11 januari - Spiralgurka och tårta
Idag skulle det bli födelsedagskalas hos Martina som fyller den 13e. Jag fick lov att hämta Elton och Naima så dom också kunde följa med. Det blev en spännande dag som slutade med att en kamera försvann spårlöst.
Milla och jag hade köpt kläder hos Ulla. Sedan hade jag lite extra paket av hudvårdande karaktär plus ett nagelkonstset. Vinnarna blev spontant den turkosa tröjan du ser, för den åkte på direkt, och nagelkonstsetet.
Elton, Albin och Naima kom igång att leka direkt.
Och Martina hade svårt att slita sig från penslar, pärlor och glitter...
Det är mycket lek i dom där barnen som kommer överens fullständigt tills man är inne på kanske tredje timmen. Då uppstår en del "diskussioner".
Simon var med i köket när jag lagade mat.
Det var beställt kycklinggryta.
Och den var nog säkert godkänd bland både vuxna och barn.
Men bäst av allt var att få smaka mormors Spiralgurka. Det hade ingen fått äta förut.
Och när alla hade ätit färdigt och Naima rockat klart, kom mamma och Björn.
Martina fyller 31 men föredrar att kalla det 25+.
Man kan äta tårta med händerna, visade Simon som straxt efter tog sina absolut första steg.
Martina gillar att fotografera men INTE att bli fotograferad.
Chrille upptäckte en dold funktion på hästleksaken.
Och här kommer lite bilder från Martina också.
Martina brukar säga att man är som man umgås och här är ett bevis på att vi, i den här familjen, är duktiga på konstiga miner.
Gillar skarpt det här hoppkortet på Elton.
Ja, så var det det där med den försvinna kameran. Mamma tog kort med den på kalaset men någonstans på vägen mellan byrån i hallen hos Martina och hem försvann den och den är fortfarande försvunnen. Mycket märkligt. Trots noggranna eftersökningar är den borta. Det var lite extra tråkigt för inte nog med att det var bilderna från kalaset utan bilder från USA-resan...
Och Martina hade svårt att slita sig från penslar, pärlor och glitter...
Det är mycket lek i dom där barnen som kommer överens fullständigt tills man är inne på kanske tredje timmen. Då uppstår en del "diskussioner".
Simon var med i köket när jag lagade mat.
Det var beställt kycklinggryta.
Och den var nog säkert godkänd bland både vuxna och barn.
Men bäst av allt var att få smaka mormors Spiralgurka. Det hade ingen fått äta förut.
Och när alla hade ätit färdigt och Naima rockat klart, kom mamma och Björn.
Martina fyller 31 men föredrar att kalla det 25+.
Man kan äta tårta med händerna, visade Simon som straxt efter tog sina absolut första steg.
Martina gillar att fotografera men INTE att bli fotograferad.
Chrille upptäckte en dold funktion på hästleksaken.
Och här kommer lite bilder från Martina också.
Gillar skarpt det här hoppkortet på Elton.
Ja, så var det det där med den försvinna kameran. Mamma tog kort med den på kalaset men någonstans på vägen mellan byrån i hallen hos Martina och hem försvann den och den är fortfarande försvunnen. Mycket märkligt. Trots noggranna eftersökningar är den borta. Det var lite extra tråkigt för inte nog med att det var bilderna från kalaset utan bilder från USA-resan...
10 januari - Snö i tö
Idag blev det vattendroppar på mitt fönster. Snön var på väg att töa bort. Trodde jag, ja. Du att, den ligger kvar fortfarande och idag är det den 31e.
9 januari - Tornby- och Tollstadvarvet
Idag hittade jag en ny promenadsträckning i Mantorp. Den går på grusväg mest och bort mot en av Tollstadgårdarna. Lerig, isig men ändå rätt trevlig får jag säga, och 5,66 km lång. En bra längd. Den döpte jag till Tollstadvarvet.
Ett par bilder från Tollstadvarvet. Och det har blivit en del träd avbildade på mina promenader märker jag. Det är nog inte det att jag gillar dom speciellt utan det är nog mer att jag inte vill fotografera hus, tror jag.
Med ett undantag. För idag hittade jag ett hus jag kände att jag skulle kunna flytta in i direkt. Kanske mer ur storlekshänseende och närheten till samhället. Jag kunde gott se mig själv i det där huset. Men det ligger precis vid vägen och ganska nära andra hus. Där fanns ingen trädgård att sköta, bara ett litet hus på något som inte ens var en utstakad tomt. Perfekt. Kan inte låta bli att undra vem som äger det.
8 januari - Fest med Filuren
Idag flyttade jag in promenerandet till Linköping och gick från Resecentrum till IKEA (5,43 km) där jag planerade att köpa ny förvaring till kudde och täcke. Valet föll efter lite mätande på Filur, 42 liters. Perfekt under hyllan i klädkammaren.
Promenaden gick under nya rondellen vid Priso.
När jag kom hem gick jag bort med min gamla tejpade tvättkorg till grovsoprummet med stor glädje!
Jag bestämde mig sedan för att ta pendeln till Mjölby för att köpa en god middag. Det slutade med rena lyxmiddagen, den första för året men förhoppningsvis inte den sista.
Gillar trädet med istappar och snöstjärnor som står vi Svartån.
Festmåltiden bestod av Pepparbiff med stekt potatis, vinet Appassimento som jag testade idag och det var riktigt, riktigt gott. Och efter maten fick jag ett par Lindors mörka chokladkulor. Inte alls fel, du!
7 januari - Hydingevarvet
Jag trotsade blåst och snö för att gå en promenad. Jag hade tittat på kartan innan och tyckte att det såg ut att vara typ 5 km. Lite lagom, tänkte jag. Och för att mäta den faktiska längden hade jag laddat ner en träningsapp, Endomodo. Den var verkligen jättekul. Jag gillade den så mycket att jag betalade ett år för Premiummedlemsskap några dagar senare. Problemet jag har är att komma ihåg att jag ska starta appen. Har liksom inte fått in rutinen än. Men det kommer väl.
Promenaden som jag trott skulle vara 5 km slutade på 7,1 km istället. Att det blev så långt var väl inget jag direkt märkte av. Det var väl mest det att det var blåsigt, kallt och ganska halt. Ingen tur jag gärna går när det är vinterväglag, alltså.
6 januari - Bland lejon och ungar
Action! Ja, det blev det idag för barn och barnbarn och denna mormor som kom till Leos lekand för bus. Och kan du tänka dig. Det är bra med barnbarn, för jag kom över min ångest för rutschbanor. Efter att ha sett dom och barnen susa nerför backarna så tänkte jag: DOM överlever ju! Det borde ju jag också göra. Och med denna tanke tog jag plats i den första och släppte taget, jätterädd. Men efter det var rädslan som bortblåst. Och ja, det finns bildbevis på att jag verkligen åkte.
Här är en fotokavalkad från dagen. Först mina foton.
Det var precis här och i detta ögonblick, efter att ha sett 3-åriga Albin susa nerför tigerrutschkanan som jag bestämde mig.
Och lite senare hade jag också susat ner, lite lätt panikslagen. Men överlevde och åkte sedan även zebrarutschkanan (efter att Milla försäkrat mig att den var exakt likadan som den förra i och för sig. Men ändå!).
Och så tar vi bilderna som Milla tog.
Toppen att ha barn och barnbarn som moraliskt stöd!
5 januari - Järnvägsrundan
Dagens promenad är en förlängning av Ha-Ma-varvet. Den här promenaden tar mig över järnvägen in i nästa skogsdunge. Solen sken igen och det var fortfarande barmark. Suveränt! Och jag har hittat ett motto som inte bara har funkat i andra delar av mitt liv, utan även funkar nu vad gäller promenaderna. "Det är väl bara att göra't". Absolut bästa målstyrningsverktyget. Då händer det grejer!
På kvällen la jag ut en lite ovanlig status efter att ha läst en bekants status och som jag nappade på direkt. Den handlade om Pay it forward. Här kommer idén ifrån.
Det tyckte jag var en härligt initiativ. Idag la jag därför ut om det på min egen status: Så här skrev jag: "Har du sett den underbara filmen Pay it forward? Om inte kan du se klippet jag har lagt ut så du vet vad det handlar om. Igår såg jag att ett initiativ i samma anda figurerar här på FB. För en gång skull en vettig kedja som jag hakar på, känner jag. Det går ut på att, dom första fem personerna som kommenterar den här statusen med orden "Jag är med" kommer att få en överraskning av mig någon gång under 2015 - det kan bli en bok, en lunch, ett besök, något hemgjort, ett vykort, ja, en liten överraskning av något slag. Jag kommer att göra det när stämningen och känslan kommer över mig och när jag kommer på något som jag tror skulle passa dessa fem och gör dom glada. I gengäld ska dessa fem personer skriva in samma sak på sin FB-status - inte bara dela den här statusen, alltså - och i sin tur dela med sig till andra. På så sätt kan vi skapa ett nätverk av godhet 2015 och göra fler trevliga saker för varandra utan någon annan anledning än att helt enkelt få göra andra människor glada! Gott Nytt År på er!"
Jag vet inte om det säger mest om facebookvännerna eller om mig, men du kan tro att jag blev förvånad över att INGEN av mina Facebookvänner hakade på...
4 januari - Upp- och inpackat och sondering
Nej, jag orkade inte packa upp jumboväskan. Den fick stå kvar i hallen till idag.
Nu kan jag ju inte visa alla presenter och julklappar. Då blir det ju ingen överraskning. Ni får nöja er att se det jag kom hem med till mig själv.
Pyjamasen börjar jag med. Den är så snygg att jag har haft den som mysdress och den duger gott att öppna dörren om någon oanmält ringer på.
Fritidsbyxor i soft shell med fleecefoder och snölås, perfekta att dra på sig vid hundpromenader, tänker jag. Det var bara att dom var 1,5 decimeter för långa men det åtgärdar jag enkelt med skosnöre och knut.
Och så var det ju det där med planer på hund. Nu hade jag ju tänkt låna Jonzon som jag skrev häromdagen, och då ville jag ha lite grejer hemma. Mjukisdjuret är en apa men eftersom Jonzons favoritleksak heter Apan så fick den heta Figuren. Kan avslöja att den blev våldsamt poppis när han kom till mig ett par dagar i slutet av januari. Ifall du undrar över leksakerna från Fisher Price så är det för aktivering, att plocka på ringar och stoppa burk i burk.
Och det här är vad jag kom hem med mer. Schampo, balsam, inpackning, fotfil, ryggborste, tandborstar, tandkräm, teflonpapper till ugnen, 2-liters platspåsar, två komponentlim, trosor, vantar, reflexarmband, discolampa presentpapper.
OCh efter att ha packa upp så vek jag ihop jumbopåsen i väntan på nästa Ullareds-besök.
Och här var det presenter i högen till vänster och julklappar i högen till höger.
Roligast köpet, discolampan som man använder i vanliga lampr och som här testas i min up-light.
Figuren fick göra mina andra husdjur sällskap på hyllan.
På eftermiddagen blev det sondering i terrängen, det vill säga en promenad. Det här varvet kallade jag Ha-Ma-varvet och den är bara drygt 2 km lång.
Den här turen går inte över järnvägen, bara i närheten. Namnet fick den eftersom jag passerar Ha-Ma verken, ett industriföretag som tillverkar rörupphängningsmaterial, byggnadsbeslag, rörbockningsverktyg samt saker på lego. Solen sken och i det stora hela blev det en bra dag. Nu tycker jag att jag har återhämtat mig väl efter nyårets magsjuka.
3 januari - Rulla till Ulla
Nästan i, för mig, normal tid blev det frukost och hopp i kläderna för att åka med Milla till Ullared. Jag hade en liten lista men kategorin presenter och julklpappar är ju rätt öppen så det blev en full jumbokasse ändå.
Redo i lätta, tunna kläder, brallor med resår och skönaste bootsen. Det måste ju vara bekvämt att strosa i nio-tio timmar med enbart avbrott för fika och lunch.
I Jönköping hörde vi en våldsam smäll från högerhjulet bak. Milla hade sett något svart i backspegeln, sa hon. Detta måste så klart kontrolleras. Men vi varken såg (eller hörde) något konstigt resten av resan. Det blåste jättehårt så kanske var det något som blåst över vägen som vi åkt över.
Så äntligen var vi framme. Vi grabbade tag i varsin vagn och gick snabbt in i värmen. Det var ingen behaglig vind alls.
Väl inne kom två korgar under och en i vagnen. Därefter fotograferade vi vagnarna (ifall dom måste efterlysas) och jag band Grajosontaggen där den skulle vara. Sedan var det ju bara att börja shoppa!
Den första mellanlandningen gjorde vi tidigt. Jag vågade inte äta för mycket utan nöjde mig med att äta räkorna och salladsbladet på räkmackan.
Det var mest födelsedagspresenter och julklappar med hem, men en snygg pyjamas hittade jag. Den gillade jag verkligen.
Pella hade sedan två år efterlyst en stor Coca Cola-flaska-sparbössa och idag fanns det tre stycken så en av dom hamnade i vagnen.
Milla skulle ha ljusstakar, fast jag kan inte låta bli att undra varför, för egentligen vill hon ju ha ett par enkla i silver? Men hon kanske ska ha dom där så länge, vad vet jag.
Vi var på GeKås från klockan 8 på morgonen till straxt efter 6 på kvällen. Det var till och med så att Jens som kom från jobbet och Per som hade Elton och Naima, efterlyste oss. Att dom inte har lärt sig att man blir länge på Ullared. Det är nog för att ingen av dom har varit där utan bara TROR att dom vet hur det här. Fast det är klart, dom är verkligen inte lika shoppingglada som vad Milla och jag är då. Veckohandlar man på Maxi på 15 minuter så kan man nog inte åka till Ullared och uppleva att det är roligt...
Vi var på GeKås från klockan 8 på morgonen till straxt efter 6 på kvällen. Det var till och med så att Jens som kom från jobbet och Per som hade Elton och Naima, efterlyste oss. Att dom inte har lärt sig att man blir länge på Ullared. Det är nog för att ingen av dom har varit där utan bara TROR att dom vet hur det här. Fast det är klart, dom är verkligen inte lika shoppingglada som vad Milla och jag är då. Veckohandlar man på Maxi på 15 minuter så kan man nog inte åka till Ullared och uppleva att det är roligt...
2 januari - Stationsvarvet
Igår blev en återhämtningsdag. Samtidigt bestämde Milla och jag att vi faktiskt skulle åka till Ullared på lördagen. Det hade varit lite osäkert.
Men idag var jag inte inne hela dagen. Jag hade redan före jul bestämt mig för att börja promenera och ville hitta lite olika turer. Och promenad på barmark är alltid lika trevligt. Så idag blev det en första promenad och jag hittade lite bra ställen för hundträning.
Jag har blivit så himla sugen på att skaffa och träna hund, förstår du. Sedan mitten av december har jag titttat på annonser och faktiskt mailat fem annonsörer på Blocket. Tre svarade aldrig och jag kan inte låta bli att undra varför man sätter in annonser och inte svarar, alltså. Om alla valpar är sålda tar man väl bort annonsen. Och om det är någon/några kvar borde man väl vara intresserad av att veta mer om den som är nyfiken och ställer frågor, eller hur?
Två väldigt trevliga pratade jag ändå med per telefon. Men den ena hunden ena hängde ihop med en väldans massa pälsvård insåg jag, och den andra var en unghund som bott i hundgård ett halvår. Men det kanske är så att livet talar om för mig att jag inte ska köpa någon hund, tänker jag. Jag får kanske be Per om lov att låna Jonzon istället. Men promenera kan jag ju göra oavsett hund som sällskap, eller inte. Och jag hade ändå hund i bakhuvudet på min promenad som går under namnet Stationsvarvet numera.
Men idag var jag inte inne hela dagen. Jag hade redan före jul bestämt mig för att börja promenera och ville hitta lite olika turer. Och promenad på barmark är alltid lika trevligt. Så idag blev det en första promenad och jag hittade lite bra ställen för hundträning.
Jag har blivit så himla sugen på att skaffa och träna hund, förstår du. Sedan mitten av december har jag titttat på annonser och faktiskt mailat fem annonsörer på Blocket. Tre svarade aldrig och jag kan inte låta bli att undra varför man sätter in annonser och inte svarar, alltså. Om alla valpar är sålda tar man väl bort annonsen. Och om det är någon/några kvar borde man väl vara intresserad av att veta mer om den som är nyfiken och ställer frågor, eller hur?
Två väldigt trevliga pratade jag ändå med per telefon. Men den ena hunden ena hängde ihop med en väldans massa pälsvård insåg jag, och den andra var en unghund som bott i hundgård ett halvår. Men det kanske är så att livet talar om för mig att jag inte ska köpa någon hund, tänker jag. Jag får kanske be Per om lov att låna Jonzon istället. Men promenera kan jag ju göra oavsett hund som sällskap, eller inte. Och jag hade ändå hund i bakhuvudet på min promenad som går under namnet Stationsvarvet numera.
Vid ristippen hittade jag bra stenar att hoppa upp på.
En bit längre bort hittade jag en stock att balansera på och hoppa över.
Här blir bra att leta efter saker.
Här kan man träna allt möjligt eftersom det är plan mark. Ja, det var en intressant promenad med mycket potential.
På kvällen letade jag upp Ullaredspåsarna och ryggsäcken med pall. Sistnämnda använde jag inte en enda gång utan den var mest i vägen när vi väl var där. Men jag tänkte att, eftersom jag var rätt matt efter att ha legat sjuk kunde det vara skönt att ha garanterad sittplats.
I ett mycket hastigt ögonblick fick jag för mig att baka LCHF-bröd. Det var ett övergående fenomen och dom var rätt tråkiga. Och när jag skriver det här (29/1) så är sådana idéer som bortblåsta.
Och så var det den utlovade prognosen för januari. Några saker att notera för senare reflektion är:
I början av januari - bra tid att starta nytt företag eler utveckla en hobby, att hitta ny eller odla gammal romans samt hitta på något roligt där barn är inblandade. Mellan 5e och 13e dyker jobbmöjligheter upp, CV skickas ut, volontärjobb övervägs, gamla vänskaper tas upp och kanske nya dyker upp, stora drömmar visar sig. Runt den 13e är det bra att vara lite avvaktande om en ny relation uppenbarar sig då den kan innefatta besvikelse. Runt den 20e kan jobberbjudande komma och det kommer en tid för hälsofunderingar plus tankar om vad som är nästa steg vad gäller jobb. Runt den 28e har jag mycket energi men behöver ta det lugnt.
Ja, folket, nu är det bara att se vad det blir av den här månaden då. Det låter ju spännande, helt klart!
31 december - Barnmat och prognoser
Vad hände? Ja, det undrar jag också. För sedan natten till igår har jag pendlat till och från toalettstolen. Det var inte alls vad jag hade räknat med. Först tänkte jag: Vinterkräksjuka. Sedan tänkte jag: Maginfluensa. Därefter infann sig tanken: Matförgiftning. Oavsett vilket kan jag säga att, inte blev det någon hazard i alla fall. Någon 7-rättersmiddag fanns heller inte på kartan. Bara tanken på mat stressade mig, faktiskt. Jag låg däckad med feber hela gårdagen och sov nästan bort hela denna dag också. Men jag förstår att du är lite nyfiken på vad jag skulle ha bjudit sällskapet på, så här kommer menyn:
Entrérätt
Sardelltoppad tonfiskmousse på citronbädd
Aptitretaren
Krämig tomatsoppa med västerbottenchips
Dryck till ovanstående: Alkoholfria ölet Störtebeker
Förrätt
Tandoorikycklingklämma med fetahonungskräm och rostade sesamfrön
Mellanrätt
Entrérätt
Sardelltoppad tonfiskmousse på citronbädd
Aptitretaren
Krämig tomatsoppa med västerbottenchips
Dryck till ovanstående: Alkoholfria ölet Störtebeker
Förrätt
Tandoorikycklingklämma med fetahonungskräm och rostade sesamfrön
Mellanrätt
Lövbiffrullad med pinjetoppad spenatgratäng
Huvudrätt
Vild färsmedaljong med blomkålsmos, lingon och pressgurka
Dryck till ovanstående: Mousserande lingondricka
Ostbricka
Fyra sorters ostar med krispiga dinkelkex, pepparkaka, kroatiska fikon och skurna päron
Dessert
Glassbomb med varm hjortronsylt
Dryck till ovanstående: Varm alkoholfri Blossa-glögg
Huvudrätt
Vild färsmedaljong med blomkålsmos, lingon och pressgurka
Dryck till ovanstående: Mousserande lingondricka
Ostbricka
Fyra sorters ostar med krispiga dinkelkex, pepparkaka, kroatiska fikon och skurna päron
Dessert
Glassbomb med varm hjortronsylt
Dryck till ovanstående: Varm alkoholfri Blossa-glögg
Men som sagt var, för egen del blev det okryddad torsk med potatismos ur en barnmatsburk i skåpet. Ja, jag brukar ha sådana burkar som reservproviant, faktiskt. Och det kom ju väl till pass idag.
Från mitt fönster fick jag ändå njuta av en vacker himmel på eftermiddagen.
Jag vaknade till på tolvslaget och masade mig upp till kameran som jag hade riggat tidigare på kvällen. Så gott folk, roligare än så blev inte min nyårsafton. Men vad då? Jag har tak över huvudet, värme, gosigt täcke i en skön säng och kunde behålla barnmaten med torsk. Så bara det gör ju att det blev ett fantastiskt nyår.
Så då går vi in i 2015. Så himla spännande! För jag tror det här kommer bli ett äventyrligt år på olika sätt. En hel del förändringar är ju redan på G...
Den här kvinnan känner jag till från mitt tidigare liv, alltså 90-talet. Av någon anledning hittade jag henne igen med en prognos för 2015. Hon är och förblir, i mitt tycke, bästa astrologen. Att Pluto-kardinalen, som har pågått sedan 2008 (!) lämnar oss i mars är superintressant för egen del. Det var det året jag flyttade utomlands och som bekant har jag inga uppdrag utomlands i vinter/vår utan bara i Sverige... Man kan ju inte låta bli att undra vad 2015 mer kommer innefatta för förändringar i mitt liv!
I början av varje månad tänker jag publicera hennes prognos specifikt för den månaden. Sedan uppdaterar jag er hur det blev. På det sättet kan vi ju lätt se hur mycket rätt hon fick, eller hur? Sånt är ju alltid lite kul.
(Jag publicerar förstås bara mitt eget tecken. Är du intresserad får du söka reda på ditt årshoroskop på youtube. )
(Jag publicerar förstås bara mitt eget tecken. Är du intresserad får du söka reda på ditt årshoroskop på youtube. )
29 december - Paket i "riktigt "papper
Igår höll jag mig inne hela dagen. I soffan. Framför TV:n. Görande inget konstruktivt alls, kan jag känna. Men idag sken solen, vilket motiverade till en ny promenad till Citygross för att köpa den där Västerbottenosten.
Vy genom dungen vid Mantorps station.
Inför hazarden hade jag slagit in mina paket och liksom lagt lite manken till med julklappspapper, snören och rosetter. Tomten skulle få ta hand om dom till morgondagen. Det jag inte hade räknat med var det som kom att hända under kvällen...
27 dec - Förberedelse 7-rättershazard
Annandag jul blev en vilodag men idag trampade jag iväg tlil Citygross för livsmedelsshopping. Det var hög tid att handla det sista till 7-rättershazarden.
- 6 grader känns som -9 stod det på Instaweather. Det var lätt att hålla sig för skratt, du!
Jag fixade cheddarchips - som blev lite misslyckade (läs: sega). Det var ju synd. Så dom åt jag upp. Det blir en ny omgång med västerbottenost istället, tänker jag. Dom vet jag blir krispiga.
Måste ju visa min snötäckta gran på balkongen. Den pryder sin plats med sitt guldglitter, får jag säga. Vinterpelargonen står och väntar under diskbänken på att våren ska komma.
25 december - Andra julafton
Nu är det jul igen. Denna gång hos Milla, Jens, Elton och Naima.
Per (och Jonzon) kom och hämtade och mig och paketen i Mantorp, och på vägen till Milla hämtade vi upp svärmor Berit.
Julknytismaten kom upp på bänkarna när alla hade kommit och så blev det dags för årets andra jullunch. Det var här mina julköttbullar försvann i ett nafs. Till nästa år blir det dubbel sats! Idag var det ett lite större gäng med. Förutom Milla-familjen kom Martina-familjen, mamma och Björn, Per o Jonzon och Berit också. Fullt hus med fem barn. Ja, vi räknar Jonzon till barnaskaran.
Paketen väntade på tomten vid granen.
Elton och Naima hade fått varsina Furbys och bett att jag skulle ta med Lo-bo, alltså min. Den äldre generationen dit Berit, mamma och Björn allt får sälla sig, fascinerades av dessa figurer och samlades runt Elton som demonstrerade furbyappen på paddan.
Per tyckte kanske att det var lite larvigt av en 52-åring att också ha en Furby, även om han nog in var helt förvånad.
Min känner du väl igen? Den blå (Waves), så klart.
Alla tre furbys tjattrade med varandra. Och vad dom pratade om det var jag inte, men jag vet att när jag kom hem skiftade Lo-bo personlighet och blev en värsting. Men det hade nog inte så mycket med att furby-gänget hade haft en gathering utan mer att han blev nedstoppad i min shoppingvagn och guppade omkring i en bil både fram och tillbaka. (Per var snäll och skjutsade hem mig också nämligen).
Här kommer lite blandade bilder som jag, Martina och Chrille tog från dagens julklappsutdelning. Först ut: Mamma och Björn.
Per, Berit, Jens med Naima och Milla.
Jonzon.
Chrille och Simon.
Martina, Simon och Albin.
Tomten hade hjälp av Elton-nissen redan från start.
Sedan ville även Naima-nissen vara med och dela ut paket.
Jonzon undrade när det var hans tur att få paket, trots att han var den första som fick och snabbt lyckades bita sönder sin pipgiraff från Ica-maxi. Inte bästa kvaliteten där...
När alla rim var upplästa, paketen utdelade och tomten försvann blev det paketöppning!
En av dom stora gossarnas vinnare var nog trash packs slambil ändå. De hade önskat sig samma båda två, som du kanske minns.
Damen i barnaskaran hade önskat sig Kitty och nu är hennes rum fullt av denna katt.
Julens absoluta vinnare för Albin var, inte helt överraskande, den jättestora lastbilen från Milla med familj, som tillsammans med gula traktorn fick sova i samma säng på kvällen. Jag tog pendeln tillbaka till Mantorp med dagens julklappsskörd som bland annat var ett presentkort på thai-massage. Den sattes upp på whiteboarden per omgående. Bara att beställa tid nu då!
24 december - Jul på garnisonen
Idag var det dags. Dags att fira första julafton med en del av familjen.
Julkulan från Ryssland som man kan lägga någonting i om man vill, har sin givna plats i granen. Dock utan någonting i.
Vi skulle gå gemensamt från Martina till mamma och Björn. Först var det påklädning av två barn.
Vi gick via ankdammen och alla änderna strömmade till oss i hopp om att få bröd. Men det hade vi tyvärr inte tänk på att ta med, så dom fick bli utan idag.
Hos mamma och Björn blommade pelargonerna på balkongen och det var inte utan att jag kände igen mig från min balkong, alltså. Min vinterpelargon är förstås av något annan kvalitet då.
Förutom Martina, Chrille Albin, Simon, mamma och Björn kom moster Kerstin och Jan, kusin Erik och Gabriella med sin Ellen. Det blev jullunch först och sedan bänkade sig dom flesta ner framför Kalle Anka. Mamma och jag förberedde kaffet i köket.
Tomten läste rimmen och fick sedan hjälp av Chrille-nissen att dela ut paketen.
Vi hade glömt att berätta att vi öppnar paketen när all utdelning var klar och det är klart, är man en ung person är det då självklart att man sliter av paketen oslagspappren så fort man får paketet i handen. Bättring av oss till nästa år, där. Men det var en väldigt trevlig julafton med en massa glada människor.
Jag valde att promenera från garnisonen hem. Och Linköpings stad var nästan totalt öde. Jag stötte på kanske tre personer på min väg ner till resecentrum där pendeltåget tog mig till Mantorp.
Där åkte tavlan från Albin upp på tavelhyllan direkt. Resekortet från mamma och Björn hamnade i bagen, Martina-familjens tryffel hamnade (delvis) i magen och Kerstins och Jans stjärnkarta stoppade jag i min stjärnbok efter att ha gjort inställningarna. Nöjd och glad hamnade jag i säng för att ladda för morgondagens julaftonsfirande i Linköping igen. Det är hektiska med roliga dagar i jul.
23 december - Pinndöd och bioprogram
Vi börjar med slutet för selfiepinnen. Ni vet ju redan att jag gav bort den och här är orsaken. Jag liksom bara tröttnade på den. Den kommunicerade inte särskilt bra med min mobil, tror jag.
Nej, selfiepinne var nog inte min grej riktigt.
På förmiddagen blev det Mjölbyshopping. Och så passade jag på att kolla vart Frösunda hade flyttat och samtidigt fann jag Mjölbys biograf! Jättecharmig verkar den vara. Där blir det ett besök vartefter. På glasdörren satt en lapp om att man kunde prenumera på bioprogrammet så nu får jag sms från Maskinisten med uppdaterat program. Himla trevligt.
Tog en liten omväg tlll gallerian och stötte på det här gänget vid Svartån.
Och idag var det ju dan före dopparedan! Det firades med en helt vanlig mobilkamera-selfie till FB. Mycket bättre än pinnen.
22 december - Miniköttbullerullning
Hade privilegiet att ha flera transkriberingsuppdrag innan jul så dagen startade med datorn i knät och frukost - och Minitriss. Nu var det bara tre lotter och lika många dagar kvar till julafton.
Det är alltid schysst att kunna ha frukost på jobbet. Nära och bra!
21 december - Pimpad recycling
Igår var jag med min gamla skolkamrat från Förvaltningslinjen på Linköping unviversitet och fikade på Ikano. Jättekul för vi har inte setts på kanske åtta år eller nå't. Men det var inget vi märkte av för vi babblade på som vanligt. När vi var där vi var, så blev det lite shopping på Cervera. Jag köpte en silverfärgad ring att sätta över där korken hade suttit på en flaska, och en antidropp-pip.
Så idag fixade jag till en gammal genomskinlig vinflaska och gjorde den lite snyggare. Det blev jättebra, tycker jag.
Så idag fixade jag till en gammal genomskinlig vinflaska och gjorde den lite snyggare. Det blev jättebra, tycker jag.
Med enkla medel kan man göra en helt vanlig flarra lite snyggare. Det finns färdiga sådan här att köpa för bortåt en 200 spänn. Jag betalade kanske 50. Nedanför flaskan ser du också en ny grej. Både jag och Pernilla köpte, också på Cervera, träplattor i bambu. Det väl tänkt att ha för mackor men min tanke är att ha det som en ostbricka för en person. Passar perfekt, tror jag, för ett par ostbitar, kex och en miniburk med fikonmarmelad. Det skall testas vartefter!
19 december- Utbytt vinterpelargon och fritös
Igår köpte jag en gran i äkta plast på Ikea. Den klädde jag med glitter i guld och med stjärnor från Rustabesöket och när jag stod där och höll på kom jag på ett rim som kunde passa om jag skulle gett bort den. Ja, man är ju i rim-tider.
En julgran så grön står förtöjd
på balkongen och gör mig förnöjd.
Den vajar för vinden.
Och jag tror faktiskt linden
blir avundsjuk och försöker ta höjd.
på balkongen och gör mig förnöjd.
Den vajar för vinden.
Och jag tror faktiskt linden
blir avundsjuk och försöker ta höjd.
Det kändes bra att byta ut min rosa pelargon idag.
När posten kom på eftermiddag låg där en avi och jag gissade snabbt att det måste vara min minifritös/fondue som jag köpte på Tradera. häromdagen Hur liten och smidig som helst för 0.9 liter olja och passar mitt hushåll - och får lätt plats i skåpet.
Se så liten fritösen är. Det enda som gjorde mig lite besviken var att den inte var till fondue som jag tänker mig fondue, det vill säga med choklad. I beskrivningen stod att den absolut inte fick användas till det, utan bara med buljong. Alltså, ärligt talat. Vem gör fondue i buljong???
18 december - Ikealunch och selfiepinne
Äventyret Fot-o-Far stod på planeringen men Martina blev hastigt sjuk så vi fick ställa in. Eftersom både jag och Milla hade vikt den här dagen bestämde vi att vi ändå skulle ses. Det blev lunch på IKEA, glass på McDonalds och ett mellanspel på MediaMarkt.
Det blev inte bara lunch på Ikea. Man måste ju leka en massa också.
"Tittar alla in i mobilen nu då?" Ja, det funkade väl. Men den där produkten... Ibland tror man liksom att saker ska vara roliga men som sedan visar sig inte vara så roliga som man föreställt sig så man tappar sugen. Jag pratar om den, idag inköpta, selfiepinnen. Jag gav senare bort den till Martina. Det var inget för mig. Det var bara något jag hade trott.
