AUGUSTI - SLUTET ÄR BÖRJAN

En lite roligare månad på många sätt. Bland annat träffades jag och Pernilla L på en fika vid Tannefors slussar. Vi träffas ungefär vart tionde år, så det blir månadens foto.


Augusti fylldes vidare med roliga saker som mammautflykter (Boställets Vedungnsbageri, Smultronstället, Kisa och Brunneby), grillfest med familjen i Pers trädgård, odlingslådor med skördeklara grönsaker och omsådd, att jag kontaterades vara cancerfri, stödshemskatter som nog tyckte livet blev liiite roligare och en liiiten flickakatt vid namn Izzy flyttade in. Jag skrev kontrakt med Studentnyttan och Sökis för Mindfinity, och började resan mot auktoriserad sverigeguide i slutet av månaden. Ej att förglömma så hade jag förmånen att glida in i 59:onde levnadsåret.

• Alkoholförsäljning förbjöds från och med klockan 20.00 på serveringsställen.
• Maxantalet i ett sällskap på restaurang var nu fyra personer. 
• Köpcentrum, butiker och gym skulle räkna ut maxantal besökare för att parera trängsel
• Gymnasieskolor skulle fortsatt bedriva fjärr- eller distansundervisning
• All verksamhet för allmänheten som inte var nödvändig skulle vara stängd
• Munskydd rekommenderades i kollektivtrafik under rusningstrafik (fr 7/1)
• Alla som kunde jobba hemma, skulle jobba hemma.

 

I början av 2019 kollade jag aldrig astrologernas förutsägelser om mitt 2020 (https://www.yearly-horoscope.org/2020-horoscopes/virgo/). Det har jag gjort nu, och det blev väldigt rolig läsning och det bästa av allt är att man får tro vad man vill om förutsägelserna.

* Min familj skulle utökas – och femte barnbarnet Izabell kom den 5 januari.
* En karriär skulle få ett abrupt slut – eh, ja det kan man lugnt säga. Egentligen blev det ju två avslut. 
* Vidare skulle jag bli tvungen att acceptera sånt som annars skulle vara helt oacceptabelt – och mycket sånt har det definitivt blivit: att inte ta i hand, hålla avstånd, isolera mig är några saker.
* Mitt goda humör skulle vara förträffligt de första nio månaderna av året. Jag tycker nog att de höll i sig hel året.
* Ekonomiskt skulle jag ta mer risker med pengar, och under slutet av 2020 skulle jag få lite sämre ställt varvid jag behövde planera för det och vara uthållig. Ja, det hade ju varit bra att läsa tidigare, för ovetandes om detta blev jag faktiskt något strandsatt i slutet av december månad. Och tekniskt sett fick jag sämre ekonomi hela det här året. Men intressant i sammanhanget var att jag valde jag ändå att satsa lite småpengar i aktier och fonder. Jag öppnade konto på Avanza och köpte några fondandelar och aktier - och det har väl gått sådär...
* Användandet av kommunikationssystem och elektronik skulle öka. Jamen, eller hur? Tänk att de plattformar jag har lärt mig använda det här året: Teams, Zoom och Google meet användes flitigt till digitala möten.
* Hälsomässigt stämde det inte så bra dock. Jag skulle få ett förträffligt år. Istället gick jag in i januari med knivhuggen i min axel som utvecklades till mer allmän värk, varvid mitt liv hamnade ”on hold” i maj. Trots prover och tester vet man fortfarande inte varför min hälsostatus är det den är. Nu har både läkarna och jag gett upp att forska vidare, och jag väljer att acceptera det som är...
* Kärlek med kyrkbröllop lyste även det med sin frånvaro.

NU är inlägget slut. Dags att gå vidare i livet till lite andra grejer än bloggen!

Tjing!

Under vår promenad i Melaka fick vi plötsligt höra toner av Abba. Ett klart annorlunda inslag.

Amalaki, även kallad det indiska krusbäret sägs vara upphovet till stadens namn då det förekommer i en känd sägen om Parameswara, den sista kungen i Singapura och grundaren av staden

Förmiddagen startade med en tur upp i Twin Towers för de som hade bokat det. Därefter kunde man välja att antingen ta Monorail hem eller gå med mig på underjordspromenaden.

 

De som valt bort att följa med till Twin Towers hade dag på egen hand. Gruppen som följt med till Tvillingtornen hade ledigt efter besöket. Men det uppenbarade sig ytterligare en valfri möjlighet denna dag, nämligen turen till Melawati och Kuala Selangor Fireflies.

Ni har hört om utflykten tidigare men här följer en kort repetition. Först ett stopp på kullen Melawat med Trachypithecus cristatus, (Silver Leaf Monkeys - finns inget svenskt namn på denna enormt mysiga markatteapan med punkfrilla). Här hade vi idag förmånen att även få syn på en av Malaysias ödlor. Och så klart fanns ju det mindre angenäma krabbmakakerna där. Ifrån dem håller jag mig på säkerhetsavstånd 3 meter faktiskt.

 

När alla var i bussen, blev det direkt Stadsrundturen. Eftersom man landar tidigt på morgonen, så var inga rum klara för att ta emot oss och istället för att bara sitta av tid så är det bättre att göra något medan man väntar.

 

Dagen idag var avresedag från Sverige för min nya grupp. Det skulle ta till imorgon innan de landade på KL:s flygplats kl 08:05. Så denna sista fridag använde jag vidare till underjordiska promenaden mellan Bukit Bintang och Twin Towers, en promenad som många turister inte vet finns. Tänker att ni ska få följa med på den här nu. Det finns flera nedgångar men jag valde den via varuhuset Fahrenheit. 

När vi ändå var där tog vi rulltrapporna lite upp och ner i köpcentret.

 

Vecka 20
Det började med att det sved i halsen. Hade lite hosta, lite rinnsnuva, nös en del och det var lite tungt att andas. Lite senare kom huvudvärk men det kunde ju lika gärna handlat om för lite vattenintag, tänkte jag. Sen fick jag ont i kroppen, mest huden precis som när man har feber. Fast det hade jag ingen så det var kanske lite konstigt då. Illamående kom och gick, men det satte jag i samband med att jag åt oregelbundet. Så näe, jag tyckte inte det var så farligt.

 

Men efter att ha sett nyheterna insåg jag att det kanske vore lämpligt att höra med 1177 ändå. Sagt och gjort. Och det tog inte lång stund förrän jag får höra att jag gör bäst i att stanna hemma, ringa min vårdcentral och förvarna, samt informera jobbet och därefter isolera mig tills jag har haft 2 symptomfria dagar. Men på riktigt? Ho, ho!

Jag anser mig i normala fall inte vara sjuk om jag inte har feber - och jag hade ingen feber, tyckte jag. Men noop, mina symptom indikerade Covid-19 och då stannar man hemma för att minska risken för smittspridning, sa sjuksköterskan. Punkt slut.

 

 

Det gjorde ont i själen att behöva ringa jobbet kl 07 och meddela - samtidigt som jag förklarade att jag gärna kom om jag fick - men det fick jag inte. Jag fattar ju varför, men mitt ego ville gå iväg och jobba så enkelt var det. Och istället för att ha EN tråkdag, fick jag nu istället flera tråkdagar.

Det var bara att se sanningen i vitögat. För inte nog med att jag inte fick jobba så såg jag andra planer gå upp i rök. Det blev inget köpa kabelkanal och förlängningsladd till nya TVn i köket, hjälpa mamma att flytta från sommarstugan, handla mat på Maxi eller grönsaksplantor på Lidl, köpa vattenkanna och båge till pallkrageodlingen på Biltema och hylla för att bygga personlig klösmöbel på Återvinningen. Sen fick bio för två biljetter bränna inne och jag bokade av diabeteskontrollen.

 

 

Men jag tyckte nog att jag blev liiite bättre i slutet av v 20. Det sved mindre i halsen, mindre hosta, och enbart rinnsnuva på morgonen. Glad i hågen planerade jag återgång till jobb för påföljande vecka - när jag insåg att jag skulle ju vara hemma minst 7 dagar varav HELT symptomfri 48 timmar! Det var jag ju inte. Men vad f-n?  Och nu var jag hjärtinnerligt trött på att bli styrd av ett förmodat virus. Tuffaste rekommendationen, "Stanna hemma om du är sjuk".

 

Dags att läsa på! Kanske jag kunde hitta varianter på saker att göra?

• Okej, så smitta sprids främst genom droppsmitta - och jag hostade/nös ju väldigt lite och när det hände var det ju i armvecket.
• Sen misstänker man att viruset också kan överföras via ytor, så kallad indirekt kontaktsmitta. Och mot det finns ju handspriten som numera är en del av packningen i väskan. Att tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten när man kommer åt, har också blivit rutin tycker jag.
• Hålla avstånd till andra människor är ju inte särskilt svårt om man är ute och går. Svårare inne.

 

Så vad gjorde jag istället för att slösa energi på att tycka synd om mig själv?
Nåväl, minst EN icke-så-ansträngande syssla om dagen.

• En faslig massa TV-tittande från soffan.
• Gjorde skrivtester på 10fastfingers.com Man kan alltid bli snabbare/säkrare.
• Satte ut hojen till försäljning - det blir ändå inget mer åka av pga axeln.
• Beställde mat med hemleverans från Hemköp.
• Beställde en massa torrvaror från Matsmart med hemleverans det också.
• Beställde klösträd och kattmat på Zooplus även det med hemleverans.
• Beställde pallkragebågar och vattenkanna på Biltema på nätet.
• La in fyra månaders foton från mobil till datorn.
• Bloggade ett par inlägg, bland annat detta.
• Tänkte 
• Tingade och betalde handpenning på en av Ninas MC-blandisar med arbetsnamnet Rajax.
• Ropade på en massa grejer på Tradera, men vann bara en vattenfontän (än så länge)
  
  

Dagen startade med fortsatt sjukskrivning från jobbet och sedan samtal till vårdcentralen för att prata med en sjuksköterska. Mer för att få höra att det var okej att gå tillbaka till jobbet även med de symptom jag hade. Men istället genererade det en akuttid samma förmiddag.

Jag fick instruktion vart jag skulle gå. Misstänkta influensafall hade egen ingång. Jag blev även uppmanad att inte komma för tidigt. Max fem minuter före. Och om det var någon i väntrummet skulle jag hålla med på väl tilltagen distans.

 

Jag kom fram tre minuter före utsatt tid, klev in genom anvisad dörr och in i väntrummet där man möttes av en flaska sprit. Ingen annan satt där och jag behövde inte vänta länge innan läkaren kom och hämtade mig. Det blev frågor om hur jag mådde, undersökning av hjärta, lungor, puls, hals och temperaturmätning.

Resultat? Att jag ska betraktas vara smittad med Covid-19. Vila o övervakning av utvecklingen gäller eftersom det inte går att göra något mer. Det var ju bara att moloket vända hemåt.

Men som sagt var, personligen tror jag fortfarande att det är något annat. Självklart får jag böja mig för Folkhälsomyndihetens rekommendationer, låta dagarna försvinna bakom mig utan att få saker gjort som jag hade planerat. Men nog hade det varit schysst att få reda på om det nu är den där fruktade viruset eller vad det handlar om.

 

 

Vet inte riktigt vad som hände mer den här dagen, förutom lite förberedelser inför nästa grupp. Det kan iallafall inte varit så särskilt mycket att skriva om eftersom jag inte tog några fler foton den här torsdagen...

 

Nåja, med detta inlägg kommer jag köra lite sammanfattningar. Jag ska erkänna att jag inte har orken att blogga. Varför det är så återkommer jag till lite längre fram.

Mitt emot massagen hittade jag en sömmerska. Tog därför tillfället i akt att gå dit och fråga om hon kunde laga en blus och en klänning som gått upp i sömmarna, och det kunde hon. Priset? Motsvarande 30 kronor. Och till det priset gick det ju inte att avstå, tyckte jag.

 

 

Blev sugen på Chicken Teriyaki  till sen lunch, och det blev det en i källaren på Plaza Low Yat. Jättegott men jag kan inte för mitt liv begripa varför man snålar med såsen. Det händer väldigt ofta att man behöver be om extra sås här. Men visst är det såsen som liksom gör hela rätten, va? Så nog känns det lite konstigt.

Jag åkte Air Aisa tillbaka till KL och trots att det bara tar en timme att flyga så bjuds det på juice och jordnötter. Trevligt!

Men först hamnade jag på en kinesisk fest där jag fick delta till förmån för en insamling. Väldigt speciellt.