9 februari Denpasar - KL
Hoppsan! Nu kom visst inläggen i fel ordning. Det här skulle ju ha publicerats före den 10e så klart. Men aja, what ever. Det får ni leva med.
Det här var avresedagen från Indonesien. Och näe, jag var inte särskilt ledsen över det. Först hade jag ett par timmar i en solstol och förundrades över holländarna som varje morgon kommit ner kl 7, tagit 4 solstolar på främre raden och gått tillbaka till sina rum (spekulation dock, då de äter ingen frukost samtidigt som mig) bara för att komma ner till stranden fyra timmar senare. Men på riktigt. Varför gör man så???
Mitt mer levande sällskap denna dag var två gröna Oecophylla smaragdina (Weaver ant/Green tree ant). Jag tror de var drottningar båda två eftersom arbetarna är helbruna till färgen. (http://antark.net/ant-species/weaver-ant-oecophylla-smaragdina/) Kanske de planerade att bli grannar där på solstolen?
Jag tog en GrabCab och gjorde några sista inköp och käkade lunch, denna gång på Ramayana, ett shoppingmall. Men det enda jag kom ut med var ett nyckelband och plastficka till min Angkor Wat-biljett. Jag var väl dels inte på shoppinghumör, dels tycker jag inte att de hade så roliga grejer jämfört med vad jag kan hitta i Malaysia.
På kvällen var det dag att flyga till KL för en övernattning igen. Men en varningens ord för flygplatsen på Bali. För man går igenom en säkerhetskontroll och kommer därefter in i Taxfreeområdet med butiker och restauranger. Här satte jag mig och åt min middag och köpte en flaska vatten att ha på resan... bara för att komma till YTTERLIGARE en säkerhetskontroll i anslutning till Gaterna - och där TAR de vattnet. Men vad f-n är det för system? Jag tillät mig att bli upprörd och pubertal och vägrade gå igenom säkerhetskontrollen, tog min nya vattenflaska och stegade tillbaka till Taxfreeområdet och drack upp halva innehållet innan jag (fortfarande upprörd) igenom kontrollen och bort till Gaten.
Men iväg kom jag (utan vattenflaska) och en halvtimme efter midnatt kunde jag kliva igenom min hotelldörr och gå och lägga mig, förväntansfull. Snart skulle jag komma till en plats jag har längtat till i snart tre decennium... Angkor Wat!
10 februari KL - Siem Reap
I arla morgonstund kunde jag vakna i hotellsängen och gå ner och äta en enkel frukost. Och en timme senare satt jag och åkte tillbaka till flygplatsen KLIA2.
Den där parfymen jag hittade förra gången och som jag gillade så mycket. Den hamnade i min ägo mot 160 pengar. Och glad i hågen följde den med i mitt handbagage. (Jag ångrar mig så här efteråt att jag inte köpte fler, för den där parfymen har jag inte hittat på någon annan Taxfree.)
Up and away igen då. Och ett par timmar senare landade jag på Siem Reaps lite gulliga flygplats.
Jag hade tur för när jag klev ut ur flygplatsen, släpptes en resande precis ur så jag fick en Tuk-tuk med en gång. Jag hade innan testat med Grab-appen, men det företaget finns inte här.
På Riverside hotel blev jag varmt välkomnad. Hade mailat med dem lite grann innan för att dubbelkolla min bokning, att den var okej. Hotellet ligger precis intill floden som bär samma namn som staden och bara någon kilometer från centrum. Dessutom hade jag bara 7 km till Angkor Wat härifrån.
Jag är en enkel människa, utan krav på en massa lull-lull som kostar onödiga pengar. (Ju dyrare ett hotell är per natt, desto dyrare är det på själva hotellet vad gäller dryck, roomservice, priser i eventuella butiker och så vidare.) Och när jag reser är det inte hotellrummet jag vill se. Där sover jag ju bara. Då är det viktigare att städningen är acceptabel (ja, den behöver inte vara perfekt. Jag städar inte ihjäl mig hemma heller.). Och rummet är helt okej. Jag skulle absolut boka det igen! Men sängen som det var tänkt att jag skulle sova i var stenhård - och när jag skriver stenhård var det precis så. Det funkar ju inte helt för min diskbråcksrygg även om det är bara för några nätter. Nu hade jag tur för det var ett 3-bäddsrum jag hade fått, och extrabädden var en sån där gammal resårsäng. Den blev perfekt sovplats. Och även om den inte hade stått där är jag säker på att de hade löst mitt problem.
Eftersom jag kom på sena eftermiddagen blev det bara en kvällspromenad med middag idag.
.
Hade jag varit sugen kunde jag köpt grillad orm, spindel eller skorpion men jag var väldigt nöjd med min västerländska pepparbiff och lokala öl på en restaurang som jag hittade efter att ha följt efter några andra turister. Det där med insekter kommer nog aldrig komma på min meny...
När jag kom tillbaka till hotellet svärmade en massa nattfjärilar utanför min dörr. Jag fick skynda mig på så inga av dem kom in i mitt rum. Det hade jag nog blivit irriterad av. Väl inne kontaktade jag MJ som skulle köra mig till Angkor Wat för att köpa biljett imorgon inför besöket i övermorgon. Jag fick veta att det var hans bror som skulle köra mig till biljettkontoret och det spelar ju ingen roll vem som kör, bara någon kör mig dit - för som bekant är det ett väldigt viktigt besök, detta.
8 februari - En andra chans
Mitt liv är fullt av överraskningar. Men det betyder samtidigt att tiden för att blogga blir lite mindre. Men här kommer iallafall ännu ett inlägg från Bali.//Maria
Det är ju dumt att ge upp så lätt så idag hade jag bokat en taxi som skulle ta mig lite mer runt ön. Jag ville väldigt gärna se en rykande vulkan, men Agung är man seriöst rädd för, visade det sig, så dit åker man inte. Det har säkert med dess historia att göra. Agungs utbrott 1963–1964 var 1900-talets kraftigaste vulkanutbrott i Indonesien... Jag fick vackert nöja mig med att besöka en av de sovande, nämligen Batur.
Vi startade vår färd med att åka mot Ubud, hantverksstaden.
Inte bara offentliga byggnader önskar sig sten eller betongfigurer. Även privata trädgårdar vill ha.
Börjar vänja mig vid vänstertrafik, som man har både i Malaysia och Indonesien.
Olika typer av träsniderier fanns det också, både små och som här, en häst i naturlig storlek
Ben från djur kan man också vara kreativ med.
Berget Batur hade sitt första dokumenterade utbrott år 1904. Det senaste var år 2000. Vid dess fot ligger sjön med samma namn som vulkanen.
Och här kommer videon!
Kanske var det ett dumt beslut att ändå inte åka. Det är åtminstone vad jag kan säga efter att ha sett lite olika videoinspelningar från stället. Men det är ju bara att gå vidare i livet. Om jag kommer tillbaka till ön kan jag ju ta det då...
Vi vände tillbaka till foten av Batur och när vi gjorde det började det regna. Precis som min taxichaufför hade sagt så går dygnet lite snabbare här. Eftermiddagsskuren kom redan vid 12.
Efter ett toalettbesök på spartanskt vis...
Och sorgset konstaterat att hunduppfödning inte är som hemma.. Kanske skulle de bli mat. Man äter ju faktiskt hundar här... (Två nyheter om detta hittar ni på https://www.thesun.co.uk/news/3845369/brit-tourists-in-bali-may-be-eating-dog-meat-disguised-as-chicken-satay-sticks-horrifying-new-investigation-claims/ och http://www.news.com.au/travel/world-travel/asia/a-shocking-investigation-has-uncovered-the-brutal-dog-meat-trade-in-bali/news-story/2aee7c30aecd7b6608d0de84e74ab6d9
På kvällen blev det tropiskt regn i Denpasar. Hela hotellområdet översvämmades och när jag skulle gå ner till stranden för att äta insåg jag att jag fick vada ner. Med förhoppning om att slippa de värsta pölarna, väntade jag en stund. Men hungern drev mig att till slut välja att ta mig genom vattensamlingarna ner till hotellrestaurangen.
Börjar vänja mig vid vänstertrafik, som man har både i Malaysia och Indonesien.
Olika typer av träsniderier fanns det också, både små och som här, en häst i naturlig storlek
Ben från djur kan man också vara kreativ med.
Berget Batur hade sitt första dokumenterade utbrott år 1904. Det senaste var år 2000. Vid dess fot ligger sjön med samma namn som vulkanen.
Jag fick förslaget att åka runt sjön och besöka byn Trunyan där man inte begraver sina döda, utan lägger dem under bar himmel. Det visade sig bli en dålig idé eftersom min taxichaufför inte visste ett dugg om stället.
För det första måste man passera en annan by och där står det lokalguider som kräver att åka med och guida. Vi sa att vi inte behövde någon guide, men ändå följde en med oss på motorcykel och kom fram till bilen när vi klev ut. Väldigt obehagligt. När vi fick veta att vi dessutom var tvungna att åka båt till platsen, backade jag faktiskt ur. Men vill du veta mer om platsen kan du se videon lite längre ner.
För det första måste man passera en annan by och där står det lokalguider som kräver att åka med och guida. Vi sa att vi inte behövde någon guide, men ändå följde en med oss på motorcykel och kom fram till bilen när vi klev ut. Väldigt obehagligt. När vi fick veta att vi dessutom var tvungna att åka båt till platsen, backade jag faktiskt ur. Men vill du veta mer om platsen kan du se videon lite längre ner.
Och här kommer videon!
Kanske var det ett dumt beslut att ändå inte åka. Det är åtminstone vad jag kan säga efter att ha sett lite olika videoinspelningar från stället. Men det är ju bara att gå vidare i livet. Om jag kommer tillbaka till ön kan jag ju ta det då...
Vi vände tillbaka till foten av Batur och när vi gjorde det började det regna. Precis som min taxichaufför hade sagt så går dygnet lite snabbare här. Eftermiddagsskuren kom redan vid 12.
Efter ett toalettbesök på spartanskt vis...
Och sorgset konstaterat att hunduppfödning inte är som hemma.. Kanske skulle de bli mat. Man äter ju faktiskt hundar här... (Två nyheter om detta hittar ni på https://www.thesun.co.uk/news/3845369/brit-tourists-in-bali-may-be-eating-dog-meat-disguised-as-chicken-satay-sticks-horrifying-new-investigation-claims/ och http://www.news.com.au/travel/world-travel/asia/a-shocking-investigation-has-uncovered-the-brutal-dog-meat-trade-in-bali/news-story/2aee7c30aecd7b6608d0de84e74ab6d9
Nåväl, vi åkte hemåt i regnet och jag är ledsen att säga det, men min inställning till ön ändrade sig inte :(
På kvällen blev det tropiskt regn i Denpasar. Hela hotellområdet översvämmades och när jag skulle gå ner till stranden för att äta insåg jag att jag fick vada ner. Med förhoppning om att slippa de värsta pölarna, väntade jag en stund. Men hungern drev mig att till slut välja att ta mig genom vattensamlingarna ner till hotellrestaurangen.
En Chicken Teryaki fick avsluta denna dag under det att jag planerade för morgondagen.
