Att vara Maria Graube

 

Jag var ledig denna lördag så på förmiddagen tog jag en promenad till stan för att se om jag kunde hitta en kedja till ett gammalt örhänge jag hade liggande. Det härstammar från 40-talet och är dekorerat med markasiter. Lite synd att bara ha i smyckesskrinet, kände jag. Och jag hade haft svårt att lägga det till Loppissakerna som ska säljas den 3 mars på Cupolen. Och jag hade suttit tidigare på dagen och tittat igenom vilka smycken jag ville ta med mig till Hurgada- det här var ett av dem.

 

Kollade först på Myrorna som jag ändå passerade. De hade en kedja som skulle kunna funkat men den såldes med en, jag skulle vilja påstå ful, berlock i ben som jag inte ville ha och priset var 45 kronor ? för dyrt kände jag och gick vidare. Ur&Penn hade utförsäljning men där hittade jag inget. Gick vidare till Gränden och åkte rulltrappan till... Glitter?

 

Butiken var BORTA! Jag fick lite ÅNGEST- vart hade den tagit vägen. Skulle jag behöva åka till Ikano???

Kände efter i magen (Läs: lyssnade på min intuition)och beslutade mig för att, näe, den låg nog kvar någonstans i huset iallafall. Drog en repa på övre plan - inget Glitter. Tog den andra rulltrappan ner och gick mot Nya Entrén ? och DÄR... Där låg butiken *lycklig igen* Tågade glatt in på den röda mattan som låg utrullad och hittade så småningom en kedja som passade till 70% av ordinariepriset. PERFEKTAMENTE!

 

Betalade 32,50 - och fick ett presentkort på 50 kronor tillbaka?! Det visade sig att jag var en av de första kunderna i butiken sedan de öppnade där nere. Var inte DET roligt?

 

På hemvägen lämnade jag berlocken till DEN kedjan till Myrorna - den var hemsk den också med snirkliga rosor och svarta plastbitar och stötte då på Maina, en av mina tidigare praktikanter, utanför butiken. Hon hade varit i Thailand över jul och nyår och kom så glad och solbränd emot mig. Vi växlade några ord innan jag gick till SquashCenter och solade. När jag kom hem hade Per redan hämtat Jonzon. Vi skulle vara i "Rappet" fredag och lördag.

Med mig hade jag min resväska tillika handbagage. Kände att jag var tvungen att väga dem så jag inte stod vid incheckningen och skulle få betala ÖVERVIKT! *hualigen*

 

 

 

 

Jag kämpade med att få den att stå kvar på vågen men insåg till slut att jag fick köra den mer säkra varianten. Först stå på vågen UTAN väska och sen stå på vågen MED väska och räkna ut skillnaden.

12,5 kilo i resväskan och 4,2 kilo i handbagaget. Där satt det!

Bra packat för att vara borta 3 veckor, tycker jag. TUR man har erfarenhet sedan små barnsben med det där att inte ha för mycket med sig. Det har hänt att jag har haft kläder med för att de KAN ju vara bra att ha men som jag sedan inte använt!?!?!?! Guuuuuuuuuuuuuuud vad onödigt att gå och dra på, du!

(Och nu kommer en liten parentes i detta sammanhang!

En av mina allra bästa vänner besitter (kanske skall skrivas i imperfekt nu) inte denna kunskap, Pella 1,56 lång. Jag minns en resa till Boden där hon och jag, som Bilkårister, skulle ligga inne på militärförläggning 14 dagar med mål att ta gult och blått förarbevis på Bandvagn. När hon kom till stationen med sin trolley OCH HOCKEYTRUNK... *gapskrattar* Har ni någonsin sett en hockeytrunk? Den är GIGANTISK - lika lång som mig tror jag och jag är 160 cm över havet typ. *gapskrattar högt* där hon kommer SLÄPANDES på denna väska med "det kan vara bra att ha-saker" och hur hon blir argare och argare på tåget när vi hamnar på FEL VAGN dessutom så hon får SLÄPA denna JÄTTE-väska ytterligare och nu i en trång gång. *skrattar så tårarna rinner* Då var hon inte att leka med, kan jag berätta. Men jag tror hon lärde sig något. Hon har i allmänhet en något nättare packning numera även om det åker med en och annan 'bra att ha-sak'.)

 

Tillbaka till nuet:

Det var ju fredag och dags att skrapa veckans TRISS tillfullo. Jag hade varit vinnare av 100.000 i FLERA minuter när jag valde att skrapa resten - och se (!) jag vann 25 kronor *skrattar* - men jag VANN iallafall.

 

 

Efter maten blev det lite skrivande på datorna i soffan medan Jonzon passade på att vila på mina ben

 

 

Ja, det är fantastiskt vad tiden försvinner iväg! Och roligt är det, tycker jag. Det betyder ju att man har ett kul liv, eller hur? (För inte har det väl med åldern att göra???)

 

Denna dag skulle jag vara ledig och bestämde mig för att skjutsa Milla till Elgiganten och sin praktik för att gå lite på IKANO.

Det kändes väldans lyxigt att lunka ( för det är ju så jag föredrar att gå även till vardags. Varför stressa?) runt bland affärer och inte veta riktigt vad man ska ha. Det enda jag hade skrivit in i mobilen - för det är där jag skriver in mina kom-i-håg-listor numera - var att jag skulle köpa en jacka till resan och kolla på minneskort till min mobil.

 

 

 

 

Så jag spatserade runt i sakta mak. Provad lite jackor här och där men fastnade inte för någon så där DIREKT. Då bestämde jag mig för att åka till stan istället. Och så fick det bli!

Parkerade på Baggen och vandrade 'gate upp och gate ner'.

En jacka jag hade titta på i flera omgångar tidigare, dels till ordinarie pris, dels till reapris såldes nu med 70% rabatt! (Den fanns visserligen på Ikano men bara i små storlekar.)

Men Åh... där gick en ANNAN tjej i provrummet med den SISTA jackan i min storlek!!!!!!!!!! Jag smög runt bland ställningarna på BikBok och låtsades vara intresserad av annat *jag VET-pinsamt * men insåg snart att hon hade många att prova i provrummet och misstänkte att hon skulle välja DEN!

 

För att inte verka mer suspekt än jag redan gjort -samt att göra pinan något mindre och ge mig chansen att hitta ett alterntiv - gick jag ur butiken. Tog en sväng på Cubus men där hängde bara jackor med fjompiga måsar på även om modellen var rätt. *Varför måsar på en vuxenmodell?*

 

Som ni förstår kunde jag inte släppa tanken på Jackan. Jag gick tillbaka till BikBok och fick, på långt håll, se en jacka som hängde lite slarvigt på galgen ? det var DEN! Jag fick lägga band på mig för att inte springa fram. Jag tog den sakta och typ släntrade nonchalant in i provrummet. Frågade personalen ?ska jag ta den här, tycker ni?? fast jag redan bestämt mig OCH ? slog till!

TÖNTvarning, helt klart! *orka* Men jag var INTE rationell i mitt handlande, skulle jag tro.

 

 

 

 

Och så gick det till när JACKAN flyttade hem till min hall i väntan på att få följa med till till Egypten!

Vi som ska på Reseledar-kursen i Hurgada har fått i uppdrag att plugga in ett av tre länder.

Grekland, Spanien eller Turkiet.

 

Till min stora glädje fick jag TURKIET. Hade surfat på nätet och hittat info men bestämde mig för att införskaffa en bok i samma serie som jag har om Egypten och Arabiska. Berlitz böcker är bra tycker jag även om de kan kännas lite allmänt hållna. Där finns en hel del bra tips och funkar ganska bra.

 

Obs! Se prisskillnaden trots att båda är inköp på Ica Maxi

 

 

Köpte en snabbkurs i arabiska också men den tyckte jag inte var något vidare så jag skaffade en bok (ja en Berlitz, faktiskt) i språket också. Har pluggat lite men det är väldigt svårt språk och jag har inte fått något riktigt grepp där riktigt. Kändes lättare med turkiskan, faktiskt...

 

 

Samtidigt införskaffade jag min Loggbok, som vi också blev uppmanade att skaffa. Vi ska skriva varje dag... och DET blir ju ingen belastning. Jag bloggar ju ganska frekvent redan idag. Man får la gå över till Bloggar utan B *he, he, he, he*.. näe då blir det ju ingen koll för er där hemma. Jag ska föra både Blogg och Logg, ska ni se...

 

 

Uppmärksamma pennan - pedagogiskt är utrustad med fyra färger: Svart, grönt, blått och rött. Det blir nog bra det där, ni *ha, ha*

 

 

 

 

 

Några dagar har förflutit sedan jag skrev sist men nedanstående har hänt sedan dess. Det är nästan så jag själv inte hinner med i svängarna *hehehe*

I tisdags blev det den vanliga rutinen på morgonen och jag passade då på att dokumentera Sjusovar-Jonzon där han ligger i loftsängen och kollar när jag springer och fixar frukosten.



Jag lämnade Jonzon på dagis (http://www.hund-dagis.se) så han kunde vara med kompisarna.

Jag passade på vägen att svänga in till Dukaten där jag sa upp garaget. Jag trodde det var tre månaders uppsägningstid men hade lyckligtvis bara EN månad. Perfekt. Jag sparar 500:- i månaden både februari och mars. Välkomna pengar till andra räkningar... Suvve!

Jag åkte därefter till Carro för att jobba. Jag mellanlandade på Ekholmens centrum där de hade slagit upp en "julbutik" där de bland annat sålde mjukishundben med pip för 10 kronor styck!. Jag köpte 5 stycken - de är ju en förbrukningspryl. Jag återkommer om det längre ner...


Carro var hängig idag och låg och kollade den tecknade filmen "Happy feet" när jag kom (- och hur söt var inte den, du?! ) Vi har nog åkt på Förkylningsviruset både hon och jag - men så länge man inte har feber är det ju ingen större fara! Ingen av oss brukar åka på sjukdomar trots att omgivningen går och omkring och åker på det ena efter det andra - men vi klarade oss inte denna gången. *Suck* Typisk. Men en förkylning hindrar inte gott humör! Hos Carro är det mycket skratt ändå!

Iallafall.
Arbetsdagen kom till ända och efter att ha hämtat Jonzon på dagis så bestämde jag mig för att se om man hade tid att vaccinera mig på Läkarhuset  som ligger mitt i sta'n. När jag kom in blev jag lite chockade. Det var väl typ 20 pers där inne som hade samma ärende! Ska ALLA åka utomlands nu eller? Jag fick fylla i ett vaccinationsunderlag och diskuterade sedan frågan om VILKA sprutor jag skulle ha. Vi kom fram till att långtidsverkande vaccin mot Hepatit A var en jämrans bra idé, ett beslut som gjorde mig 400:- fattigare!


Bibi Hoffsten hade sprutan i högsta hugg och jag gjorde mig beredd - men samtidigt som jag gjorde mig beredd var det redan klart - märkte alltså INGENTING och blev nästan lite besviken *fniss*


























Framför TV:n blev det ostbollar och en iskall Grants som Anti-förkylnings-kur innan sänggåendet. Förhoppningen var ju att vara frisk dagen därpå... så blev icke fallet. Hostan dröjer sig envist kvar och idag är det den 22:e.

Vaknade kl 7.32 idag, något förvånad över att faktiskt ha sovit så länge. Men inget dåligt samvete infann sig, Hade ju jobbat kvälls/nattskiftet hos Carro! Slängde över benen mot stegen, pussade hunden på nosen och gick ner från loftsängen och gick och satte på de obligatoriska 4 dl kaffe som snart hälldes upp tillsammans med mjölk i min numera väl använda termosmugg. Mmmmm!


Hämtade snart ner Jonzon från sängen (han är lite morgontrött den hunden...) och så år vi frukost framför DVD:ns inspelning av Cold Case (gammalt avsnitt - trist).

Idag hade jag ledig dag och jag hade inte RIKTIGT bestämt mig för vad jag skulle göra. Jag hade bara en lite aning, typ. Tog mig en funderare och bestämde mig för att sätta ut en NY annons på hojen och dumpa priset. Fick nämligen brev från Dukaten i fredags där det stod att det bara fick stå BILAR i garaget jag hyr. Allt som inte var bil skulle det forslas bort den 21 december. Fick lite panik där, som ni förstår. Skulle kunna ställa hojen hos Per men kände att jag inte orkade köra den dit i minusgrader. Så jag ändrade annonsen som redan låg utlagd och sänkte priset REJÄLT. Och det dröjde väl en timme sedan började det ringa... och ringa... och ringa. Det blev köbildning. Jag bestämde mig för att visa den senare på eftermiddagen och kvällen.

Klockan blev tio innan jag kom hemifrån. Mitt första mål var min hyresvärds kontor för att säga upp lägenheten.



Det fick jag hjälp med så det gick fort. Men jag hann ångra mig under dagen. Jag rekommenderar att du INTE säger upp din lägenhet innan den sista i månaden om du inte vill bli stressad. Nu känner jag ingen annan hyresvärd som gör på det sätt jag snart ska berätta (lämnar inte ut värdens namn även om jag har god lust ). Har arbetat som Fastighetsförvaltare hos en större, privat hyresvärd här i Linköping och där jobbar men på helt annat sätt! Där får de som anvisas lägenheten själv göra upp med den som bor i lägenheten om en tid som passar för visning - och då handlar det inte om att de ska ske imorgon. Nåväl, klockan var straxt efter tio och jag fick hjälp med att skriva uppsägningen denna julvecka 17 december.

Och nu ska ni får höra. På eftermiddagen ringer en anställd (ägarens son?) från deras kontor och säger att de har en som är intresserad av min lägenhet - kan de komma imorgon och titta på den? Här följer en förkortning av telefonkonversationen som följde;
- Imorgon, frågade jag helt paff? Jag sa upp lägenheten för ett par timmar sedan! Näe, jag jobbar!
- Men då kan vi gå in med huvudnyckel, säger han.
- Det får ni inte, svarade jag. (Är alltid hemma när de ska in av olika skäl.)
- Onsdag då?
- Jag har faktiskt lite tjockt den här veckan. Kan det inte vänta lite?
- Näe, och vi har en överenskommelse med hyresgästföreningen att när man sagt upp lägenhet, ska ordna att intresserade får komma och titta på den snarast. Du har inte rätt att neka. Och det måste ske innan månadsskiftet. Hon som är intresserad av lägenheten har fler lägenheter som hon är intresserad av och måste lämna besked.
- Ja, men be henne då att ringa mig så kan vi kanske komma överens om en tid när jag kan vara hemma.
- Näe, det är vi om äger fastigheten och vi är alltid de som visar lägenheterna.
- Jaha?! Okeeej... Vänta får jag kolla hur jag jobbar då (jag går och kollar och ser att jag visserligen har ledig dag på torsdag men hade lovat att 1. lämna in bilen som annars skulle få körförbud och 2. äta med mina f d kollegor på Botrygg och jobba med fler Blocket annonser och Tradera annonser - MEN jag hade ju inte rätt att neka.) Torsdag kl 11 får vi väl ta då.
- Då har jag ett möte. Halv elva.
- Ok, halv elva får det bli, sa jag, och så lade vi på luren med viss fördröjning från min sida...

Efter samtalet blev jag rent ut sagt förbannad. Jag sade upp lägenhet redan nu eftersom jag inte skulle hinna göra det innan nyår annars. Jag var tvungen att säga upp lägenheten den siste i månaden för att ha lägenheten till 31 mars och inte behöva ha den längre. Detta innebär att, för att jag var "för tidig", blir jag "straffad" (läs stressad), och tvungen att ställa upp att visa den samma vecka som jag sa upp den och saknade rätten att neka?!?!?
Till saken hör ju att det är A. julvecka - är det bara jag som har mycket att göra då? B.Nästa vecka är det mellandagar - är det bara jag som har ett liv då? C. Jag har flyttkartonger överallt som skulle till loppis D. Försöker sälja mitt hem via annonser och måste passa folk som kommer.
Kan man låta bli att undra hur de skulle ha gjort om jag sagt upp lägenheten per den 31 december - hade de ringt nyårsdagen och proppsat på att visa lägenheten? Konstigt folk...
Näe nu måste jag gå vidare i livet. Nu har jag iallafall skrivit av mig lite grann där.


Efter att ha sagt upp lägenheten spatserade jag vidare till Apoteket. Hade ju fått mail från Apollo, vars utbildning jag snart ska åka på (åh, jag lääääääääääääääääääääääääääängtar) förra veckan med lite information.


Bland annat rekommenderade man tabletter mot turistmage. Hade inte tänkt köpa några, brukar klara mig när jag är ute och åker - men okej. Jag föll för trycket och hittade en billigare sort i mindre förpackning (29,50) och slog till.
Efter det passade jag på att gå till Läkarhuset med förhoppningen att få veta vilka sprutor jag skulle ta. Hade blivit rekommendera sprutor mot Difteri och Hepatit i Apollo-brevet. Men de hade öppet 17-19 så det fick jag slå ur hågen.




Istället mellanlandade jag på Burger King och tog en ChiliCheese. Den var nygjorde och jättevarm så den stoppade jag i fickan medan jag gick till DNA - skobutiken på Tanneforsgatan (gågatan mellan torgen) -och efter DET besöket såg de ut som på bilden *suck* det hade jag väl ändå kunnat förstå lr?

För snart tre veckor sedan var jag inne i butiken "dna" och provade ett par typ mormorskängor. Behöver bekväma skor att gå mycket i som passar både till byxa och kjol när jag åker. Hittade förstås ett par underbara helt i skinn - 995 spänn. Jag lade undan dem... men näe jag tyckte att det var lite mycket pengar, faktiskt...

Man kan ha skaftet uppfält (t vä) eller nedvikt (t hö)
Jag provade... funderade och gick runt där i butiken och diskuterade med samma expedit som jag pratat med vid mitt tidigare besök.


Och så viiiiiiiiiiiiiiiiiiiips så hade vi gjort en affär, Kristin och jag (kunde inte skriva VIPS eftersom det tog lite tid innan jag bestämde mig, i ärlighetens namn. He, he.



Efter detta oerhört viktiga besök promenerade jag till 3-butiken bara för att upptäcka att den hade flyttat. Som tur var hade den bara flyttat ett kvarter - till Gränden. Här hämtade jag således min Ericsson K800i som jag haft inlämnad för skorrande mikrofon och att slutaren i kameran hade hängt sig. Det visade sig att det inte gick att laga... men fick i samma stund veta att jag fått en helt NY telefon istället och att det gått på Garantin. Tack 3! Det känns VÄLDIGT bra, måste jag säga. Invigde den senare på kvällen. Sista kortet i denna blogg är taget med 3-mobilen.

Sedan gick mina besök inte som jag hade tänkt mig. Parkeringsbolaget Dukaten hade lunchstängt så det blev ingen uppsägning. NBV var också låst så jag kunde inte lämna tillbaka nyckeln till lokalen vi hade lånat till vår julfest i nätverket Small Town Cowboys.

Men på Skatteverket fick jag blanketter som jag ska fylla i så jag kan lägga ner företaget POSITYD. Får ta mig i kragen och fylla i dem en kväll denna vecka och lämna in innan årsskiftet.

Klockan hade nu hunnit bli kvart i ett. Sol- time på SquashCenter. Annika (som äger stället) var där och tog emot med sitt, som vanligt, stora leende.



Snart är solkortet slut - men jag har ett till i plånboken hehe. De säljer dem för 199:- just nu för den som är intresserad! Det börjar likna något nu. Har alltid svårt att bli brun - och lika svårt att behålla den men nu har jag lagt ner lite själ i solandet och lyckats få lite färg i fejset, faktiskt. Brukar säga att jag har inyggd solskyddsfaktor 100...

Efter detta varma besök gick jag hem och åt och väntade in att klockan skulle bli 17. Under dagen hade jag fått ta emot totalt 18 telefonsamtal om min motorcykel och de första skulle komma då.

Men det blev den som stod som nummer två på listan som slog till och gjorde en av sitt livs bästa affärer, vill jag hoppas och tro. Och ja, jag grät när han sa att han skulle slå till... Den hojen är den bäst hoj jag har haft... Nu har den fått ett nytt hem i en "förort" till Linköping. Tomas, som är född på samma dag som Per, kom-iförd fler lager kläder och ett ställ som skulle stå emot vind -för att köra hem den kl 19.30 ikväll. Hans son (missade att ta hans namn- sorry) hade vänligheten att köra sin far till mitt garage så han kunde ta hem sin blivande pendlar-hoj.

Det är viktigt att ha mål i livet. Jag pratar inte bara om STORA mål. Nej, det finns massor av delmål som gör LITE så ROLIGT. ALLA människor behöver ha något att sträva efter för att utvecklas. Det är lätt att man resignerar eller lutar sig bakåt i sin bekväma tillvaro "- för man har det ju ändå ganska bra" och struntar i sina drömmar man en gång hade. På mitt kylskåp har jag en lista med saker jag vill göra/uppleva innan jag dör och det är en massa skojiga saker.


Och jag är nog allt annat än trygghetsnarkoman. Jag kräver omväxling och älskar att lära mig nya saker och testa gränser. (Därmed är inte sagt att det gäller Bungyjumps eller fallskärmshoppning - för det skulle inte falla mig in. Jag kan inte ens åka vuxen-karuseller utan håller mig gärna till barnens "Tekoppen" *asg*, fråga mina döttrar)

Den 1 september satt jag som vanligt och började längta till varmare breddgrader. I samma stund bestämde jag mig att "Nu får det vara slutsnackat- dags att göra slag i saken och flytta utomlands". Jag skulle minsann försöka få jobb som Reseguide, något jag velat bli redan under min tonår. Jag var inte klar över VART jag skulle, VAD jag skulle jobba med - bara ATT jag skulle! Jag hade fyra alternativ jag tittade på...
TIll slut föll jag för Apollo/ Kuoni som har jämrans spännande resmål och har lite annat tänk gällande charterturism. Många som trott att jag var för gammal - är ju bara 45 bast och det är väl ingenting, hallå -
TJI FICK NI! Några dagar senare satt jag med en inbjudan på mailen!



Då var det dags att informera familjen om vad som var på G. Jag överdriver om jag säger att allmän glädje spred sig men alla förstår att det här är något jag måste göra - och låter mig därför hållas. Vänner, line dance elever och Hitch Hikers anhängare tycker också både att det är roligt och tråkigt - men hallå, det finns ju msn, Facebook och bloggar ju?!?!?! Idag är avstånd inte speciellt märkvärdigt. Men i början tror jag ingen trodde att det var riktigt allvarligt menat förrän jag satte ut annons på Jonzon, hunden. Då började det hända grejer och vips hade Jonzon nytt hem hos min särbo, Per. Ni ser Jonzon hänga i fåtöljen i sitt, snart nya hem.






Då var det ju det där med jobb... jag har jobbat som Fastighetsförvaltare på ett företag i nästan fem månader och det avslutades den 16 november då VD:n och jag kom fram till att vi inte skulle fortsätta vår relation, helt enkelt. Istället satsade jag på att komma tillbaka till Försäljning och jobbar idag med ett projekt för Phonera Företag. Jag fick dessutom privilegiet att bli vän med en tös i våras som behövde en Personlig assistent och det jobbet börjar jag 1 december. Så nu har jag förmånen att jobba med två roliga saker som båda sätter människan i centrum. Såna jobb passar mig!

Och den 9 november blev det så dags att ta tåget till Stockholm till Apollo/ Kuoni!



Jag vaknade till alarmet - ovanligt. Brukar alltid vakna av mig själv men nu skulle jag upp en timme tidigare. Gick ut med Jonzon, packade matsäcken jag gjort dagen innan och lade biljetterna i ytterfacket på väskan. WOOOOOOOOOOOW! Nu var det dags att få chansen att förverkliga en dröm...till - har hunnit förverkligat en hel del innan, ju. Vad livet är spännande och ibland nästa overkligt, kan jag tycka!

Det var en kall och fuktig morgon. Att solen snart skulle börja stiga upp över horisonten kunde man ana. Folk med uppfällda kapuschonger var ute och troligtvis på väg till skola eller jobb. Gatubelysningen var fortfarande tänd och jag promenerade nerför Vasavägen mot stationen som lyste välkomnande. Jag steg in för att ta reda på vilken perrong och tio minuter senare satt jag på tåget till vår vackra huvudstad!

Resan var lugn och behaglig. Jag läste lite grann och undrade över vad dagen hade att erbjuda. Det fanns ingen information om vad man ville ha, förutom vidimerade betygskopior och passfoto. "Oh, vad roligt det skulle bli!"
Jag hade gjort det enkelt för mig och bokat Tågtaxi så när jag kom till Cityterminalen spatserade jag frankt fram och sa vart jag skulle och blev skjutsad till rätt adress. (Kan rekommendera det, skarpt! Att boka tågtaxi alltså. Det gjorde jag både dit och hem och det var himla smidigt.)



Men jag trodde att han hade kört mig fel! Dörren till Apollo//Kuoni var blockerad av en lastbil och man höll på att köra in och ut med en truck i garageporten intill. Jag frågade Taxichauffören flera gånger om det verkligen var rätt adress så till slut åkte han och visade mig gatunamnet på huset i korsningen och att det faktiskt var rätt nummer på huset *LOL* Han måste ha trott jag var lite knäpp... för det var verkligen rätt adress! Jag tog hissen upp, tryckte jag på ringklockan, kom in och fick mitt passerkort och satt mig ner bland ungdomarna som var där för samma sak - att få bli Apollo/Kuonis nästa reseguide.

Vi samlades förväntansfulla i ett konferens och fick se schemat för dagen som innehöll uppgifter som vi skulle lösa enskilt och i grupp. Det började direkt.
- Presentera dig själv på fem minuter, berätta vad du har gjort sedan gymnasiet, varför du vill bli reseledare för Apollo och vad som är viktigast för dig i livet.
Vi var 11 personer totalt och det var väldigt imponerande vad ungdomar hinner med nuförtiden. Man får aldrig underskatta våra unga människor. Så blev det min tur- jag var sist ut. Vad jag har gjort sedan gymnasiet!? På fem minuter? He, he! Man har ju liksom hunnit med en hel del olika saker sedan dess så jag bestämde mig för att göra en sammanfattning av mitt liv.
Efter att ha lyssnat på alla som sa att de skulle göra det här innan de blev för gamla och fick barn och att familjen var viktigast för dem i livet... så ja... så blev min presentation lite tvärtom, kan man säga.
Jag var ju den där gamla som redan fått barn men som skulle göra det här IALLAFALL och familjen tänkte jag hemma. Jag var där för att förverkliga en dröm! Och nu var jag på väg....


Efter dagens strapatser med information om företagen (Apollo och Kuoni), gruppövningar, att skriva en reseskildring på engelska, intervju och mellansnack över kaffe och Dagobertmacka så kom jag hem, förvissad om att det var där jag skulle jobba - och idag 19 november ringde de och bekräftade!!!!!!!!!!!!
Shit, pommes frites, vad häftigt! Och idag satt jag ut hojen till försäljning... nu är det ALLVAR!