4-5 juli - Firande i Nora

Inlägget startar med samma bild som det senaste slutade. Med stationshuset i Örebro. För därifrån trodde jag att jag skulle ta ett pendeltåg till Nora. Ja, men hallå. Det går inga tåg till Nora. Det är buss som gäller. Och det fick jag reda på efter att ha besökt stationens informationsdisk som var öppen, trots att det var lördag eftermiddag.
 

Det blev en grillkorv i väntan på bussen, ackompanjerad av en högljudd mås som sprang omkring på busstationen.

Så kom jag då till lilla söta Nora. Det var ett tag sedan jag var där så jag mindes inte så mycket mer än att det var mycket trähus och en vit kyrka. Och den här dagen checkade jag enbart in på Lilla hotellet mitt i stan innan jag letade upp kyrkans församlingshem där det skulle vara kalas för min f d kollega och väninna Birgitta.



Sune, födelsedagsbarnets make gick och serverade nubbe för de som ville ha till maten. Lasse och Anette tackade glatt Ja.
 

Själv satsade jag på vatten, både i flaskan och i snapsglaset, även om det lite senare smög sig in lite vin efter att ha blivit övertygad av Lasse och Anette att det var det enda rätta denna dagen.


Ungdomarna hade fem-kamp ute i trädgården.


Jonas Amcoff underhöll oss med Cornelis Vreeswijk och annat.


Jag valde att hålla låg profil och inte hålla tal.


Istället hade Madelene bestämt sig för att göra det i år - på rim. Och det klarade hon galant.


Efter mat och fika fortsatte underhållningen.


Fröken Astrid Gunnarsson sjöng för sin mamma speciellt, även om vi andra hörde på. Det var så rörande att jag tror att födelsedagsbarnet fick en tår i ögat.


Straxt före elva gav jag upp festen och sällskapet. Efter att ha sagt Hej då till Birgitta med familj och bordskamraterna gick jag hem till hotellrummet där jag snart somnade in för att ladda för en rundvandring i Nora innan jag styrde näsan tillbaka till Mantorp.



5 juli

Idag skulle jag göra en historisk utflykt i staden.
Man vet inte särskilt mycket om området före medeltiden egentligen. Att det var järnmalm och skog som lockade människor att komma dit och bygga sina hus, känner jag till. Jag vet också att Gustav Vasa på 1500-talet bestämde att just här skulle bergsmännen i trakten sälja sitt järn och att torghandel fick bedrivas på lördagar. Det ökade byns status utan tvekan.
I slutet av 1800-talet anlades så Nora bergslags järnväg. Den innebar ökad betydelse av bergsbruk och järnhantering och utvecklingen började gå allt snabbare. Så även om staden fortfarande är en liten stad, ökade invånarantalet från 400 när Nora fick stadsprivilegier år 1643, till dagens 10 500. Ganska många procent.
 
Nora är förresten en av Sveriges bäst bevarade trästäder och har fått det europeiska kulturarvspriset Europa Nostra tre gånger. Rätt imponerande, eller hur?
 

Det var lite jobbigt att vakna vid fem och inte få äta frukost förrän tre timmar senare. Det blev en bit Wasaknäcke med "tomatost" och ett försök att ligga kvar utan att få myrkrypningar. Att ligga kvar i sängen är ju inte helt min kopp té.


Klockan åtta startade frukosten och jag hängde på låset tillsammans med andra hungriga.


Efter att ha packat klart och bestämt mig för att ta med mig min lilla packning och gå iväg på promenaden, såg jag lite på TV innan det begav sig.
 

Vinkade adjö till Lilla hotellet som kändes som ett bra övernattningsval i Nora.


Och så promenerad jag iväg. Först ner emot stationen som idag inte är en tågstation för vanliga tåg utan mer en ganska vanlig busstation.
 

Igår avslutades Noradagarna, ett årligt event med marknad, konserter och tivoli.
 

Självklart måste jag ju besöka en av Noras kyrkogårdar som ligger granne med resecentrum och stationen.



Med utsikt över Norasjön ligger stadens byggnadsminnesförklarade järnvägsstation från slutet av 1800-talet. Klart charmigt och inte alls likt något annat stationshus jag har sett.




Ett coolt vandrarhem hittar du nedanför stationen. Du kan bo i tågvagnar från 1930-talet. Länkar till deras hemsida ifall du blir sugen på att åka dit. Blev lite sugen på att ta med barnbarnen dit nästa badsäsong då det ligger på gångavstånd till en av stränderna. http://www.svenskaturistforeningen.se/upptack/Omraden/Vastmanland/Vandrarhem/STF-Vandrarhem-Nora/
 

Man försökte starta ett mindre ånglok när jag var där. Vet inte hur det gick riktigt...


Det ligger en restaurang i en av vagnarna. Dessvärre öppnade de inte förrän halv två och då skulle jag ju vara på väg hem.

Jag strosade strandpromenaden förbi Maria Lang-bysten bort till badplatsen, och vek sedan upp mot innerstaden för att avsluta med en matig våffla nere vid resecentrum och Norasjön.
Sjön ingår i Arbogaåns vattensystem och medeldjupet är cirka sex meter. Mitt i sjön hittar du bland annat Alntorps ö, ett fritidsområde men också en genbank för gamla frukt-och bärsorter från Bergslagen och Örebro län. Låter lite spännande, tycker jag.
 

Solen sken på en klarblå himmel fram till lunchdags.


Japaner göre sig icke besvär här, inte.


En jeansjacka var räddad! Puh, vilken lättnad.



Jag känner fortfarande att jag och vatten hör ihop numera.


Deckarförfattarinnan Maria Lang (egentligen Dagmar Lange) var född i Nora och hennes böcker utspelas i hemstaden. I sina böcker kallar hon dock Nora för Skoga men alla mordplatser finns här och är man intresserad kan man gå stadsvandringar i hennes fotspår. För den som vill veta mer, är det bara att surfa in på länken http://www.visitnora.se/gora/marialang.4.561d3f89126b997e42180001264.html


Badplatsen på Trängbo Camping ligger väldigt centralt. En länk till den kanske kan passa? (Det börjar snart likna en turistinformationssida det här hahaha) http://www.trangbocamping.se/

Nora kyrka med sitt 55 meter höga kyrktorn sträcker sig upp mot himlen. Den vi ser idag invigdes 1880 men på samma plats lär två tidigare kyrkor har legat, en från 1500-talet som då revs 1878 och en från medeltiden, vilken inföll i Sverige någonstans i tidsspannet 500 till 1500. Lite luddigt alltså.
Innanför väggarna, i en av nischerna står en bekanting faktiskt. Det är Johannes Döparen som pekar på altartavlans Kristusgestalt, kanske för att säga, vet ni om att han där är min syssling eller?



Nora är en levande stad till skillnad från en annan trästad, Skänninge som jag skrev om härom dagen.
Jag gillar att man använder de gamla trähusen till butiker, kontor och restauranger och inte bostäder. Det fanns alldeles säkert ännu äldre hus där, som vi kunde ha sett om det inte var för branden 1731 när nästan hela Nora stad jämnades med marken. Husen vi ser idag är från 1700- och 1800-talet först och främst.




Det var på det här torget Gustav Vasa bestämde att torghandel fick bedrivas på lördagar och att bergsmännen skulle få sälja sitt järn. Fontänten kantas av reliefer som berättar om Noras utveckling.

Från Torget marscherade jag ner till Resecentrum och stationen igen. Som jag skrev i början var inte restaurangen öppen i tågvagnen, så det fick bli en våffla i ett av trähusen istället. Inte dumt det heller.



Och medan jag satt där och njöt av livet kom molnen. Men det gjorde ju inget. Snart satt jag på bussen till Örebro som sedan blev Tågkompaniet till Mjölby som därefter blev Östgötapendeln till Mantorp.



Med hörlurar och musik i öronen ankom jag Mantorps station på förkvällen, redo att omfamna en ny vecka på mitt roliga jobb i Mjärdevi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0