Att vara Maria Graube

Hej hopp!

Omfamnade dagen. Idag skulle Isis och jag ha Träffpunkt i Makady Bay. Det ligger 3,5 mil söder från Hurghada och jag gillar stället av ett par anledningar bl a för att jag får köra bil! För det saknar jag här nere. Mest blir det taxi och iband YallaYallabuss.

Vi stack dit med Froggy (vår gröna bil heter så haha). Väldigt trevligt och utvecklande.
Jag höll i aktivitetsmötet och berättade om våra jämrans spännande utflykter. För en sak har vi här - MASSOR av utflykter med alla möjliga inriktingar. Och det finns inte bara pyramider och korallrev!
Isis ansvarade för utflyktsförsäljningen som därefter följde.

Vi åkte till kontoret där vi lämnade rapport och jag hängde med bort och åt Kamel-gulash på Café del Mare.
På kontoret fick jag lite mer info till kryssningen. Det mesta hade jag fått och gjort redan igår. Det är därför jag har haft tid på eftermiddagen att sitta på kontoret och på internet och kunnat uppdatera min blogg, som alltid är på efterkälken.

Nu ska jag packa ihop här och ta en taxi hem för att vila lite. Imorgon förmiddag ska jag plugga för att sedan åka och möta mina svenska gäster (och fyra norska faktiskt)  i Marinan på eftermiddagen.
Sen bär det av till Luxor och till "min" båt! UNDERBAAAAAAAAAAAAAAAAAAAART!

På fredag kommer Isis med sina norska gäster och vi skall sammanstråla och kryssa ihop nästan hela resan.
Vi snakkes snart igjen!

M

Ja, inte blir det mycket tid över till bloggande som ni märker...

Livet går faktiskt i ett och eftersom jag inte har tillgång till internet hemma och inte jobbar något på kontoret, ja då blir det så här. Och så blev jag ju sjuk och sängliggandes i fyra dagar- Inte särdeles spännande faktiskt.

Men när jag kom hem hade jag fått en Hibiskusblomma på min kudde av städarna. Det var väl sött!


Är inte van att vara förkyld och torrhosta! Det hade jag med mig från Köpenhamn. Det var ju liksom lite kallare där...

Det blev inte mycket återhämtningstid efter Köpenhamn och det bidrog nog till nedsatt immunförsvar.  Nu tvingade kroppen mig att vara stilla.. och jag gick ner ett par kilo på kuppen. Skrämmande! Fått göra nytt hål i bältet med en nagelsax haha.

Bor ju på hotell och måste ta mig ner till maten och det orkade jag inte. Så det blev vatten och lite knäcke till i förrgår kväll. Då tvingade jag mig att gå till en av A la Carte restaurangerna en bit från hotellet och åt en kamel-biff med pepparsås, favoriten här nere. Och dagen efter gick jag iallafall ner och åt frukost, varvid jag fick kommentaren av en i personalen.
- Vad har du gjort med din KROPP? Det klär dig  haha
Jag berättade att jag legat sjuk och inte tyckte att det var rätt sätt att förlora vikt på. De är för roliga. Egyptier är ibland som barn. Det säger det som faller dem in haha Massa humor!

Jag avslutade min sjukdomsperiod med en Kamelbiff på Bordiehn's.



Här följer lite bilder från Nilenkryssningen denna gången.


Luftballonger vid Hatchepsuts Dödstempel, West Bank, Luxor


Idag är jag iallafall tillbaka och ska jobba på Flygplatsen. Har både Departures och Arrivals idag.
Imorgon har jag Träffpunkt i Makadi Bay (ligger 3,5 mil från Hurghada) och sen är det förberedelser inför Nilen.
Det är alltså dags för omgång nummer två. Och den här gången är det 7-dagars så det blir lite annorlunda.

Ber att få återkomma för jag måste dra nu!

Maria

Jag vaknade straxt efter 6 som vanligt och gick ner och åt frukost med boken "Temples of ancient egypt". Gick sen upp på rummet och läste lite till och då fick jag en Javissja-upplevelse. Jag kom på vart jag kunde ha lagt min Ica-kortläsare och usb. Till min väska jag hade köpt fick jag en dataväska (som jag inte kan använda till min dator för den är för stor) och där fanns två ytterfickor. Jag gick o checkade där och där låg dem! Så glad jag blev.

Jag satt med min dator och försökte få ordning på min CTRL-knapp som sades vara nedtryckt hela tiden men det gick inget vidare. Jag gav upp!

Igår hade jag bestämt med Linda att hon skulle få visa mig hur jag kommer till Makadi Bay där jag ska ha Träffpunkt på onsdag. På vägen dit fick jag se Mrs Ota och jag stoppade henne och frågade om det var okej att jag tog med mig min egen dator till internetrummet. Hon kunde inte svara på det men hänvisade mig till högsta chefen, Josef.
Jag klev in där och sa mitt ärende. Och han gick med mig bort, förklarade för den ansvarige för dagen om mitt ärende. Och det var inga som helst problem, bara jag betalade!
Det gör jag gärna. Att kunna sitta på hotellet och läsa mail, betala räkningar och prata på msn underlättar mitt liv. Nu slipper jag åka in till Sekalla och det sparar mycket tid.
Dessutom slipper jag köpa ett usbmodem som jag hade tänkt från början men det lär vara dyrt och trögt.
Den här lösningen är ju mycket bättre, tycker jag

Sen åkte jag in till kontoret och träffade Linda som tog mig med på tur.
Innan hade jag startat datorn och min kollega Dan, som hade Servicekontoret, fick i uppdrag att försöka lösa mitt problem (skrev om det tidigare) med CTRL-knappen.

När jag kom tillbaka såg min dator lite annorlunda ut - men nu kan jag SKRIVA igen! Nu blev det inga automatiska kortkommandon när jag skrev. Och jag var LYCKLIG en gång till denna dag!

Sen berättade han att någon hade ringt från Köpenhamns flygplats på måndagen och sökte mig. Han hade gett dem mina två telefonnummer men mitt svenska låg kvar i Hurghada när jag var i Köpenhamn och mitt mobinilnummer fungerar BARA i Egypten så jag fick inget samtal.
Men Dan trodde att man kan ha hittat min väska! Så för en timme sen sände jag ett mail tll flygplatsen och bad dem höra av sig. KAN det vara så att min väska är FUNNEN?
Åh, vad jag skulle bli glad!!! Ni förstår nog inte det riktigt. Men när man inte äger så mycket utan mer eller mindre bara det man står och går i så blir allt värt så mycket mer. Och allt jag har med till Hurghada är bara saker jag verkligen tycker om och vet att jag använder. Nu håller jag tummarna för att allt är funnet!!! Återkommer om det

Ocn nu sitter jag här och skriver detta.
Är superhungrig så jag måste nog dra iväg för att äta.
Jag kommer tillbaka en annan dag

Ja, själva vistelsen i Köpenhamn var väldigt trevlig.

Kursen var mest repetition men vi hade några gästspel som var intressanta att lyssna på och min Utflykt som jag låtsades gick till Alabastermoskén i Kairo gick superbra. Ämnet jag hade fått var Islam i Egypten.
I mitt bagage som jag förlorade hade jag soltorkade dadlar men nu hade jag fått köpa några söta, kladdiga dadlar att bjuda runt på i bussen. Men det gick det med. Det blev att plocka med tandpetare. Allt går att lösa.

Vi fick med oss lite presenter från Kuoni.
En nyckelring, En liten väska/Organizer, En keps
och Utbildningsbevis som kommer med Co-mailen skulle jag tro.

Jag hade dag för dag upptäckt saker jag hade förlorat när min väska försvann. Bland annat min favvobikini. Ja, nu har jag ju bara den förstås. Och det var hemskt. Man kan ju inte bo i Afrika utan bikini!
Jag hade handlat ett par tröjor och linnen, trosor och strumpor, reseförpackning av schampo, balsam och hudlotion och en läskig deodorant som jag fick kasta.
 Men några kostymbyxor hade jag inte funnit. Mina kritstrecksrandiga var borta kanske för alltid. Hemma i Sverige hänger min väst ensam kvar... Den röda sjalen fick väl vara ett minne blott. Jag hade ju innan sagt att jag inte gillade färg (man tycker att jag går för mycket i svart här...) och tog det här lite som bevis på att jag faktiskt inte skulle ha färg heller haha

Men åter till bikinin. För att få tag i en vettig bikini måste jag gå till specielbutikern. Den jag hade blivit av med kommer från Mays Shop i Linköping och den var ganska dyr. Var skulle jag NU vända mig?
Triumph hade en butik så jag gick in där - men de hade inga bikinis. Jag gick in i ett par andra med samma svar, att de inga hade. (Åker inte danskarna till varmare breddgrader och behöver badkläder året runt?)

Men, i samband med att jag skulle ha en typ likadan väska som jag blev av med, blev jag hänvisad till Fredriksbergs Center så jag tog Metron dit. Köpte min ryggsäck med hjul och stötte samtidigt på en Rea, där man bland annat hade rea på underkläder - och bikinis. Där hittade jag EN i min storlek, en tigermönstrad sak, hemsk i mitt tycke. Men jag var ju tvungen att ha någon! Så det fick bli den. 25 DKK/del. Bra pris iallafall.
(Klippte sönder den igår för att göra om den till Halterneck.)

Det var det om inköpen. Men jag var fortfarande ledsen över att ha förlorat mina saker.

Nu ska jag berätta lite om hemresan som skulle gå via Arlanda.

Vi packade våra saker och checkade ut. Sunniva och jag gick på varsitt håll för vi skulle handla olika saker och vi hade begränsat med tid.
Mitt mål denna dag var ju att få tag i en ryggsäck med hjul och en bikini. Om bikinin berättade jag nyss.
Jag hade sett en liknande tingest jag hade blivit av med på bara ETT ställe i Köpenhamn och jag hade frågat runt och ingen visste något annat ställe. SÅ jag tågade väl in där och kände och klämde och bestämde mig efter en rökpaus, att köpa den men jag ville ha den i blått för att matcha uniformen.
Nu fanns den bara i brunt i denna butik så jag skulle få åka till Fredriksbergs centrum för DÄR hade de en i blått. Sagt och gjort, jag tog metron och resten har jag ju redan beskrivit (att jag fann bikinin).

Jag arbetade mig tillbaka till Köpenhamn och hade bestämt mig för att äta en Entrécôte med bearnaisesås innan jag for tillbaka till Egyptern (ingen vanlig maträtt härnere). Så jag gick in på Copenhagen Corner, där vi hade ätit första kursdagen, fick ett bord och kunde sedan avnjuta min lunch ackompanjerad till sång och musik live. Väldigt trevligt - men snart slutar det trevliga på den HÄR dagen.

Jag och Sunniva möttes på hotellet och beställde en taxi. Flyget skulle gå kl 20.40 och klockan var 17.40 när vi kom därifrån med 4 datorer, 2 koffertar och 2 handbagageväskor.
260 kronor fattigare och 25 minuter senare kom vi då in till Flygplatsen där vi tog upp våra biljetter och kollade flightnumret bara för att konstatera att et flyget inte fanns med på tavlan.
Vi tittade på våra biljetter en gång TILL och fann ut att den resan gick samma dag som den var beställd, den 6. Denna dags datum var den 11e. Någon hade beställt fel flyg!

Vi såg oss runt efter Norwegian Air som vi skulle åka men fann inget kontor. Men vi såg Apollokontoret.
Vi drog vår bagagevagn (borde finnas överallt!!!) dit och hittade en kollega, Johanne.
Sunniva hade sett att Sterling hade ett flyg ungefär samma tid. Det visade sig senare vara ett SAS-plan.

Johanne och Sunniva gick bort till SAS och kom tillbaka 20 minuter senare och sa att det fanns plats för 1700 DKK var.
Alternativet från Johanne var att vi övernattade i Köpenhamn ytterligare två nätter och tog Charterflyget på måndag. Men då skulle vi förlora en dag och jag behövde all tid i världen inför min kryssning som var på torsdag. Och jag jobbar med annat på onsdag. Så alla minutrar var värda guld.
VI fattade beslutet kl 19.45 att vi skulle åka med SASflyget som skulle gå 20.50 och Johanne fick, efter en lång stund i telefonkö, fatt i två biljetter.

Efter de här resdagarnas bekymmer kände vi att vi ville dubbelkolla med hotellet att vi fanns med så jag ringde till hotellet och uppgav våra efternamn, bokningsnummer och vilket företag som skulle betala. Och hon hittade oss inte - men hade ett dubbelrum. Så det ordnade sig ju iallafall. haha

Innan vi skiljdes från Johanne på apollo-kontoret fick se och veta vilken packning vi hade med oss så sa hon att vi kunde lämna datorerna på kontoret så skulle de sända dem med Co-mail på måndag så skulle vi slippa släpa på dem. Vi blev självklart oerhört tacksamma över detta. Ett bekymmer mindre!

Vi checkade in vårt bagage och gick sedan till flyget som gick ganska snart efter att vi kom till gaten.

Vi fick ta en flygbuss till kampanjpriset 149 SEK för två till hotellet Nortull.
Där hade Diesel fest och ombyggnation i receptionsområdet så vi undrade ett tag om vi hade kommit fel. Men det visade sig vara helt rätt. Och vi fick vårt rum och gick upp med våra saker.
Nu skulle vi ju åka tidigt så jag tog hissen ner för att fråga om frukost - och det fanns ingen förrän kl 6.30 (samma tid som vi skulle åka till Hurghada) men receptionisten skulle ordna att vi hade varsin färdigbredd macka till vi kom ner.
När jag kom upp från receptionen hade Sunniva redan intagit horisontalläge. Och jag var också trött men satt på Arabiskakursen och somnade sedan ifrån den.

Sunnivas alarm hade gått igång varje dag sedan vi kom och på morgonen gick den igång typ 3.45. Perfekt eftersom jag ville komma upp och "morgna" till mig och gå ner och ta min macka. Hade ju inte packat upp någonting från dagen förut utan var redo för att omfamna dagen.
Jag var väl nere 04.05 och lämnade in nyckel samt tog min macka. Klockan gick och gick. När hon var 05.25 började jag bli orolig och hämtade ut nyckeln igen och åkte upp - och kom in i ett mörkt rum med en fortfarande SOVANDES Sunniva.
Jag väckte henne och ropade "Men sover du? Vi måste ju åka om 4 minuter om vi ska hinna!
"Jag kommer om 2 minuter, sa hon.Och det var väldigt nära två minunter. Förstår inte hur hon hann! Beundransvärt!

Vi hann alltså med bussen som nu hade ordinariepris 110:- per person och efter 40 minuter kom vi till terminal 5.
Det var nästan ingen kö så vi kom fort fram till disken.
Jag har tidigare berättat om mitt pass, att det var trasigt ca 3 centimeter. Det var det ju fortfarande. Det har gått utmärkt att åka på även om man har visat sig tveksam. Men nu satt där en nitisk ung dam som tillkallade en äldre dam - och de vägra låta mig resa ut ur Sverige!! hahahah Kan ni FATTA! Suckar

Jag hade ett alternativ (förutom att strunta i alltihop och åka hem till Linköping och det alternativet finns ju liksom inte) och det var att ta en taxi till Tullhuset och polisstationen som kunde utfärda ett Provisoriskt pass, låta chauffören vänta utanför och sedan åka tillbaka till terminalfem. Nu var jag JÄTTEGLAD! Vad roligt att få spendera ÄNNU mer pengar på mitt dyra kreditkort! (Hade behövt bruka det hela veckan när jag köpt in ny packning!)
Och polisen skulle öppna kl 6 och mitt plan skulle gå kl 6.30! Gud vad KUL!

Sunniva fick checka in mitt bagage och jag fick min biljett - ifall jag skulle hinna, som de sa. Tack för det!

Så haffade jag så en taxi och gav honom uppdraget. Vi kom till polisen och jag fick mitt pass, nu var klockan 6.15. Femton minuter kvar! Strålande!
Jag kom till terminal fem och sprang till säkerhetskontrollen där det var 40 meter kö - men det gick fort som tur var. Nu var klockan 6.22. 8 minuter kvar! Och vad jag SPRANG!!!
Naturligtvis skulle jag till F61 som ligger en kilometer bort!
Jag kastade fram mitt pass, nästan skrek till kontrollanten JAG HAR BRÅTTOM, tog passet och fortsatte springa till gaten - bara för att se att man FORTFARANDE boardade planet - och jag var LYCKLIG!

Vilken (ursäkta språket) jävla morgon!
Men nu satt jag på planet till Hurghada - på plats vid nödutgång där man visserligen har sparkmån men man kan inte fälla sätena. Men med kappan i svanken och uppblåstbara kudden kunde jag slumra till ett par minuter då och då.

Så kom vi då fram till Hurgada och allt jag ville var att åka hem. Men då ringde Lotta och sa att hon ville träffa oss och höra hur vi hade haft det. Så jag följde med till Café del Mare och tog en (lättkrydda) pizza innan jag blev hemskutsad.
Och jag var så trött. Packade upp och satte på tv:en och fick en ångest attack när jag inte hittade min ICA-kodläsare och usb. De måste ha ramlat ur på planet när jag tog mina hörlurar ur fickan.

Skulle det ALDRIG ta slut???
Näe inte riktigt, faktiskt.

För nu hade jag ju inte mycket kläder så jag skulle bli tvungen att tvätta. Så jag la mina kläder i blöt i badkaret. Nu hör det till saken att här är inte rent vatten utan brunt. Speciellt i början när du sätter på kranen.
Men jag lät vattnet rinna och det såg väldans bra ut - och den mörka tvätten, ja den ser du ju inte några skiftningar på direkt, eller hur?
Så kom turen till mina vita saker. Jag la dem i handfatet istället för det var så lite. Och jag spolade ett tag och la sedan i tvätten och fortsatte hälla i vatten, bara för att upptäcka att där strålen hamnade hade det blivit rostfläckar - som inte gick bort sen. Är inte DET strålande så säg?
Och som jag brukar säga - vitt passar inte på denna kropp. Men nu hade jag klara att ha vitt på mig en hel dag utan att få några fläckar så jag hyste hopp. Istället förstörs det när jag ska tvätta hahaha.

*LOL*J
 KAN man göra annat än att skratta åt allt som hänt lr? Och jag som hela resan har tänkt - Nu kan det bara bli bättre - coh så har det alltid hänt någonting MER.

Jag somnade kl 9. Jag var trött!
Men NU skulle det väl ändå bli bara bättre, var min sista tanke!

 och den är inte slut än...

Sunniva och jag hade fått en inbjudan till en Rundreseledarkurs som skulle gå av stapeln i Köpenhamn under tre dagar. Vi skulle åka klockan 13 ett par dagar tidigare och ha med oss fyra datorer som skulle få ny programvara vilket innebär att de bara skulle med och vända tillbaks med oss när vi åker tillbaka till Hurghada.
Vi hade förutom våra 4 egna väskor, tre kartongen och en CO-mailväska vilket utgör 8 saker att hålla reda på och bära på.

Det var nu den osannolika dagen startade!
Vi kom iväg sent till flygplatsen och när vi kom var flygplatsansvarig från agenten lite upprörd att vi var så sena för det skulle bli krångel. Och det blev det. Vi skulle få ta med EN - inte fyra.  Efter mycket om och men och 3 minuter tills incheckningen skulle stänga fick vi lägga sänd-väskor och datorer på bandet och vi fick våra biljetter.

Vi bordade planet och satt i 5 timmar och väntade på att få landa. Vi var lite spända på om datorerna skulle komma på bagagebandet och jag satt och hoppades att min ryggsäck hade haft det bra i bagagerummet och skulle komma tillbaka till mig också. Den var ju så liten...

Vi steg ut planet och gick till band nr 3 - och där kom de! Vi var så glada och skulle sända ett sms till Lotta i Egypten. Då visade det sig att mitt Mobinilabonnemang inte fungerar i Danmark. Den söker nät fortfarande...

Allt la vi på en vagn och gick på toaletten båda två. Vi turades om att vakta. Jag vet att jag hade min ryggsäck fortfarande men la min Apolloväska på vagnen.

Sen gick vi från toaletten och så här efteråt kan jag inte minnas att jag hade något på ryggen . Ryggsäcken blev nog kvar där. Jag säger nog för jag vet inte om jag hade den med till Informationen, som blev vårt nästa stopp.

Vi hade fått ett papper som talade om hur vi kunde komma till vårt hotell med tåg. Jag kollade även taxipriset efter att än en gång ha konstaterat hur mycket packning vi hade. Men det skulle kosta 250:- och tåget bara 30:- och man vill ju att vi är ekonomiska. Vi bestämde oss för att ta tåget och fick information om var vi kunde köpa klippkort.

Vi köpte våra klippkort och fick veta att dit vi skulle kunde vi ta VILKET tåg som helst på spår 2.
Vi åkte hissen ner till spår Två dit tåget snart kom och vi steg på.
VI körde kanske 15 minuter och kom till Centralstationen - och där vände plötsligt tåget.

Vi haffade en anställd kvinna som kom och gick och hon berättade tjurigt att det tåget vi satt på INTE gick till Österpost utan till Jylland. Det tåget VI skulle ha tagit hade gått från Spår Ett! OCh vi skulle få betala med 12 markeringar på vårt 10-klippkort för att vi hade åkte fram och tillbaka. Hon berättade också att vi skulle gå av nästa station.
Vi var INTE glada!

Vi gick av och upptäckte att vi befann oss kanske 100 meter från en trappa. Det fanns ingen vagn och heller ingen information om vart vi skulle. Vi frågade tågkvinnan som bara viftade bort oss, pekade långt bort och fick svaret att det kunde vi själva läsa där borta. Det var service det!

Och det var NU jag upptäckte att jag inte hade min ryggsäck, som heller inte fanns kvar på tåget när vi steg av. Suckar!

För att förflytta oss nu kunde Sunniva ta en kartong på sin trolly och CO-mailväskan i handen och jag fick ta min Apolloväska och sedan bära ett paket 10 meter, lämna det det, hämta det andra och bära det 20 meter, gå tillbaka 10 meter och hämtade det andra och gick 20 meter. Det tog TID och jag var genomsvett.

Efter mycket om och men kom vi till hissen och kundeåka upp bara för att göra om samma procedur fast ner på nästa spår. Där frågade vi ett par unga kvinnor vilket tåg vi kunde ta och de berättade att vi kunde ta nästa men skulle bli tvungna att byta till annat tåg. Att höra detta var självklart JÄTTEKUL... INTE!

Tåget kom och vi bar in paket och väskor och satte oss. Sunniva kikade på en tavla och tyckte att det såg ut som om vi kunde ta samma tåg till vår station. Vi frågade en ung man som trodde att det skulle gå. Han var så snäll för när han gick av kollade han om det gick och kom tillbaka och sa att vi lugnt kunde sitta kvar. Det gladde oss kan jag berätta!

Sen kom vi då fram till vår station och jag trycker på knappen för att dörrarna skulle öppnas och vi kunde komma ut, bara för att konstatera att jag höll på att ramla ner gruset mellan spåren. Det fanns ingen perrong!

Där perrongen var fanns också en dörr som INTE fick brukas. De var stängd.

Sunniva sprang genom tåget för att se om det fanns en annan väg ut. Och nu var det bråttom!
Hon fann en utgång där hon stannade för att passa så inte tåget skulle gå och jag tog ett paket - nu hade jag tre - i taget och lyfte meter för meter, genom tunga dörrar och mellan vagnarna... Nu luktade jag INTE gott!

Sen såg jag Sunniva komma. Hon hade fått reda på att tåget inte skulle gå förrän om 15-20 minuter så det var ingen panik.

Vi kommer så ut med 3 paket, en Co-mailväska, Sunnivas 2 väskor och min ensamma väska och ser oss omkring och ser en trappa 200 meter bort. Det var dit vi skulle!
Samma procedur med packningen EN GÅNG TILL. Men den här gången packade vi lite annorlunda.
Sunniva tog det stora paketet oå sin trolly och jag kunde ta två mindre på en och samma gång. Det gick lite snabbare och jag blev än svettigare. För vi skulle uppför en trappa med kanske 30 trappsteg.

Men där blev vi LITE glada i allt elände, för där låg hotellet vi skulle bo på.

Vi släpade in all packning innan för dörren och skulle checka in - och då finns vi inte bokade. Inte förrän imorgon!
Men receptionen löste problemet och vi fick ett rum, 362 och fick tillgång till trådlöst internet utan kostnad till båda våra datorer. VI blev förvarnade att vattnet skulle stängas av klockan 23 men det var ju inget problem. Då skulle vi vara klara för sänggående iallafall. Och vi var lite glada igen- en kort stund.

För det visade sig att vi hade rummet nästan längst bort i en korridor på 200 meter. Samma förflyttningsprocedur för 4e gången denna kväll. Nu var det inte kul längre!

Vi var trötta och hungriga nu. Vi tänkte först gå ut och äta men vi orkade inte och tog en macka i baren.
Sen gick vi upp. Jag borstade tänderna och gick på toa och gick sen ut på internet och jag släckte väldigt tidigt efter att ha pratat helt kort med Milla o Martina.
Och hörde hur Sunniva konstaterade att vattnet hade stängts av när hon skulle borsta tänderna. Klockan var då 23.01. Det höll tiden iallafall! haha

Jag somnade och sov som en stock. Sunniva satt och knackade på sitt tangentbord till straxt efter 12 men det märkte jag inget av. Jag var JÄTTETRÖTT!



Vaknade straxt före 7. Duschade och gick ner och åt frukost samtidigt som jag förberedde mitt "föredrag" om Islam i Egypten som jag ska ha på en timme i en buss. Satt till halv nio sen orkade jag inte vänta på att Sunniva skulle komma. Jag gick till receptionen (och då kom hon) för att ringa tlll hittegodsavdelningen på Polisen men ingen svarade trots att det skulle vara öppet. Personalen rådde mig då att åka dit och gav mig adressen.

Efter att Sunniva hade ätit frukost tåg vi tåget in och fann hittegodsavdelningen - men där fanns ingen ryggsäck. Jag fick deras mailadress och jag kunder sända en förfrågan senare om jag ville.

Vi hoppade in på Netto och där köpte jag strumpor och trosor. Det var ju bara att börja köpa en ny garderob. Då ville inte Nettos kortautomat ta mina kort - inte något av dem (VISA/MasterCard) Som tur var hade jag lite danska kontanter.

Efter det så tog vi tåget till Köpenhamns central. Vi hade bestämt att vi skulle gå på HM.
Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Jag testade mitt kort i en bankautomat och de fungerade utmärkt så då släppte den oron. Men
Men Sunnivas kort var avmagnetiserat sedan tidigare och bankerna här vägrade att ge henne pengar trots att det var ett VISA-kort. Det gör de överallt annars. De bara ringer till banken och kollar så där finns pengar. Har aldrig hört att någon har vägrat dig ta ut pengar. Men det gör man alltså här. Vi gick till fler banker som gav samma svar.
Jag var hungrig och behövde äta och jag var tvungen att köpa kläder idag efter gårdagens svettiga strapatser. Jag hade heller inga pengar så det fick bli kreditkortet - och det fungerade. Våra vägar skiljdes för Sunniva ville gå in på alla banker, sa hon, för att få hjälp. Men tiden gick. Klockan hade nu blivit över 12 och Sunniva ville vara hemma til kl 15. ä

Jag tågade alltså själv in på Strøget för att leta efter HM... Efter några avstickare fann jag varuhuset långt upp på gatan. Jag trodde ett ögonblick att jag gått fel. Men där blev jag kvar i nästan 2 timmar tror jag.
Gick där och tittade och letade och hittade och provade men inget passade. Var la inne iallafall 2 gånger i provrummet med olika klädesplagg. Men när jag kände mig klar hade jag med mig en grön stickade långärmade tröja, ett vitt linne, en vit och en solgul Tshirt så nu har jag kläder för veckan. Sen får jag tvätta.

Jag stannade till på MacDonalds och tog en ChiliCheese ( ja, det är Herr Donald som har det här) och tog sedan tåget hem.

Sunniva skulle åka och träffa en kompis som bor här i Köpenhamn och jag gick över till IRMA - ett matvaruhus. Där hittade jag en ostbollevariant och köpte en Carlsberg till det. Och så köpte jag en liten flaska vin och kräftstjärtar.
Jag fann också små mintpastiller som jag ska testa. Gillar jag dem ska jag nog köpa med mig 10 stycken. Det finns inga såna saker i Hurghada, kanske inte i hela Egypten.

Efter detta gick jag in på flygplatsens hemsida för att kolla om de funnit min ryggsäck - men Nej
Och jag mailade till polisens hittegodsavdelning och hoppas får svar i veckan.
Men just nu har någon annan min ryggsäck eller så står den ensam och övergiven någonstans - och jag är sorgsen.

Efter det så bloggade jag det här och kände mig lite vemodig igen. Har öppnat min lilla vinflaska 25 cl Cuvée Vaucher, duger gott och ska nu öppna min platskartong med kräftstjärtar och lyxa lite. Sen går jag och lägger mig framför tv;n och laddar.

Imorgon börjar kursen!

Runt halv fem med bussen som skulle ta oss till Luxor. Det var alla nya guider och gäster. Zelly var vår guide. Det skulle bli hennes sista tur för hon ska sluta och börja som restaurangchef nere i marinan.

Jag har inte skrivit så mycket før jag har redan varit dær tre gånger på kort tid...

 Vi åkte till hotellet och gick på toa innan vårt första besök företogs. Det var Karnak på dagen första dagen.Det hade jag sett förut o ni också så jag har inga kort därifrån.

Sen checkade vi in efter lunchen och fick lite fritid. Orsoyla och jag stack snabbt till poolområdet och hade turen att finna varsin solsäng. Det fanns inte så många.

 

På kvällen åkte vi till Luxortemplet och gick igenom det när det var upplyst. Det var så himla vacker och väldigt stämingsfullt. Kan varmt rekommenderas!n Här har vi babianerna, ett heligt djur under faraonisk tid. Man trodde de dyrkade solguden Ra eftersom de, på morgonen, rusar upp i träden, slår sig för bröstet och skriker!

Därefter åkte vi till hotellet och åt middag.

 

Anna ville vara med på bilden som visar att jag röker framför en skylt som talar om att det är förbjudet. Men skyltar här nere är bara typ ett förslag och en riktlinje. De följs inte särskilt bra...

Efter Konungarnas dal...

...nästa dag fick vi lite tid över efter lunchen. Då kom Anna, Emma och jag på att vi kunde gå på hotellets spa! Sagt och gjort.

Det blir lite smått och gott, Jag tog Pedikyr och Threading och ansiktsmask (threading är när man tar bort ögonbryn och annan oönskad hårväxt med tråd) Hon var väldigt duktig och plötsligt fann jag mig övertalad att tråda bort mitt lilla fjun på överläppen. Numera har jag separationsångest av denna anledning!

.

 

Efter Banana Island dit vi åkte båt på Nilen och där vi fick små bananer ...

...så åkte vi tillbaka hem till Hurghada.

 

 

 

Dags för ökenrace med buggys.

Jag var redo!

 

Fick hjälp med att stänga in ansiktet i min sjal, tog på googles och satte mig bakom ratten – och hade problem nästan från början till slut. Min kedja hoppade med ojämna mellanrum. De fixade problemet halvvägs men då ville de inte låta mig åka själv så jag hade en ”medhjälpare” hängades över axeln ända hem.

Men vi var i allafall i öknen och fick se snäckor som visade att här har det varit sjöbotten.

Ett stopp hos en beduinfamilj innebar att vi fick sen kvinnan baka bröd över eld baserad på kamelbajs. Väldigt gott bröd, vill jag berätta.

Sen åkte vi hem. Och inte ett enda kort tog jag på fordonet. Men jag och Mariam ska dra ut på tur bara hon och jag o åka lite längre, snabbare och till en oas vid tillfälle, om livet vill.

 

Som utflykten heter så är det besök i delfinhemmet.

Tyvärr blåste det så vi kom aldrig ända dit ut utan fick göra en variant och åka till ett rev för att snorkla helt vanligt. MEN så hände det. Vi såg en fena – EN HAAAAAAAAAAAAAAAAJ!!!

Haha nävars. Bara skoja! Det var en ensam delfin som hade hört oss och kom simmande bakom revet och undrade vad vi var för ena. Han/hon stannade i mer än en halvtimme och simmade med snorklarna. Det var mitt i lunchen men det brydde sig varken delfin eller snorklare om haha

 ..

En insekt hittade min rygg och några skrek. Själv tog jag fram kameran medan mina kollegor fläktade runt och sopade bort den ner på däck... Här är den. En lite större variant på den jag hade på dörren i Votsalakia och förmodligen lika ofarlig...

 

 

 

 

Tre förväntansfulla blivande Rundreseguider; jag, Isis och René(Domino) steg på bussen utanför kontoret för att få följa med på kryssning.

Det skulle bli den korta kryssningen på fem dagar men bara med lokalguide.

 Det blev Nor som gick på bussen i Luxor för att vara vår ciceron. Och i Luxor skulle vi bli kvar över natten. Dagen efter checkade vi in på båten och utflykterna startade. Här kommer lite bilder.

 

Hotellet vi bodde över natt i Luxor

.
Båten vi checkade in på - Carmen

Lokalguiden Nor på båten på Nilen

Ni har kanske se filmen Döden på Nilen? Den skrev Agatha Christie precis här. Old Cataract hotel!

I Luxordär vi befann oss, köpte jag två galabejor. Den ena var turkos turistfällegalabeja och den andra grönmelerad egyptisk äkta galabeja med HUVA!. Hade sett det i Kairo och gillade idén liksom. Passar min själ helt klart. 

 

Tredje kvällen på båten bestämde jag mig för en Ouzo – och det var då den minsta ouzon jag har fått. Jämför ju med de jag fick i grekland. Där fylldes glaset till hälften och SEN var det isbitar i som gjorde att glaset var full. Måste erkänna att det kändes som ett stort jasså... Så det blev ingen mer.

 

Stenbrotteni Assuan. Här ligger den ofärdiga obelisken som farao Hatchepsut lät göra. Den blev aldrig färdig eftersom den sprack 2 gånger och man gav upp. Om de hade lyckats hade det blivit den längsta och tyngsta som någonsin gjorts i Egypten.

 

 Aswandammen.

 .

Nassersjön-just nu 3e största konstgjorda sjön, snart 4e största. Kina håller på att bygga en större.



Härifrån kommer större delen av landets energi.

Avspärrningarna sägs vara för att hindra skräp att komma in i dammen men jag tror att det också handlar om krokodilerna som flyttades dit efter att dammen var klar. Det finns inga krokodiler längre i Nilen säger man... men jag vet att nubierna fångar bäbiskrokodiler och släpper i dem när det blivit för stora... så en och annan kan man få se om man har tur. Men de är inte många och det kanske är tur det. Många egyptier badar i Nilen helt oförskräckt.

 I dammen ligger Philaetemplet. Det var man tvungen att flytta på eftersom dammens vatten översteg den ö som templet låg på. Det man gjorde var att fixa till en grannö och sedan flytta hela området dit. Man kan se lite grann var det är ihopfogat men det är oerhört proffsigt gjort.

 

Ett stopp i Essensbutiken blev intressant för många. Man berättade för oss att de exporterar essenser bland annat till Frankrike och där blandas de och blir till parfymer som vi kan köpa för dyra pengar.Hä r hade vi chansen att köpa utan tillsatser och dofterna håller så mycket längre. Vi fick dessutom en demonstration på hur man gör de små vackra flacongerna (parfymflaskor).

Ett besök i en nubisk by stod också på utflyktslistan. Vi åkte i Felucca dit- en egyptisk segelbåt.

 

Och HÄR, här fick jag hålla och klappa en krokodilbäbis. Haha, Det var så kul att jag ska tatuera in en krokodil på min kropp. Han ska hålla biohazardmärket i munnen tänkte jag. Den ska jag göra vid tillfälle! Men visst kändes det lite sorgset att se krokodiler i fångenskap, måste jag erkänna. Även om jag var lite glad över att få hålla i den!

.

.

 Här blev vi bjudna på en kopp té, något som blev en smula tveksamt glädjande efter att ha varit inne i köket. Men det gick hur bra som helst. Ingen blev sjuk!

Vi guider och några gäster ville åka till Abu Simbel. Det ligger vid Sudanska gränsen. Här nere hade ett gäng turister blivit kidnappade samma dag vi åkte från Hurghada och de var ännu inte släppta. Men det hindrade inte oss, inte. Det som sker det sker, In sha’allah!

I Abu Simbel ligger tempel till Ramses II och hans favoritfru Nefertari. Båda är också flyttade av samma anledning som Philaetemplet. Det här templet är MÄKTIGT.

 

Efter Abu Simbel började båten flytta på sig och vi kryssade uppåt landet. Vårt första stopp var i Kom Ombo, ett tempel byggd till Krokodilguden Sobek och till Hathor. Undrar om jag säger fel nu. Det känns så...

 

Jag gillar den hemmasnickrade tv antennen på båten haha

 

Isis och jag hade ju köpt varsin Galabeja tidigare i veckan och sista kvällen skulle vi få användning av dem. Men de floppade lite. Det var ett gäng fransmän som dominerade så ingen av skandinaverna typ ville gå upp. Och det blev bara dans. Lite beige afton för min smak. Inte mycket party iallafall.

 .

Templet till Edfu var till Horus ära. Isak och jag vilar lite mot hans ben...

 

Sen närmade vi oss första katarakten (slussen) vid Essna och vi ”föll” 9 meter och fortsatte sedan vår tur.

 

I Luxor besökte vi Luxortemplet och Karnak och på kvällen gick vi på ljud och ljusspelet och vandrade kring i ett upplyst Luxortempel.  Ingen av gästerna ville med så vi guider åkte själva.

 

Dagen efter åkte vi till Konungarnas dal där Isis och jag besökte gravar man INTE rekommenderade.

Därefter åkte vi till Hatchepsuts dödstempel.

 

Efter alabasterfabriken åkte vi in till Luxor och åt för att sedan vända tillbaka till Hurghada.

 

 

 

Ja, det är inte så mycket tid till att gå på restaurang och komma ut på internet, faktiskt. Schemat är späckat med aktiviteter av olika slag och obsningar av utflykter. Himla kul!

Sedan jag skrev sista har det självklart hunnit hända hur mycket som helst och jag kan inte lägga in en enda bild för  jag har glömt kabel till telefonen hemma hehe.

Men en sak kan jag säga. Att vara här och dessutom få jobba känns helt fantastiskt.
Här finns underbara kollegor och människor, trivs superbra där jag bor och kulturen passar min själ.
Egypten är ett spännande land. Så annorlunda och lite mysko. Det skiljer sig väldigt mycket från hemma.

En intressant sak som jag reflekterat över är att man inte kan säga att kvinnan är förtryckt här. Här kan kvinnor också utbilda sig och Egypten är ett av arabländerna som  har många kvinnor i ledande positioner. Det skulle ju inte gå om det inte var tillåtet och accepterat. Många saker, som t ex att bära galabaia och slöja görs för att de VILL inte för att det måste.

Men visst, det finns lagar som är lite underliga för oss skandinaver också. En säger till exempel att det är FÖRBJUDET för en kvinna att ta med en arabiska man hem. Båda åker i fängelse om de blir påkomna.
Men DET blir inget problem för undertecknad. Mannen i mitt liv, han finns kvar i Linköping!

Och visst finns det skillnader mellan städer och landsbygd. Och skillnad mellan norra och södra delarna. Ju längre du kommer mot Sudanska gränsen, desto mer religiöst och traditionsbundet blir det och förmodligen mindre fritt att välja.
Du ser fler kvinnor i Burka (då täcker de även ansikte och ibland också ögon) i Aswan än i Kairo.
Kairo är mer västerländskt.

En del upplever araber som påträngaden i och runt butiker/bazarer men om man då tänker på att deras lön ligger på dryga 300:- i månaden så kan man förstå att konkurrensen är stenhård om oss turister. Det de lever på kan vara provision på det de säljer och också dricks.

Visste ni förresten att dricks är detsamma som allmosa och är en religiös och generös handling från början.
Den är mer utbredd här nere än hemma och en självklarhet
Vi ger den ju hemma också. Näe- Inte alla vad jag har förstått på skandinaver som jag har haft på Samos. Det var någon som tyckte att det behövde man ju inte ge. Det stor att det ingick i priset på maten... Själv ger jag alltid dricks. Det är nog pappa som lärde mig det där. Han jobbade mycket utomlands och lärde oss hur vi skulle bete oss när vi reste.
Att ge det lilla extra kostar så lite men blir så uppskattat. Men det är ju upp till var och en att vara superekonomisk med sina pengar  (läs snål *ler*).

Nu måste jag sticka hem, tyvärr .Men jag kommer tillbaka så fort jag kan!

M