Att vara Maria Graube

Vaknade kl 7.32 idag, något förvånad över att faktiskt ha sovit så länge. Men inget dåligt samvete infann sig, Hade ju jobbat kvälls/nattskiftet hos Carro! Slängde över benen mot stegen, pussade hunden på nosen och gick ner från loftsängen och gick och satte på de obligatoriska 4 dl kaffe som snart hälldes upp tillsammans med mjölk i min numera väl använda termosmugg. Mmmmm!


Hämtade snart ner Jonzon från sängen (han är lite morgontrött den hunden...) och så år vi frukost framför DVD:ns inspelning av Cold Case (gammalt avsnitt - trist).

Idag hade jag ledig dag och jag hade inte RIKTIGT bestämt mig för vad jag skulle göra. Jag hade bara en lite aning, typ. Tog mig en funderare och bestämde mig för att sätta ut en NY annons på hojen och dumpa priset. Fick nämligen brev från Dukaten i fredags där det stod att det bara fick stå BILAR i garaget jag hyr. Allt som inte var bil skulle det forslas bort den 21 december. Fick lite panik där, som ni förstår. Skulle kunna ställa hojen hos Per men kände att jag inte orkade köra den dit i minusgrader. Så jag ändrade annonsen som redan låg utlagd och sänkte priset REJÄLT. Och det dröjde väl en timme sedan började det ringa... och ringa... och ringa. Det blev köbildning. Jag bestämde mig för att visa den senare på eftermiddagen och kvällen.

Klockan blev tio innan jag kom hemifrån. Mitt första mål var min hyresvärds kontor för att säga upp lägenheten.



Det fick jag hjälp med så det gick fort. Men jag hann ångra mig under dagen. Jag rekommenderar att du INTE säger upp din lägenhet innan den sista i månaden om du inte vill bli stressad. Nu känner jag ingen annan hyresvärd som gör på det sätt jag snart ska berätta (lämnar inte ut värdens namn även om jag har god lust ). Har arbetat som Fastighetsförvaltare hos en större, privat hyresvärd här i Linköping och där jobbar men på helt annat sätt! Där får de som anvisas lägenheten själv göra upp med den som bor i lägenheten om en tid som passar för visning - och då handlar det inte om att de ska ske imorgon. Nåväl, klockan var straxt efter tio och jag fick hjälp med att skriva uppsägningen denna julvecka 17 december.

Och nu ska ni får höra. På eftermiddagen ringer en anställd (ägarens son?) från deras kontor och säger att de har en som är intresserad av min lägenhet - kan de komma imorgon och titta på den? Här följer en förkortning av telefonkonversationen som följde;
- Imorgon, frågade jag helt paff? Jag sa upp lägenheten för ett par timmar sedan! Näe, jag jobbar!
- Men då kan vi gå in med huvudnyckel, säger han.
- Det får ni inte, svarade jag. (Är alltid hemma när de ska in av olika skäl.)
- Onsdag då?
- Jag har faktiskt lite tjockt den här veckan. Kan det inte vänta lite?
- Näe, och vi har en överenskommelse med hyresgästföreningen att när man sagt upp lägenhet, ska ordna att intresserade får komma och titta på den snarast. Du har inte rätt att neka. Och det måste ske innan månadsskiftet. Hon som är intresserad av lägenheten har fler lägenheter som hon är intresserad av och måste lämna besked.
- Ja, men be henne då att ringa mig så kan vi kanske komma överens om en tid när jag kan vara hemma.
- Näe, det är vi om äger fastigheten och vi är alltid de som visar lägenheterna.
- Jaha?! Okeeej... Vänta får jag kolla hur jag jobbar då (jag går och kollar och ser att jag visserligen har ledig dag på torsdag men hade lovat att 1. lämna in bilen som annars skulle få körförbud och 2. äta med mina f d kollegor på Botrygg och jobba med fler Blocket annonser och Tradera annonser - MEN jag hade ju inte rätt att neka.) Torsdag kl 11 får vi väl ta då.
- Då har jag ett möte. Halv elva.
- Ok, halv elva får det bli, sa jag, och så lade vi på luren med viss fördröjning från min sida...

Efter samtalet blev jag rent ut sagt förbannad. Jag sade upp lägenhet redan nu eftersom jag inte skulle hinna göra det innan nyår annars. Jag var tvungen att säga upp lägenheten den siste i månaden för att ha lägenheten till 31 mars och inte behöva ha den längre. Detta innebär att, för att jag var "för tidig", blir jag "straffad" (läs stressad), och tvungen att ställa upp att visa den samma vecka som jag sa upp den och saknade rätten att neka?!?!?
Till saken hör ju att det är A. julvecka - är det bara jag som har mycket att göra då? B.Nästa vecka är det mellandagar - är det bara jag som har ett liv då? C. Jag har flyttkartonger överallt som skulle till loppis D. Försöker sälja mitt hem via annonser och måste passa folk som kommer.
Kan man låta bli att undra hur de skulle ha gjort om jag sagt upp lägenheten per den 31 december - hade de ringt nyårsdagen och proppsat på att visa lägenheten? Konstigt folk...
Näe nu måste jag gå vidare i livet. Nu har jag iallafall skrivit av mig lite grann där.


Efter att ha sagt upp lägenheten spatserade jag vidare till Apoteket. Hade ju fått mail från Apollo, vars utbildning jag snart ska åka på (åh, jag lääääääääääääääääääääääääääängtar) förra veckan med lite information.


Bland annat rekommenderade man tabletter mot turistmage. Hade inte tänkt köpa några, brukar klara mig när jag är ute och åker - men okej. Jag föll för trycket och hittade en billigare sort i mindre förpackning (29,50) och slog till.
Efter det passade jag på att gå till Läkarhuset med förhoppningen att få veta vilka sprutor jag skulle ta. Hade blivit rekommendera sprutor mot Difteri och Hepatit i Apollo-brevet. Men de hade öppet 17-19 så det fick jag slå ur hågen.




Istället mellanlandade jag på Burger King och tog en ChiliCheese. Den var nygjorde och jättevarm så den stoppade jag i fickan medan jag gick till DNA - skobutiken på Tanneforsgatan (gågatan mellan torgen) -och efter DET besöket såg de ut som på bilden *suck* det hade jag väl ändå kunnat förstå lr?

För snart tre veckor sedan var jag inne i butiken "dna" och provade ett par typ mormorskängor. Behöver bekväma skor att gå mycket i som passar både till byxa och kjol när jag åker. Hittade förstås ett par underbara helt i skinn - 995 spänn. Jag lade undan dem... men näe jag tyckte att det var lite mycket pengar, faktiskt...

Man kan ha skaftet uppfält (t vä) eller nedvikt (t hö)
Jag provade... funderade och gick runt där i butiken och diskuterade med samma expedit som jag pratat med vid mitt tidigare besök.


Och så viiiiiiiiiiiiiiiiiiiips så hade vi gjort en affär, Kristin och jag (kunde inte skriva VIPS eftersom det tog lite tid innan jag bestämde mig, i ärlighetens namn. He, he.



Efter detta oerhört viktiga besök promenerade jag till 3-butiken bara för att upptäcka att den hade flyttat. Som tur var hade den bara flyttat ett kvarter - till Gränden. Här hämtade jag således min Ericsson K800i som jag haft inlämnad för skorrande mikrofon och att slutaren i kameran hade hängt sig. Det visade sig att det inte gick att laga... men fick i samma stund veta att jag fått en helt NY telefon istället och att det gått på Garantin. Tack 3! Det känns VÄLDIGT bra, måste jag säga. Invigde den senare på kvällen. Sista kortet i denna blogg är taget med 3-mobilen.

Sedan gick mina besök inte som jag hade tänkt mig. Parkeringsbolaget Dukaten hade lunchstängt så det blev ingen uppsägning. NBV var också låst så jag kunde inte lämna tillbaka nyckeln till lokalen vi hade lånat till vår julfest i nätverket Small Town Cowboys.

Men på Skatteverket fick jag blanketter som jag ska fylla i så jag kan lägga ner företaget POSITYD. Får ta mig i kragen och fylla i dem en kväll denna vecka och lämna in innan årsskiftet.

Klockan hade nu hunnit bli kvart i ett. Sol- time på SquashCenter. Annika (som äger stället) var där och tog emot med sitt, som vanligt, stora leende.



Snart är solkortet slut - men jag har ett till i plånboken hehe. De säljer dem för 199:- just nu för den som är intresserad! Det börjar likna något nu. Har alltid svårt att bli brun - och lika svårt att behålla den men nu har jag lagt ner lite själ i solandet och lyckats få lite färg i fejset, faktiskt. Brukar säga att jag har inyggd solskyddsfaktor 100...

Efter detta varma besök gick jag hem och åt och väntade in att klockan skulle bli 17. Under dagen hade jag fått ta emot totalt 18 telefonsamtal om min motorcykel och de första skulle komma då.

Men det blev den som stod som nummer två på listan som slog till och gjorde en av sitt livs bästa affärer, vill jag hoppas och tro. Och ja, jag grät när han sa att han skulle slå till... Den hojen är den bäst hoj jag har haft... Nu har den fått ett nytt hem i en "förort" till Linköping. Tomas, som är född på samma dag som Per, kom-iförd fler lager kläder och ett ställ som skulle stå emot vind -för att köra hem den kl 19.30 ikväll. Hans son (missade att ta hans namn- sorry) hade vänligheten att köra sin far till mitt garage så han kunde ta hem sin blivande pendlar-hoj.