4 november - Nya mobilen, THL 5000
Nu så! Nu har jag fått min telefon med dubbla SIM-kortsplatser och OTG-funktion. Så himla spännande!. Den skall testas i Jordanien, absolut. Idag blev det bara uppackning och laddning men det var roligt bara det.
Tyckte att den här skärmbilden var fin så den fick det bli. Men skärmen känns stor. Det är största displayen jag har haft på en telefon, 5 tum. Men det kan man nog vänja sig vid, vill jag tro.
3 november - Frukostmöte
Dags för en tradition som startade, ja, det är väl något år sedan. Gittan kunde dock inte vara med men Alice och jag träffades över en frukost på Scandic City i alla fall. Lika trevligt som vanligt!
Alltid härligt med hotellfrukostar och ännu trevligare med sällskap!
Innan jag vände hemåt igen gick jag till leksaksaffärer och hämtade kataloger. Jag och mina barn satt inför varje jul med katalogerna och pekade på saker vi önskade oss. Nu är det dags för barnbarnen att göra samma sak, tycker jag.
2 november - Veckohandling
Igår blev det inte mycket gjort, tycker jag. Men idag hade jag inget val, om jag inte ville svälta, än att ta mig till en mataffär. Det blev en promenad till Citygross under en grå himmel.
Min lilla shoppingvagn och jag tog en promenad till Citygross.
Där hittade jag intressanta julgranskulor. Vad säg som en groda? Eller en uggla? Kändes inte speciellt jullikt.
Konstaterade också att man inte behöver gå till systemet för att köpa det här alkoholfria och goda ölet. Visserligen en krona dyrare men det kan det ju vara värt för att slippa åka till Mjölby eller Linköping.
Det blev lite mys framför tv:n. Plockade ner mina ljushållare och nog kommer dom passa bra i juletid!
31 oktober - Tillbaka i Sverige
Taxin kom och hämtade på utsatt tid utanför hotellet och i regnet kunde jag ta farväl av Istanbul och Turkiet. Nu var min upptäcksresa slut.
Liksom min transfer till flygplatsen och flyget från Istanbul till Arlanda, gick tågen till Mantorp enligt tidtabell och jag kunde komma hem till min studio på kvällen.
Där väntade lite ostbågar och rosévin på mig och det fick avsluta den här dagen. Nu hade jag några dagar hemma innan det var dags att ladda om för Jordanien.
13 oktober - Var är flighten?
Packade det sista på morgononen och hämtade jackan från Spreadshirt (vars dragkedja gick sönder direkt) innan jag åt lunch och travade sedan iväg till pendelstationen med bagaget. Det kändes som vanligt. Det enda var att jag inte hittat min flight med Freebird på Swedavias sida. Men det skulle väl lösa sig tänkte jag.
Stolta fjälliga Bläcksvampar stod i vägkanten på väg till stationen.
Så var vi här igen då. Det var inte länge sedan. Skillnaden var att nu BEHÖVDE jag inte jobba - även om jag har pluggat en del och har med mig en massa att läsa. Det är som en kollega skrev på Facebook, en gång guide alltid guide.
Väl uppe på Arlanda gick jag och frågade om Freebirdsflighten direkt i informationsdisken och vips, hade man fått fram både flight och vilka incheckningsdiskar. Det kände ju himla fint. Det trista var att jag inte kunde checka in bagaget redan idag utan fick vänta till imorgon. Så med två bagage och dataväska fick jag vackert ta bussen till Jumbo stay och dela rum med alltihop.
Jumbo Stay är allt ett roligt ställe. Men idag hade jag bokat enkelrum (i kroppen) utan badrum och det ångrade jag lite. Men det vanliga rummet jag brukar ha kostade typ 1400 spänn för en natt och det tycker jag är mycket för ett vandrarhem.Men jag vet att om jag åker iväg någonstans med mina barnbarn så blir det här vi sover!
Det blev skapligt i säng framför TV:n och sedan en god natts sömn. Det ska bli spännande att åka på rundresa och inte ha den själv!!
12 oktober - Montering
Igår fick jag reda på att Elton önskar sig en likadan Trash packs slambil som jag köpte häromdagen till Albin! Idag beställde jag en, så nu är det klart.
Julklappsinköp till Elton blev alltså gjort idag.
Jag hade frågat Per om han kunde hjälpa mig att sätta upp två tavellister och den där rullgardinen. Det är saker jag inte klarar själv. Det skulle ta en evighet (om det ens skulle vara möjligt!) att måtta för att få det exakt centrerat åt alla håll och kanter. Man kan ju inte hålla upp och se samtidigt, eller hur? Så idag kom han med vattenpass och borr!
Jag förberedde genom att packa upp alltihop.
Jag sa farväl till de trasiga, och alltid nedfällda persiennerna.
Och till väggstereon som stått på bordet nu två månader eller något.
Och kunde snart säga Hej till ett ljust rum med en rullgardin.
Och en stereo ovanför TV:n rakt mot soffan där jag ju alltid sitter och jobbar.
Och så flyttades fotona på de tre äldsta barnbarnen till hallen och kan" ta emot mig" varje gång jag kommer hem.
Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe innan Per och Jonzon åkte vidare i livet (hem alltså).
Rullgardinen skrämde slag på mig genom att fara upp med en smäll en gång när jag skulle gå och gå och lägga mig. Sen, efter lite träning, så stannade den kvar och jag kunde sova lugnt!
11 oktober - SImons 1-årskalas
Tvättid mellan 7 och 11 och sedan pendeln till Linköping, ganska lagom till lunchtid. Och lunchen passade jag på att äta hos Milla men var tvungen att handla maten först. När jag gick där på Lucullus fann jag fikon - som jag inte köpte eftersom de inte är färska och dessutom kostar för mycket. Man blir lite bortskämd med att ha tillgång till dylik vara, nyplockad från träden för en billig peng i mitt jobb. Det blev frysta småköttbullar i kassen istället.
För den som inte har samma jobb som mig, är det här iallafall en möjlighet att få smaka otorkade fikon.
Efter lunchen hade jag sällskap med Jens, Milla, Elton och Naima till Simons kalas. Det var himla trevligt, även om det inte går så fort när man har en fyra åring och en tvååring med sig. Å andra sidan är jag inte känd för att gå så fort jag heller. Du vet, jag lunkar.
En tårta garnerad med geléhallon hade man valt till minsta barnbarnet.
Och Martina hade (som vanligt) bakat allt fikabröd. Hon är för himla duktig, alltså! Jag blir alltid lika impad.
Presentöppning! Och så klart hjälper storebror Albin till medan mamma Martina och pappa Chrille tittar på.
Presenter demonstrerades gärna av storebror.
Roliga ballonger med blinkande ljus fick alla barnen från morfar - och jag fick fick en i min födelsedagspresent hahaha
Cockillonpinschern Jonzon, plast-morfar Björn, G-farmor Berit, G-mormor Marianne, morbror Jens, moster Milla och kusinen Elton syns bra på bilden, i framkant ser du delar av Simon, Albin och kusinen Naima.
Simon tyckte ballongen var rolig.
Tårtan var god med godis på, tyckte Albin.
Tårta kan man äta på flera olika sätt. Som ettåring funkar händerna bra.
Eller så kan man liksom hiva i sig som en kvinna inne på sitt 53:e år.
(Foto: Martina Axelsson)
Morfar Per kom direkt från sommarstugan och var väldigt glad i att åka på kalas - inte. Men nog är det lite stort att han gör det ändå, va?
Av morfar Per fick Albin en bok om Bilen, en mycket uppskattad present av en 2-åring som fördrar att prenumerera på Bilsport än på Bamse.
När man får välja vilken tidning man vill så väljer man bilsport. Albin 3 år. (taget från Martina Axelssons Facebook 25/9).
Jag försökte konkurrera genom kusinerna att ha med biilpussel och att läsa sagor. Men det förstår ni ju att jag fick sitta och läsa om De tio hästarna på rim själv.
(Foto: Martina Axelsson)
(Foto: Martina Axelsson)
Jag köpte ju två clip-clap i Kroatien. Jag hade med mig dem och de blev en succé bland både stora och små.
Simon övervakade att vi kom ut ordentligt genom porten när kalaset var slut. Det var verkligen jättekul att se alla samlade igen! Nästa firande lär bli julafton :)
Istället för att gå direkt till stationen smet jag in på biblioteket - som visade sig stänga precis. Jag fick fråga om en bok om Kappadokien, som inte fanns - och sedan gå ut. I parken fick jag syn på Milla med familj. De hade inte hunnit längre. Jag passade på att ta ett smygkort på dem när de lekte, innan jag hoppade fram och sa Hej då igen, och fortsatte mot stationen.
Jag smög bakom buskarna utanför bilbioteket och tog ett smygkort när Milla, Jens, Elton och Naima lekta i Slottsparken.
Jag var hemma rätt sent på eftermiddagen och slängde mig i soffan framför TV:n. Kändes som en bra avslutning på den här dagen.
10 oktober - Uppackat
Halv åtta fick jag skjuts till Skycity varifrån jag tog tåget till Norrköping (egentligen skulle jag gått av i Linköping men det så skönt att slippa trapporna).
Limousinen är framkörd!
Min nya bagagetagg i hårdplast hade spruckit i bagagehanteringen. Där ser man!
Kommer ju lite tidigt till Arlanda så jag sitter och väntar lite vid utgången innan tåget ska gå. Från soffan har jag koll på monitorn ifall det skulle bli förseningar också. Trist att sitta nere på perrongen i kylan helt i onödan.
Posten attackerade mig när jag öppnade dörren och efer att ha plockat upp den satte jag mig (fortfarande med skorna på) och öppnade den. Efter det packade jag upp mina väskor och gjorde dem redo att fyllas på nytt efter tvättiden imorgon. Allt var klart på en tjugo minuter.
Posten genomgången.
Väskorna uppackade och tvättkorgen fylld.
Och så var det ju det där med lunch då. Det blev mackan jag fick på tåget, och vatten. Hade ingen lust att värma en matlåda från frysfacket. Däremot gick jag bort till Gulfmacken och hämtade ett paket som innehåll fem GUM-resetandborstar. De absolut bästa!
Resten av eftermiddagen gjorde jag egentligen inget speciellt förutom att plugga på resmålen och skriva ut alla papper för Turkietvistelsen. Insåg att det är mycket som ska klaffa när man är på egen hand. Som att hotellet man bokade i våras, verkligen är reserverat till exempel. Men det där löser sig säkert. Jag kollar väl upp sånt när jag är nere på studieturen i Kappadokien, vettja.
2 oktober - Bulle till frukost
Som titeln antyder åt jag en bulle till frukost. Men det är frukost nummer två jag tänker på, på planet ner till Amman. För först åt jag tidig frukost på hotellet - en normal sådan.
Så här borde en typ normal frukost se ut.
Men på Austrian Airlines har man idén om att en kanelbulle och en kaffe är att anse som frukost. Funkar inte helt för mig, alltså.
Vi lämnade Arlanda och svävade över molnen i dryga fem timmar.
Så kom då en sedvanliga vegetariska pastan - lika rolig som vanligt. Men den är ju gratis så...
Israel hade infört nya överflygninsgregler så när vi kom fram till gränsen fick alla sätta sig ner i flyget och sätta på sig bältet redan en timme före landning. Jag begriper inte varför men det är ju bara att gilla läget.
Ner kom vi iallafall och efter att ha fått våra visum kunde vi ta vårt bagage till bussen och åka iväg till Amman Chams Palace under det att jag berättade kort om landet och praktiska ting. Alla fick sina nycklar och lite senare samlades vi för gemensam middag. Det tråkiga var att vi inte fick sitta ihop och satt utspridda på en massa småbord. Det är jag ju inte van vid direkt. Men det var så man gjorde på det här hotellet så det var ju bara att anpassa sig. Men vi hade en trevlig kväll iallafall och efter att ha delat ut förnamnslistan gick vi snart och la oss. Imorgon skulle ju Äventyret Jordanien starta på allvar!
1 oktober - Dyra frimärken
Solen sken men det var lite småsvalt så jag kan ju inte säga att jag var jätteledsen över att ta mina resväskor för att åka mot Arlanda.
On my way again!
Det var inte många som åkte med tåget norrut idag.
På Arlanda behövde jag kompletteringsköpa frimärken till brevet till Kontorstjänst med alla kvitton och du kan tro att jag blev förvånad när frimärkena kostade 7 kronor styck. Det hade visst Posten ändrat redan 1 april men jag har väl klarat mig med mitt frimärkshäfte ända till nu.
Uppe på Skycity köpte jag en (dyr) sallad med mig innan jag blev hämtad med Ibis-bilen. Där checkade jag in och la mig snart och sov. Det skulle ju bli en tidig morgon i morgon.
30 september - Dansande röda gubben
Jag vet inte men någonstans måste jag haft en ganska tråkig dag med bokföring eller något. För jag tog inga bilder. Däremot hittade jag något kul på Facebook som låg ute på Youtube. Det här är vad jag såg.
Och nog vore det himla roligt om vi hade sådana i Sverige också, va?
29 september - Snyft, ingen Liselott
På förmiddagen hade jag tid på Vårdcentralen för att ta spruta mot pneumokockbakteriebaserad lunginflammation. Det var INTE kul att först ha det, för att två veckor senare få virusbaserad kanske på grund av nedsatt immunförsvar?!
Efter VC tog jag tåget till Mjölby och handlade i Min mataffär (Ica supermarket) innan jag vände hem med mina matvaror.
Sen var det ju det där med rullgardinen Liselott som det fanns alla storlekar av igår. Men se det gjorde det inte idag! De som var 143 cm lyste kraftigt med sin frånvaro. Så vad göra??? Kunde det kanske finnas någon annan trevlig rullgardin i vitt till mig? Noop, det gjorde det verkligen inte. Men efter mycket om och men fattade jag ett beslut. Det fick bli mörkläggninsgardinen utan mönster, med tilltalsnamnet Tupplur! Var det kanske meningen att jag skulle ha en gardin som gör studion mörk även på sommaren ändå? Jag kom iallafall hem med Tuppluren.
Detta inlägg avslutas med en tragisk berättelse om två kvinnor som började ta fyra Trisslotter i månaden, som sedan ändrades till fem Kosingar i månader, som sedan ändrades till Triss igen. Detta har hållit på i drygt två år. En satsad hundring i 24 månader innebär 2.400 kronor... men se så tunn deras plånbok är. Den rymmer i dagsläget NÄSTAN 600 kronor, du! Snällt räknat har de gått back 1.800 kronor... Men i förrgår sa Pella något klokt: "Ja, men ni har ju åtminstone haft CHANSEN att vinna mer!" Så därför fortsätter vi, Milla och jag. Man ska inte ge upp!
28 september - Rullgardinen Liselott
Jodå! Visst åkte jag tillbaka till stan och Ikea idag, för att köpa rullgardinen Liselott.
Ny tagg hittade jag i uppgången från tunneln. Har sett den på flera ställen sedan dess faktiskt.
Innan jag gick över till Ikea gick jag in på Maxi för att handla mjölk... och det blev som vanligt lite mer.
Liselott 163 cm bred. Ja, men så himla bra att jag kom hem med den... när fönstret är 143 cm! Jag hade nog tänkt ha den liksom utanför fönstret från början men insåg när jag kom hem och höll upp den att det inte skulle funka. Nåja, det är ju bara att åka tillbaka imorgon och skifta storlek då!
27 september - Pella o Perra
Jag hade bestämt med Pella idag. Vi skulle sammanstråla på Scapbookingeventet i Kungsbergsskolan och sedan åka till Ikea och äta lunch. Personligen hade jag ju bara ett mål med att åka till dylikt event, att köpa två nya sprayflaskor som "scraparna" använder till lim och jag till arganolja.
Jag blev jätteglad när Scrap-Perra (som jag ville kalla Berra istället) hade precis sådana sprayflakor jag sökte. Så nu har jag tre stycken, Två med arganolja och en med handsprit. Och jag är lycklig!
Det blev en jämrans trevlig dag. Det var länge sedan vi hade möjlighet att göra något ihop och nu blev det äntligen av. Innan vi skiljdes åt den här dagen hade vi bokat in att ses när jag kommer hem från Turkiet. Det ser jag redan fram emot!
Vi tog övervåningen först och mellanlandade där för en kyckling med bearnaisesås innan vi begav oss till de nedre regionerna. Jag kom hem med ännu en kryddlåda i plast, men tittade även på rullgardiner. Dessvärre kunde inte fatta något köpbeslut. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle välja en mörkläggningsgardin eller inte nämligen. Jag åkte hem och mediterade på detta och kom senare fram till att jag INTE ville ha mörkläggningsgardin utan att en Liselott skulle få följa med hem istället - redan imorgon faktiskt!
26 september - Höst
Jag promenerade bort till Serivcehuset och lämnade lite grejer idag igen. Och nu har hösten kommit. Känns inte jättekul precis. Men för att muntra upp mig själv på vägen fotade jag trädens höstfärger.
Efter att ha lämnat grejerna här gick jag till Citygross och handlade lite. Jag hade ju trots allt några dagar i Studion. Väl hemkommen igen gjorde jag inget särskilt mer än att sitta med bokföring så så rolig blev min dag. Men det blir säkert roligare imorgon!
25 september - Bästa utsikten iallafall
På förmiddagen åkte jag in till Linköping för att titta på en lägenhet i Eskadern. En etta så klart, på 23,5 kvadratmeter för drygt 2.300 kronor. Egentligen mer än min budget tilltåter, eftersom det (konstigt nog) skulle bli dyrare resekostnader också, men jag ville ge den en chans.
Det var fantastisk utsikt från lägenheten som låg på tionde våningen.
MEN... Efter att ha hunnit till Skatteverket på sex minuter från stationen (på den tiden är jag ju hemma när jag går från stationen i Mantorp) och på ca 50 minuter upp till Eskadern kändes det redan galet. Dessutom försökte jag, via Östgötatrafikens sida, hitta bussar som gick från Eskadern ner till stan men hittade bara buss 2, 16, 546 som alla gick från Universitetssjukhusets Södra entré. Då skulle jag behöva gå bort dit. Buss 18 som skulle gå utanför på gatan, hittade jag bara en massa kryss i tidtabellen intill Eskadern. Kändes inte bra alls. Det här skulle innebära en hel del taxiresor till och från stationen således...
Sedan var lägenhetens korridorhall med öppet trinettkök (som bestod av diskbänk, två lösa kokplattor och ett litet kylskåp) tveksamt praktiskt. Badrummet var så litet att jag inte skulle få plats med min hylla. Men det som fällde avgörandet var den lilla garderoben till källarförråd. Jag insåg att jag inte skulle kunna flytta in i lägenheten om jag inte sålde del av mitt bohaget, som redan är sparsamt, och min saker på vinden. Detta var icke aktuellt!
När jag passerade Eltons och Naimas dagis hade jag redan ringt och tackat Nej till lägenheten.
Jag hade bestämt med Martina att vi skulle ses på stan och det blev både shopping och lunch ihop. Hon hade med sig Albin som fick mammatid medan Simon var hemma och hade pappatid.
På BR fick jag veta att det här är Albins önskan till julklapp, så jag gick tillbaka och köpte den efter att vi hade skiljts åt. (Några veckor senare fick jag veta att det också är Eltons högsta önskan. Bara att köpa en till då!)
Ja, så var det ju utsikten jag tackade nej till... Jag hade utan tvekan kunnat trivas med den! Synd att inte lägenheten och jag funkade ihop.
16 september - Kaffe med hjärta
Jamen, då var det dags att ta resväskor och bege sig ut på sista kryssningen för den här säsongen då!
När jag kom till stationen i Linköping visade det sig att det var försenade tåg pga av signalfel och olycka. Då passade jag på att gå in på Espresso House för en kopp kaffe och fattade beslut om att bli V.I.P med 10% rabatt.
Nu är jag V.I.P-are på Espresso House. Och det var jämrans gott kaffe!
15 september - Inte 3-vligt
Idag kånkade med mig min dator (eftersom man på 3 vägrade testa modemet i sina egna datorer en annan gång) och mitt modem för att höra varför simkortet inte fungerar i modemet.
Hade dessutom med mig den trasiga mobilen som man, istället för att laga, sålde mig en ny med nytt abonnemang så jag sedan ett år betalar för två abonnemang. Hade kommit på att de faktiskt kunde laga den här telefonen så kunde jag överlåta telefon och abonnemang till någon annan.
Men när jag kom till 3 butiken där jag köpt telefon och modem - ja, då var det stängt precis denna veckan. Och vad betyder detta för min del, förutom att jag burit med mig typ 2 kg i onödan? Jo, t ex att telefonen hinner bli mer än ett år gammal och att reparationen inte faller inom garantin, och att jag behöver göra om dator/modemresan ännu en gång. Jag var inte särskilt road, du.
Detta var det viktiga i min omedelbara värld idag. Och så hade vi ju valresultatet...
3-butiken i Ikanohuset hade bestämt sig för att just den här vecka ha stäng för ombyggnation .
Valet är över och man pratar om valutgången utomlands. Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa hur svenska folket kunde göra så att odemokratiska Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti. Ett parti som redan under valvakan väljer att inskränka pressfriheten genom att porta Expressen från valvaken i Stockholm, P4 Sörmlands reporter i Oxelösund slängdes ut i direktsändning och i Malmö portade SD medier också.
Valet är över och man pratar om valutgången utomlands. Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa hur svenska folket kunde göra så att odemokratiska Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti. Ett parti som redan under valvakan väljer att inskränka pressfriheten genom att porta Expressen från valvaken i Stockholm, P4 Sörmlands reporter i Oxelösund slängdes ut i direktsändning och i Malmö portade SD medier också.
Alla som inte röstade (14,19%) och de som röstade blankt hjälpte dem på traven genom att inte aktivt rösta på något annat parti. Att protestera genom att inte ta ställning är inte att protestera.
Det här är de vanligate ursäkterna som jag hörde och läste, för att inte rösta eller rösta blankt.
"Jag har ändå inte möjlighet att påverka"
Men hallå, tänk om alla tänkte så? Då är det ju ingen vits med att ens ha val. Alla röster räknas lika mycket.
Det är en demokratiska skyldighet att ta reda på vad partierna vill! Det finns tydlig information på respektive partis hemsida. Och så har du ju Valkompassen som ställer frågor om vad DU tycker är viktigt. Lätt som en plätt.
"Det spelar ändå ingen roll"
Det finns länder där folk dör för att få göra sin röst hörd. Att rösta är en rättighet, och en skyldighet om man vill fortsätta bo i en demokrati.Aja, resultatet är det det blev och det går ju inte att påverka under de närmaste fyra åren (om det inte blir nyval förstås) så det är bara att gå vidare i livet och göra det bästa av livet som är.
14 september - Vallaskojskidag
En vacker flugsvamp mötte mig i Vallaskogen på väg till barn, barnbarn (utom Simon som var hemma med pappa Chrille) och Vallaskojski.
Flugsvampar påminner mig om att det är höst.
In och ut var det i alla utställningslokalerna. Jag tror inte vi missade någon.
Traktorn måste ju provsittas.
Elton tyckte det var lite jobbigt med Tekoppen och Albin lugnar.
Första fiskdammen avverkad.
Och godiset i påsarna provsmakades i scouternas tält.
Lite korv och drickapaus framför hagen blev det också.
I den andra fiskdammen fick man leksaker.
Vid Ansiktsmålningen utanför stallet var det bara Albin som ville ha.
Så det var inte lika kul som det hade varit om alla hade gjort det, tror jag.
Visst är hästar som stora hundar. Inte är det långt ifrån iallafall.
En gladare Albin med borttvättad ansiktsmålning, busar med Elton utanför toaletterna.
Klockan halv tre ställde vi oss i kön in till cirkusen.
... under det att popcorn och chips åts mellan applåderna.
Så var cirkusen slut - och vi också.
Vi gick bort till Tuff-tuff-tåget och åkte bort till Gamla Linköping där Milla hade bilen.
Och nog hade vi haft ännu en härlig dag i Valla ihop! Vad det blir nästa gång, det får vi se.
13 september - Albatrosföreläsning
Morgonen kom och jag promenerade genom tunneln bort till föreläsningslokalerna.
Det kändes lite som en Nära-döden-upplevelse att gå igenom den ödsliga tunneln.
Så var det min tur - och jag hann med alla fyra länder. Däremot hann jag inte att gå igenom alla nio rundresorna på ett bra sätt tyckte jag. Så även om jag gjorde mitt bästa, kändes det inte helt bra när jag var klar. Men det är ju bara att gilla läget för gjort är gjort.
På väg till stationen för att åka hem, var det någon demonstration om mångfald med musik och dans. Jag stannade och tittade en stund innan jag var tvungen att gå.
Ja, så var man ju hemma igen ett par dagar. Imorgon har jag schemalagd aktivitet med barn och barnbarn. Men mer om det i nästa inlägg :)
