Konstigt håravfall och akut trötthet
Fick en anonymt inlägg på den här kategorin den 24 september. "Men Maria, du har väl mer att berätta om din bröstcancer." stod det.
Jag funderade en stund och kom på att det är inte så himla mycket att berätta. Som jag redan har skrivit tidigare är mitt fokus på att leva livet. Tänker nästan inte alls på att jag har cancer - men det måste jag ju tro att jag inte har längre. Man har ju skurit bort den, eller hur? Ja, det förstås, medicinen har jag ju. Den som ska förhindra att de elaka cellerna kommer tillbaka :)
Den 17e var jag på Strålningen. Där blev jag scannad, tatuerad (med osynligt bläck verkar det som för jag ser inte prickarna) och fick träffa en läkare som godkände att jag sköt strålningen till efter Marocko. Det innebär att jag startar mina 16 dagar till den 12/10. Man ordnade också, efter lite övertygande, att jag fick morgontider så jag slipper ta ledigt från jobbet.
Men har jag några tråkiga biverkningar då? Tjaaa... jag tappade en rejäl tuss med hår den 10e september, inkluderat hudfliken du ser mellan fingrarna. Även om jag vet att det är en biverkning av medicinen så kändes det lite läskigt. Men det var bara den dagen. Efter det har det inte hänt...
Lite väl mycket hår i handen den här dagen.
Vad gäller andra biverkningar så är det väl tröttheten som ibland anfaller en. Jag använder gärna min energi till jobbet och mina vardagsäventyr.
Men en dag satt jag nästan och somnade på tåget som tar en kvart. Och ibland när jag går hem från stationen kan jag också bli jättetrött att det nästan är jobbigt att gå mina 6 minuter till lägenheten. Men det där händer ju inte varje dag utan kanske en, två gånger i veckan. Det kan jag definitivt acceptera så länge jag har min normala energinivå i övrigt. Och det vill jag nog påstå att jag har!
Men en dag satt jag nästan och somnade på tåget som tar en kvart. Och ibland när jag går hem från stationen kan jag också bli jättetrött att det nästan är jobbigt att gå mina 6 minuter till lägenheten. Men det där händer ju inte varje dag utan kanske en, två gånger i veckan. Det kan jag definitivt acceptera så länge jag har min normala energinivå i övrigt. Och det vill jag nog påstå att jag har!
Kommentarer
Trackback
