21 december - Royal Belum Rainforest
På förmiddagen åkte vi ut med båt på den konstgjorda sjön från slutet av 60-talet, Temenggorsjön, för att göra flera stopp runt om i regnskogen. Och såsom brukligt är i en regnskog, regnade det! Det gör det lite grann varje dag. Men här är det okej. Här SKA det ju regna!
Vi träffades vid bryggan och åkte sedan ut på sjön under en grå himmel.
Utrustade med regnskogs-kitet, som består av plåster, servetter och salt, svepte vi iväg bland trädtopparna. Japp, som jag beskrev är det en konstgjord sjö och man har dränkt dalarna så de ligger under vatten. Vad vi ska ha saltet till? Till blodiglarna, så klart! De dör snabbt av det - och här är det gott om dem! Fick privilegiet att rädda en av hotellgästerna med saltet under turen. Vi andra klarade oss. Annars är de snabba att suga sig fast. Man bara märker bara plötsligt att det forsar blod från något ställe Spännande djur! Jag hade en som hoppade omkring på handen ett tag bara.
Rafflesiapromenad stod först på schemat. Det är världens största blomma. Den kan bli upp till en meter i diameter och hålet i mitten kan bli 20 centimeter och den kan väga cirka 10 kg. Det är ganska imponerande, va? Störst blir den på Borneo men nog var de imponerande här också! Och vi hade verkligen tur för de hade börjat blomma tidigt - för den blommar egentligen bara i januari/februari! Varje blomma blommar bara en vecka, sen dör den. Under den veckan stinker den ruttet kött och samlar en massa insekter som befruktar den.
Vi träffades vid bryggan och åkte sedan ut på sjön under en grå himmel.
Utrustade med regnskogs-kitet, som består av plåster, servetter och salt, svepte vi iväg bland trädtopparna. Japp, som jag beskrev är det en konstgjord sjö och man har dränkt dalarna så de ligger under vatten. Vad vi ska ha saltet till? Till blodiglarna, så klart! De dör snabbt av det - och här är det gott om dem! Fick privilegiet att rädda en av hotellgästerna med saltet under turen. Vi andra klarade oss. Annars är de snabba att suga sig fast. Man bara märker bara plötsligt att det forsar blod från något ställe Spännande djur! Jag hade en som hoppade omkring på handen ett tag bara.
Rafflesiapromenad stod först på schemat. Det är världens största blomma. Den kan bli upp till en meter i diameter och hålet i mitten kan bli 20 centimeter och den kan väga cirka 10 kg. Det är ganska imponerande, va? Störst blir den på Borneo men nog var de imponerande här också! Och vi hade verkligen tur för de hade börjat blomma tidigt - för den blommar egentligen bara i januari/februari! Varje blomma blommar bara en vecka, sen dör den. Under den veckan stinker den ruttet kött och samlar en massa insekter som befruktar den.
Igår berättade jag om en frän lian. Den här blomman parasiterar på en annan lian (Tetrastigma Vitacaea).
Under klättringen upp till Rafflesian utbrast den lokala lokalguiden som jag gick tillsammans med: "Titta! Här har en tiger gått för ett par timmar sen." Ja, nu såg ju inte jag något spår i leran och bland stenarna, men min lokala lokalguide var helt säker...
Regnskogen är väldigt grön. Men det blev allt mörkare där vi klättrade - och plötsligt fann vi en första knopp!
Och där fanns en av de tre arterna i full blom! Undertecknad var självklart tvungen att undersöka denna växt närmare - och det kändes nästan lite läskigt att föra ner handen mot hålet i mitten. Tänk om den skulle äta upp mig? Det finns gott om köttätande växter här ju!
Efter detta spännande besök satte vi oss i båten, genomsvetta. Det var nu sol och hög luftfuktighet så svettan bara rann så fort båten stannade!
Här ser ni trädtopparna sticka upp. För mig kändes det lite som att flyttas tillbaka till Ryssland, till ett av Stalin-projekten där gulagfångar byggt damm/ar som sedan gjorde att vatten dränkte inte bara skog, utan även byar...
Vi passerade Temenggordammen. Den började byggas 1967, var klar 1972, började användas 1975 men var inte officiellt invigd förrän 1976. Den är idag den tredje största dammen i Malaysia, faktiskt.
En av de två lokala lokalguiderna som var med oss på turen berättade att dammen öppnas en gång per år, utan förvarning, och då översvämmas hela området mellan fem och tio meter... Trist att vara ute en sån dag, eller hur?
Nästa stopp var i området med vilda asiatiska elefanter och malajbjörnar (kallas också Solbjörn)
Och som sagt, regnskogen är väldigt grön. Och det växer överallt!
Under klättringen upp till Rafflesian utbrast den lokala lokalguiden som jag gick tillsammans med: "Titta! Här har en tiger gått för ett par timmar sen." Ja, nu såg ju inte jag något spår i leran och bland stenarna, men min lokala lokalguide var helt säker...
Regnskogen är väldigt grön. Men det blev allt mörkare där vi klättrade - och plötsligt fann vi en första knopp!
Och där fanns en av de tre arterna i full blom! Undertecknad var självklart tvungen att undersöka denna växt närmare - och det kändes nästan lite läskigt att föra ner handen mot hålet i mitten. Tänk om den skulle äta upp mig? Det finns gott om köttätande växter här ju!
Efter detta spännande besök satte vi oss i båten, genomsvetta. Det var nu sol och hög luftfuktighet så svettan bara rann så fort båten stannade!
Här ser ni trädtopparna sticka upp. För mig kändes det lite som att flyttas tillbaka till Ryssland, till ett av Stalin-projekten där gulagfångar byggt damm/ar som sedan gjorde att vatten dränkte inte bara skog, utan även byar...
Vi passerade Temenggordammen. Den började byggas 1967, var klar 1972, började användas 1975 men var inte officiellt invigd förrän 1976. Den är idag den tredje största dammen i Malaysia, faktiskt.
En av de två lokala lokalguiderna som var med oss på turen berättade att dammen öppnas en gång per år, utan förvarning, och då översvämmas hela området mellan fem och tio meter... Trist att vara ute en sån dag, eller hur?
Nästa stopp var i området med vilda asiatiska elefanter och malajbjörnar (kallas också Solbjörn)
Och som sagt, regnskogen är väldigt grön. Och det växer överallt!
T vä: Vildväxande mango smakar riktigt gott. Men visste du att mangoblad är giftiga???
T hö: Det är en hel del sand i området - och mineraler. Det här är en mineralsaltkälla som elefanterna använder. Det finns flera sådana här. Eftersom 80% av det elefanter äter kommer ut i andra änden, behöver den mineraler för balansens skulle. Om det regnar och saltet späds ut, väntar elefanten med att komma hit tills det har torkat upp och blivit koncentrerat igen. Fiffigt, va!
(Parentes: Det finns även svart sand, också full med mineraler, som de mindre djuren gillar.)
Några elefanter såg vi inte. Däremot såg vi spår efter dem. Elefantbajs och träd där de har vässat betarna. En kamera övervakar elefanterna när de kommer till området och vi fick veta att de hade varit där tidigare på morgonen.
T vä: Lianer som slingrar sig runt träd ser man överallt.
T hö: En välkamouflerad vandrande pinne rörde sig på marken och blev därför dokumenterad. Ser du den?
Malajbjörnen fick vi heller inte se. Hade vi gjort det, hade vi fått se ett svart djur med gul nos, ibland med en hästskoformad ljus fläck på bröstkorgen. Det är den minsta björnarten i världen. Den blir max 140 cm lång, 70 cm i mankhöjd och väger 27-65 kg. Även om vi inte fick se den i verkligheten, hittade vi träd där den med förkärlek klättrade upp för att sova.
Vi promenerade ner mot båten igen och åkte mot Orang Asli-familjen. Orang Asli är ett naturfolk och ursprungsbefolkningen i Malaysia. De bodde enbart i djungeln som nomader från början, tvingades bli bofasta men lever helst idag som seminomader fortfarande i djungeln. Och nog påminner omgivningarna på vägen dit lite om Halongbuktens klippformationer, tycker jag!
Klipporna påminner mig lite om Halongbukten i Vietnam. I sjön finns många öar och det var till en av öarna vi var på väg till nu.
Det finns arton stammar totalt i Malaysia, varav två (Jahai and Temiar) bor i Belumområdet. Vi besökte Jahai idag. De tillhör gruppen Negrito som troligtvis en gång kom vandrande från Papua Nya Guinea (stat i västra Stilla havet) och Östafrika för 8-10.000 år sedan och kännetecknas av mörkt skinn och krulligt hår. (Negrito är den övergripande gruppen för stammar vars språk och traditioner liknar varandra.)
De har flera byggnader: ett fungerar som vardagsrum, ett som sovrum, ett som kök, ett som skola osv. Vad det gäller skolan (ligger bakom den blå ställningen till höger) får man undervisning hemma tills man är runt tio år. Sen skickas man oftast iväg på internat. Det är obligatorisk skolgång i Malaysia så ingen slipper undan skolgången. Vår lilla grupp bjöd barnen på bullar, något som blev mycket popuärt.
(Parentes: Det finns även svart sand, också full med mineraler, som de mindre djuren gillar.)
Några elefanter såg vi inte. Däremot såg vi spår efter dem. Elefantbajs och träd där de har vässat betarna. En kamera övervakar elefanterna när de kommer till området och vi fick veta att de hade varit där tidigare på morgonen.
T vä: Lianer som slingrar sig runt träd ser man överallt.
T hö: En välkamouflerad vandrande pinne rörde sig på marken och blev därför dokumenterad. Ser du den?
Malajbjörnen fick vi heller inte se. Hade vi gjort det, hade vi fått se ett svart djur med gul nos, ibland med en hästskoformad ljus fläck på bröstkorgen. Det är den minsta björnarten i världen. Den blir max 140 cm lång, 70 cm i mankhöjd och väger 27-65 kg. Även om vi inte fick se den i verkligheten, hittade vi träd där den med förkärlek klättrade upp för att sova.
Vi promenerade ner mot båten igen och åkte mot Orang Asli-familjen. Orang Asli är ett naturfolk och ursprungsbefolkningen i Malaysia. De bodde enbart i djungeln som nomader från början, tvingades bli bofasta men lever helst idag som seminomader fortfarande i djungeln. Och nog påminner omgivningarna på vägen dit lite om Halongbuktens klippformationer, tycker jag!
Klipporna påminner mig lite om Halongbukten i Vietnam. I sjön finns många öar och det var till en av öarna vi var på väg till nu.
Det finns arton stammar totalt i Malaysia, varav två (Jahai and Temiar) bor i Belumområdet. Vi besökte Jahai idag. De tillhör gruppen Negrito som troligtvis en gång kom vandrande från Papua Nya Guinea (stat i västra Stilla havet) och Östafrika för 8-10.000 år sedan och kännetecknas av mörkt skinn och krulligt hår. (Negrito är den övergripande gruppen för stammar vars språk och traditioner liknar varandra.)
De har flera byggnader: ett fungerar som vardagsrum, ett som sovrum, ett som kök, ett som skola osv. Vad det gäller skolan (ligger bakom den blå ställningen till höger) får man undervisning hemma tills man är runt tio år. Sen skickas man oftast iväg på internat. Det är obligatorisk skolgång i Malaysia så ingen slipper undan skolgången. Vår lilla grupp bjöd barnen på bullar, något som blev mycket popuärt.
Nu började vi bli hungriga allihop. Det var dags att åka till vattenfallet i Sungai Enam Camp, där vi skulle ha picniclunch.
Det finns gott om fisk i sjön. Så mycket att man har upprättat fiskodlingar!
Vi blev avsläppta vid strandkanten igen och promenerade på rad, in i regnskogen och mot picniclunchen.
Där vi stannade och åt fanns plötsligt moderna toaletter! Mycket förvånande, för när vi åker omkring är det till 90% hål i marken i det här landet. Kan ju vara bra att veta om man ska ner till Malaysia, förresten. Starka lårmuskler och förmåga att kunna gå ner på huk är bra att orka som kvinna, var gästerna överens om :) Att utrusta oss med toalettpapper var vi redan rutinerade nog att göra. Problemet kan vara att komma ihåg att inte kasta pappret i hålet... (själv har jag problem att komma ihåg att kasta pappret i toaletten när jag är i Sverige, och inte i papperskorgen som jag måste göra i Grekland sommarhalvåret haha)
I vattenfallet badade gästerna och det var här jag saltade en blodigel. Om jag badade? Noop, jag hade inte ens med mig bikinin till Malaysia. Jag var ju inte där på semester - jag var på jobb! Har bara med mig bikini till ställen där jag kan ha en och annan fridag.
Denna mångfoting (för man ska inte säga tusenfoting längre har jag lärt mig. De har som max 750 ben...) kom spatseranders på väg tillbaka till båten. Jag har arbetstämt den till flat-ryggad Millipede Polydesmus angustatus. Eftersom den inte har några starka färger är eventuellt bett ofarligt för oss.
Utflykten var därefter slut och vi åkte tillbaka till vårt hotell.
Tillbaka på hotellet. Idag var det ingen buffé och det var ju lite beiget. Vi fick en meny med tre rätter att välja emellan: alla med kyckling. Jag valde currykyckling med potatis och kokosmjölk, och såg framför mig hur jag skulle få in typ thailändska favoriträtten. Massaman. In kom två kycklingvingar och ett par potatisbitar i mild currysås. Besvikelsen var stor..
Så var denna, vår tredje dag till ända. Imorgon skulle vi vidare genom det vackra landskapet, mot Cameron Highlands och nya äventyr!
//Jag såg lite senare den här veckan, en dokumentär som utspelade sig Kina, där de mjölkar den här malajbjörnar på gallvätska, sittande i små, små burar med plaströr inopererade. Gud, vad jag grät!
(Om du inte förstår vad jag berättar om, kan du gå in och titta/läsa här MEN du får själv ta ansvar för att du klickar dig vidare. Det är INTE en trevlig sida. När jag surfade runt och hittade den, grät jag igen...)
Det finns gott om fisk i sjön. Så mycket att man har upprättat fiskodlingar!
Vi blev avsläppta vid strandkanten igen och promenerade på rad, in i regnskogen och mot picniclunchen.
Där vi stannade och åt fanns plötsligt moderna toaletter! Mycket förvånande, för när vi åker omkring är det till 90% hål i marken i det här landet. Kan ju vara bra att veta om man ska ner till Malaysia, förresten. Starka lårmuskler och förmåga att kunna gå ner på huk är bra att orka som kvinna, var gästerna överens om :) Att utrusta oss med toalettpapper var vi redan rutinerade nog att göra. Problemet kan vara att komma ihåg att inte kasta pappret i hålet... (själv har jag problem att komma ihåg att kasta pappret i toaletten när jag är i Sverige, och inte i papperskorgen som jag måste göra i Grekland sommarhalvåret haha)
Denna mångfoting (för man ska inte säga tusenfoting längre har jag lärt mig. De har som max 750 ben...) kom spatseranders på väg tillbaka till båten. Jag har arbetstämt den till flat-ryggad Millipede Polydesmus angustatus. Eftersom den inte har några starka färger är eventuellt bett ofarligt för oss.
Utflykten var därefter slut och vi åkte tillbaka till vårt hotell.
Tillbaka på hotellet. Idag var det ingen buffé och det var ju lite beiget. Vi fick en meny med tre rätter att välja emellan: alla med kyckling. Jag valde currykyckling med potatis och kokosmjölk, och såg framför mig hur jag skulle få in typ thailändska favoriträtten. Massaman. In kom två kycklingvingar och ett par potatisbitar i mild currysås. Besvikelsen var stor..
Så var denna, vår tredje dag till ända. Imorgon skulle vi vidare genom det vackra landskapet, mot Cameron Highlands och nya äventyr!
//Jag såg lite senare den här veckan, en dokumentär som utspelade sig Kina, där de mjölkar den här malajbjörnar på gallvätska, sittande i små, små burar med plaströr inopererade. Gud, vad jag grät!
(Om du inte förstår vad jag berättar om, kan du gå in och titta/läsa här MEN du får själv ta ansvar för att du klickar dig vidare. Det är INTE en trevlig sida. När jag surfade runt och hittade den, grät jag igen...)
Kommentarer
Trackback
