Att vara Maria Graube

Det är ju bra att vara positiv men ibland så räcker inte det. Jag vaknade med taskigt hög feber. 

 

Härligt! Idag bröt influensan ut med hosta och feber. Jag var otroligt glad över att jag hade lite medikamenter hemma. Nu var det ju bara att se om influensa och lunginflammationvaccinet kunde göra skillnad. Många har gått med hosta i tre-fyra veckor och det borde ju inte jag gör, tycker jag.

 

Bilden visar på en ljus himmel när jag vaknade. Jag hade sovit vääääldigt länge.

Jobbade 07.15-15.00 och åkte hem ganska direkt och det var nog ett klokt beslut. Kl 02.00 i natt vaknade jag av en hostattack. Lite märkligt, tyckte jag. Men så kan det väl kanske vara ibland. Hostan kom och gick sedan under dagen men inte besvärande utan mer sporadiskt, som om man har fått damm i halsen. Det var fuktigt ute och kanske berodde på det, tänkte jag.

Hade inga uppdrag i Mjölby idag så det blev en skrivdag. Hade deadline att ta hänsyn till för två av intervjuerna den här veckan så det passade ju bra.

 

Idag blev det en halv och en halv dag skulle man kunna säga. Först jobbade jag i Mjölby tll efter lunch och trampade modiga 13288 steg. Det blir en del gång i jobbet.

 

Förmiddag med tvätt. Lite som vanligt. Sedan hade jag skrivjobb för idag hade jag inte blivit bokad för något jobb i Mjölby. 

 

Jobbdag nummer tre. Idag fick jag lösenord till websidor och det är ju alltid en början. Hade redan fått till vikeriepoolen och satt upp mig på tider två månader framåt i tiden. Och snart hade jag mina första jobbbokningar på SMS. Lite roligt system det där. Och det var också tack vare det jag hade jobb hela dagen idag.

Om gårdagens morgon var jobbig så var den här ännu värre.

Lördagar går första pendeltåget klockan 06.59... Och i min enfald tänkte jag att det var en helgtid och att tåget skulle gå samma tid på söndagar. När jag så kollade vilken perrong jag skulle gå till idag (med gårdagens språngmarsch i minnet) såg jag till min rena förskräckelse att första tåget inte gick förrän 07.37!!! Men seriöst?! 07.37. Mitt pass startar kl 07.15! 

 

Jag tittade på klockan. Den var halv sju. Okej, vad göra? Dags för problemlösning!

 

In på internet och leta upp Mjölbytaxi, ringa telefonnumret bara för att mötas av en telefonsvarare som berättade att dom öppnade klockan 7. Så det gick ju fetbort. Istället föll valet på Taxibil Östergötland som jag har kundnummer hos och därmed 10% rabatt. Det avtalet hittade jag så klart inte i stressen (och kanske jag hade avtal med taxikurir, minns inte nu) som har öppet dygnet runt. Han som tog samtalet lät något bekymrad när han förklarade att framkörningsavgiften var 250 kronor och sedan skulle 310 kronor komma upp på det. Totalsumma 560 kronor. Men vad gör man?
Fakta: Det går inget tåg, kollegor förväntar sig att man kommer för att inte tala om "mina" brukare. 

 

Du, den här morgonen var inte att leka med. När jag kom till stationen stod det att tåget mot Mjölby skulle gå på perrong 3. Det brukar alltid gå från 1:an annars. Men jag följde ju så klart instruktionen och vandrade över till 3:an. Och när jag stod där och väntade får jag se pendeln komma - till plattform 1!!! Men vad f-n! Jag fick springa nerför isiga trappan, vidare under tunneln och upp på andra sidan för att kasta på mig på tåget som precis skulle stänga dörrarna och åka. Det var nära att jag kom försent första arbetsdagen. INTE okej!

 

Det blev en trevlig, spännande och hektisk morgon. Hade larmtelefonen men fick bara ett larm och det var ett misstag. Kanske tur det :) Jag jobbade bara ett par timmar och efter det åkte jag till Linköping för att åka till IKEA. Jag bestämde mig för att köpa en till Filurlåda till klädkammaren. Det visade sig att Milla och barnen också var på där så vi åt tidig lunch ihop och köpte trashie-ägg på Coop. 

 

Under introdagarna noterade jag att alla gick omkring med karbinhakar till nycklar. Det behövde jag ju också ha. Sagt och gjort. Innan delegeringen vandrade jag först till Mekonomen men där tyckte jag dom såg lite små ut, sedan till Tools. Där hittade jag några som jag tyckte verkade bra i storlek. Men vilken skulle jag välja? Där stod vi och diskuterade storleken när säljaren plötsligt säger:
-  Du kan väl ta båda? Det är bara 40 spänn.

- Ja, det kan jag ju göra, sa jag, och gick bort till kassan.

- Alltså, sa han och tittade frågande på mig, du kan väl ta båda med dig och sedan komma tillbaka med den som inte passar?

- Vad då, ta med? Inte betala alltså?

- Just det. 

- Men jag kan inte komma in förrän på måndag.

- Måndag blir bra för vi har ändå stängt helgerna.

 

Så därifrån fick jag gå hem med två stora karbinhakar. Undrar om det skulle ha hänt på till exempel Wik&Wall i Linköping?

 

 

Kl 13.00 infann jag mig på Hemsjukvården för att träffa den trevliga sjuksköterskan Malin. Nu hade jag redan haft del av delegering i det här jobbet i forntiden. Men nu fick jag berätta, förklara och beskriva mer på riktigt. Och när hon hörde att jag visste vad jag pratade om så kom sprutorna fram, Innohepspruta och insulinpenna. Jag har ju inte börjat ta flytande insulin själv men det diskuteras så det vet jag ju en del om. Men Innohep fick jag självinjicera efter svenska operationen av fotleden. Och efter att ha fått gå igenom hur jag tar sprutor så fick jag mitt papper. Så nu sitter jag här med delegering redan innan jag har arbetat min första dag. Det känns otroligt genomtänkt och upplyftande.

Jag introjobbade klockan 13.00-21.30 idag och det blev en lite speciell dag. För på morgonen idag blev jag uppringd och tillfrågad om jag kan jobba helgen. Jag berättade det för den jag skulle gå bredvid och han menade att då vore det ju jättebra om jag hade delegeringen klar. På helgerna jobbar man nämligen med kraftigt reducerad bemanning och jag skulle annars behöva ha hjälp så fort ordet, medicin, dök upp. Jag insåg det också. Så på eftermiddagen ringde jag Hemsjukvården, förklarade läget och fick en tid kl13 imorgon redan. Lite senare letade jag därför fram kompendiet i personalrummet och när jag kom hem läste jag texter om delegering på nätet för att avsluta dagen med att slå upp omsorgsböckerna jag hade liggande på soffbordet. Det där skulle ordna sig!

Då så! Då var det dags att trampa iväg på snötäckt isgata till stationen och ta pendeln till Mjölby där jag skulle genomföra min första introdag av två planerade.


Målet var att jag skulle träffa så många som möjligt idag. Kl 06.29 får jag åka för att vara säker på att vara i tid till kl 07.15, hade jag kollat. Man kan välja att leva farligt att ta nästa tåg men samtidigt riskera att det tåget inte kommer och det går ju inte an!

Igår köpte jag mitt 30-kort och idag åkte in till Mjölby för att titta på min arbetsplats.

 

Under tvättiden idag tittade solen fram och den värmde så pass att vattnet strilade i stuprören. Kändes rätt härligt.

 

Idag hade jag planerat in Albins första biobesök. Jag, Martina och Albin skulle se fyra Alfons Åbergfilmer, totalt 40 minuter, lagom tid att klara av att sitta still med så mycket spring i benen som en treåring har, tänkte jag.

Vi möttes utanför bion och gick in och hämtade glatt och förväntansfull biljetterna. Medan Martina och Albin besökte toaletten ställde jag mig i kön för att köpa en liten popcorn till grabben. Dom tjuvsmakade vi alla tre på medan vi väntade på att bion skulle börja.


Popcorn och Cola måste man ha vid första biobesöket i livet. Albin var spänd över vad som skulle ske och undrade över den där stora TV:n vi skulle titta på.

Men kan du fatta! Vi kommer bort till biosalongen som jag ser är stängd och att en annan är öppen. Aja, dom har väl bytt salong då, tänkte jag och började gå bort mot den. 

-Det blir ingen Alfonsfilm, säger mannen med irriterad ton uppfattar jag. Maskinen är trasig.

- Vad?

- Det går ingen film. Du får gå bort till kiosken.

 

Alltså, vad då bort till kiosken? Det var inte bara jag som stod där och undrade vad som just hände. Ingen av oss hade sett något anslag om att Alfonsfilmen skulle var inställd. Det hade ju varit fiffigt att upplysa om det på glasdörrarna in till vestibulen och/eller biljettautomaterna till exempel. Och så ett nytt vid kiosken så man inte hade gått och köpt godis, dricka och popcorn och allt vad vi hade köpt till barnen som skulle få gå på bio.

Vad var det som var så himla svårt att informera vad som hade hänt? Var tejp, papper och personal också "trasiga"? Så himla dåligt, alltså. Har aldrig varit med om något liknande under mitt snart 53-åriga liv. Så vad göra? Ja, det var ju bara att försöka förklara för Ablin att den stora TV:n var trasig, om han nu förstod det, och lämna tillbaka biljetterna och lomma iväg från Filmstaden med en liten popcorn och cocacola i handen. Att vi fick erbjudande att gå på annan film hjälpte inte så mycket eftersom dom andra filmerna inte var i kategorin Knattebio, det vill säga anpassad för små barn med spring i benen. Nej, fy, säger jag. Det hjälper heller inte att vi fick tre fribiljetter för den här dagen skulle ha varit Albins första biobesök. När det blir nästa gång kan jag inte säga eftersom jag precis blivit vikarie i hemtjänsten i Mjölby och inte vet alls hur jag jobbar.

 

Förmiddagen ägnades åt Millas hår, rensning av avlopp, lunchlagande och ett besök i hyreshusets återvinningshus. För att avslutas med anställning (!), mer transkriberingsuppdrag, rosévin och ostbollar. Och en sol som visade sig.

 

 

Men nu undrar du säkert vad det är för jobb jag valt. Jo, jag går tillbaka till mitt första jobb i min arbetskarriär. Nåja, om man nu inte ska räkna dagensnyheter- och jultidningsförsäljning, barnvaktsuppdrag till grannens barn eller jobbet som barnflicka när jag som 14-åring tog hand om tre barn (7, 5 och en 3-månaders baby), matlagning, städning, tvätt och bakning.
Nej, jag går tillbaka till ett riktigt viktigt jobb där man hjälper dina och mina medmänniskor att bo kvar i känd hemmamiljö så länge som det bara är möjligt i detta liv - Hemtjänsten! Jag har privilegiet att vara ansluten till kommunens vikariepool vilket innebär att jag själv kan skriva in i Time Care (internetbaserat bokningssystem för tillgänglighet kan man säga) när jag kan jobba. Himla fiffigt, måste jag säga. Alltså, jag tror inte jag han få det bättre i dagsläget! Så skål och grattis till mig själv då!

Hektisk dag med utskrifter av betyg och intyg inför jobbintervjun. Sedan blev det Linköpingsbesök hos Martina, Chrille, Albin och Simon. Där fixade vi spaghettimorötter och köttfärssås och Martina målade ett par naglar lite diskret och som matchade kläderna.

 

Det var nästan som att ta sovmorgon när jag klev upp kvart över fem. Har vaknat rätt mycket tidigare än det, trots sängläge efter tio den senaste veckan. Det var nog tack vare fullmånen. Jag brukar sova extra bra när den dyker upp.

 

Jag käkade frulle, läste och svarade på mail, skrev jobbansökningar(!), bloggade - och det är ju en stor glädje att ÄNTLIGEN kunna säga att jag är i fatt totalt på bloggen - och lite senare på dagen, köra utmaningarna.
 

Det var meningen att jag skulle ha hälsat på Milla och barnen idag men Elton hade fått feber så vi sköt upp det. Det gjorde att jag saknade fasta planer för dagen. Istället satt jag vid datorn elva timmar, ja med avbrott för toalettbesök, mat och träning då.

När jag plötsligt upptäckte att klockan nästa hunnit bli fyra stängde jag ner och la mig och slötittade på TV:n istället.

Även idag blev en omvälvande dag. Inte för att nästan elva timmar liksom bara försvann och inte resulterade i något som jag upplevde hade mycket av värde, utan på grund av ett telefonsamtal jag fick kl 09.12.

 

Igår berättade jag ju att jag fått reda på att månadens fakturering skulle förbli obetald under okänd framtid, och att jag nog fick satsa på en anställning? Under det där telefonsamtalet på förmiddagen blev jag kallad på anställningsintervju imorgon. Men kan du fatta! Så himla roligt du! Här gäller att hänga med i svängarna, minsann.

Hoppsan, hejsan! Det blev minsann en dag där saker och ting inte helt blev som förväntat. Men det där med förväntningar är ju rätt dumt att ha egentligen. Man utgår ifrån att att något är SI, och det blir SÅ istället och så blir man besviken. Känner du igen det?

Men vad var det som hände idag egentligen? Jo, som företagare fakturerar du ju och förväntar dig att få betalt. Det brukar ju funka men det gör inte alltid. Och nu har jag fått erfara detta. Jag fick ett mail att den faktura som skulle varit betald 31 januari inte fanns pengar till, men att jag skulle få dom "lite längre fram". Jobbigt, förstås. Men sådant händer! Det är vad man gör eller tänker om saken själv som avgör hur det blir så nu gällde det att vara lite kreativ och trolla fram lite kulor!.

 

Ja, man kan ju inte sitta och rulla tummarna så jag satte mig och skrev ihop en jobbansökan och klurade på om jag kunde hitta på något annat inkomstbringande. Spännande! Tur man älskar utmaningar :)

Har inte fått några nya skrivuppdrag vilket ger mig tid för annat. Men oj, vilket jobb jag satte igång med idag må du tro. Och hur lång tid det skulle ta visste jag inte förrän långt senare. Jag ville organisera mediafiler till min röda lilla hårddisk, och dokument och destinationsinfo till min grå. Det blev flytt lite fram och tillbaka med slutmålet att slippa dra fram den stora svarta. Inte för att den är dålig, den rymmer 1TB, utan mer ur organisatoriskt och praktiskt hänseende.