1-3 juni - Sommar med nedräkning
Det är så konstigt. Förr kastade jag mig ut så fort solen sken. Nu liksom orkar jag inte ens ta mig ut på balkongen. Så även om sommaren har varit här och hälsat på varje dag har jag kanske varit ute totalt tre timmar. Är det latmasken i mig? Eller kan det vara så att jag inte har samma behov längre av att ständigt vara i solljus?
Morgonpromenader i solsken går inte av för hackor.
Midsommarblomster började blomma redan i maj. Ur led är tiden!
Strövar runt i mina sommarstövlar som jag är så himla glad åt. Praktiskt? Inte ett dugg! Men jag har velat ha ljusa stövlar i massor av år. Nu har jag importerat tygstövlar med pappersfoder(!) från Shanghai.
En morgon upptäckte jag det här hålet i buss-kuren. Har stått där oräknerliga gånger men aldrig lagt märke till det. Visst ser det ut som ett kulhål? Men... vill denna upptäckt säga mig något? Symboliskt betyder ju hål att man är rädd för att misslyckas. Känns ju inte igen direkt. Jag misslyckas med saker hela tiden och ser det mer som en del i ens personliga utveckling och inte något att vara rädd för :)
Veckans enda fredag tillbringade jag LÄNGE på balkongen tillsammans med god mat och fylligt rött i Amaroneglaset jämte nyfunnen favorit, Pall Malls Double click som efterrätt.
Nu är verkligen ljuset här. Det märker jag dels på att jag orkar vara uppe längre och samtidigt sover färre timmar. Kanske cellminnet lever kvar sedan yngre stenåldern? Du minns väl mitt DNA-resultat att "jag" kom vandrande söder ifrån under den neolitiska revolutionen (Jordbruksrevolutionen) för cirka 12 000 år sedan?
Avslutar med nedräknings"tavlan". När jag publicerade det här med ett par minuters fördröjning ser tiden kvar till flytt ut så.
Kommentarer
Trackback
