Att vara Maria Graube

Det var nästan som att ta sovmorgon när jag klev upp kvart över fem. Har vaknat rätt mycket tidigare än det, trots sängläge efter tio den senaste veckan. Det var nog tack vare fullmånen. Jag brukar sova extra bra när den dyker upp.

 

Jag käkade frulle, läste och svarade på mail, skrev jobbansökningar(!), bloggade - och det är ju en stor glädje att ÄNTLIGEN kunna säga att jag är i fatt totalt på bloggen - och lite senare på dagen, köra utmaningarna.
 

Det var meningen att jag skulle ha hälsat på Milla och barnen idag men Elton hade fått feber så vi sköt upp det. Det gjorde att jag saknade fasta planer för dagen. Istället satt jag vid datorn elva timmar, ja med avbrott för toalettbesök, mat och träning då.

När jag plötsligt upptäckte att klockan nästa hunnit bli fyra stängde jag ner och la mig och slötittade på TV:n istället.

Även idag blev en omvälvande dag. Inte för att nästan elva timmar liksom bara försvann och inte resulterade i något som jag upplevde hade mycket av värde, utan på grund av ett telefonsamtal jag fick kl 09.12.

 

Igår berättade jag ju att jag fått reda på att månadens fakturering skulle förbli obetald under okänd framtid, och att jag nog fick satsa på en anställning? Under det där telefonsamtalet på förmiddagen blev jag kallad på anställningsintervju imorgon. Men kan du fatta! Så himla roligt du! Här gäller att hänga med i svängarna, minsann.