Att vara Maria Graube

Redan i december hade jag bestämt mig för att gå på SPA innan jag åkte till Egypten. Däremot visste jag inte vilka behandlingar det skulle bli. Jag väntade för att se vilket erbjudande de skulle ha i januari.

 

 

 

 

Jag slog till! Och det blev en renande kur för att få bort lite gammalt skräp, tänkte jag.

När jag bestämt mig för att den behandlingen skulle ingå i min SPA-dag var det dags att få ihop resten. Och idag var dagen här och jag var förväntansfull.

 

Jag lämnade Jonzon på dagis, hämtade matsäck och grejer innan jag åkte och letade parkeringsplats vid Tinnerbäcken.Det var knökafullt! VI var tre bilar som kretsade runt runt och jag fick åka tre varv innan jag såg i ögonvrån hur en bil backade ut och jag kunde ta den lediga platsen. *Yes*.

 

På P.A.U.S blev jag varmt välkomnad av Elenor som gav mig kvittot, med tiderna jag skulle passa, tillsammans med morgonrock, handduk och tofflor.

 

 

Jag starade dagen med en dusch innan jag ut till bassängen. Temperaturen fluktuerade mellan 26 och 29 grader och det var väldigt behagligt. När jag klev ner för stegen var jag helt själv men snart fick bassängen tillskott av Gittan, en pratglad och positiv pensionär från Sturefors, som jag sällskapade med fram till klockan blev 12. Väldigt trevligt. Personalen kom snart och släckte ned belysningen och tände värmeljus i lokalen och ackompanjerat av klassisk musik simmade vi runt i bassängen och pratade på.

 

 

Jag var kvar en timme i bassängen och gick sedan upp för att äta lite lunch. Jag hade med mig potatissallad och kalkon i återanvänd burk (förstås) som tidigare inhyst soltorkade tomater. (Saknade dem lite...) Till detta åt jag en halv Solrosfralla medan jag konstaterade att tofflorna hade en anonym storlekt. Jag har stl 38...

 

Efter lunchen var det dags att sola i ett Solana Sunvision 14. Jag hade laddat med arabiska i lurarna och mina käcka rosa skyddsglasögon (man kunde låna svarta men det var så stora, tyckte jag). 20 minuter går så himla fort. Det var bättre förr när man låg i 30 minuter för då hann jag alltid somna en stund...

 

 

Ja, från ett varmt solarium till en mindre varm bastu. Jag säger så därför att det bara var 60 grader där inne. Ska väl passa många och jag tror det är en hel del äldre som går dit på vattengympa och så. Men jag fyllde baljan med vatten, tog sleven och hällde vätska på stenarna så det ångade och gjorde det lite varmare. Innan hade jag packat in håret i Garniers inpackning- till ingen nytta visade det sig senare... eller jo, det är klart det gör nytta. Återkommer till vad jag menar, straxt.

 

 

 

 

Efter bastun gick jag upp i min morgonrock till Relaxavdelningen. Här stod frukt och lite godis uppdukat jämte juice och mineralvatten smaksatt med päron. Och jag högg in i väntan på min Decléor-behandling.

 

 

Så blev det dags att gå en trappa ner till behandlingsrummen. Jag blev hämtad av terpaeuten Josefine som skulle ta hand om mig den närmaste dryga timmen. Hon började med att peela typ hela kroppen, en örtpeeling som försvann skulle man kunna säga. Den borstades bort när den torkat. Har jag inte varit med om tidigare... Därefter smörjdes jag in i en varm alginpackning och packades in i plast. Efter skalpmassagen med olja (ja, den kunde jag ha valt utan olja - jag är SÅÅÅÅ snygg i håret just nu... det var det jag syftade på i anslutning till inpackningen i bastun om du inte fattar *hö, hö*) fick jag vila en stund i min kokong. Sen fick jag gå in i duschen och skölja bort inpackningen för att avsluta behandlingen med en gelebaserad kroppslotion.

Den här behandlingen vill jag rekommendera och välj gärna Josefine om du vill ha lugn och ro. Hon var jättebra!!! Det finns fyra olika inriktningar på behandlingen och jag är säker på att de andra är lika schyssta!

 

 

 

 

Klockan tre hade tiden kommit för sista behandlingen. Men det dröjde ytterligare en kvart innan jag kom in till min fotbehandling. Och när jag passerar tröskeln inser att jag hade gjort den en gång tidigare och då bestämt mig för att inte göra om den *suck, det hade jag glömt...*

Terapeuten den gången fokuserade på sin egen olycka och var försenad en kvart den gången också.

Och där ser jag nu samma terapeut - som visst hade ytterligare en dålig dag när jag kom ... Jag blev jättebesviken, mest på mig själv att jag hade glömt vad jag tänkte förra gången. Men också för att, efter att ha haft så lugnt och skönt timmen innan med avslappningsmusik, mörkt rum och en lyhörd terapeut, bli placerad i en stol som inte fungerade till fullo (och fick veta bakgrunden till detta), i ett fullt upplyst rum med Rix FM. Jag gick från avslappning till stressad på en minut.

Hon klippte och jämnade till naglar, filade bort lite "fnas", tog bort lite gammalt nagellack, smorde in lite olja på nagelbanden och lite fotkräm. Sen var det klart. Det tog 20 minuter. (Jag gör ofta hemma-spa och sköter mina fötter och har inga problem.) Nu var det alltså 40 minuter kvar och i min enfald trodde jag att när hon uppmärksammade det skulle ge en peeling och lite extra massage. Det har andra gjort. Men det blev lackade naglar istället och jag fick det som en bonus eftersom hon hade varit försenad, menade hon - och medan de torkade mellan lagren slamrades det i diskhon och kommenterades det vad som sade på radion. När det gått 30 minuter av min timme och hon lade på sista lagret säger hon:

- Nu kan du ju inte ta på dig tofflorna direkt. Du kan ju gå ut och sätta dig där ute medan det torkar. Ja, du kan ju sitta kvar här förstås, om du vill...

- Jaha?, sa jag lite fånigt. Men du vet om att jag har bokat en timme, va?

- Ja? Men vi blev färdiga så tidigt så vi tog ju en lackning och det tar en halvtimme för det att torka. Om du ville haft peeling och lite massage skulle du ha sagt till.

- Ok. Visst. Då får jag väl skylla mig själv, då, sa jag besviket när jag tog mina tofflor i handen och valde att lämna behandlingsrummet och gå upp till relaxrummet till min frukt... 30 minuter innan min tid var slut satt jag själv och tittade på mina nylackade tånaglar och stoppade sorgset några, numera bruna äpplebitar, i munnen. Och jag som inte ens brukade måla tånaglarna på allvar... Livet blir inte alltid vad man har tänkt sig, som sagt.

 

Kvart över fyra, satt jag i bilen och hämtade Jonzon på dagis. Åkte till Vasastan och hämtade min dator. Milla och jag köpte varsin pizza på 'Fiket' innan jag åkte till Per där jag skulle tillbringa sista natten i Linköping. Med Jonzon i knät, dreglandes över pizzakanterna, försökte jag fundera ut vad jag skulle skriva i dagens blogg och resultatet har ni just läst!

 

 

 

 

 

 

Om man är förälder och ledig från jobbet betyder det annat jobb. Och så var det denna måndag när jag skulle jobba kväll fr kl 17.

 

Upp kl 7 för att åka ner till tvättstugan. Kl 8 ringer det på dörren och en granne står utanför dörren och undrar om jag har nyckeln till tvättstugan och menade att det var hon som hade tvättiden. Vi tog hissen ner gemensamt. Jag gick med klappande hjärta och lätt darrande ben till den bruna ståldörren, öppnade och gick nedför källartrappan till tvättavlan. Den här tiden var den enda jag hade innan jag skulle åka utomlands, ju... Och där stod Låset nr 14 kl 7-12 den 21 januari - så det VAR min tid! *Ha* tänkte jag och fortsatte tvätta i godan ro...

 

Men jag hade ju ANNAT som jag var tvungen att göra. Så när 4 maskiner var tvättade och hängde i torkskåp eller låg i torktumlaren tog jag tag i nästa punkt på listan.

 

Milla hade skrivit en lista kvällen innan på msn med saker hon behövde innan jag åkte bort. Det blev IcaMaxi först. Loggade in och tog mitt scannings-vapen och började fylla kassarna som stod i vagnen.

 

Och så PLÖTSLIGT fick jag se något högintressant! Niveas krämögonskugga i tub.

Det var populärt med tub-ögonskugga på 70-talet (då var det blått och grönt som gällde, ni) och jag blev nostalgisk. Jag klämde ut lite färg ur silver- och guld-tuberna och gned in och gick runt lite. Ja, det satt ganska bra, tyckte jag. Och jag har letat efter ögonskugga som SITTER KVAR LÄNGE. Tycker det är så tråkigt att sminka mig och vill att det ska räcka att göra det EN gång om dagen om jag ska lägga ner den tiden. Att ha med sig artilleriet och bättra PÅ under dagen ligger inte för mig, inte. Fattar inte hur andra orkar... Men hallå, 85:- det var Dyrt, tyckte jag och bestämde mig för att vänta.

 

På Ikanos HM köpte jag flytande eyeliner som Milla sa var bra jämte och sandpappersnagelfil (*suck* jämrans långt ord det blev-fick lite skrivkramp där *hö, hö*).

 

 

När jag ändå var på Ikano kollade jag efter tub-ögonskuggorna. Åhléns hade dem för 90:-! Men så gick jag in på Kicks... som berättade att det hade varit en säsongsvara och hade utgått. De hade haft utförsäljning först 50% sen 30% på halva priset - men kan ni tänka er - de hade några tuber kvar OCH i silver och guld som jag ville ha. Det blev så billigt att jag lät slänga med en tub i brons också, vad jag nu ska ha DEN till?! Men jag blev så glad att jag hade hittade dem och för 30 spänn styck lite drygt. Tre till UNGEFÄR samma pris som en! Suvve!

 

 

Nu hade jag lite bråttom hem till tvättstugan så jag hann städa och tömma den innan nästa skulle in. När det var klart åt jag lite lunch och snart var det dags att åka till Martina och fira hennes födelsedag. Hämtade svärmor Berit och Mamma på vägen.

I dagarna förlorade Berit sin katt och ögonsten, Lill-Gustav och läget var förtvivlat. När vi kom till Martina hann hon knappt innanför dörren när hon plockade upp Junior i famnen. Där stod hon med honom i famnen, med halva jackan kvar på *hi, hi*

 

Vi överlämnade våra presenter och Alfons ville vara med och kolla läget lite grann. Han är numera 11 år och är gamlingen i familjen och har hunnit med en hel del så vi kallar honom Katten med Nio Liv.

 

Vi bjöds på kaffe, bullar och Tofeefee och snack om katter, lägenheten och teckning.

 

 

... och mobiltelefoner. Mamma hade med sig sin och ville ha hjälp med den.

- Ja, för i instruktionsboken står det en massa saker, men inte det JAG vill veta, menade hon.

 

 

Men hon kan inte ha läst speciellt noga. För det mamma ville veta var hur hon fick reda på hur man tog fram SMS, d v s hur man kom in i "inkorgen". Guuuuuuuuuuuuud, vad lätt! Hon fick en snabbkurs! Hon fick också Jonzon schema för tiden när jag är bortrest och satt och kolla det jämfört med den hon hade skrivit upp i sin almanacka.

 

 

 

 

Berit hade ögonen för Junior som gärna ville bli klappad.

 

 

 

 

Dessvärre är min vördade moder allergisk mot katter och kan inte stanna så länge så efter en timme blev det dags att vända hemåt igen- men vi hann ju FIKA iallafall och DET var ju viktigast. Då hade Junior flyttat till mitt knä.

 

 

I hallen insåg vi att vi alla hade snarlika handskar, något som bevisas härmed.

Tre själar samma tanke. Vi måste vara släkt...

 

 

 

Denna blogg börjar med en *Suck*

Hade ju fått mail med information från Apollo där det bland annat stod om representativ klädsel och insåg att det var lite dåligt med det i garderoben *småskrattar*. Beslutade således att åka en sväng till Ikano och gå på shoppingrunda bland 'en himla massa butiker' men motivationen var låg redan INNAN jag åkte.

För det är klart att jag har MÄRKT det!

Från att ha haft storlek 38 under 2006 hände något olustigt (!) under 2007.

Jag kan ju inte säga " vips!" för så snabbt hände det inte... Det var väl mer en våldsam släng av karaktärssvikt som smög sig på bakifrån med 1 kg i månaden *LOL* med ett återfall av Ostbollomani med MINST två påsar, alltså MINST 600 gram ostbollar i veckan. Jag var IcaNäras kanske största kund på detta snacks. Tur att man tränar dans annars hade det nog varit värre, misstänker jag.

 

 

Jag skulle kunna skylla på en hel del besvikelser som jag upplevde under 2007... mer som en FÖRKLARING än som undanflykt och att skylla ifrån mig... Vänner- som jag förlorade på olika sätt, Facket -där jag förlorade min kamp, Försäkringsbolaget- där jag förlorade min kamp och ett jättekul jobb -som jag hade hoppats mer på.

Nu försöker jag ju ALLTID vända till synes negativa saker till något positivt och det har jag lyckats med, vilket innebär att jag fortfarande lever som jag lär,tack och lov! Jag förespråkar alltid eget ansvar i situationer man befinner sig i till synes plötsligt. Men det är ju en serie händelser (ord, beslut, passivitet/aktivitet etc) som gjort att du befinner dig där du är...

Så även om en och annan tår har fällts på min kind har jag ryckt upp mig 20 minuter senare och istället blivit arg. För att fortsätta vara ledsen och besviken leder till depression och martyrskap, och det har jag inte tid med. Har redan varit där och insett att livet är för kort för att ägna sig åt passivitet. Men ilska skapar energi - och då ska man använda sin kreativitet på bästa möjliga sätt och med de förutsättningar man har, att lösa eller gå runt eventuellt problem. Hur spännande som HELST! Prova om du inte gjort det förut!

 

Men nu gled jag lite från ämnet *ha, ha* brukar bli så ibland, ni.

 

Jag befann mig till slut i ett provrum med några långärmade tröjor och tänkte "nu ska jag se hur illa det är ställt". Och det var ingen rolig syn, om än förväntad...

 

*Uuuhuuuhuuu!* Det var bara att inse att Något behövde göras åt denna jämmerliga och ohälsosamma situationen. Och nu kunde jag inte skylla på tidigare tråkiga händelser. Negativa saker som hänt i det FÖRLUTNA ska inte få påverka mitt NU eller min FRAMTID, anser jag!!!

För även i elände händer en massa ROLIGT också. Det gäller bara att hitta de ögonblicken och ta vara på DEM istället för det dåliga. Vad sägs om;

 

Jag fick iallafall NÅGRA dagars ersättning från A-kassan, jag fick ut LITE pengar för skadorna på bilen på försäkringen från försäkringsbolaget, när det andra jobbet inte blev som jag TÄNKT MIG fick jag chansen att söka mig utomlands och sticker till ännu ej namngivet mål under våren 2008. Fann två NYA vänner p g a jobb-byte och OCH HALLÅÅÅÅ...Ovanstående hade inte hänt om det dåliga inte hade hänt först!

 

Med en blick på bilden från provrummet fattades några beslut i samma ögonblick som sanningen kom fram: Minskade portioner och bort med ostbollar - som jag nog ändå hade förätit mig på - och nu är på väg tillbaka till rätt storlek för min längd, sakta men säkert. Det gäller att ha KARAKTÄR!

Och TÅLAMOD! Bara att bestämma sig, alltså... *fniss*

Och årets första arbetsdag. Jag jobbade kväll denna afton.

Men först hann jag med att ta kort på kissarna så här är (från vänster) Bullen och Smulan som kommer att få ett nytt hem när jag flyttar! Det blev klart i dagarna! Vi är alla glada, både vi här och de som ska ta hand om dem.

 

Bullen        Smulan

 

Carro på jobbet  hade haft det lite kämpigt på nyårsafton med smällar och fyrverkerier så hon var trött. Idag pratade hon med BLISS-tavlan, en himla bra uppfinning. Det är en tavla med symboler och svensk översättning. Men symbolerna är internationella vilket innebär att hon kan fler språk än många andra  *ha, ha, ha* Får visa den en annan dag. Har inget kort på den just nu...

På vägen hem passade jag på att ta kort på en av Linköpings ljuskronor som suttit uppe i vintermörkret. De lär ha funnits på tre ställen och satt bara uppe till den 18 januari, kan jag berätta. För min del hade de gärna kunnat sitta uppe längre. Det är fortfarande mörkt på kvällarna vad jag kan se...

 

 
Dagen efter 2/1 skulle Bart komma till Milla. Han bor i Holland och hon var och hälsade på honom för ett par månader sedan. De spelar WoW båda två och har lärt känna varann på så sätt. Han skulle var hos henne fram till och med den 6 januari. Tyvärr har jag inte ett endaste kort på honom. Jag valde att bo hos Per när han var och hälsade på. Var hemma en dag och fixade tacos som vi åt ihop alla tre. I övrigt fick Milla lotsa honom runt i Linköping.

Sista dagen på detta året och ett slags avslut för mig personligen, skulle man kunna säga. Livet år 2008 kommer inte bli likt det liv jag lever nu, misstänker jag. Nya utmaningar som jag inte känner till skall antas - och jag är beredd! *skrattar*

Jag hade åkt till Per redan dagen innan, d v s den 30 och här är årets sista kort på undertecknad som jag tog i hissen ner.

 

 

Eftersom jag hade jobbat på lördagen valde jag att lyxa till söndagens måltid lite grann och serverade Stek lamm med potatisgratäng och grekisk sallad med ett glas rött Cabernet Sauvignon. Annars gjorde jag inget särskilt mer än pluggade lite Reseledar-kunskap.

 

Nyårsaftnar firar jag sedan 8 år med Per i huset han byggde (ja, jag kan inte säga vi eftersom det enda jag har gjort är i stort sett att välja tapeter). Det brukar bli en trerättersmeny som vi delar upp på tre mål och sedan har vi ostbricka på kvällen. God mat hela, da'n alltså!!! (Något jag skulle vilja rekommendera för den som vill kunna njuta av maten till 100%.) Äter man en trerätters under en kort period äter man ofta för mycket och ibland mår man inte HELT bra av det, håller du med? Bättre och ta det i ett långsammare tempo och 10 timmar låter vällan bra?

Jag åkte alltså till "Rappet" redan på söndagen men blev tvungen att åka in till Skatteverket på måndagen för att lämna avanmälan för företaget.

Jag kommer ju inte ha någon verksamhet under 2008, vad jag vet. Och jag hade INGEN lust att betala skatt varje månad som jag fick göra 2007 trots att jag kunde visa på att verksamheten var säsongsbaserad... Det var kämpigt!

 

 

Samtidigt som jag var inne i stan passade jag på att komplettera maten och handlade de sista ingredienserna på Lidl och Netto - men också på Systemet. (tänk att det ska vara så roligt att handla).

 
 
För samtidigt som Per var ute och högg ved på morgonen  
hade jag sett på ett morgonprogram om torr sherry till starka ostar och DET var jag ju tvungen att ha *småler*. Och som tur var var nyårsafton en måndag och då var det öppet, ju! På väg till bilen som stod på garage-uppfarten tog jag kort på vårlökarna som redan var på väg upp i dagsljuset! Vart tar årstiderna vägen?

 

 

Annars händer inte så mycket på nyårsafton hos oss. Den är ganska som en vanlig lördag. Det var länge sedan jag firade tillsammans med vänner (och barn). Per tillhör ju inte den mest sociala jag känner och det är kanske därför jag avstår från att hitta på något. Och kanske lite brist på engagemang och fantasi, jag vet inte. *funderar * Firar ju faktiskt inte någon högtid speciellt mycket. *hehe* Är inte så traditionsbunden, vill jag påstå..

 

 
Men maten då? Vad blev det i år???

Ja, efter att ha varit inne en sväng på stan då... Vid lunchtid serverades förrätten: en Laxtoast som innefattade stekt vitt bröd täckt med sallad. På detta gravad lax toppad med dill/majonäscreme fraiche och snittad gurka. Räkor och svart kaviar "on the side". Allt serverat på en ekbricka. Till detta serverades ett vitt vin, Lindemans Bin 65 Chardonney från 2006. Man nästan grät så gott var det!

 

 

Lite skidsport (ja, DET kan jag ju gärna missa men ,men) och ett par timmar förflöt. Det blev dags för huvudrätten. Lätt panerad gös med potatis/jordärtskockspuré (kolla in hur jordärtskockan såg ut till formen. Det är väl roliga knölar, det där?!) toppad med färsk smörstekt vit champinjon, gurkfylld lätt gjutjärnsfräst hel tomat serverat med tre såser; majonäs, dilldressing och mangochutney.

Efter denna nöjsamma måltid hade jag bestämt mig för att genomföra mitt egna SPA. En begynnande ansiktsrengöring med peeling innan nedsänkning i varmt (gilllar 40 gradigt vatten!) skumbad. Då var ansiktet varsamt dekorerat med NuSkins uppstramande ansiktmask, något man kan känna sig behöva i min ålder *ha, ha, ha*.

 

Jag hade tänkt plugga Reseledar-kunskap i badet men det blev ju inget med det. Däremot kom Per in med en drink toppad med jordgubbe. Läskande och gott i värmen. Men jag kunde inte ligga still länge den här gången. Var väl lite rastlös kanske!? Det blev väl typ 30 minuter i badet, bara. Brukar kunna ligga länge och till och med slumra till en stund...
Klev upp ur badet och kom ut till en härligt sprakande och värmande brasa i Pers nya kamin *Fruff, fruff*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Netto hade jag köpt en Honungs-Pomelo. Om du inte har smakat denna citrusfrukt så kan man beskriva dess smak som ett mellanting mellan grapefrukt och apelsin. Den här var söt och god men man orkar inte en hel. Hur stor den är? Håll en grape och ta den gånger tre så har du den!

 

Mer sport blev det har jag för mig... Det är MYCKET skidsport på vinter halvåret, ni.(Och är det inte vintersport så är det sommarsport. Mycket sport på helgerna över huvudtaget alltså *eftertänksam*)

 

Så småningom kom kvällen och tid för efterrätt. Denna afton serverades vaniljglasskuber med varm hjortronsylt och till detta serverades ett litet glas hemmagjord slånbärslikör.

 

Nu var sporten slut och kvällen gjorde sig påmind.
Det var länge sedan vi tittade på Grevinnan och Betjänten men i år slog vi på STORA trumman och slötittade på detta. Och se'n blev det tid för mitt lotterijubileum.

 

Det är nämligen så att jag har haft som tradition att köpa en lott för varje vecka under 2007. En triss eller Femmalott per vecka. Jag skrapar en ruta måndag till torsdag och på fredagar skrapar jag hela lotten så jag kunde hämta ut vinsten (om det nu blev någon) innan helgen. Nu hade jag fått några lotter till julen och så köpte jag en extra själv. Men av de på bilden vann jag totalt 50 spänn!!! *suck* Ingen lycka där alls, inte. Men som tur är (man måste ju hitta något positivt) så inser jag att jag har FÖRLORAT - inte att jag NÄSTAN har vunnit. Några anlag för att bli spelare har jag nog inte - och DET är ju bra!

 

Det har varit LITE tunnsått med vinster så jag har börjat tippa trav för 100:- per vecka istället. Och just nu spelar jag fortfarande gratis, kan man säga. Men det tryter...

 

 

 

Tiden går snabbt ibland. Dags för snacksbrickan med goda ostar, kex, laxrullar, lufttorkad skinga, physalis och jordgubbar och till detta serverades den torra sherryn Montillado Superior. Och det var väl så där. Är inte så förtjust i sherry... men visst, det funkade. Den använder jag i matlagningen nu istället.

 

 

Oj, sen var det inte många timmar innan tolvslaget. Dessvärre har jag varit oerhört trött under hösten, dels på grund av att inte fick någon sommar värd namnet , dels för att hösten också har varit mörk och urtrist (Var ÄR solen????????????? ) så jag höll på att somna i soffan. Guuud vad tråkigt! JAG VEEET! Jag valde att krypa under täcket... ja, så var det! Klocka var väl typ 22 eller något.

Men det blev inte ro... Grannen hade varit här tidigare på dagen och frågat om det var okej att de sköt smällare och ville förhöra sig så inte Jonzon var skotträdd. Det är han ju inte som tur är.

Dessutom var det kanske trevligt att de sköt nere i hagen för då vaknade jag till liv. Straxt efter tolvslaget vandrade jag zombie-likt upp till vardagsgrummet och skålade, iklädd min morgonrock, i bubbelvatten dekorerad med jordgubbe. Vi kunde nu skåla för året som varit och för året som komma skall... men jag misstänker att den som är mest glad över vad 2008 kommer innebära är jag själv...Per är inte LIKA entusiastisk över mitt förestående utlandsjobb. SKÅL!

 

 

Dagarna mellan jul och nyårsafton förflöt framåt och jobbade i mellandagarna. Jonzon var hos Per som hade lov och Milla softade hemma.

Men hemma hos Martina och Henke var det planeringstid för på Nyårsnatten skulle de förlova sig. Dagen till ära skulle Henke (!) som sällan eller aldrig lagar mat, stå vid spisen och ordna en god middag. Han hade bett mig att följa med och handla och det ställde jag så klart upp på!

Och fredag den 28 december hade jag ledig dag och vi kunde åka iväg på shoppning på eftermiddagen. Sagt och gjort!

 

 

Vi tog min FINA bil till Skäggetorp och tog rulltrappan upp till Willys där vi började botanisera i diskarna. En liten ändring företogs i menyn då fläskfilén var slut så det fick bli fläskytterfilé och det var ju bara ?ytter? som blev skillnaden, bestämde vi. Vagnen fylldes straxt med allehanda varor för nyåret men också med vardagsgrejer.

 

Efter sisådär en halvtimme var vi TYP klara ? iallafall på Willys.

Det skulle ju naturligtVIS vara bubblor till midnatten. Och numera ligger systemet på TORNBY! Vem har bestämt det??? Det VAR ju så bra när det låg i Skäggetorps Centrum...

Aja, vi åkte till Tornby (och parkerade utanför Coop ? och det var ju bra för vi hade missat att köpa cig och snus som ju skulle gå upp i pris efter nyår.) och Henke fick ta ut lite extra pengar...

 

Inne på systemet var det väldigt lugnt. Jag trodde det skulle vara jättemycket folk men det verkade som om de flesta hade gjort sitt klart redan. Så förutseende! Under den vi gick där och valde bland flaskorna kom Henke på att de kanske skulle ha ett par öl till kvällen också och blev TVUNGEN att ringa regeringen lite snabbt, som gav bifall.

 

 

 

Kvällen avslutades med tre kassar med mat och en blå påse med dryck. Och vad jag förstår gjorde han succé på nyårsafton både med mat, personlighet och ring ? för det BLEV en förlovning på natten och så här fint hade han dukat.

 

 

Och en stolt Henke med nytillskottet Junior sitter och spelar Poker och vinner över Martina?! Näe, det var ju fel finger *hö, hö, hö* Det är RING-fingret han visar, ju.  GRATTIS till er båda!

 

 
Avslutar denna blogg med deras kort på sina andra två kattor, Alfons (längst in) och Bäbis som älskar att ligga i kattburen.

På annandagjul var Milla och Per hos Berit och Lennart, "svärföräldrarna", på middag men då var Jonzon hemma hos mig.

Jag hade ju ju lyckats skaffa mig Förkylningsviruset med hostan en dryg vecka innan julafton - och svåger och svägerska ville inte att jag skulle komma och hosta på dem eftersom de skulle till Kapstaden ett par dagar senare och ville inte riskera att bli sjuka. (Bara att respektera även om Jag personligen var övertygad om att jag inte smittade...) Jonzon och jag var hemma i stan men vi fick privilegiet att hämta dem. Och då hade de förkylningsrädda gått för dagen så jag gick in och satt en lite stund.


Vi skjutsade sedan hem Per där Jonzon skulle få vara kvar under tiden Per hade lov från skolan. Själv jobbade jag i mellandagarna. Jonzon hade tidigare fått loss en knuta på ensambenet och fick behålla det... (När Jonzon är hemma ensam får han "ensam-benet" ett nästan en meter långt ox-ben, rökt sådant.)

Han rusade in och tog en "gnagstund" innan han somnade i soffan och annandagen gick till ända. Och han var LYCKLIG!

Juldagen var det traditionsenligt kalkonmiddag hos min vördade moder. Och enligt gammal vana var jag ute efter såsen! Jag känner ingen som kan göra den så himla god som hon. Den är en gudagåva (woops! Blev lite religiös där, du!) Och Martina kommit lite tidigare för att klä den lilla granen, liksom hon gör varje år.

 
 Till julklapp hade ungdomarna fått varsin byggsats (olika båtar) av kluriga Per - han är känd för att hitta på "besvärliga" julklappar som man måste jobba för *ha, ha*. När de hade satt ihop den och visat upp skulle de få 300:- som bonus. Martina byggde ihop sin samma dag, d v s julaftonskvällen, och bevisar detta här.

.
Millan tog med sig sin båt och satt med fin"mekanik" och lim en del av dagen.


   Jonzon tyckte vi var JÄTTETRÅKIGA och la sig snart i soffan för en lite tupplur.






    
Mammas kalkon åts med liv och lust av oss alla. Här är mamma, brorsan och Per.

 Martina och Henke också.. och ja, det HADE tid att äta fast de hade sin förlovning, ett par dagar senare , att tänka på.

   Tallrikarna har en tendens att bli väldigt tomma...
  men det fanns plats för efterrätt: Hallon och björnbär med vanlijglass....







    Efter maten hände något konstigt ...

 
Ja, både Milla och Martina bad att få SY! Yes, de lagade sin jackor som lossat i en söm vid fickorna.

Efter en heldag hos mamma bar det av hemåt igen med andra roliga händelser att se fram emot!

Den första som fick sin julklapp (läs "tog") var Jonzon. En Kanin som har pip i magen och på alla fyra tassar! De skulle få tillbringa eftermiddagen ensamma, vilket ingen nog tyckte var direkt roligt. Hans människor skulle på julkalas hos moster Kerstin.



Men det höll på att inte bli så... någon hade roat sig med att parkera SIN bil natten till julafton med målet att ha närkontakt med min, självklart snygga, snart 20 år gamla Volvo 360.

Det blev inget "packa in julklapparna i kofferten" där inte! Och ja, jag hade en bil framför mig också. Men denne hade haft vänligheten att lämna lite space så jag kunde baxa ut bilen. Annars hade det blivit en något annorlunda julafton för ungdomarna och mig - och Jonzon.

Vi kom iallafall iväg till slut...


Erik, Elsa, mamma, Karin Fredrik, Martina och jag. Jan var nog i köket och Andreas lekte nog med Einar.

När vi börjat smutta på vår glögg ringde Kerstin glatt in julen. Det gjorde alltid min mormor när jag var liten och traditionen har fortsatt i detta hem. (pilen visar Jul-klockan!)

Medan Karin och Andreas satt med sina barn Elsa och Einar nere i källaren och tittade på Kalle Anka, satt vi andra och fikade och pratade i väntan på att tomten skulle komma.



För att MINA barn inte skulle ha ALLTFÖR tråkigt hade de fått varsin korsordstidning och tog hjälp av sin morbror och löste ordgåtorna så gott de kunde.



Som extra bonus fick de varsin Femma-lott och fick i uppdrag att skrapa en summa i timmen tills vi åkte hem. Fanns det några rutor kvar då så fick de skrapa ALLA *ha, ha, ha* Millan vann! 5:-


ÄNTLIGEN var väntan slut och det blev dags för julklappsutdelningen och alla roliga rim!!! I år blev Elsa, 8 år, vår tomtenissa -Elfrid var upptagen på annat håll...


Erik (Elsa), Jan, Einar och Karin lyssnar uppmärksamt på vems paket det är.
Millas och mina paket var lätta att känna igen. De hade alla samma mistel-papper. Vi hade lagt ner mycket (hm) tid på våra snören - men DET var det minsann INGEN som märkte när det blev dags att slita upp pappret!



Verser fanns på alla paket (utom Martinas som inte hade orkat... *Suck* Det som ÄR så roligt! Hon har inte ärvt den "ådran") och det var inte alltid helt lätt för tomten att förstå våra rim som ibland kanske inte är enligt reglerna. Ta sedan det där med olika skriv-stilar...
Och det gäller att vara uppmärksam så man inte missar poängen- paketet KAN vara ditt!!!





Tomtenissan Elsa kunde nu pusta ut och bli civil för nu var alla klapparna utdelade...




och satte sig istället hos min vördade moder där hon läste högt ur boken hon fick om "Barns funderingar om mormor, morfar och farmor och farfar" - och det gjorde vi också och det blev många skratt innan det blev dags för julmat... och att åka hem till Jonzon och kaninen igen som båda hade haft Jättetråkigt, förstås!

Suck! Alla dessa nätverk!
Man vet ju inte var man ska lägga krutet. MEN jag har fattat lite beslut.
FACEBOOK är internationellt bra. Man hittar vänner som man nästan glömt bort, släktningar och andra roliga.

NETLOG är nationellt toppen. Måste erkänna att jag har fler vänner där än på Facebook!
Och det är en lättarbetat sida när du är online ser du hela tiden vilka av dina vänner som är inne! Lite som msn...
Och här kan du också blogga och chatta! Fast msn är lite lättare att chatta på fortfarande vill jag påstå!
Netlog är jag inloggad på parallellt med msn dagligen faktiskt.

Så var det ju det där med BLOGG. En blogg sa någon att DET måste man ju ha en. Sagt och gjort. Jag skaffade bloggen mariagraube.blogg.com och hit har du ju hittat MEN så har jag ju insett att det verkar ju väldigt onödigt att vara här när jag finns på mariagraube.sv.netlog.com och har en blogg där också... Hö, hö, hö ändå skriver jag här!



Men hallå BILDDAGBOKEN är jättebra, sa en kompis! Och så skaffade jag ett konto även där mariagraube.bilddagboken.se. Det roliga med den är att den har sitt säte i Linköping där jag bor! (Men det visste ni väl redan ni som redan har konto där - för ni har väl läst det finstilta?!) Här kan man lägga in på datum och i album. och det har jag precis börjat med. Använder väl det sen när jag hittar på saker för min egen skull...

Ja, det var lite reflektioner över möjligheterna att hålla kontakten och finna gamla vänner på internet!
//
Maria