5 maj Släpp korna loss - och barnen
Kristi himmelsfärdsdag blev Arlas Kosläppsdag för mig, barn och barnbarn. Och med en blå himmel och solen som värmde blev det jacka av för första gången i år. Den blev bara på ett litet tag denna dag.
Jag lånade Pers bil för att hämta upp Martina, Albin och Simon. Milla kom också dit med Elton och Naima.
Halv tio bar det av mot Vretaskolan. När vi kom var det redan en hel del folk men ingen trängsel.
Arla-kon var ute på vift för att bli omkramad och göra High five med barnen.
Glada kor sprang ut ifrån ladugården prick klockan 11.
Utom en som lunkade... stannade... stannade länge och istället tittade på de andra kossorna som sprang "ärevarvet" för att lite senare möta dem och bli en i gänget.
När korna tyckte att det var färdigsprunget började man ivrigt beta gräs. Och vid det tillfället hade publikskaran börjat förflytta sig till andra områden. Eftersom det var på skolan fanns det en hel del annat att kika på om man ville.
Vi blev dock kvar en stund.
Det var hästuppvisning och ponnyridning.
Naima ville så himla gärna rida så innan vi åkte vidare blev det förstås en ridtur - efter en halvtimmes köande. Hennes önskan var att rida på den minsta hästen (en shettis) men när det var hennes tur fanns den inte i manegen. Istället blev det den största hästen och nog tycker väl jag att det var det bra modigt av en treåring att sätta sig på den, även om mamma gick bredvid.
Allt var över vid ett-tiden. Då bestämde vi att vi skulle åka hem till mig och käka lunch. Vi styrde således hjulen mot Motala där vill tillbringade ett par timmar. Medan barn och barnbarn var ute i lekparken lagade jag köttfärssås och kycklinggryta som blev beställt.
Det finns en riktigt rolig lekpark utanför mitt hus i Lustigkullevägens nedre regioner.
Och efter att ha bevisat att det verkligen inte finns några spel på min surfplatta, lekt med min magiska lamp-kontroll, leksaksmarsvinen, grejerna i lattjo-lajbanlådan, bäddat ut bäddsoffan och rullat runt i den vände vi tillbaka till Linköping.
Okej, man får anses vara något märklig som inte har några spel alls på sin surfplatta av barn i åldrarna 2-6 år. Bara att gilla läget, alltså!
Det finns (alldeles för) många leksaker i mitt hem som sprider sig i lägenheten efter ett par timmar. Som tur är hjälper alla till och plockar ihop innan vi gör något annat. Det är ordning med de barnen.
En mycket glad familj samlad för första och sista gången i Marias svit i Motala. Nästa gång jag samlar det här gänget lär bli i mitt nästa boende i Gottfridsberg i sommar :)
Kommentarer
Trackback
