19 december - Langkawi
Drygt 11 timmar efter avresa från Arlanda landade jag i Malaysia - ögruppen Langkawis största ö Pulau Langkawi närmare bestämt. Här bor cirka 65 000 invånare. Här finns härliga stränder, hotell i olika prisklasser, barer och restauranger. Den här ön har kommit att bli väldigt populär bland skandinaviska turister. En cool grej som finns här är Langkawi Cable Car - en linbana som tar upp dig till 720m ö h: Kanske inte låter så himla märkvärdigt men du förstår, det fräna i det här sammanhanget är att den bara har en stolpe i mitten!
(Läs mer om Langkawi här!)
Bagaget kom och jag gick ut till bussarna för att möta upp mina rundresegäster.
(Läs mer om Langkawi här!)
Bagaget kom och jag gick ut till bussarna för att möta upp mina rundresegäster.
På flygplatsen mötte jag Berit och Tom - och mina åtta V.I.P-gäster!
Vi åkte direkt till vårt hotell där vi checkade in. Det tog ett tag för först hittade man inte bokningen för oss - men sen gjorde de det. Hotellen i Malaysia är inte helt vana vid att det kommer grupper som ska checka in och har mycket att lära vad det gäller rutiner. Men det har sin charm det också - att det inte funkar som på andra ställen!
Holiday Villa Beach Resort & Spa ligger bara typ 15 minuter från flygplatsen
Kommer ni ihåg Durian (stavas även Dorian), som jag berättade om när jag bodde i Thailand? Den där Frukternas kung som är förbjuden att ta med på exempelvis hotell? Japp, den finns här också! Och här har ni beviset på att den här frukten (som luktar som ett mellanting mellan gammal fotsvett och dansk ost) faktiskt ÄR förbjuden. Det här hotellet hade en stor skylt vid entrén... Läs mer om frukten här om du har lust! (Det finns en liknande frukt som går under namnet Jack Fruit. Den kan du läsa om här! När jag stötte på den första gången sa folk till mig att det var samma frukt, bara olika namn. Det har visat sig icke vara med sanningen överensstämmande.)
Ingen Dorian medtages på det här hotellet, inte!
Jag tog en liten promenad i omgivningarna som inte är mitt i byn utan i utkanten. Jag promenerade väl kanske 15-20 minuter till vänster utan att komma in till centrum. Då bestämde jag mig för att jag skulle gå tillbaka till hotellet för att äta middag. Jag skulle nämligen träffa Berit och Tom lite senare och hade en tid att passa.
Att man fäller upp vindrutetorkarna beror inte på is/snö, utan på värmen som gör att de smälter. Och så ser du ett prov på sophanteringen (röken straxt till höger om mitten). Precis som i många andra länder i denna världsdel väljer man att sätta eld på skräpet när det blivit lite för mycket.
Efter att ha druckit en kopp malaysiskt té med kollegorna promenerade jag till hotellet. Jag satt en stund på min balkong innan jag gick och la mig. Imorgon skulle ju rundreseäventyret starta!!!
Kvällsvy från balkongen
Kommentarer
Trackback
