17 oktober - Familjen Uçhisar Duvdalen Ortasihar Munkdalen Çavuşin Avanos Kärleksdalen Dervischerna
Bättre sent än aldrig här kommer lite fortsättning på studieresan i Turkiet. Och när jag nu läste de andra inläggen insåg att det är mest jag som tillägger så jag skippar raden: Mitt tillägg från och med nu. Det blev lite tjatigt.
Men vi börjar så klart med vad som stod i programmet jag fick på mailen.
Dag 3 Kappadokien – Göreme – Cavusin
Vulkanutbrott och vind har genom årtusendena skapat ett fantastiskt landskap med bisarra sandstensformationer. Redan för 2000 år sedan började regionens befolkning att skapa sina hem, kyrkor och underjordiska städer i mjuk sten. Utomhusmuseet i Göreme (UNESCO-världsarv) med sina många kloster, grottkyrkor och väggmålningar är höjdpunkten på alla resor till Kappadokien. Som avslutning på dagen är vi inbjudna till den idylliskt belägna byn Cavusin på en välsmakande kopp te (ca. 60 km).
Och så här stod det i NBK:s program som vi fick på plats.
Och så här blev dagen. Och, ja det blev många namn i bloggtiteln. Men namnet Kappadokien säger inget om de områden som där finns, serrö.
Frukost i mörkret. De glömde tända upp när frukosten startade kl 6. Jag satt väl kanske en kvart innan någon kom och upptäckte att det faktiskt var någon i restaurangen.
Inte långt från Ürgüp ligger det mest fotograferade stället i Kappadokien. Det är klippformationer som har flera namn på svenska: Féskorstenar, Hoodoos, Jordpyramider. Det är bara att välja vad du vill kalla dem, alltså. De består, oavsett namn, av packad tuff som eroderat av vind och vatten, så att bara taket av basalt ligger kvar. Just den här gruppen kallas för Familjen (mamma pappa, barn).
Tuff är typ en bergart som bildas under ett explosiv vulkanutbrott. Då skjuts sten, aska, magma och andra material ut och när de sedan faller till marken, komprimeras och liksom cementeras - då kallas det tuff. Det används bland annat till byggsten och kattsand. I Kappadokien snackar vi om vulkanutbrott för åtta miljoner år sedan.
Bild från samma område som Familjen.
Hittade också en lite fin brevlåda.
En marknadshund spankulerade och sträckte ut sig efter en liten sovpaus.
Klippan är högst punkten i Kappadokien och syns på långt håll. Uppe på toppen av kullen ligger ett slott och en legend berättar om att dvärgar brukade bo där på grund av de smala och låga tunnlarna som finns där.
Det var också på håll vi fick se den när vi stannade i Guvercinlik (Duvdalen).
Husen som finns runt klippan är delvis grottor med moderna tillbyggnader. Det finns till och med hotell där du kan bo så. Vore lite fränt!
Guvercinlik (Duvdalen)
Här finns en vandringsled, ca 4 km lång, Om jag kommer hit någon mer gång så skulle jag nog satsa på att gå den.
Ja, området gjorde skäl för namnet. Det var gott om duvor.
Jag är osäker om det var här vi var. Det framgick inte. Jag har använt Mr Google och kommit fram till att det var nog här vi var. Vi stannade iallafall och fick besöka en sexvåningsskorsten som fungerat/fungerade som bostad och där man kunde dricka té hos ägaren. Själv skippade jag téet och undersökte området lite mer istället. Här fanns också ett par grotthotell.
Göreme panoramastopp
Mer om Göreme beskriver jag i annat inlägg. Här får du bara en översiktsbild och lite från turistfällemarknaden.
Paşabag (Munkdalen)
Namnet kommer från den tiden då munkar grävde ut rum i skorstenarna för att gömma sig här under 300-talet. Dessutom hittar du pelarhelgonet St. Simeons kyrka bland grottorna här.
I Turkiet berättar man om att det var här Simeon den äldre slutade sina dagar på toppen av en pelare. Det är nog inte helt korrekt då det står i all faktalitteraturer om honom och en pelare nära Aleppo i Syrien. Men oavsett är området klart coolt!
Namnet kommer från den tiden då munkar grävde ut rum i skorstenarna för att gömma sig här under 300-talet. Dessutom hittar du pelarhelgonet St. Simeons kyrka bland grottorna här.
I Turkiet berättar man om att det var här Simeon den äldre slutade sina dagar på toppen av en pelare. Det är nog inte helt korrekt då det står i all faktalitteraturer om honom och en pelare nära Aleppo i Syrien. Men oavsett är området klart coolt!
Lite mer om den grabben kanske kan vara av intresse? Simeon levde ett asketiskt liv nära Aleppo på 400-talet när rykten om mirakel han utförde började sprida sig. Störd av all uppmärksamhet av folk som kom och ville ha en massa förböner och råd, började han leva på toppen av en cirka två meter hög pelare som hade lite platt översida, men blev störd där också. Han flyttade därför till en skorsten som var drygt femton meter hög. Därifrån klev han bara ner för att få mat och dryck av sina lärjungar. Men två gånger om dagen höll han predikan från sitt torn. Pilgrimer kom och lyssnade och en del följde hans exempel och flyttade upp på en pelare de också. När han dog, vid 37 års ålder krävdes 600 soldater för att skydda kroppen eftersom alla ville ha en bit av detta helgon med sig hem. Ja, jag säger då det. Vad folk kunde och kan hitta på när det gäller idoldyrkan!
Han firas 1/9 av östra ortodoxa och östliga katolska kyrkor, och 5/1i i romersk-katolska kyrkan.
Det var ett spännande område att vandra omkring i så jag hade önskat att det var längre än en timme.
Stort, slamrigt men trevliga "normala" toaletter.
Çavuşin med Johannes döparens kyrka från 400-talet
Byn har lite färre än 1000 invånare idag. Här har det bott människor från cirka år 5900 f Kr och runt 1900 f Kr kom assyriska kungar för att startade handelkolonier. Hettiter, perser, greker, romare, bysanter, seljuker avlöste sedan varann. Sedan 400-talet ligger den största grottkyrkan i Kappadokien här. Man får kliva i trappor upp och passera över en något ranglig träbro för att komma över men jag tyckte det gick bra, jag.
Jag undrar vad som hände 1962...
Det blev tid att köpa en kopp kaffe eller té om man inte ville gå upp till kyrkan.
Har försökt hitta namnet på den här men inte lyckats. Vet du? Släng iväg ett mail gärna.
Annorlunda garage, va?
På väg från Çavuşin mot Avanos hittade jag Gyllene måsen.
Avanos
Keramik har producerats i Avanosområdet i århundraden och några av de tekniker som fortfarande används går tillbaka till hettitiska tider. Det var också hettiterna som namngav staden "Zu avtar" och det blev "Venessa" under bysantinska riket.
Avanos är känd för sin keramik.
Röda floden (Kizilirmak, tidigare Halysfloden) varifrån man tar leran till keramiken i staden.
Bağlıdere (betyder vinstocksdalen men kallas även för Ask Vadisi - Kärleksdalen)
Dukanske ser liknelsen?
Vy mot Röda dalen.
Dom dansande Dervischerna
Innan utflyktsdagen var slut åkte vi till Göreme för att se De dansande Dervischerna på Grotteatern (Dervischhuset). Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till de här männen som dansar runt, runt. Väldigt svårt att förklara. Fast jag vet att jag kan missa det nästa gång. Nu får det räcka med dervischer för min del, efter att ha sett dom i Egypten varannan vecka under Nilenkryssningarna, i Marocko och nu här.
Efter showen kunde man gå in och få ett glas juice och köpa souvenirer. Bland annat hade de vykort med de sju grundpelarna på olika språk. Dessvärre inte på svenska. Men jag fick, trots fotoförbud, lov att ta kort på tavlan med dom samma. Kan man ha använt Google översätt, månne?
Efter showen åkte vi till hotellet, åt middag och snart var det dags att sova och invänta en ny dag.
Kommentarer
Trackback
