Att vara Maria Graube

Det är märkligt det där med Tid. Det känns som om jag har varit i Sverige i en månad, trots att det bara är tio dagar. Men jag har hunnit med mycket, upplever jag.

 

Idag satsade jag på lite packnings-finlir. Till exempel laddade jag undervattenskameran och tog ner snokelutrustningen. Man vet ju aldrig. Kanske jag får tid att snorkla i Adriatiska havet någongång inom de närmaste 6 veckorna, och se vad som finns under ytan.

Igår letade jag i hela Linköpings city efter en svensk flagga 30x20 cm att ha på min guidepinne, den som Elton lånade igår. Men tror ni det fanns några små flaggor? Absolut ingenstans faktiskt! Så det gällde ju att tänka till och lösningen blev en bit turkost tyg från Ohlssons tyger. Ja, nu ska du inte tro att kreativiteten räckte till att ta fram symaskinen. Nej då. Det sträckte sig till att klippa till lämplig storlek, klippa två minihål i två hörn, ta lämplig längd ståltråd - och vips var flaggan klar för användning. Den är bra under högsäsong och det är mycket folk när man är 160 cm över havet, serrö. Pinnen gör att jag bli drygt en meter längre nämligen.

Och så fixade jag ny namnskylt. Den gamla i papper i plastficka var liksom i upplösningstillstånd så nu gjorde jag en inplastad och med bild och satte den i min ID-kortshållare där jag har mitt Press-ID i vanliga fall. Känns lite proffsigare.

 

 

Och så limmade jag dit namnskylten på nya almanackan, bara för att komma på att det kanske var liiite tidigt eftersom jag måste ha den gamla kvar till 17 augusti då den nya startar... Men, men. Nu får det bli så.