25-29 maj -Historielektioner

25 maj - Promenad i regn
 

Det var med viss tvekan jag företog min morgonpromenad för jobbet idag.


På kvällen festade jag till med en liten havstapastallrik. Väldigt gott!

26 maj - Tornby och AW light


Döden mötte mig på Mantorps station denna morgon. Stackar´n.


Efter jobbet tog jag 4:an ner till Resecentrum för att sedan ta dagens promenad till och i Tornby.


Industrilokaler mitt emot Resecentrum där gammal räls finns kvar.


Liksom Mjärdevi var Tornby en kultplats. Man tror att här fanns en massa hagtorn, därav namnet Tornby. När arkeologerna var här och grävde hittade de lämningar från äldre järnåldern. Runt år 0 menar de.
Hela området Tornby tillhörde i mer modern tid det som en gång var Östergötlands största gård. Tornby Teknikgård (t hö) är den enda kvarvarande av fyra lika stora ladugårdsbyggnader som fanns här. Bostadsområdet Tornby Park (t vö) byggdes i slutet på 1990-talet av Arnold Larsson, grundaren av Östgötabyggen. Bostäderna, som ser ut att vara rätt mysiga om än placerade mitt i ett industriområde, är delvis inrymda i gamla byggnader som tillhört gården och delvis i nybyggda hus i liknande stil.


När man grävde här hittade man rester av tegelugnar. Nu är inte det här en sådan då, men den lilla byggnaden är ju byggd av tegel så därav omnämnandet.


Muren mot största och välskötta trädgården i Tornby, tillhörande Tornby gård.


Mellan Bauhaus (där jag var och handlade fler korgar) och Lager 157 rinner en liten bäck.


Det blev månadens andra Max minimål på vägen mot Ikea. Men tillåt mig att ge dig lite Max-historia när jag ändå är i berättartagen. 1968 öppnar Curt Bergfors, med smeknamnet Max, och sambon Britta en grillkiosk, X-grillen, i Gällivare. Tre år senare öppnar man sin första Maxrestaurang ( i Luleå). Det kommer dock dröja fram till 1994 då Linköping får sin första Max hamburgerrestaurang. Det bör ha varit den i Torvinge för jag minns att vi gick dit på luncherna ibland när jag jobbade där ute. Och ja, jag väljer fortfarande helst deras hamburgarmenyer och tillbehör.


Från Ikea blev det buss tillbaka till resecentrum. Så vi kör lite historielektion även här. Järnvägen mellan  Linköping och Norrköping var klar 1872. Stationsbyggnaden, som skulle likna ett franskt slott, ritades av SJ:s chefsarkitekt Adolf Edelsvärd. Under hans 40 år där uppfördes totalt  5725 byggnader, varav 297 stationshus som alla var i olika historiska stilar. Inte dåligt, va?


Företaget Stathmos grundades i slutet av 1800-talet. De tillverkade vågar och i Linköping finns en av de äldre kvar. Det är en paketvåg. Ställde mig på den idag men nålen rörde sig inte en millimeter så den är trasig. Men det känns ändå roligt att den finns kvar. Jag undrar dock vad som händer med den när resecentrum flyttar till Tannefors...
Visste du förresten att man hade en arkitekttävling om hur nya resecentrum ska se ut? Den vanns av Metro Arkitekter & Rundquist med bidraget "Åstad". Och med det bidraget åkte de ner till World Architecture Festival (WAF) i Singapore 2014 - och vann mot  stora delar av världens arkitektkår i kategorin Infrastruktur. Det tycker jag är lite coolt!
Linkoping-Centralstation-vinner-i-World-Architecture-Festival-2014

Jenny, Patricia, Marie, Daniel och jag hade bestämt träff för att äta middag efter jobbet. Att några av oss hade varit lediga hindrade inte. Det var bestämt Texas Longhorn och jag hade varit ute på kollat deras meny. Det skulle bli en entrecôte hade jag bestämt. När vi sedan träffades blev det lite ändrade planer. Det blev istället kebab på Hakepi. Ja, det går ju det med.
 

Kebaben kom till Sverige i början av 80-talet och Hakepi är en av de äldsta försäljningsställena som fortfarande finns kvar. Inte så konstigt kanske, eftersom de anses ha godaste kebaben, både i Linköping och utanför stan. Själv kan jag hålla med att de har den absolut godaste kebabsåsen. Vad gäller själva kebabköttet vet jag inte om det skiljer så mycket mot andra ställen.


Solen sken så bestämde oss för att gå upp till Biskopsparken.


Diskussioner med en massa fniss blev det. Bland annat dryftades ordet potatisstöt.


Så när jag kom hem plockade jag fram min gamla potatisstöt som jag hade lovat ge till Patricia morgon.

27 maj

Foton från min morgonpromenad blev det från den här dagen.




28 maj

Och så lite foton från den här dagens promenad.



29 maj
 
Börjar så klart med morgonens foton. Men idag slutar det inte med det. För idag var det After Work med UHR-teamet. Himla trevligt!

 
Den fridlysta orkidén Ängsnycklar blommar redan. Normalt är det i juni-juli.
 
Så till Sangria där ett av mina skill-team möttes upp för en jämrans god Tapastallrik. Med från vänster var Carina, Marie, Jenny (som inte ville vara med på bild), Daniel, Patrik, Linda, Linda, Britt-Marie (som heller inte ville vara med på bild), Oscar, Robin, Sara, Patricia, missat namnet, Pernilla och Alexandra.. Jag gick först. Ni vet hur det är när mat- och sovklockan pockar på uppmärksamhet. Då finns ingen återvändo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0