Att vara Maria Graube

Suck. Ja, igår blev en sorgens dag på fler sätt än ett. De flesta världsliga förstås.

 

Som att jag råkade trycka på Autosync för foton till molnet OneDrive. Totaaaalt värdelöst! För det gjorde att alla bilder som enkelt kunde läggas in från mobilen på bloggen, blev nu synnerligen besvärligt.

För att kunna redigera måste jag till exempel först spara ner dem på telefonen igen. 

Min dator hittar dem inte alls. 

 

Sedan hade vi regn och åskväder igår. Då funkar varken TV eller Internet. Det gjorde också att jag förlorade tid.

 

Och slutligen när jag i morse tänkte jobba med 8e och 9e januari vid frukosten, var batteriet slut i datorn. Med EN adapter får man prioritera mobil - powerbank - dator, i den ordningen.

 

Men var så säker. Inläggen kommer när jag har mer tid. Det är som bekant mycket förberedelser nu.

 

Nåväl, det där var ju ändå värdsliga saker. 

 

Det sorgligaste var ändå, att jag fick besked om att en yngre kollega och god vän i Torremolinos, dog igår. Det kändes lite slitsamt. Vi fikade ihop samma vecka jag åkte hem. Då skulle han in på operation och jag fick ett meddelande några dagar senare att allt hade gått bra.Men igår klocka 20 vandrade han vidare in i nästa liv. 

Jag firade hans minne med en god extra kopp kaffe och skänkte en tanke till hans norska fru. Återigen blev jag påmind om hur viktigt det är att leva livet så länge man kan. Det kan ta slut när man minst anar det...

 

Så med detta sagt är det dags för mig att fortsätta mitt liv här i Penang. Just nu är jag vid Botaniska trädgården och hälsar på hos makakerna.

 

Ta hand om er!

 

</div