Att vara Maria Graube

Den första som fick sin julklapp (läs "tog") var Jonzon. En Kanin som har pip i magen och på alla fyra tassar! De skulle få tillbringa eftermiddagen ensamma, vilket ingen nog tyckte var direkt roligt. Hans människor skulle på julkalas hos moster Kerstin.



Men det höll på att inte bli så... någon hade roat sig med att parkera SIN bil natten till julafton med målet att ha närkontakt med min, självklart snygga, snart 20 år gamla Volvo 360.

Det blev inget "packa in julklapparna i kofferten" där inte! Och ja, jag hade en bil framför mig också. Men denne hade haft vänligheten att lämna lite space så jag kunde baxa ut bilen. Annars hade det blivit en något annorlunda julafton för ungdomarna och mig - och Jonzon.

Vi kom iallafall iväg till slut...


Erik, Elsa, mamma, Karin Fredrik, Martina och jag. Jan var nog i köket och Andreas lekte nog med Einar.

När vi börjat smutta på vår glögg ringde Kerstin glatt in julen. Det gjorde alltid min mormor när jag var liten och traditionen har fortsatt i detta hem. (pilen visar Jul-klockan!)

Medan Karin och Andreas satt med sina barn Elsa och Einar nere i källaren och tittade på Kalle Anka, satt vi andra och fikade och pratade i väntan på att tomten skulle komma.



För att MINA barn inte skulle ha ALLTFÖR tråkigt hade de fått varsin korsordstidning och tog hjälp av sin morbror och löste ordgåtorna så gott de kunde.



Som extra bonus fick de varsin Femma-lott och fick i uppdrag att skrapa en summa i timmen tills vi åkte hem. Fanns det några rutor kvar då så fick de skrapa ALLA *ha, ha, ha* Millan vann! 5:-


ÄNTLIGEN var väntan slut och det blev dags för julklappsutdelningen och alla roliga rim!!! I år blev Elsa, 8 år, vår tomtenissa -Elfrid var upptagen på annat håll...


Erik (Elsa), Jan, Einar och Karin lyssnar uppmärksamt på vems paket det är.
Millas och mina paket var lätta att känna igen. De hade alla samma mistel-papper. Vi hade lagt ner mycket (hm) tid på våra snören - men DET var det minsann INGEN som märkte när det blev dags att slita upp pappret!



Verser fanns på alla paket (utom Martinas som inte hade orkat... *Suck* Det som ÄR så roligt! Hon har inte ärvt den "ådran") och det var inte alltid helt lätt för tomten att förstå våra rim som ibland kanske inte är enligt reglerna. Ta sedan det där med olika skriv-stilar...
Och det gäller att vara uppmärksam så man inte missar poängen- paketet KAN vara ditt!!!





Tomtenissan Elsa kunde nu pusta ut och bli civil för nu var alla klapparna utdelade...




och satte sig istället hos min vördade moder där hon läste högt ur boken hon fick om "Barns funderingar om mormor, morfar och farmor och farfar" - och det gjorde vi också och det blev många skratt innan det blev dags för julmat... och att åka hem till Jonzon och kaninen igen som båda hade haft Jättetråkigt, förstås!

Denna dag tillät jag mig att vara tämligen overksam och tillbringade dagen i soffan fram tills det var dags att åka till Carro för kvällspasset. Jag hade kvällen till ära hittat två spännande alkoholfria glöggsorter som jag tillsammans med en mjuk pepparkaka stoppat i en korg och tagit med mig. Det dröjde inte fem minuter förrän Silver (Carros katt) intog korgen som sin egen - detta storleken till trots, den matchade inte RIKTIGT *skrattar*.



Tiden går fort när man har roligt, brukar man ju säga, och vips blev det dags för Nancy, som skulle vara kvällens chaufför, att ta ut Carros bil ur garaget för vi skulle på Restaurang Djingis Kahn och äta för att fira julen lite i förskott eftersom vi inte skulle ses förrän i mellandagarna igen.



Nancy (t vä) och Carro (t hö) och jag gillar wokad och gärna kryddstark mat och vi plockade fatet fullt med mat och hällde på såser för glatta livet. Kan det bli bättre? Mmmmmmmmmmmmmmm!!!

Carro reagerar för starka, plötsliga ljud och kamerablixtar och det blev en del sådant under aftonen vilket gjorde kvällen väldigt spännande. Carro (som har CP) reagerar nämligen med att "spatta" och det betyder att armarna slår ut och kroppen spänner sig okontrollerat. För att få "hem" henne igen måste man öppna händerna och föra in armarna och hålla dem inne tills det går över helt. Detta hände väl typ tre gånger under kvällen och sista gången fick Nancy mata mig med Pannacottan 'hahahaha*. Tänk er själva! Där sitter tre personer där den första sitter och molhåller den som sitter i rullstolen och den tredje matar den första. *LOL*
Ja, när man är ute med Carro har man ALDRIG tråkigt, inte. Här skrattas det MYCKET, ska ni veta!


Kvällen avslutades OERHÖRT spännande för när jag skulle åka hem så mötte jag TOMTEMOR!!! Hon berättade att hon hade fått rycka in för Tomten, som hade såååååååå mycket att göra, och att hon hade fått börja lite i förskott. Hon hade varit hemma hos Carro men inte hittat någon gran hemma hos dem utan lagt paketen under en buske utanför.

Hon frågade mig om jag hade möjlighet att ringa och berätta det för dem, eftersom paketen nog inte mådde så bra ute... Och det gjorde jag självklart GENAST!
Ja, tänk vad man kan få vara med om, ni! *fniss*

Några dagar har förflutit sedan jag skrev sist men nedanstående har hänt sedan dess. Det är nästan så jag själv inte hinner med i svängarna *hehehe*

I tisdags blev det den vanliga rutinen på morgonen och jag passade då på att dokumentera Sjusovar-Jonzon där han ligger i loftsängen och kollar när jag springer och fixar frukosten.



Jag lämnade Jonzon på dagis (http://www.hund-dagis.se) så han kunde vara med kompisarna.

Jag passade på vägen att svänga in till Dukaten där jag sa upp garaget. Jag trodde det var tre månaders uppsägningstid men hade lyckligtvis bara EN månad. Perfekt. Jag sparar 500:- i månaden både februari och mars. Välkomna pengar till andra räkningar... Suvve!

Jag åkte därefter till Carro för att jobba. Jag mellanlandade på Ekholmens centrum där de hade slagit upp en "julbutik" där de bland annat sålde mjukishundben med pip för 10 kronor styck!. Jag köpte 5 stycken - de är ju en förbrukningspryl. Jag återkommer om det längre ner...


Carro var hängig idag och låg och kollade den tecknade filmen "Happy feet" när jag kom (- och hur söt var inte den, du?! ) Vi har nog åkt på Förkylningsviruset både hon och jag - men så länge man inte har feber är det ju ingen större fara! Ingen av oss brukar åka på sjukdomar trots att omgivningen går och omkring och åker på det ena efter det andra - men vi klarade oss inte denna gången. *Suck* Typisk. Men en förkylning hindrar inte gott humör! Hos Carro är det mycket skratt ändå!

Iallafall.
Arbetsdagen kom till ända och efter att ha hämtat Jonzon på dagis så bestämde jag mig för att se om man hade tid att vaccinera mig på Läkarhuset  som ligger mitt i sta'n. När jag kom in blev jag lite chockade. Det var väl typ 20 pers där inne som hade samma ärende! Ska ALLA åka utomlands nu eller? Jag fick fylla i ett vaccinationsunderlag och diskuterade sedan frågan om VILKA sprutor jag skulle ha. Vi kom fram till att långtidsverkande vaccin mot Hepatit A var en jämrans bra idé, ett beslut som gjorde mig 400:- fattigare!


Bibi Hoffsten hade sprutan i högsta hugg och jag gjorde mig beredd - men samtidigt som jag gjorde mig beredd var det redan klart - märkte alltså INGENTING och blev nästan lite besviken *fniss*


























Framför TV:n blev det ostbollar och en iskall Grants som Anti-förkylnings-kur innan sänggåendet. Förhoppningen var ju att vara frisk dagen därpå... så blev icke fallet. Hostan dröjer sig envist kvar och idag är det den 22:e.

Vaknade kl 7.32 idag, något förvånad över att faktiskt ha sovit så länge. Men inget dåligt samvete infann sig, Hade ju jobbat kvälls/nattskiftet hos Carro! Slängde över benen mot stegen, pussade hunden på nosen och gick ner från loftsängen och gick och satte på de obligatoriska 4 dl kaffe som snart hälldes upp tillsammans med mjölk i min numera väl använda termosmugg. Mmmmm!


Hämtade snart ner Jonzon från sängen (han är lite morgontrött den hunden...) och så år vi frukost framför DVD:ns inspelning av Cold Case (gammalt avsnitt - trist).

Idag hade jag ledig dag och jag hade inte RIKTIGT bestämt mig för vad jag skulle göra. Jag hade bara en lite aning, typ. Tog mig en funderare och bestämde mig för att sätta ut en NY annons på hojen och dumpa priset. Fick nämligen brev från Dukaten i fredags där det stod att det bara fick stå BILAR i garaget jag hyr. Allt som inte var bil skulle det forslas bort den 21 december. Fick lite panik där, som ni förstår. Skulle kunna ställa hojen hos Per men kände att jag inte orkade köra den dit i minusgrader. Så jag ändrade annonsen som redan låg utlagd och sänkte priset REJÄLT. Och det dröjde väl en timme sedan började det ringa... och ringa... och ringa. Det blev köbildning. Jag bestämde mig för att visa den senare på eftermiddagen och kvällen.

Klockan blev tio innan jag kom hemifrån. Mitt första mål var min hyresvärds kontor för att säga upp lägenheten.



Det fick jag hjälp med så det gick fort. Men jag hann ångra mig under dagen. Jag rekommenderar att du INTE säger upp din lägenhet innan den sista i månaden om du inte vill bli stressad. Nu känner jag ingen annan hyresvärd som gör på det sätt jag snart ska berätta (lämnar inte ut värdens namn även om jag har god lust ). Har arbetat som Fastighetsförvaltare hos en större, privat hyresvärd här i Linköping och där jobbar men på helt annat sätt! Där får de som anvisas lägenheten själv göra upp med den som bor i lägenheten om en tid som passar för visning - och då handlar det inte om att de ska ske imorgon. Nåväl, klockan var straxt efter tio och jag fick hjälp med att skriva uppsägningen denna julvecka 17 december.

Och nu ska ni får höra. På eftermiddagen ringer en anställd (ägarens son?) från deras kontor och säger att de har en som är intresserad av min lägenhet - kan de komma imorgon och titta på den? Här följer en förkortning av telefonkonversationen som följde;
- Imorgon, frågade jag helt paff? Jag sa upp lägenheten för ett par timmar sedan! Näe, jag jobbar!
- Men då kan vi gå in med huvudnyckel, säger han.
- Det får ni inte, svarade jag. (Är alltid hemma när de ska in av olika skäl.)
- Onsdag då?
- Jag har faktiskt lite tjockt den här veckan. Kan det inte vänta lite?
- Näe, och vi har en överenskommelse med hyresgästföreningen att när man sagt upp lägenhet, ska ordna att intresserade får komma och titta på den snarast. Du har inte rätt att neka. Och det måste ske innan månadsskiftet. Hon som är intresserad av lägenheten har fler lägenheter som hon är intresserad av och måste lämna besked.
- Ja, men be henne då att ringa mig så kan vi kanske komma överens om en tid när jag kan vara hemma.
- Näe, det är vi om äger fastigheten och vi är alltid de som visar lägenheterna.
- Jaha?! Okeeej... Vänta får jag kolla hur jag jobbar då (jag går och kollar och ser att jag visserligen har ledig dag på torsdag men hade lovat att 1. lämna in bilen som annars skulle få körförbud och 2. äta med mina f d kollegor på Botrygg och jobba med fler Blocket annonser och Tradera annonser - MEN jag hade ju inte rätt att neka.) Torsdag kl 11 får vi väl ta då.
- Då har jag ett möte. Halv elva.
- Ok, halv elva får det bli, sa jag, och så lade vi på luren med viss fördröjning från min sida...

Efter samtalet blev jag rent ut sagt förbannad. Jag sade upp lägenhet redan nu eftersom jag inte skulle hinna göra det innan nyår annars. Jag var tvungen att säga upp lägenheten den siste i månaden för att ha lägenheten till 31 mars och inte behöva ha den längre. Detta innebär att, för att jag var "för tidig", blir jag "straffad" (läs stressad), och tvungen att ställa upp att visa den samma vecka som jag sa upp den och saknade rätten att neka?!?!?
Till saken hör ju att det är A. julvecka - är det bara jag som har mycket att göra då? B.Nästa vecka är det mellandagar - är det bara jag som har ett liv då? C. Jag har flyttkartonger överallt som skulle till loppis D. Försöker sälja mitt hem via annonser och måste passa folk som kommer.
Kan man låta bli att undra hur de skulle ha gjort om jag sagt upp lägenheten per den 31 december - hade de ringt nyårsdagen och proppsat på att visa lägenheten? Konstigt folk...
Näe nu måste jag gå vidare i livet. Nu har jag iallafall skrivit av mig lite grann där.


Efter att ha sagt upp lägenheten spatserade jag vidare till Apoteket. Hade ju fått mail från Apollo, vars utbildning jag snart ska åka på (åh, jag lääääääääääääääääääääääääääängtar) förra veckan med lite information.


Bland annat rekommenderade man tabletter mot turistmage. Hade inte tänkt köpa några, brukar klara mig när jag är ute och åker - men okej. Jag föll för trycket och hittade en billigare sort i mindre förpackning (29,50) och slog till.
Efter det passade jag på att gå till Läkarhuset med förhoppningen att få veta vilka sprutor jag skulle ta. Hade blivit rekommendera sprutor mot Difteri och Hepatit i Apollo-brevet. Men de hade öppet 17-19 så det fick jag slå ur hågen.




Istället mellanlandade jag på Burger King och tog en ChiliCheese. Den var nygjorde och jättevarm så den stoppade jag i fickan medan jag gick till DNA - skobutiken på Tanneforsgatan (gågatan mellan torgen) -och efter DET besöket såg de ut som på bilden *suck* det hade jag väl ändå kunnat förstå lr?

För snart tre veckor sedan var jag inne i butiken "dna" och provade ett par typ mormorskängor. Behöver bekväma skor att gå mycket i som passar både till byxa och kjol när jag åker. Hittade förstås ett par underbara helt i skinn - 995 spänn. Jag lade undan dem... men näe jag tyckte att det var lite mycket pengar, faktiskt...

Man kan ha skaftet uppfält (t vä) eller nedvikt (t hö)
Jag provade... funderade och gick runt där i butiken och diskuterade med samma expedit som jag pratat med vid mitt tidigare besök.


Och så viiiiiiiiiiiiiiiiiiiips så hade vi gjort en affär, Kristin och jag (kunde inte skriva VIPS eftersom det tog lite tid innan jag bestämde mig, i ärlighetens namn. He, he.



Efter detta oerhört viktiga besök promenerade jag till 3-butiken bara för att upptäcka att den hade flyttat. Som tur var hade den bara flyttat ett kvarter - till Gränden. Här hämtade jag således min Ericsson K800i som jag haft inlämnad för skorrande mikrofon och att slutaren i kameran hade hängt sig. Det visade sig att det inte gick att laga... men fick i samma stund veta att jag fått en helt NY telefon istället och att det gått på Garantin. Tack 3! Det känns VÄLDIGT bra, måste jag säga. Invigde den senare på kvällen. Sista kortet i denna blogg är taget med 3-mobilen.

Sedan gick mina besök inte som jag hade tänkt mig. Parkeringsbolaget Dukaten hade lunchstängt så det blev ingen uppsägning. NBV var också låst så jag kunde inte lämna tillbaka nyckeln till lokalen vi hade lånat till vår julfest i nätverket Small Town Cowboys.

Men på Skatteverket fick jag blanketter som jag ska fylla i så jag kan lägga ner företaget POSITYD. Får ta mig i kragen och fylla i dem en kväll denna vecka och lämna in innan årsskiftet.

Klockan hade nu hunnit bli kvart i ett. Sol- time på SquashCenter. Annika (som äger stället) var där och tog emot med sitt, som vanligt, stora leende.



Snart är solkortet slut - men jag har ett till i plånboken hehe. De säljer dem för 199:- just nu för den som är intresserad! Det börjar likna något nu. Har alltid svårt att bli brun - och lika svårt att behålla den men nu har jag lagt ner lite själ i solandet och lyckats få lite färg i fejset, faktiskt. Brukar säga att jag har inyggd solskyddsfaktor 100...

Efter detta varma besök gick jag hem och åt och väntade in att klockan skulle bli 17. Under dagen hade jag fått ta emot totalt 18 telefonsamtal om min motorcykel och de första skulle komma då.

Men det blev den som stod som nummer två på listan som slog till och gjorde en av sitt livs bästa affärer, vill jag hoppas och tro. Och ja, jag grät när han sa att han skulle slå till... Den hojen är den bäst hoj jag har haft... Nu har den fått ett nytt hem i en "förort" till Linköping. Tomas, som är född på samma dag som Per, kom-iförd fler lager kläder och ett ställ som skulle stå emot vind -för att köra hem den kl 19.30 ikväll. Hans son (missade att ta hans namn- sorry) hade vänligheten att köra sin far till mitt garage så han kunde ta hem sin blivande pendlar-hoj.

Suck! Alla dessa nätverk!
Man vet ju inte var man ska lägga krutet. MEN jag har fattat lite beslut.
FACEBOOK är internationellt bra. Man hittar vänner som man nästan glömt bort, släktningar och andra roliga.

NETLOG är nationellt toppen. Måste erkänna att jag har fler vänner där än på Facebook!
Och det är en lättarbetat sida när du är online ser du hela tiden vilka av dina vänner som är inne! Lite som msn...
Och här kan du också blogga och chatta! Fast msn är lite lättare att chatta på fortfarande vill jag påstå!
Netlog är jag inloggad på parallellt med msn dagligen faktiskt.

Så var det ju det där med BLOGG. En blogg sa någon att DET måste man ju ha en. Sagt och gjort. Jag skaffade bloggen mariagraube.blogg.com och hit har du ju hittat MEN så har jag ju insett att det verkar ju väldigt onödigt att vara här när jag finns på mariagraube.sv.netlog.com och har en blogg där också... Hö, hö, hö ändå skriver jag här!



Men hallå BILDDAGBOKEN är jättebra, sa en kompis! Och så skaffade jag ett konto även där mariagraube.bilddagboken.se. Det roliga med den är att den har sitt säte i Linköping där jag bor! (Men det visste ni väl redan ni som redan har konto där - för ni har väl läst det finstilta?!) Här kan man lägga in på datum och i album. och det har jag precis börjat med. Använder väl det sen när jag hittar på saker för min egen skull...

Ja, det var lite reflektioner över möjligheterna att hålla kontakten och finna gamla vänner på internet!
//
Maria