17 maj - Dödsångestlistan
Nu undrar du kanske om jag plötsligt har drabbats av dödsångest. hahaha Nej, då! Att ha sånt är väl himla onödigt. Att vi alla ska dö är liksom oundvikligt så varför inte bara gilla läget?
Passerade förbi doftande hägg nere vid Motala verkstad och Göta kanal på väg hem efter jobbet.
Nej, alltså rubriken är med anledning av en artikel jag hittade i DN-appen idag (Inte helt aktuell visserligen, eftersom samma lista blev publicerad i Aftonbladet 2012, Hyllat.se, Expressen, obsid.se och Hälsoliv 2014). Artikeln handlade om det folk ångrade mest på dödsbädden. Oavsett publiceringdatum, listan är lika aktuell idag så klart.
Promenaden över Treöresbron ackompanjerades inte av musik utan av fågelkvitter. Ett bra val för min själ idag.
Här har du vad-man-ångrar-mest-på-dödsbädden-listan!
1: Jag önskar att jag hade levt det liv jag själv ville, inte det andra förväntade av mig
2: Jag önskar att jag inte hade jobbat så hårt
3: Jag önskar att jag hade vågat uttrycka mina känslor
4: Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner
5: Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lycklig
Göta kanal låg spegelblank.
Har du reflekterar över vad kommer DU ångra när du ser tillbaka på DITT liv?
Du har ju alla möjligheter i världen att ta makten över ditt liv och leva det annorlunda. Du ångrar väldigt sällan de saker du gjorde utan ofta det du aldrig gjorde eller sa... Jag "gör bort mig" ideligen och visst kan det bli jobbigt ett tag, men när det har gått över kan jag alltid le åt antingen mig själv, situationen eller åt motpartens/parternas reaktioner ;)
Livet går inte alltid som på räls. Ibland måste man liksom stanna upp och byta riktning som det gamla järnvägsspåret mot Motala verkstad som en dag inte var aktuellt längre.
Själv ska jag bli bättre på nummer 4. De andra punkterna lever jag efter sedan 1996.
Hårstorpssjön låg lika spegelblank som Göta kanal. Så himla fint.
Och på tal om livet och döden. Då kommer jag osökt in på ett av mina firanden. Det skulle egentligen ha firats med hazard tillsammans med tjejgänget. Men eftersom jag står i begrepp att packa och flytta blev det ändrade planer. Istället fattade jag beslutet att fira lite med de arbetskamrater som liksom har betytt mest för mig under året som har passerat. För den här veckan är det ett år sedan man upptäckte min cancer på mammografiplåten.
Var inte helt på det klara med vad jag ville baka när jag klev in i affären - men NU vet jag.
Men så var det ju det där med bakning. Ambition och uppnått mål kan vara två helt skilda saker. På torsdag kväll vet jag om min vision var realistisk.
Oavsett resultat vill jag avsluta inlägget med:
Älska livet! En dag, och den dagen kan komma plötsligt, är (det här) livet slut!
Kommentarer
Trackback
