Kulturresan 28-29 juni

Ja, en resa på semestern måste det ju bli. En kulturresa där jag inte jobbar! Men vart reser man ett dygn som är värt restiden? Jag bestämde mig för Vadstena! Det blev bokat mellan fredag och lördag.

Övernattningen skulle jag ha på anrika Dahlströmska gården. Där blir bor man som på ett museum, enkelt med delad dusch och WC. Gården var en gång en del av Vadstena Hospital som sedan blev Birgittas sjukhus på 1930-talet (BS). Flyglarna på gården byggdes om till dårhus, eller för "utrymme för wansinniga personer av de mera bildade folkklasserne". Här bodde alltså betalande överklasspatienter och deras betjänter. Peter och Sofia som äger gården har valt att behålla så mycket som möjligt i original. Allt från tapeter och trägolv till möbler, så varje rum är helt unikt.  Coolt, va?
 

Vadstena är idag en av landets minsta städer men här finns spår av människor sedan yngre järnåldern (perioden år 375 – 1050 e.Kr), och staden har befunnit sig i centrum många, många gånger sedan dess. Jag ska berätta mer om det straxt.

Lite om BS först. Grundades 1513 av Mårten Skinnare. Hans hus ser du här ovanför. Typ 20 år senare togs sjukhuset över av Staten. Under de årenhundraden som följde utökades verksamheten men kanske främst under 1700-talet. Och 1757 byggdes Stora Dårhuset där det fanns plats för "tolv usle, svagsinte och rasande personer.". Vidare in på 1800-talet byggdes sjukhuset ut och slutligen bodde 1000 personer här. Verksamheten var igång till slutet av 1900-talet. Fortfarande finns en av landets fem Rättpsykiatriska regionkliniker här, fast med bara 100 platser kvar.
 
 
Östergötland visade sin soligaste sida - och varm till min stora glädje. Först bussen till resecentrum och därifrån pendeltåg till Skänninge. Där bytte jag till bussen som tog mig vidare mellan Östgötaslättens åkrar mot Vadstena.

Jag gick av vid ändhållplatsen och där startade jag Google Maps, inställd på mina fem mål för dagen: Slottet, Rådhustorget, Röda tornet, Klostermuseet och Dahlströmska gården.



Men tillåt mig att berätta lite om Vadstenas spännande historia.

Vi far initialt snabbt genom Skandinaviens yngre järnålder. Den delas upp i folkvandringstid, (400–550 e Kr), Vendeltid, (550–750 e Kr) och Vikingatid, 750–1100 e Kr. Det var den period när järnet blir allt vanligare hos oss, runskriften skapas, skandinaver deltar som soldater i den romerska armén, de första stadsliknande bebyggelserna uppförs och hednisk tro byttes ut mot Kistendom.


Det var en fin promenad in till centrum.
 
Vikingarna känner väl alla till, men visste du att det norr om Vadstena i Aska härad ligger en cirka 14x50 meter stor Vikingahall? Forskare tror att det kan ha varit bostad för en kungafamilj plus använts för riter, möten och gästabud. Det här visste jag faktiskt inte innan jag började forska om Vadstena, trots att jag haft föreläsningar om Vikingar. Roligt att lära sig något nytt!

Vadstenas mesta kändis är nog ändå Heliga Birgitta och som historiskt sett har gjort staden till ett kulturellt och religiöst centrum. Mer om henne lite längre ner ;)


Äventyrsgolfen såg kul ut och jag blev sugen på att åka tillbaka och spela där.
 
När jag kom till Stationshuset var jag nästan framme vid mitt första mål, Slottet!.
Men låt mig berätta kort om järnvägen först. Den första som öppnade bar namnet Wadstena-Fogelsta jernväg (WFJ) som öppnades för trafik i oktober 1874. WFJ var en av de två första smalspåriga järnvägarna i Östergötland. Visste du det?
År 1888 tillkom linjen Vadstena-Ödeshög. Man slog då ihop de två järnvägarna och bildade bolaget Fogelsta-Vadstena-Ödeshög Jernväg (FVÖJ) och stationshuset som du ser på bilden, byggdes i samband med just den sammanslagningen - och både det och området runt omkring är i stort sett oförändrat.


Det gamla stationshuset från 1888.
 
Mitt första riktiga stopp var Vadstena slott. Det är Sveriges enda Vasaborg som byggdes under Gustav Vasas regeringstid, och det bäst bevarade renässansslottet! Som så många andra borgar har det byggts om och till i omgångar, och vi ska få kliva in på ett besök.



Året var 1521 när Gustav Vasa valdes till svensk riksföreståndare i Vadstena. Men då fanns det inget slott här. Det kom att dröja till 1545 innan bygget börjat, efter ett riksdagsbeslut året före. I samråd med Jochim Bulgrin, fästningsbyggaren från Pommern (område i norra Polen/Tyskland) skissades planerna fram hur det skulle se ut. Bulgrin blev sedan byggledare och sedemera fogde (ämbetsman och en titel i statsförvaltningen) på fästningen.



Vadstena slott hette från början Vättersborg och skulle tjänstgöra som försvarsborg mot fiender söderifrån med sina kanontorn, vallar och vallgrav. Under den här tiden var man mest rädd för Dansken, faktiskt.

Inte så konstigt. Gustavs pappa, Erik Johansson (en rå, brutal man som ofta hamnade i Stockholms ­rådstugurätt men aldrig blev dömd eftersom han var storgodsägare i Uppland och dessutom Häradshövding) hade på grund av egen dårskap blivit halshuggen av danske kungen Kristian II (även kallad KristianTyrann). Dessutom gjorde danskarna brutala räder i Sverige. Bland annat brändes Jönköping och Vadstena ner samtidigt som Norrköping och andra städer plundrades.
Ja, man skrämde säkert varann med "akta dig så inte dansken kommer", att jämföra med det som sades när jag växte upp "akta dig så inte ryssen kommer".

Idag är Vadstena slott ett byggnadsminnesmärke, skyddat av vår Kungliga Majestät.

När 27-årige Gustav förlorade sin pappa i Stockholms Blodbad 1520 (alltså långt innan slottet ens var tilltänkt), startade han kampen mot dansken. Vem som egentligen startade kriget är osäkert men eftersom det ibland kallas för "Gustav Vasas befrielsekrig" indikerar det att det var svenskarna som startade det. Vi ska väl inte fördjupas oss i det nu då, utan stannar vid att målet var att avsätta Kristian Tyrann och det lyckades man med år 1523.

 
Gustav (eller Gösta som han också kallades) var en spännande personlighet. Det berättas att han var modemedveten, hade ansiktsminne och lokalsinne, men också att han var en diktaror och girig person. När han, efter 37 år på tronen, dör år 1560, 64 år gammal var han Sveriges rikaste man, ägare till över 5 000 hemman (gods och gårdar som han tagit över) Han var dessutom den störste köp­mannen, redaren, skeppsbyggaren och brukspatronen.


Över portalen som går in mot borggården, syns greve Magnus vapentavla.

Men vad dog Gustav Vasa av då? Vet vi det idag?
Ja, vid modern skelettforskning har man kommit fram till att han led av en rad krämpor såsom kroniska inflammationer; i käken som gjorde att han tappade tänderna, i ena mellanörat, i vänster lårben och benmärgsinflammation. Det kan inte ha varit lätt att vara Gustav Vasa, ni!

 
Men innan han trillar av pinn har han hunnit med en massa saker. Bland annat att vara gift tre gånger: med Katarina av Sachsen-Lauenburg, Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) och Katarina Stenbock. På den guidade turen på Vadstena slott, möter man idag den mest kända dottern, Cecilia Vasa, dotter till hustru nummer två.

Kuriosa: Visste du att Gustav Vasas söner hade så många utom­äktenskapliga barn som giftes in i den svenska ­högadeln att minst 20 000 svenskar faktiskt är släkt med Gustav Vasa?
 .

Guiden var iklädd tidsenlig klädsel, föreställande Cecilia Vasa.

Cecilia berättar att, till skillnad från andra kvinnor under den här tiden, fick hon lära sig läsa och skriva, matematik, tyska, latin och franska. Som toppen på detta spelade hon några instrument, kunde dansa och rida. Allt för att hon skulle vara ett gott parti att gifta bort. Hon var dessutom otroligt vacker enligt dåtidens skönhetsideal.

Men hon var nog mest känd för att vara den skandalomsusade partyprinsessan som gifte sig med den panka markgreven Kristoffer av Baden-Rodemacher. Deras kringflackande äventyrliga liv slogs i spillror när han dör, 38 år gammal. Det gjorde att skuldsatta Cecilia valde att börja kapa fartyg för att klara sig och sina fem (levande) sönder. Och kan du tänka dig! Den här tanten blev 86 bast!!! Enastående ålder på den här tiden.
 

På slottet förberedde man sig på bröllops fest.
 
Göstas tredje son, sinnessjuke Hertig Magnus av Östergötland, fick slottet i förläning (nyttjanderätt men inte äganderätt). Det är hans vapen som syns ovanför portarna. Han är dock inte av något jättestort intresse. Av Gustavs fyra överlevande sönder var han den enda som aldrig fick bli kung. Det blev däremot tre andra söner. Men det får bli en väldigt schematisk sammanfattning av historierna om dessa herrar. De är nämligen vansinnigt komplexa och tar alldeles för lång tid att berätta.

Men vi startar med Erik (XIV), äldste sonen och kung 1560-1568. Hans levnadsår präglas av upprepade depressioner och paranoia som förvärras med åren. Han fängslar till exempel en av sina egna bröder. Han fixar också att vi kommer i krig med Danmark igen, "Nordiska 7-årskriget". Kriget var kanske ett av de värsta i Skandinaviens historia med rena massaker. När hans förvirrade hjärna sedan låter mörda tre i adelsfamiljen Sture (Sturemorden) störtades han från tronen av sina egna bröder som lät spärra in honom. Erik dog på Örbyhus slott i Uppland. Enligt ryktet av arsenikspetsad ärtsoppa. År 1958 öppnade man hans grav och undersökte hans kvarlevor. Och man hittade faktiskt stora mängder arsenik vilket tyder på att ryktet var sant.

Johan (III), kung 1568-1592, var den som fängslats av Erik. Han kunde, tillsammans med lillebror Karl (IX), efter Johans frigivande tillfångata och avsätta Erik - för att därefter själv ta över tronen - och fick även ta över Nordiska 7-årskriget. Johan sägs ha varit en dyster ensamvarg med en önskan om att katolska och protestantiska kyrkan skulle närma sig varandra. Inte särskilt poppis, det där. Karl och Johan var inte särdeles kontanta i slutet dels på grund av religionsfrågan men också på grund av att Karl hade börjat ta sig en massa friheter som enbart var till för en kung.

När Johan dör, tar hans son Sigismund över som kung. Han var även kung i Polen och hade väl kanske lite svårt att hävda sin rätt på svensk mark. Dessutom gick han i sin pappas fotspår vad gäller Katolicismen. Det gillade inte Karl nåt vidare. Han startade därför i mångt och mycket ett religionskrig, även om det i slutänden gällde spelet om makt. Slaget vid Stångebro 1598 var spiken i kistan för Sigismund och två år senare utspelades Linköpings blodbad där fem rådsherrar, anhängare till Sigismund, blev avrättade. Båda platserna finns ju ett (långt) stenkast ifrån mig där jag sitter vid tangentbordet. Karl IX vinner alltså och tar över makten som kung. Hans korta regenttid (knappt sex år) kantas av en del märkliga lagar, krig mot Ryssland, Polen och Danmark så när han dör på Nyköpingshus år 1622 befinner sig Sverige i ett oerhört sårbart läge. Det man inte vet då är att det samtidigt blir startskottet för Sveriges Stormaktstid som varar i drygt 100 år!
Så innan vi lämnar Gustav Vasas siste kungason, skall nämnas att när Karl dör har han lagt grunden till Sveriges Stormaktstid med Gustav II Adolf vid rodret. Men om det kan jag berätta en annan gång. Nu måste vi fortsätta turen på slottet!


Entrén till slottskapellet bestod från början av en kolonnburen arkad. Kolonnerna visade sig dessvärre inte klara takets vikt så man fick mura igen hålen och skapa en vägg.

Johan III tillbringade en del tid på Vadstena slott när han inte försökte bringa reda i Nordiska kriget som fortfarande pågick. Det är han som låtit bygga kapellet i mittentornet och lagt till de två våningarna vi vandrar i.


Två spetsiga, gotiska fönster plus ett runt fönster vätter åt vardera, norr och söder.



Drottning Kristina, Gustav Vasas barnbarnsbarn som ­abdikerade 1654, var den sista Vasa-­ättlingen på Sveriges tron. Efter familjen Vasa har slottet fungerat som militärförläggning, förråd, länsfängelse, spannmålsmagasin, linne-, och kammarduksfabrik. Tyvärr fick det förfalla under en period, så mycket av inredningen från 1500-, och 1600-talet förstördes, liksom yttre delar men sistnämnda har kunnat återuppbyggas.



År 1899 flyttade Sveriges första landsarkiv i slottet och det finns fortfarande kvar. Många som släktforskar sitter här och söker information. Den som äger och förvaltar slottet sedan 1993 är Statens fastighetsverk.
 
Från slottet vandrade jag vidare i livet och tog en sväng i centrum.
Vadstena fick stadsprivilegier redan år 1400 och blev snabbt Sveriges största pilgrimsort, tack vare Heliga Birgitta. Stadskärnan är bevarad från såväl medeltiden som 1700- och 1800-talen, med låga fina hus och smala gator.


Storgatan var och är den centrala handelsgatan med små butiker, bl a Mormors källare.


Bakom glassen på Glassmagasinet, skymtar Sveriges äldsta bevarade Rådhus från 1400-talet.


Rådhustorget med en massa knypplare - både kvinnliga och manliga. Det visade sig vara Knypplingens dag idag. Det vimlade av knypplare längs affärsgatan.


En av många charmiga smågator i Vadstena centrum.



Från Rådhustorget och Storgatan promenerade jag vidare mot Rödtornet. Det tillhörde från början Sankt Pers kyrka (Rödkyrkan i folkmun) som byggdes på 1300-talet. Idag finns bara Rödtornet kvar. Här ligger idag Vadstena sång- och pianoakademi numera.


Rödtornet blev senare en del av Samrealskolan.
 
Det gick inte att gå in i Rödtornet så jag fortsatte gå mot Klostermuseet. Jag hade läst att det var guidad tur där kl 16 och det kunde ju vara intressant, tänkte jag.



År 1303 föddes en väldigt speciell tös i Uppland varifrån pappan kom. Hennes namn var Birgitta Birgersdotter. Mamman tillhörde makteliten Bjälboätten (aka Folkungaätten) i Östergötland, och även om hon dog väldigt tidigt, fick Birgitta vistas hos sin moster vid Sommen. När hon giftes bort med riddaren Ulf Gudmarsson var det på Ulfåsa utanför Motala som bröllopet stod.


Heliga Birgitta står som en självklar staty i klosterområdet.

Birgitta och Ulf fick åtta barn så hon var så klart hemma mycket. Men några år arbetade hon som hovdam hos Magnus Eriksson och det var hos honom Birgitta fick uppenbarelsen att hon skulle grunda ett kloster. Efter att Ulf dör under sin första och enda pilgrimsresa till Spanien, bosätter sig Birgitta i Alvastra där hon får fler uppenbarelser och Klosterregeln tar form.

Men för att få stifta ett kloster måste reglerna få påvens godkännande. Därför behöver hon bege sig till Rom. Det tog henne 21 år att få klosterreglerna godkända av Påve Urban V.
Men från Rom bar det inte direkt hem till Sverige. Hon hade hört Kristus säga att hon skulle bege sig till Jerusalem och besöka bibliska platser i området först. Och det blev en spännande resa med starka minnen och visioner. När hon kommer tillbaka till Rom är hon dock sjuk, och Kristus talar om för henne att hon inte kommer kunna återvända till Sverige. Och den 23 juli 1373 blir nedskriven som Birgittas himmels-födelsedag.
 

Sankta Birgittas klostermuseum ligger delvis i Vadstena Kungsgård.

Nu ska vi beta av lite mer svensk historia som hör ihop med den röda byggnaden. Du förstår, Vadstena kungsgård var faktiskt ett kungligt lustslott (semesterbostad) från början, även om det ser ut mer som en lada. Det började byggas redan på 1200-talet av jarl Birger Magnussons något okände bror, Elof. Ja, om honom vet man inte så mycket om.
Brorsan Birger Jarl däremot känner nog alla till (Jarl är dock bara en titel för en person som styrde över ett större område eller var minderårige kungens närmaste man. Första gången man kunde läsa namnet Birger Jarl var i Erikskrönikan).

Birger Magnusson var en smart jarl och politiker under kung Erik den läspe och halte som bara var 6 år när han utsågs till kung. När sedan kung Erik dog 1250 såg Birger till att sätta sin son Valdemar på tronen och blev därmed praktiskt taget regent själv fram till sin död.
Ibland påstås Birger vara Stockholms grundare, men där råder viss osäkerhetsfaktor idag. En annan teori är nämligen att staden kom till redan i slutet av 1000-talet efter att staden Sigtuna i Mälaren hade bränts ner av sjörövare år 1187. Roligare teori, om du frågar mig :)
 
Nåväl, Kungsgården skänktes som grund till Vadstena kloster. Gustav Vasa konfiskerade dessvärre klostrets byggnader för att använda dem själv. Efter Trettioåriga kriget (utspelades huvudsakligen i det som idag är Tyskland (1618–1648) blev det ett invalidhotell för hemvändande soldater. De som bodde här tjänade extra genom spetsknyppling. Kanske Vadstenaspetsar är känt? Ytterligare lite senare kom det att ingå i Vadstena hospital (som blev BS som jag berättade om i början).
 

Att komma in i Vadstenas klosterkyrka från 1430, är som att komma in i Linköpings Domkyrka som dock öppnades 1143.

År 1911 startade Elisabeth Hesselblad Birgittasystrarna i Kungsgården. Det var en modern gren av den klosterrörelse som heliga Birgitta lade grunden till på 1300-talet. Elisabeth blev själv helgonförklarad 5 juni 2016 och hon blev därmed Sveriges andra helgon.
Kuriosa: Under andra världskriget gömde man undan judar i Kungsgården.
 
Idag ligger Sancta Birgitta klostermuseum och delar av byggnaden används för den intilliggande gästhemmet dit man kan komma för en stunds avkoppling. Men den där guidade turen som jag bokade, undrar jag lite över. Det var mer en föreläsning. Det var aldrig någon visning utan man fick gå på egen hand. Kändes lite märkligt att få gå runt själv. Det hade jag ju kunnat göra utan att betala extra för en guide...

Från klosterkyrkan gick jag in till centrum igen och köpte med mig sallad. Jag hade tänkt gå och ta en pizza på torget men ångrade mig sedan. Så med min sallad gick jag till Dahlströmska gården, åt och gick sedan och la mig.



När jag sedan vaknade var jag totalt klarvaken och tänkte att klockan var sisådär runt 4 på morgonen. Men noop hahahaha Klockan visade sig vara straxt efter 10... på KVÄLLEN! Men orka det liksom. Jag låg väl kvar och funderade en halvtimme men klarvaken som jag var... och med vetskapen att det skulle dröja till kl 8 påföljande dag innan jag fick något att äta, bestämde jag mig för att Näe, jag åker hem istället.



Kollade buss och tåg och insåg att jag skulle hinna med sista kollektiva förbindelsen som gick Vadstena-Motala med buss och från Motala till Linköping med pendeltåg. Sagt och gjort. Jag plockade ihop mina grejer, lämnade nyckeln i dörren och spatserade förvånsvärt glatt ut på Vadstenas dunkla gator. För att vara en fredagkväll var det väldigt, väldigt lugnt kan man säga.



Google maps spelade mig ett spratt så först hamnade jag helt fel väg. Men på det sättet fick jag ju se lite mer. Jag skrev in målet Kungsvallavägen på nytt och då hamnade jag rätt.


Så där stod jag nu på busshållplatsen. Fredag kväll. Klockan 23.20. Och jag var fortfarande klarvaken. Galet på många olika sätt!
För att i Östgötatrafikens app stod det att jag skulle stå på hållplatsen på fotot, läge B, för att komma till Motala. Men bussen visade sig istället gå från andra sidan. Om jag hade varit det minsta ouppmärksam att bussen kom från "fel" håll, hade jag inte kommit hem! Fy skäms, Östgötatrafiken!
 
 
Men anslutningen med pendeltåget fungerade och 1an kom straxt efter att jag kom till Resecentrum. Vid halv två satte jag nyckeln i låset till min egen lägenhet. Och det var slutet på min Kulturresa. Och för att ha varat i bara dryga 12 timmar är jag jätteglad och tacksam över att jag gjorde resan till Vadstena. Du ser ju själv att dagen blev innehållsrik!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0