över faktiskt. haha Men fattar du hur det ÄR!? Och jag som hade ätit ganska många dagen före!
Plötsligt kände jag mig en om som sväljer knark i plastpåsar och tänkte: det ska bli intressant att se om plasten kommer ut då!
Jag behöver kanske inte förklara att den här morgonen plockade jag korven ur plasten och jag delade med mig av korvsnuttarna till Nacho som försiktigt åt ett par stycken.



Efter att ha borstat tänderna med grå/svarta örttandkrämen...


... och suttit lite på terassen...


... blev det dags att åka till kontoret där jag blev upphämtad av en jeep. Jag har en massa bilder från turen - men om du vill veta mer om varje stopp så får du fråga när du kommer hehe

FÖRSTA STOPPET: HIN TA (Morfars sten) OCH HIN YAI (mormors sten)

Först åkte vi söder ut till Lamai. Där besökte vi en stenformation som man är glad över, helt klart. Själv var jag mer intresserad av det som var runt omkring. Som de svarta stenarna ute i havet och det fina andehuset som stod vid en byggarbetsplats.



Tog kort på skylten på passargerarsidan, som uppmanade till dricks om man tyckte turen var rolig - och det var många som uppskattade skumpanden och hoppandet, speciellt när vi korsade djungeln på de dåliga vägarna med stora gupp och branta backar. En del satt på taket och upplevde att det var extra roligt. Jag är nog ganska tråkig efter att ha varit med om lite annat här i världen och satt väl högst och log mot de som skrek av förtjusning. Det krävs lite mer för mig för att ha roligt kanske...



Jag undrade vad det här var för frukter men är fortfarande ovetande. Det är ett träd 20 meter högt ungefär, det är vad jag såg.



STOPP TVÅ: KOKOSNÖTTERNA OCH MAKAKEN

Vi fick prova kokosmjölk och köpa kokosolja - Kallpressad till kosmetiskt/medicinskt bruk- och varmpressad till matlagning. Men själv håller jag mig till den torra arganoljan. Kokosolja är fet som olivolja...

.

,

Dags för demonstration av hur apor hjälper till med skörden av kokosnötter. En man klev fram och berättade helt kort att idag används inte apor lika mycket som förr utan numera är det även människor som klättrar upp i palmerna. Fast aporna är mycket mer effektiva!
(Parentes: Det var alltså inte förrän nästa sista stoppen jag insåg att det var den här unge mannen som var lokalguide på den här heldagsutflykten)







STOPP TRE: DEN MUMIFIERADE MUNKEN, LOUNG PORDAENG


Här berättade några buddistiska gäster att man kunde få svar om man hade några frågor. Vanligtvis fick man svar av levande människor men, som de sa, så i dagens rationella och moderna samhälle, var svaren givna på papper med nummer på. Men lite öde spelade in. Det var som plockepinnstickor i en avlång ask och den skulle man skaka på snabbt tills EN pinne trillade ur. Kom fler ur på samma gång fick man göra om. När man väl fått upp EN pinne skulle man kasta två likadana träfigurer och de skulle inte komma med samma sida upp. Gjorde de det indikerade det att det var fel pinne. När jag fått rätt pinne hade jag fått nummer tolv. Jag gick bort till hyllan och drog bort pappret och läste - och förstod ingenting. Det var typ svar på 12 saker på en och samma gång och min frågade hade helt enkelt varit när jag skulle dö (ja, man vill ju kanske planera lite tänkte jag och jag har ju tyvärr inget problem som jag söker svar på!) haha Men oavsett så tog jag lappen och den ligger nu hemma.




STOPP FYRA: ELEFANTERNA

Först var det show med babyelefanter och jag vet inte egentligen vad jag tycker om sånt där. Jag skulle mer uppskatta att bara få iaktta dem i vilt tillstånd, gömd i en buske. Såna här shower är för turistigt för mig. Men nu har jag sett den iallafall. Mesta behållningen här var konferencier faktiskt.



.

.

.



.

Elefanttrekkingdags! Nu skulle jag får rida på elefant.
Jag stegade mot trappan till huset där påstigning sker ifrån och satte mig till rätta. Ja, inte var det bekvämt men jag kände mig iallafall lite säker när jag fick ett spännband för sätet för att ska ramla ur. En tiominuters promenad med ett stopp på vägen för fotografering, allt på redan upptrampad mark- vad ska man säga? Det är inte i det vilda som sagt. Det får nog bli en timmes elefanttrekking i mer djungel, känner jag. Det kanske ger mer. Men nu har jag suttit, trampat och klappat på en elefant iallafall. Och om du frågar mig så är det nog roligare att rida kamel - och bekvämare!




STOPP FEM: VATTENFALLET NA MUANG

Ett 18 meter högt vattenfall där man kunde bada om man ville eftersom det var stopp i cirka 40 minuter men jag hoppade över det och satt och tog en välbehövlig flaska vatten i fiket istället. Det finns ett högre vattenfall (80 meter högt) 30 minuter upp som kan nås till fots om man har mer tid och är lite hurtig i värmen.



STOPP SEX: MAGIC GARDEN

En trädgård på toppen av Kao Yai med cementfigurer tillverkade av en invånare vid namn Tar Nim Thongsuk med byggstart 1976. Det berättas att det tog honom 25 år att sammanställa trädgården (han var 77 år när han startade). Dessvärre missade jag en utkikspunkt som skulle vara där och där man kunde se fem öar ifrån. Visste inte om att den skulle finnas där förrän idag (21/4) när jag läste om platsen för den här bloggen...

.

.

.

.
Sensitiva nervosa som reagerar för beröring är väldigt vanlig här.


Jeepen jag åkte i och som blev upphettad. Inte så konstigt med alla branta backar.


GENOM DJUNGELN




STOPP SJU: VIEW POINT MOT BIG BUDDHA BEACH



STOPP ÅTTA: LUNCH PÅ WOODLAND

Till vidunderlig utsikt fick vi smaka på tre thailändska rätter. Väldigt gott alltihop!



.
Första katten jag har sett på Samui. Tycker det är mest hundar här.


Herr Krokodil låg där i en damm och hade tråkigt (tror jag).


STOPP NIO: GUMMIPLANTAGE

Man skördar gummi tidigt på morgonen då man skär en skåra i stammen. Den vita saven rinner sedan ner i små kokosnötskålar och gummit stelnar för att därpå kunna säljas. Det ska vara så rent som möjlig (utan löv, pinnar och sånt alltså). Här bor också en stor, jättevacker spindel, ofarlig för oss människor.




STOPP TIO: BIG BHUDDA TEMPLET (Wat Phra Yai)

12/15 meter hög (fakta går isär och  jag glömde måttbandet), byggd 1972 - kändes byggd för turisten även om jag såg buddister som hälsade vördnadsfullt. Men det finns inte många gamla tempel eller byggnader här på ön. Äldsta huset är 150 år!

Klockorna som hänger i taket som omgärdar statyn ska man klonga på tre gånger. Tre är lyckotal här.



.

Det var en bra rundtur om man vill se ön men inte veta något. Det blev ju till att ta reda på all information själv - och det kan man ju alltid göra! För det var inte mycket som berättas på varje stopp - om det ens berättas något faktiskt. Det är jag ju inte van vid direkt. Mina utflykter ser liksom lite annorlunda ut ur informationshänseende...
Det tog ju dessutom fram till nästa sista stoppet tills jag förstod att de ens var en lokalguide med haha. Aja, nu har jag ju sett ön och vet hur den ser ut i det stora hela och det var ju det som var meningen.

På kvällen satt jag och pratade med grannar runt där jag bor och det var en binge intressanta - och för den här ön normala berättade de -  människor som jag inte skulle umgås med någon annanstans förmodligen: Thailändska prostituerade, vanliga barflickor och professionella flickvänner samt europeiska ex-kriminella.
Men var och en väljer sitt eget liv och även om jag kan förundra mig över deras val, förfasar det mig inte. Vi kommer bara från olika världar, helt enkelt.

Antal steg: 13 854

Jag sov länge tyckte jag, laddad för dagen. Startade med Thailändsk frukost bestående av nudelsoppa och eftersom jag inte kunde bestämma mig blev det kyckling, fläsk och fiskbollar i samma haha. Hon tittade lite konstigt på mig, ja.
Men jag nöjde mig inte med detta utan tog förstås toast med ost och lite kaffe till det. Man är ju trots allt fortfarande lite svensk.

.

Eftersom jag bara hade några timmar till förfogande och avstånden i Bangkok är långa, valde jag att stanna kvar på hotellet fram tills jag skulle resa mot flygplatsen. Idag var det ju dags för avresa till mitt nya hem i Chaweng på ön Koh Samui.
Jag bestämde mig för att åka ner till poolen på 4e våningen och sola lite! Sagt och gjort. På med bikini, fleecedjellaba och gympadojor och med kom vattenflarra och mobil.



Och så kom jag då ner till poolen - bara för att finna den helt i skugga! Och det vet man ju vad det innebär: kyla! Men kära du, inte här! Här är lika varmt i skuggan (29 grader) som i solen en vettig sommardag!



Så det blev en simtur i bassängen - där jag insåg att jag tappar bikinibrallorna. Det är det värsta med viktnedgång! Försvinner magen, försvinner också spännvidden för resår! Nedrans! Jag försökte två olika varianter med att "spänna" och släppa ut snörena i sidan men det hjälpte ju inte ett dugg. Får la simma vääääldigt sakta fast det lär ju bli lite svårt att snorkla. Jag kanske får låta sy in dem eller nåt. Annars fungerar nog säkerhetsnål!

.

Jag la mig i solstolen och tittade upp på hotellet. Längst upp satt jag igår kväll och åt middag, minsann.
Jag fascinerades över att man byggt huset i öster så det skuggade poolen fram till klockan 11.53 (den här dagen iallafall). Men jag kan bara meddela att 90 minuter i solen var fullt tillräckligt.

.

Det var visserligen hett men det kan det ju vara även i andra länder när solen är framme. Men här tar solen extremt mycket märkte jag efteråt! Jag antog till att börja med en mörk rosa färg, något som sällan eller aldrig inträffar. Jag brukar säga att jag har inbyggd solskyddsfaktor 100. Detta var icke med sanningen överensstämmande idag, inte, och jag var högst förvånad!

..

Efter en välbehövlig dusch blev det lunch - en grekisk sallad som jag fick utan fetaost! Jag påpekade detta och eftersom de inte förstår engelska så bra, hämtade servitören menyn och jag pekade på ordet Fetaost och fick sedan fem bitar i en liten skål med en ursäkt. Jag svarade som man ska: "Mai pen lai", betyder typ "Det gör inget", ett uttryck man får använda hela tiden om någon gör fel för här ska man inte bli upprörd, arg och högljudd. Då kommer man ingenstans. Det här är leendenas land!

Att göra sig förstådd här är inte helt lätt. Det är som i arabländerna, man kan inte erkänna att man inte förstår eller vet något utan svarar "Yes, Yes" på allt. Men de svarar på ett sätt så att man förstår att de inte förstår, tycker jag, så det liksom funkar iallafall. Då är det bara att ställa frågan/svara på något annat sätt tills man vet att de har förstått - men det kan ta ett tag.
Tålamod och humor gäller även i detta land alltså! Det innebär att mitt liv kommer nog bli ganska som vanligt trots att man varnat mig för att det skulle vara så annorlunda. Det mesta kulturellt annorlunda här är väl att man inte har kniv när man äter, att alla hus har andehus och att Buddha gör sig påmind här och där samt att husen är, ska vi säga, mer spetsiga? Vi får se om jag ändrar uppfattning efter hand.



Jag checkade ut och fick en räkning på rummet, det jag druckit i baren och på minibaren. Leende förklarade jag att Apollo betalar min hotellräkning, att jag betalade kontant i baren igår och bara skulle betala det jag tagit från minibaren på rummet. Det blev väldigt rörigt femton minuter men allt slutade gott - och med alla leende, trots eventuell irritation inombords - och jag betalade minibaren och kunde ta en taxi till flygplatsen.

Där checkade jag in mitt bagage direkt för att bli av med det och tog sedan en promenad runt den nationella delen av flygplatsen. Passerade några saker du kanske inte ser till vardags. Vad sägs om den här skylten?



Eller ett litet buddistaltare. Där stod två unga damer och hällde vatten på figurerna. Jag frågade varför de gjorde det och det berättade att de önskade Gott Nytt År och att det skulle bringa lycka till dem på det nya året. Naturligtvis var jag ju tvungen att göra samma sak, då!
Jag tog vatten i skålen framför blommorna och hällde så vatten på allas huvuden, gjorde en Wai (som man hälsar här med händerna i S:t Luciaställning fast händerna är olika högt beroende på vem du hälsar på). När man gör Wai mot buddha/en munk ska man föra upp fingrarna till pannan för att vara korrekt och jag gjorde så gott jag kunde med vattenflarran i handen och gick nöjd därifrån med kanske en massa lycka!



När jag gick mot gaterna passerade jag Amulettförsäljningen. Man har mycket amuletter här. Jag kikade på den största men den var lite svår att få med sig så det slutade med en liten som jag kan ha i nyckelringen. Och som den insatte ser är det inte Buddha utan en av gudarna i Hinduismen som jag också stöter på en del här, tycker jag.

.

Resan till Koh Samui tar bara en dryg timme från Bangkok... så vips, var den över. Men jag hann lära känna min granne som var från Israel och ägde restaurang La Palma i Lamai och lära mig hur man fäller upp ett bord på första sätet samt att det är en väldigt liten, stor ö. (tredje största i Thailand).

Glömde ju berätta i förra bloggen hur det var att kliva ur planet i Bangkok men jag kan meddela att det är som att stiga in i ett hammam (ångbastu) Luftfuktigheten här ligger på minst 66%...

På den lilla flygplatsen får man åka som i ett litet Tuff-tuff-tåg till själva flygplatsbyggnaden.

.



Och vid entrén satt Buddha på en pall i en plastbalja och med en vattenskål framför sig, redo att ta emot vatten. Men den här gången lät jag bli. Man ska inte utmana lyckan, va?



Jag fick mitt bagage, slängde ett öga på kartan över mitt nya hem och gick mot Samlingspunkten för alla som hade någon som mötte dem.

.

Jeena kom och mötte mig i bilen varvid jag kom i kontakt med vänstertrafik första gången. Jag vet inte hur många gånger under de närmaste dagarna jag gick till, som det känns, fel sida, men som är rätt här haha

Jag fick skjuts till Mitt Nya Hem där jag fick ställa in mina grejer och sedan följa med till varuhuset som är närmast och har de bästa priserna här i Chaweng - ett IcaMaxi i en galleria. Där handlade jag förnödenheter, iallafall det jag kom ihåg ur huvudet. Hade ju ingen lista att ta med. Brukar ha sånt klart innan jag handlar men det fanns ingen tid för det idag.
Blev jätteglad eftersom de hade ett slags knäckebröd men det säger jag bara; Akta dig för det! Det är nästan 2 cm tjockt och sött!!! Men det fick duga de första dagarna.

.

Senare på kvällen träffade lite folk som bodde i området tillika Johan som äger Sweden Village och jag tror det blir bra att bo här även om det ligger avsides och på långt promenadavstånd till allt... som jag upplever det nu iallafall. Jag har inte hunnit promenera runt i området och det ser inte ut att bli så mycket tid för det nu i början eftersom jag bara har en uppstart på tre dagar!!! (Hade hoppats åtminstone på en vecka... Tur man är rutinerad vid det här laget!)

När jag skulle gå och lägga mig märkte jag att min lilla rosa solbränna istället antagit en riktigt djupröd färg - nära nog som plommontomaten som kom med hem från shoppingscentret. Men än hade jag inte ont...



Antal steg: 3123 ja, det var ju en resdag igen dårå.