23 december - Cameron - Kuala Lumpur

Cameron highlands täcker 712 km2 och ligger på Malaysias högsta punkt som man kan nå med bil. Här regnar det 2800 mm per år och här finns det perfekta klimatet för téodling. Och idag skulle vi till Boh och kolla in hur det går till att fixa fram svart té till oss.
 

En av de tre stora téodlingarna som tillhör Boh. Gigantisk!


T vä: Det växer överallt, även utanför regnskogen. På telefonkiosken växte det på väggen på höger kant.
T hö: En kanna som är på väg att slå ut.

Vi hade en lokal lokalguide idag, precis som i Belum. Han arbetade som barn på fabriken och berättade stolt att han kunde packa en kartong med té på femton sekunder (tror det var rätt, det).


T vä: Apparaten som man idag använder att skörda tébladen. Tidigaret var det handplockning av många, flinka kvinnor. Idag krävs två män som orkar bära på den ca 150 kg tunga maskinen...
T hö: En tavla som beskriver ordningen som téet tillreds. Punkt 3 (fermenteringen/oxideringen) är hemlig hur den går till. Det är nämligen det som ger den speciella smaken som Boh är känt för!



Från laboratoriet med kvalitetstester till färdigpackade säckar med svart té. Vi fick veta att i téer med smaker är det tillsatt kemikalier som gör smaken. Jag är glad att jag dricker kaffe helst.
 

Vi stannade på fabriken och drack té med en engelsk söt scones serverad med sylt till (och man fick sån där grädde på sprayburk som smakar kemikalier - den lämnade jag. Men jag tog de små burkarna med mig hem! Supersmarta. Jag har använt dem här hemma i Sverige redan :)


En knopp och utslagen blomma som jag inte har artbestämt än. Tänkte först att det är en Mimosa men bladen stämmer inte. Vet du? Skicka gärna in ett mail till mig!


Jordgubbsodlingar är det gott om och vi besökte en av dem. Tyvärr fick vi inte plocka för det fanns inte några direkt mogna. Det hade ju varit lite fränt annars. Däremot fanns det gott om kläder och prylar med jordgubbar. Vi hade en jordgubbssamlare i gänget och hon gick loss :)

Vi hann med en sväng på den lite större lokala marknaden när vi ändå var i närheten. Där köpte jag lite julklappar till barnbarnen.




De sista nedersta bilderna är på det kontroversiella sötningsmedlet Stevia (Sötflockelsläktet). De sålde té på den växten, som är 300 gånger sötare än socker. Steviolglykosider är godkända som livsmedelstillsats i många länder, även inom EU. Om man gillar att ha en massa socker i saker kan man använda ett par téblad istället. Stevia innehåller inga kalorier, kolhydrater och har noll i glykemiskt index. Nästan synd att man tillhör saltmissbrukarna...

Idag skulle vi åka vidare mot Kuala Lumpur. Vi lämnade därför Cameron straxt före lunch, genom skogar, förbi vattenfall och en massa små frukstånd.



Vi åt lunch på samma typ av Food court som förra gången. Här hittade jag en rätt som är väldigt poppis att servera i Malaysia efter Ramadan, under den stora festen Eid al-Fitr - Lemang och Rendang!


T vä: Lemang = ris i kokosnötmjölk som packas hårt i bananlöv som sedan skjuts in i bamburör.
T hö: Biff Rendang som gärna serveras till (biffen kan bytas mot kycklingbitar om man vill)
Lust att testa rätten? Här har du ett modifierat recept som kan funka även på svenska matbord!


Här hittade jag även en muslimsk Tudung-butik. Det syns lite dåligt på bilden men en Tudung är det flickan har på huvudet. Det är liksom en sjal som påminner lite om en Buff men är som en sjal. Man matchar kläder med smycken på den och jag var bara tvungen att köpa en svart och en massa bling-bling till den. Alltså nu är jag ju inte muslim men jag kan väl ha den som ett demo-ex när jag är i muslimska länder, tänker jag.

Framåt kvällen kom vi in i KL och från att ha åkt på landsbygd syntes det tydligt att vi nu var i en storstad. Även om staden inte är så stor till ytan eller till invånarantalet, är husen höga.


1,6 miljoner invånare bor i huvudstaden. Men ytterområdena flyter ihop med huvudstaden och ska man räkna hela det federala territoriet Kuala Lumpur blir siffran hela 7,2 miljoner! Till höger ser du förresten en vy över vårt hotell. Jag bodde på 10e våningen.

På förmiddagen hade vi bestämt att vi skulle åka till KL Tower (kallas också Menara Tower) och äta middag på Atmosphere 360 degrees! Men vi hade ett par timmar att slå ihjäl innan det, och kunde ta en tur på shoppingcentret mitt över gatan.



En massa juldekorationer fanns här så klart, men intressantaste besökte var nog på Sony Centre. Man skulle ju kunna tro att de hade reservdelar till sina tämligen nya mobiler men icke. Jag som behöver ett nytt fodral till min Xperia Active, måste beställa det även här. Trodde bara sånt hände hemma i de små svenska butikerna som inte är några Sonybutiker. Bara att inse att jag får lösa problemet när jag är kvar på ett ställe en längre tid och kan beställa och dessutom hämta det...

Vi samlades i vestibulen straxt före halv åtta, för att gemensamt ta oss till vår gemensamma middag. Det visade sig dock vara helt omöjligt att få ett par taxibilar. Men det kom en minibuss som tog oss med för femtio Ringit och det var en himla tur. Vi blev bara lite försenade, tack vare det!


KL Tower används för telekommunikation och invigdes 1996. Toppvåningen/utkiksplatsen ligger på 335 meters höjd och tornets höjd inklusive mast är 421 meter. Det innebär att tornet är Malaysias näst högsta byggnad (efter Petronas Twin Towers). Buffén och musikerna som finns 282 meter ovanför marken, upplevs åka runt men det är faktiskt bara plattan där borden står som rör sig. Ett varv tar 1,5 timme att fullgöra. De har fantastisk mat och bra service. och det är ett riktigt coolt ställe som rekommenderas om du är i stan!


Kan man låta bli att ha Kuala Lumpur som favorithuvudstad??? Här är en kvällsvy från KL Tower mot Petrona Twin Towers - och de ska vi kika lite närmare på i dagsljus imorgon, minsann!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0