Rundreseledarkursen var slut - men det var inte mardrömmen
Ja, själva vistelsen i Köpenhamn var väldigt trevlig.
Kursen var mest repetition men vi hade några gästspel som var intressanta att lyssna på och min Utflykt som jag låtsades gick till Alabastermoskén i Kairo gick superbra. Ämnet jag hade fått var Islam i Egypten.
I mitt bagage som jag förlorade hade jag soltorkade dadlar men nu hade jag fått köpa några söta, kladdiga dadlar att bjuda runt på i bussen. Men det gick det med. Det blev att plocka med tandpetare. Allt går att lösa.
Vi fick med oss lite presenter från Kuoni.
En nyckelring, En liten väska/Organizer, En keps
och Utbildningsbevis som kommer med Co-mailen skulle jag tro.
Jag hade dag för dag upptäckt saker jag hade förlorat när min väska försvann. Bland annat min favvobikini. Ja, nu har jag ju bara den förstås. Och det var hemskt. Man kan ju inte bo i Afrika utan bikini!
Jag hade handlat ett par tröjor och linnen, trosor och strumpor, reseförpackning av schampo, balsam och hudlotion och en läskig deodorant som jag fick kasta.
Men några kostymbyxor hade jag inte funnit. Mina kritstrecksrandiga var borta kanske för alltid. Hemma i Sverige hänger min väst ensam kvar... Den röda sjalen fick väl vara ett minne blott. Jag hade ju innan sagt att jag inte gillade färg (man tycker att jag går för mycket i svart här...) och tog det här lite som bevis på att jag faktiskt inte skulle ha färg heller haha
Men åter till bikinin. För att få tag i en vettig bikini måste jag gå till specielbutikern. Den jag hade blivit av med kommer från Mays Shop i Linköping och den var ganska dyr. Var skulle jag NU vända mig?
Triumph hade en butik så jag gick in där - men de hade inga bikinis. Jag gick in i ett par andra med samma svar, att de inga hade. (Åker inte danskarna till varmare breddgrader och behöver badkläder året runt?)
Men, i samband med att jag skulle ha en typ likadan väska som jag blev av med, blev jag hänvisad till Fredriksbergs Center så jag tog Metron dit. Köpte min ryggsäck med hjul och stötte samtidigt på en Rea, där man bland annat hade rea på underkläder - och bikinis. Där hittade jag EN i min storlek, en tigermönstrad sak, hemsk i mitt tycke. Men jag var ju tvungen att ha någon! Så det fick bli den. 25 DKK/del. Bra pris iallafall.
(Klippte sönder den igår för att göra om den till Halterneck.)
Det var det om inköpen. Men jag var fortfarande ledsen över att ha förlorat mina saker.
Nu ska jag berätta lite om hemresan som skulle gå via Arlanda.
Vi packade våra saker och checkade ut. Sunniva och jag gick på varsitt håll för vi skulle handla olika saker och vi hade begränsat med tid.
Mitt mål denna dag var ju att få tag i en ryggsäck med hjul och en bikini. Om bikinin berättade jag nyss.
Jag hade sett en liknande tingest jag hade blivit av med på bara ETT ställe i Köpenhamn och jag hade frågat runt och ingen visste något annat ställe. SÅ jag tågade väl in där och kände och klämde och bestämde mig efter en rökpaus, att köpa den men jag ville ha den i blått för att matcha uniformen.
Nu fanns den bara i brunt i denna butik så jag skulle få åka till Fredriksbergs centrum för DÄR hade de en i blått. Sagt och gjort, jag tog metron och resten har jag ju redan beskrivit (att jag fann bikinin).
Jag arbetade mig tillbaka till Köpenhamn och hade bestämt mig för att äta en Entrécôte med bearnaisesås innan jag for tillbaka till Egyptern (ingen vanlig maträtt härnere). Så jag gick in på Copenhagen Corner, där vi hade ätit första kursdagen, fick ett bord och kunde sedan avnjuta min lunch ackompanjerad till sång och musik live. Väldigt trevligt - men snart slutar det trevliga på den HÄR dagen.
Jag och Sunniva möttes på hotellet och beställde en taxi. Flyget skulle gå kl 20.40 och klockan var 17.40 när vi kom därifrån med 4 datorer, 2 koffertar och 2 handbagageväskor.
260 kronor fattigare och 25 minuter senare kom vi då in till Flygplatsen där vi tog upp våra biljetter och kollade flightnumret bara för att konstatera att et flyget inte fanns med på tavlan.
Vi tittade på våra biljetter en gång TILL och fann ut att den resan gick samma dag som den var beställd, den 6. Denna dags datum var den 11e. Någon hade beställt fel flyg!
Vi såg oss runt efter Norwegian Air som vi skulle åka men fann inget kontor. Men vi såg Apollokontoret.
Vi drog vår bagagevagn (borde finnas överallt!!!) dit och hittade en kollega, Johanne.
Sunniva hade sett att Sterling hade ett flyg ungefär samma tid. Det visade sig senare vara ett SAS-plan.
Johanne och Sunniva gick bort till SAS och kom tillbaka 20 minuter senare och sa att det fanns plats för 1700 DKK var.
Alternativet från Johanne var att vi övernattade i Köpenhamn ytterligare två nätter och tog Charterflyget på måndag. Men då skulle vi förlora en dag och jag behövde all tid i världen inför min kryssning som var på torsdag. Och jag jobbar med annat på onsdag. Så alla minutrar var värda guld.
VI fattade beslutet kl 19.45 att vi skulle åka med SASflyget som skulle gå 20.50 och Johanne fick, efter en lång stund i telefonkö, fatt i två biljetter.
Efter de här resdagarnas bekymmer kände vi att vi ville dubbelkolla med hotellet att vi fanns med så jag ringde till hotellet och uppgav våra efternamn, bokningsnummer och vilket företag som skulle betala. Och hon hittade oss inte - men hade ett dubbelrum. Så det ordnade sig ju iallafall. haha
Innan vi skiljdes från Johanne på apollo-kontoret fick se och veta vilken packning vi hade med oss så sa hon att vi kunde lämna datorerna på kontoret så skulle de sända dem med Co-mail på måndag så skulle vi slippa släpa på dem. Vi blev självklart oerhört tacksamma över detta. Ett bekymmer mindre!
Vi checkade in vårt bagage och gick sedan till flyget som gick ganska snart efter att vi kom till gaten.
Vi fick ta en flygbuss till kampanjpriset 149 SEK för två till hotellet Nortull.
Där hade Diesel fest och ombyggnation i receptionsområdet så vi undrade ett tag om vi hade kommit fel. Men det visade sig vara helt rätt. Och vi fick vårt rum och gick upp med våra saker.
Nu skulle vi ju åka tidigt så jag tog hissen ner för att fråga om frukost - och det fanns ingen förrän kl 6.30 (samma tid som vi skulle åka till Hurghada) men receptionisten skulle ordna att vi hade varsin färdigbredd macka till vi kom ner.
När jag kom upp från receptionen hade Sunniva redan intagit horisontalläge. Och jag var också trött men satt på Arabiskakursen och somnade sedan ifrån den.
Sunnivas alarm hade gått igång varje dag sedan vi kom och på morgonen gick den igång typ 3.45. Perfekt eftersom jag ville komma upp och "morgna" till mig och gå ner och ta min macka. Hade ju inte packat upp någonting från dagen förut utan var redo för att omfamna dagen.
Jag var väl nere 04.05 och lämnade in nyckel samt tog min macka. Klockan gick och gick. När hon var 05.25 började jag bli orolig och hämtade ut nyckeln igen och åkte upp - och kom in i ett mörkt rum med en fortfarande SOVANDES Sunniva.
Jag väckte henne och ropade "Men sover du? Vi måste ju åka om 4 minuter om vi ska hinna!
"Jag kommer om 2 minuter, sa hon.Och det var väldigt nära två minunter. Förstår inte hur hon hann! Beundransvärt!
Vi hann alltså med bussen som nu hade ordinariepris 110:- per person och efter 40 minuter kom vi till terminal 5.
Det var nästan ingen kö så vi kom fort fram till disken.
Jag har tidigare berättat om mitt pass, att det var trasigt ca 3 centimeter. Det var det ju fortfarande. Det har gått utmärkt att åka på även om man har visat sig tveksam. Men nu satt där en nitisk ung dam som tillkallade en äldre dam - och de vägra låta mig resa ut ur Sverige!! hahahah Kan ni FATTA! Suckar
Jag hade ett alternativ (förutom att strunta i alltihop och åka hem till Linköping och det alternativet finns ju liksom inte) och det var att ta en taxi till Tullhuset och polisstationen som kunde utfärda ett Provisoriskt pass, låta chauffören vänta utanför och sedan åka tillbaka till terminalfem. Nu var jag JÄTTEGLAD! Vad roligt att få spendera ÄNNU mer pengar på mitt dyra kreditkort! (Hade behövt bruka det hela veckan när jag köpt in ny packning!)
Och polisen skulle öppna kl 6 och mitt plan skulle gå kl 6.30! Gud vad KUL!
Sunniva fick checka in mitt bagage och jag fick min biljett - ifall jag skulle hinna, som de sa. Tack för det!
Så haffade jag så en taxi och gav honom uppdraget. Vi kom till polisen och jag fick mitt pass, nu var klockan 6.15. Femton minuter kvar! Strålande!
Jag kom till terminal fem och sprang till säkerhetskontrollen där det var 40 meter kö - men det gick fort som tur var. Nu var klockan 6.22. 8 minuter kvar! Och vad jag SPRANG!!!
Naturligtvis skulle jag till F61 som ligger en kilometer bort!
Jag kastade fram mitt pass, nästan skrek till kontrollanten JAG HAR BRÅTTOM, tog passet och fortsatte springa till gaten - bara för att se att man FORTFARANDE boardade planet - och jag var LYCKLIG!
Vilken (ursäkta språket) jävla morgon!
Men nu satt jag på planet till Hurghada - på plats vid nödutgång där man visserligen har sparkmån men man kan inte fälla sätena. Men med kappan i svanken och uppblåstbara kudden kunde jag slumra till ett par minuter då och då.
Så kom vi då fram till Hurgada och allt jag ville var att åka hem. Men då ringde Lotta och sa att hon ville träffa oss och höra hur vi hade haft det. Så jag följde med till Café del Mare och tog en (lättkrydda) pizza innan jag blev hemskutsad.
Och jag var så trött. Packade upp och satte på tv:en och fick en ångest attack när jag inte hittade min ICA-kodläsare och usb. De måste ha ramlat ur på planet när jag tog mina hörlurar ur fickan.
Skulle det ALDRIG ta slut???
Näe inte riktigt, faktiskt.
För nu hade jag ju inte mycket kläder så jag skulle bli tvungen att tvätta. Så jag la mina kläder i blöt i badkaret. Nu hör det till saken att här är inte rent vatten utan brunt. Speciellt i början när du sätter på kranen.
Men jag lät vattnet rinna och det såg väldans bra ut - och den mörka tvätten, ja den ser du ju inte några skiftningar på direkt, eller hur?
Så kom turen till mina vita saker. Jag la dem i handfatet istället för det var så lite. Och jag spolade ett tag och la sedan i tvätten och fortsatte hälla i vatten, bara för att upptäcka att där strålen hamnade hade det blivit rostfläckar - som inte gick bort sen. Är inte DET strålande så säg?
Och som jag brukar säga - vitt passar inte på denna kropp. Men nu hade jag klara att ha vitt på mig en hel dag utan att få några fläckar så jag hyste hopp. Istället förstörs det när jag ska tvätta hahaha.
*LOL*J
KAN man göra annat än att skratta åt allt som hänt lr? Och jag som hela resan har tänkt - Nu kan det bara bli bättre - coh så har det alltid hänt någonting MER.
Jag somnade kl 9. Jag var trött!
Men NU skulle det väl ändå bli bara bättre, var min sista tanke!
Kursen var mest repetition men vi hade några gästspel som var intressanta att lyssna på och min Utflykt som jag låtsades gick till Alabastermoskén i Kairo gick superbra. Ämnet jag hade fått var Islam i Egypten.
I mitt bagage som jag förlorade hade jag soltorkade dadlar men nu hade jag fått köpa några söta, kladdiga dadlar att bjuda runt på i bussen. Men det gick det med. Det blev att plocka med tandpetare. Allt går att lösa.
Vi fick med oss lite presenter från Kuoni.
En nyckelring, En liten väska/Organizer, En keps
och Utbildningsbevis som kommer med Co-mailen skulle jag tro.
Jag hade dag för dag upptäckt saker jag hade förlorat när min väska försvann. Bland annat min favvobikini. Ja, nu har jag ju bara den förstås. Och det var hemskt. Man kan ju inte bo i Afrika utan bikini!
Jag hade handlat ett par tröjor och linnen, trosor och strumpor, reseförpackning av schampo, balsam och hudlotion och en läskig deodorant som jag fick kasta.
Men några kostymbyxor hade jag inte funnit. Mina kritstrecksrandiga var borta kanske för alltid. Hemma i Sverige hänger min väst ensam kvar... Den röda sjalen fick väl vara ett minne blott. Jag hade ju innan sagt att jag inte gillade färg (man tycker att jag går för mycket i svart här...) och tog det här lite som bevis på att jag faktiskt inte skulle ha färg heller haha
Men åter till bikinin. För att få tag i en vettig bikini måste jag gå till specielbutikern. Den jag hade blivit av med kommer från Mays Shop i Linköping och den var ganska dyr. Var skulle jag NU vända mig?
Triumph hade en butik så jag gick in där - men de hade inga bikinis. Jag gick in i ett par andra med samma svar, att de inga hade. (Åker inte danskarna till varmare breddgrader och behöver badkläder året runt?)
Men, i samband med att jag skulle ha en typ likadan väska som jag blev av med, blev jag hänvisad till Fredriksbergs Center så jag tog Metron dit. Köpte min ryggsäck med hjul och stötte samtidigt på en Rea, där man bland annat hade rea på underkläder - och bikinis. Där hittade jag EN i min storlek, en tigermönstrad sak, hemsk i mitt tycke. Men jag var ju tvungen att ha någon! Så det fick bli den. 25 DKK/del. Bra pris iallafall.
(Klippte sönder den igår för att göra om den till Halterneck.)
Det var det om inköpen. Men jag var fortfarande ledsen över att ha förlorat mina saker.
Nu ska jag berätta lite om hemresan som skulle gå via Arlanda.
Vi packade våra saker och checkade ut. Sunniva och jag gick på varsitt håll för vi skulle handla olika saker och vi hade begränsat med tid.
Mitt mål denna dag var ju att få tag i en ryggsäck med hjul och en bikini. Om bikinin berättade jag nyss.
Jag hade sett en liknande tingest jag hade blivit av med på bara ETT ställe i Köpenhamn och jag hade frågat runt och ingen visste något annat ställe. SÅ jag tågade väl in där och kände och klämde och bestämde mig efter en rökpaus, att köpa den men jag ville ha den i blått för att matcha uniformen.
Nu fanns den bara i brunt i denna butik så jag skulle få åka till Fredriksbergs centrum för DÄR hade de en i blått. Sagt och gjort, jag tog metron och resten har jag ju redan beskrivit (att jag fann bikinin).
Jag arbetade mig tillbaka till Köpenhamn och hade bestämt mig för att äta en Entrécôte med bearnaisesås innan jag for tillbaka till Egyptern (ingen vanlig maträtt härnere). Så jag gick in på Copenhagen Corner, där vi hade ätit första kursdagen, fick ett bord och kunde sedan avnjuta min lunch ackompanjerad till sång och musik live. Väldigt trevligt - men snart slutar det trevliga på den HÄR dagen.
Jag och Sunniva möttes på hotellet och beställde en taxi. Flyget skulle gå kl 20.40 och klockan var 17.40 när vi kom därifrån med 4 datorer, 2 koffertar och 2 handbagageväskor.
260 kronor fattigare och 25 minuter senare kom vi då in till Flygplatsen där vi tog upp våra biljetter och kollade flightnumret bara för att konstatera att et flyget inte fanns med på tavlan.
Vi tittade på våra biljetter en gång TILL och fann ut att den resan gick samma dag som den var beställd, den 6. Denna dags datum var den 11e. Någon hade beställt fel flyg!
Vi såg oss runt efter Norwegian Air som vi skulle åka men fann inget kontor. Men vi såg Apollokontoret.
Vi drog vår bagagevagn (borde finnas överallt!!!) dit och hittade en kollega, Johanne.
Sunniva hade sett att Sterling hade ett flyg ungefär samma tid. Det visade sig senare vara ett SAS-plan.
Johanne och Sunniva gick bort till SAS och kom tillbaka 20 minuter senare och sa att det fanns plats för 1700 DKK var.
Alternativet från Johanne var att vi övernattade i Köpenhamn ytterligare två nätter och tog Charterflyget på måndag. Men då skulle vi förlora en dag och jag behövde all tid i världen inför min kryssning som var på torsdag. Och jag jobbar med annat på onsdag. Så alla minutrar var värda guld.
VI fattade beslutet kl 19.45 att vi skulle åka med SASflyget som skulle gå 20.50 och Johanne fick, efter en lång stund i telefonkö, fatt i två biljetter.
Efter de här resdagarnas bekymmer kände vi att vi ville dubbelkolla med hotellet att vi fanns med så jag ringde till hotellet och uppgav våra efternamn, bokningsnummer och vilket företag som skulle betala. Och hon hittade oss inte - men hade ett dubbelrum. Så det ordnade sig ju iallafall. haha
Innan vi skiljdes från Johanne på apollo-kontoret fick se och veta vilken packning vi hade med oss så sa hon att vi kunde lämna datorerna på kontoret så skulle de sända dem med Co-mail på måndag så skulle vi slippa släpa på dem. Vi blev självklart oerhört tacksamma över detta. Ett bekymmer mindre!
Vi checkade in vårt bagage och gick sedan till flyget som gick ganska snart efter att vi kom till gaten.
Vi fick ta en flygbuss till kampanjpriset 149 SEK för två till hotellet Nortull.
Där hade Diesel fest och ombyggnation i receptionsområdet så vi undrade ett tag om vi hade kommit fel. Men det visade sig vara helt rätt. Och vi fick vårt rum och gick upp med våra saker.
Nu skulle vi ju åka tidigt så jag tog hissen ner för att fråga om frukost - och det fanns ingen förrän kl 6.30 (samma tid som vi skulle åka till Hurghada) men receptionisten skulle ordna att vi hade varsin färdigbredd macka till vi kom ner.
När jag kom upp från receptionen hade Sunniva redan intagit horisontalläge. Och jag var också trött men satt på Arabiskakursen och somnade sedan ifrån den.
Sunnivas alarm hade gått igång varje dag sedan vi kom och på morgonen gick den igång typ 3.45. Perfekt eftersom jag ville komma upp och "morgna" till mig och gå ner och ta min macka. Hade ju inte packat upp någonting från dagen förut utan var redo för att omfamna dagen.
Jag var väl nere 04.05 och lämnade in nyckel samt tog min macka. Klockan gick och gick. När hon var 05.25 började jag bli orolig och hämtade ut nyckeln igen och åkte upp - och kom in i ett mörkt rum med en fortfarande SOVANDES Sunniva.
Jag väckte henne och ropade "Men sover du? Vi måste ju åka om 4 minuter om vi ska hinna!
"Jag kommer om 2 minuter, sa hon.Och det var väldigt nära två minunter. Förstår inte hur hon hann! Beundransvärt!
Vi hann alltså med bussen som nu hade ordinariepris 110:- per person och efter 40 minuter kom vi till terminal 5.
Det var nästan ingen kö så vi kom fort fram till disken.
Jag har tidigare berättat om mitt pass, att det var trasigt ca 3 centimeter. Det var det ju fortfarande. Det har gått utmärkt att åka på även om man har visat sig tveksam. Men nu satt där en nitisk ung dam som tillkallade en äldre dam - och de vägra låta mig resa ut ur Sverige!! hahahah Kan ni FATTA! Suckar
Jag hade ett alternativ (förutom att strunta i alltihop och åka hem till Linköping och det alternativet finns ju liksom inte) och det var att ta en taxi till Tullhuset och polisstationen som kunde utfärda ett Provisoriskt pass, låta chauffören vänta utanför och sedan åka tillbaka till terminalfem. Nu var jag JÄTTEGLAD! Vad roligt att få spendera ÄNNU mer pengar på mitt dyra kreditkort! (Hade behövt bruka det hela veckan när jag köpt in ny packning!)
Och polisen skulle öppna kl 6 och mitt plan skulle gå kl 6.30! Gud vad KUL!
Sunniva fick checka in mitt bagage och jag fick min biljett - ifall jag skulle hinna, som de sa. Tack för det!
Så haffade jag så en taxi och gav honom uppdraget. Vi kom till polisen och jag fick mitt pass, nu var klockan 6.15. Femton minuter kvar! Strålande!
Jag kom till terminal fem och sprang till säkerhetskontrollen där det var 40 meter kö - men det gick fort som tur var. Nu var klockan 6.22. 8 minuter kvar! Och vad jag SPRANG!!!
Naturligtvis skulle jag till F61 som ligger en kilometer bort!
Jag kastade fram mitt pass, nästan skrek till kontrollanten JAG HAR BRÅTTOM, tog passet och fortsatte springa till gaten - bara för att se att man FORTFARANDE boardade planet - och jag var LYCKLIG!
Vilken (ursäkta språket) jävla morgon!
Men nu satt jag på planet till Hurghada - på plats vid nödutgång där man visserligen har sparkmån men man kan inte fälla sätena. Men med kappan i svanken och uppblåstbara kudden kunde jag slumra till ett par minuter då och då.
Så kom vi då fram till Hurgada och allt jag ville var att åka hem. Men då ringde Lotta och sa att hon ville träffa oss och höra hur vi hade haft det. Så jag följde med till Café del Mare och tog en (lättkrydda) pizza innan jag blev hemskutsad.
Och jag var så trött. Packade upp och satte på tv:en och fick en ångest attack när jag inte hittade min ICA-kodläsare och usb. De måste ha ramlat ur på planet när jag tog mina hörlurar ur fickan.
Skulle det ALDRIG ta slut???
Näe inte riktigt, faktiskt.
För nu hade jag ju inte mycket kläder så jag skulle bli tvungen att tvätta. Så jag la mina kläder i blöt i badkaret. Nu hör det till saken att här är inte rent vatten utan brunt. Speciellt i början när du sätter på kranen.
Men jag lät vattnet rinna och det såg väldans bra ut - och den mörka tvätten, ja den ser du ju inte några skiftningar på direkt, eller hur?
Så kom turen till mina vita saker. Jag la dem i handfatet istället för det var så lite. Och jag spolade ett tag och la sedan i tvätten och fortsatte hälla i vatten, bara för att upptäcka att där strålen hamnade hade det blivit rostfläckar - som inte gick bort sen. Är inte DET strålande så säg?
Och som jag brukar säga - vitt passar inte på denna kropp. Men nu hade jag klara att ha vitt på mig en hel dag utan att få några fläckar så jag hyste hopp. Istället förstörs det när jag ska tvätta hahaha.
*LOL*J
KAN man göra annat än att skratta åt allt som hänt lr? Och jag som hela resan har tänkt - Nu kan det bara bli bättre - coh så har det alltid hänt någonting MER.
Jag somnade kl 9. Jag var trött!
Men NU skulle det väl ändå bli bara bättre, var min sista tanke!
Kommentarer
Trackback
