Att vara Maria Graube

 

I arla morgonstund klev jag ut genom dörren för att gå ner till frukosten. Och idag möttes jag av tidningen Sun. Liksom den andra morgontidningen blev den dock liggande på köksbordet utan att läsas. 

 

Med datorn till sällskap (fortfarande med svensk tid) kunde jag fortsätta forska, och som vanligt är det ju som så, att ju mer man studerar desto mer inser man hur lite man vet. En viktig anledning att aldrig ge upp att sluta lära sig nya saker, kan man lugnt säga. Den som på fullt allvar påstår sig vara fullärd saknar självinsikt.

 

Nåväl, jag tänkte att ni kunde vara lite sugna på att veta lite om hotellet som vi bor på 14 dagar. 

 

Det är tre-stjärnigt - men jag påminner återigen om att det där med stjärnor inte är någon standard utan bara en jämförelse mellan hotell inom samma land. Det är tyvärr en allmän missuppfattning att det går att jämföra hotell i olika länder på det sättet, men nej, det gör det inte. 

 

Nåväl. Alla rum har balkong. Alla kan se Andamanska havet (eg Andamasjön) och hotellet är beläget på Tanjung Bungah beach.

 

Många rum har förberett pentry och man kan hyra plattor och köksutrustning om man vill laga mat istället för att gå ut och äta. Vi kommer ha frukost enbart så viss planering krävs.

 

 

Faciliteter som Spa, några butiker, två restauranger, ett kafé, business center, gratis WiFi, pool- och strandområde med vattensporter On Demand, solstolar och handduksservice- och konferenslokaler i mängder finns. (Hit kommer företag för Team building. Det finns en massa olika program för det här.) 

 

Man erbjuder dessutom gratis shuttleservice med minibuss till Gurney Plaza (shopping mall), till Georg Town och till nattmarknaden. Och vill man ta lokalbussen går både 101:an och 102:an och det är bara att kliva ut till busshållplatsen utanför - och komma ihåg att det är vänstertrafik!

Hotellet byggdes för 20 år sedan och visst rummen är lite slitna, men vaddå, man ska väl ändå inte vara där mer än att duscha och sova, va? Huvudsaken är att det fungerar, och det gör det ju. 

 

Det ligger, om man tar en taxi, bara 10-15 minuter från sevärdheter. Tar man bussen tar det dock omkring en timme, men även om det är tålamodskrävande att ta bussen är det så mycket roligare, tycker jag. Det enda är att man kan få stå den där timmen för det är ganska mycket folk som reser. Tänk vardagsmotion, hördu!
Mer info om hotellet hittar du på https://www.rainbowparadisebeachresort.com

 

Tanjung Bungah beach är en grovkornig sandstrand, men havet är grumligt eftersom det rör sig hela tiden, och då menar jag inte bara vid ebb och flod. Här finns ju även underströmmar som man inte ser. Det finns dock inget flaggsystem angående strömmarna, utan hotellet meddelar om det blir ett problem, fick jag veta. Däremot finns röda flaggor som talar om vart det blir djupt, underförstått att utanför där avråder man från simturer.

 

 

En varning för de fascinerande nässeldjuren Kubmaneterna sitter däremot uppe jämt. De är lite luriga de där. De är nämligen genomskinliga och är svåra att upptäcka - och när du väl upptäcker dem är det ofta försent. Två som förekommer här är Irukandju (https://sv.wikipedia.org/wiki/Irukandji) och havsgeting https://sv.wikipedia.org/wiki/Havsgeting), båda anses vara världens giftigaste djur och dödlig utgång är inget ovanligt.

 

Besök gärna https://www.erv.se/privat/blogg/allt-du-behover-veta-om-farliga-maneter/ så får de veta lite hur du kan skydda dig. Om jag själv badar i havet? Inte gärna, faktiskt. Det finns en anledning till att strandhotell har pool här, menar jag... Men under kontrollerade former i en Marin park, så absolut.

 

 

Men att promenera längs med stranden är alltid trevligt. Nu kan man inte gå ända bort till flytande moskén eftersom stranden delas av ett utlopp där man obehagligt nog sjunker ner i sanden om man försöker korsa, men en bit kan man iallafall gå.

 

Och om du är uppmärksam kan du se välkamouflerade minikrabbor springa i sanden. Men de var kvicka rackare.

 

Nähä, nu måste vi lämna hotellet. Dags att haka på shuttlebussen till Gurney plaza med shoppingmöjligheter på 9 våningar. (http://www.gurneyplaza.com.my/en/). Där hade jag egentligen inte tänkt att gå in men regn gjorde att det blev så. Jag passade på att käka lunch där och idag blev det japanskt. En jämrans god Kyckling Teryaki och så jag blev bjuden på Zuzud Ramens specialare, kycklingsoppan.

 

 

Mätt och glad åkte jag upp och ner i rulltrapporna (man vill ju få med alla perspektiv liksom) och hittade lite kul ställen, som Granny's place, en maskin ett varuhus knappast kan vara utan som mätte din längd och vikt, hur coola TV-apparater som helst (3D) och biografen Golden Screen Cinema (GSC).
Blev väldigt sugen att se Jumanji. Det kostar RM11.50 (cirka 25kr) för filmer som har gått ett tag och det var 4 föreställningar varje dag nu. Hoppas den går kvar när jag kommer tillbaka hit. Och då ska jag gå en onsdag. Då är det nämligen Biokväll här, och då kostar det bara RM8,50 (ca 20kr). Det gäller att vara ekonomisk!

 

Regnet upphörde efter cirka en timme och jag kunde bege mig ut i verkligenheten igen.

 

Mitt mål blev templet Wat Chayamangkalaram, det thailändska buddisttemplet. Ursprungsbyggnaden är från 1845 men den har både ändrats och byggts till sedan dess. Här finns en av världens längsta liggande Buddha - statyer, 33 meter lång och statyn fungerar som ett kolumbarium (gravvalv med nischer för förvaring av gravurnor). Du hittar även övernaturliga väsen som Devas (två vaktar templet vid ingången), 8 Zodiakbekyddare (Jag är Tiger.) och viktiga munkar övertäckta av bladguld som troende har med sig och sätter dit.

Här hittade jag även en iranskfödd amerikanare vid namn Jay som satt och diskade under ett Jackfruktträd, Och så fann jag ett blommande rödpepparträd- allt inne på bakgården. Det var nog inte tänkt att besökare skulle gå där, men jag hittade en grind på glänt som såg så inbjudande ut så jag smög in där, vinkade leende till några förvånade gossar som krattade gravar och kunde därefter ta ett fullt varv bakom det glänsande tempelområdet. 

 

För dig som inte känner till frukten Jackfrukt kan du lsa om den på https://en.wikipedia.org/wiki/Jackfruit.

 

Idag var jag hemma straxt efter halv fem. Min plan att åka tillbaka till nattmarknaden gick dock i stöpet eftersom det återigen regnade. Idag var det åskregn, så pass att min fina utsikt försvann i dimma. 

 

\n

Och när det regnar fungerar varken TV eller internet. På TVn kommer ett litet meddelande upp bara.

 

\n

Regnet gjorde att jag inte kunde blogga online om den här dagen, utan fick sitta med papper och penna och skriva lite texter. Men det går ju det också även om det är mer tidsödande.

 

När jag blev hungrig gick jag ner och åt Char Kway Teow på hotellet. Ska nog prova den någon annanstans för jag upplevde inte att den maträtten var speciellt kul. Det är iallafall en av de mest populära maträtterna här på Penang. Malayer från när och fjärran som semestrar här, går runt till matstånden och äter denna rätt för att hitta den som gör den bäst.

 

Men med denna måltid avslutade jag dagen och började vänta förväntansfullt på onsdagen. Jag funderade på vad den skulle kunna fyllas med. För det fattas inte saker att göra här - det handlar bara om prioriteringar...