22 juni - Utflykt på Östgötaslätten
Det var nästan konstigt att titta på klockan och inse att jag sovit längre än jag gjort de senaste dagarna. Det kändes ju jämrans bra! Och idag behövde jag ju inte laga mat. Det fanns gott om mat från gårdagens 7-rätters att ta av hahaha
Jag hade plockat fram lite papper inför Trogirkryssningen men tröttnade på att gå igenom dem redan halv nio. Då plötsligt fick jag för mig att gå på utflykt. Jag hade tidigare kolla på kartan över Mantorpområdet och börjat gå på upptäcksfärder men idag hade jag nytt mål: att hitta någonstans i närheten att bada i! Jag fann Lillån på kartan. Dit skulle jag gå. Häng med du också!
Jag lämnade Studion vid 08.31 (använder Moves-appen som håller koll på väg, kilometrar, tid och antal steg)
Korna i hagen utanför tätorten idisslade lite lojt.
Och nog är det på landet man bor alltid. Såg en del sådana här under promenaden.
Redan i Mantorp hade jag en gångare bakom mig. Denne avvek vid grustäkten på ett ställe in i skogen... bara för att plötsligt gå framför mig. Den här personen kunde sina omgivningar, helt klart!
I fyrvägskorsningen Ulrika-Mantorp-Sjögestad-Östra Tollstad (bara runt 2 km hemifrån, alltså) fann jag ut att Rosendals hästgård med Islandshästar ligger, och i ett hastigt övergående ögonblick blev jag sugen på att börja rida igen.
Det låg en paddock snett över vägen och i hagen intill gick lite andra hästtyper som kanske tillhörde någon annan gård. Det finns ju en hel del hästbetesområden runt Mantorp så det är ju inte omöjligt.
Jag tror minsann att det var en Mindre blåvinge (Cupido minimus) jag fick fotograferat på Östgötaslätten annars såg jag faktiskt inte en enda fjäril mer de tre timmarna jag var ute.
Jag såg heller inte så mycket svamp i vägkanterna, bara ett par stycken.
Men min morfars favoritblomma, Blåklint fick jag se en hel del av, speciellt i vetefält.
Likaså raps (eller var det kanske Rybs?) som kommit vilse från sina egna fält.
Straxt efter Gagnarp tornade molnen upp sig till regn. Skulle jag behöva fälla upp paraplyet?
Nej, inget regn än så jag knatade på, för jag hade ju bestämt mig för att htta ett vattendrag idag. Och i Fröstad där Fiestad ligger, fann jag det OCH en Hundklubb. Att gå 3,5 kilometer för att gå dit skulle ju kunna vara en bra uppvärmning innan träningspass (om jag hade haft hund nu då, vill säga)
Lillån är som en lite bäck och vid bron fick jag ett fint intryck. Jag svängde av och gick en bit längs med ån.
Jag passerade snart ett litet nedgånget hus med egen brunn, lagom litet precis vid ån, och som jag skulle kunna tänka mig. Men buss 652 passerar enbart efter anrop och isåfall två gånger om dagen så det skulle ju så klart inte funka ändå. Dessutom såg det bebott ut så jag lämnade idén vid just en idé.
Dessvärre är Lillån väldigt igenvuxen, så även om man hade försökt göra en "stig" genom vassen är det en väldans massa vass, alltså.
Det började blåsa mer och mer och man nästan ser fronten komma. Men jackan var fortfarande bunden runt midjan.
Jag vände emellertid om och tittade istället mot Östra Tollstad kyrka, som jag tänkt gå till flera gånger utan att det blivit av. Om jag skulle göra en avstickare på hemvägen, kanske?
Jag satsade på att fota sju sorters blommor idag och det var inte särskilt svårt. Vad sägs om våra tre vanliga klöver (gul, vit och röd)?
Den blå-lila Kråkvickern blommar intensivt nu.
Ängshavreroten (blomma nummer sju i detta inlägg) står så gul och grann i vägkanterna.
När jag kom gåendes på landsvägen hörde jag ett faslligt gnäggande och det höll på i fem minuter ungefär. Det var en häst som stod och tittade bestämt bort emot mig - och trodde nog att jag var någon annan. Och även om jag nu var fel person och att hästen insåg det när jag var hundra meter ifrån, kändes det lite kul. Tänk att ha en häst som blir så glad över att hästägaren, eller -skötaren kommer!
Men när hästen insett att jag var fel person så gick den bort till resten av sällskapet och betade gräs.
Den lila Krolliljan växer lite varstans där det är fuktigt. Och precis när jag fotograferade denna fick jag en liten dusch över mig men det gick över snabbt som tur var. Jackan var fortfarande runt midjan och paraplyt i fickan. Och nu insåg jag att jag fått med blomma numero 8.
Jag svängde upp mot Klockargårdens gravfält som dessvärre är invaderat av en massa får sommarhalvåret. Men hade jag kunna kliva runt obehindrat här hade jag kunnat visa dig treuddar, uppresta stenar, domarringar och gravhögar från både yngre och äldre järnåldern ((500 f.kr – 1 050 e.kr)
När jag fick se den här lilla nedfallna tallkotten tänkte jag genast på Aleppotallens gigantiska kottar. Det är lite skillnad det!
Snart regnade det runt om kring mig och jag räknade med att det skulle komma på mig när som helst.
Men jag kom till Tollstadkorset utan en droppe på kroppen.
Mitt slutmål för promenaden in i Östra Tollstad var kyrkan från 1885. Ganska ny alltså, men i gotiskinspirerad stil! Dessvärre var den stängd, trots att det var söndag, så jag kunde inte gå in och titta men jag misstänker att den är lite för modern för min smak. Det hade varit intressantare om de hade behållit stenkyrkan från 1200-talet...
Östra Tollstad Bygdegård
Östra Tollstads kyrkogård har en massa spännande. Här finns ett träkors över socknens siste fattighjon, gravar med titlar som Grenadjären, Handlaren, Nämndemannen, Häradsmannen och annat, samt en gravhäll från 1680 men reliefer.
Coolast var nog ändå den uppställda stenhällen med dödskallen.
1999 bestämde man sig för att göra en minneslund också. Tanken är nog fin med dammen där, men den förtar lite av ett rogivande intryck med sitt bruna vatten...
Mellan kyrkogården och bygdegården fick jag syn på en gräsklippt gång. Den måste jag ju undersöka! Men den slutade på en villatomt så jag backade snabbt tillbaka.
Från Östra Tollstad styrde jag stegen hemåt. Jag checkade Moves och såg att jag varit ute 2,5 timme och hade avverkat 9,8 kilometer. Den sista halvtimmen var lite slitsam för fötterna, faktiskt. Jag var glad när jag, på håll, fick syn på Mantorp.
Och ännu mer motiverande att komma innanför tätortsgräns.
Jag gick hem via Tallvägen-Parkvägen istället för landsvägen som en sista knorr på promenaden. När jag kom hem värmde jag pepparbiffen från igår men märkte att det var något galet med mikro. Det tog evigheter för maten att bli varm!
Jag hade plockat fram lite papper inför Trogirkryssningen men tröttnade på att gå igenom dem redan halv nio. Då plötsligt fick jag för mig att gå på utflykt. Jag hade tidigare kolla på kartan över Mantorpområdet och börjat gå på upptäcksfärder men idag hade jag nytt mål: att hitta någonstans i närheten att bada i! Jag fann Lillån på kartan. Dit skulle jag gå. Häng med du också!
Jag lämnade Studion vid 08.31 (använder Moves-appen som håller koll på väg, kilometrar, tid och antal steg)
Mobilen och paraplyet i fickorna (glömde bort att jag hade en regnponcho som jag ju kunde tagit med istället). I Sverige måste man ju vara helgarderad när man beger sig på tur. Det var riktigt blåsigt så kortärmat var det inte tal om. Utan tjocktröja på och ovanpå den dunjackan. Fast sistnämnda åkte av rätt fort men visade sig bra att ha lite senare.
Korna i hagen utanför tätorten idisslade lite lojt.
Och nog är det på landet man bor alltid. Såg en del sådana här under promenaden.
Redan i Mantorp hade jag en gångare bakom mig. Denne avvek vid grustäkten på ett ställe in i skogen... bara för att plötsligt gå framför mig. Den här personen kunde sina omgivningar, helt klart!
I fyrvägskorsningen Ulrika-Mantorp-Sjögestad-Östra Tollstad (bara runt 2 km hemifrån, alltså) fann jag ut att Rosendals hästgård med Islandshästar ligger, och i ett hastigt övergående ögonblick blev jag sugen på att börja rida igen.
Det låg en paddock snett över vägen och i hagen intill gick lite andra hästtyper som kanske tillhörde någon annan gård. Det finns ju en hel del hästbetesområden runt Mantorp så det är ju inte omöjligt.
Jag tror minsann att det var en Mindre blåvinge (Cupido minimus) jag fick fotograferat på Östgötaslätten annars såg jag faktiskt inte en enda fjäril mer de tre timmarna jag var ute.
Jag såg heller inte så mycket svamp i vägkanterna, bara ett par stycken.
Men min morfars favoritblomma, Blåklint fick jag se en hel del av, speciellt i vetefält.
Likaså raps (eller var det kanske Rybs?) som kommit vilse från sina egna fält.
Straxt efter Gagnarp tornade molnen upp sig till regn. Skulle jag behöva fälla upp paraplyet?
Nej, inget regn än så jag knatade på, för jag hade ju bestämt mig för att htta ett vattendrag idag. Och i Fröstad där Fiestad ligger, fann jag det OCH en Hundklubb. Att gå 3,5 kilometer för att gå dit skulle ju kunna vara en bra uppvärmning innan träningspass (om jag hade haft hund nu då, vill säga)
Lillån är som en lite bäck och vid bron fick jag ett fint intryck. Jag svängde av och gick en bit längs med ån.
Dessvärre är Lillån väldigt igenvuxen, så även om man hade försökt göra en "stig" genom vassen är det en väldans massa vass, alltså.
Det började blåsa mer och mer och man nästan ser fronten komma. Men jackan var fortfarande bunden runt midjan.
Jag vände emellertid om och tittade istället mot Östra Tollstad kyrka, som jag tänkt gå till flera gånger utan att det blivit av. Om jag skulle göra en avstickare på hemvägen, kanske?
Jag satsade på att fota sju sorters blommor idag och det var inte särskilt svårt. Vad sägs om våra tre vanliga klöver (gul, vit och röd)?
Den blå-lila Kråkvickern blommar intensivt nu.
Ängshavreroten (blomma nummer sju i detta inlägg) står så gul och grann i vägkanterna.
När jag kom gåendes på landsvägen hörde jag ett faslligt gnäggande och det höll på i fem minuter ungefär. Det var en häst som stod och tittade bestämt bort emot mig - och trodde nog att jag var någon annan. Och även om jag nu var fel person och att hästen insåg det när jag var hundra meter ifrån, kändes det lite kul. Tänk att ha en häst som blir så glad över att hästägaren, eller -skötaren kommer!
Men när hästen insett att jag var fel person så gick den bort till resten av sällskapet och betade gräs.
Den lila Krolliljan växer lite varstans där det är fuktigt. Och precis när jag fotograferade denna fick jag en liten dusch över mig men det gick över snabbt som tur var. Jackan var fortfarande runt midjan och paraplyt i fickan. Och nu insåg jag att jag fått med blomma numero 8.
När jag fick se den här lilla nedfallna tallkotten tänkte jag genast på Aleppotallens gigantiska kottar. Det är lite skillnad det!
Snart regnade det runt om kring mig och jag räknade med att det skulle komma på mig när som helst.
Men jag kom till Tollstadkorset utan en droppe på kroppen.
Mitt slutmål för promenaden in i Östra Tollstad var kyrkan från 1885. Ganska ny alltså, men i gotiskinspirerad stil! Dessvärre var den stängd, trots att det var söndag, så jag kunde inte gå in och titta men jag misstänker att den är lite för modern för min smak. Det hade varit intressantare om de hade behållit stenkyrkan från 1200-talet...
Östra Tollstad Bygdegård
Östra Tollstads kyrkogård har en massa spännande. Här finns ett träkors över socknens siste fattighjon, gravar med titlar som Grenadjären, Handlaren, Nämndemannen, Häradsmannen och annat, samt en gravhäll från 1680 men reliefer.
Coolast var nog ändå den uppställda stenhällen med dödskallen.
1999 bestämde man sig för att göra en minneslund också. Tanken är nog fin med dammen där, men den förtar lite av ett rogivande intryck med sitt bruna vatten...
Mellan kyrkogården och bygdegården fick jag syn på en gräsklippt gång. Den måste jag ju undersöka! Men den slutade på en villatomt så jag backade snabbt tillbaka.
Från Östra Tollstad styrde jag stegen hemåt. Jag checkade Moves och såg att jag varit ute 2,5 timme och hade avverkat 9,8 kilometer. Den sista halvtimmen var lite slitsam för fötterna, faktiskt. Jag var glad när jag, på håll, fick syn på Mantorp.
Och ännu mer motiverande att komma innanför tätortsgräns.
Jag gick hem via Tallvägen-Parkvägen istället för landsvägen som en sista knorr på promenaden. När jag kom hem värmde jag pepparbiffen från igår men märkte att det var något galet med mikro. Det tog evigheter för maten att bli varm!
På kvällen blev min Stroganof aldrig varm i mikron så jag fick göra som förr, värma på spisen. Eller bränna fast är väl mer korrekt. Så nu är mikrovågsugnen ett minne blott och imorgon blir det promenad till grovsoporna! Jag får meditera på om det är någon idé att skaffa en ny mikro eller låta bli. Kanske jag skulle börja laga en måltid i taget? Jag köper ju trots allt inget hel- eller halvfabrikat längre...
Jag började packa på kvällen. Har lite som ligger i tvätten som ska tvättas imorgon förmiddag så jag får nog packa om, och så har jag några kompletteringar som jag planerar att göra under mitt linköpingsbesök imorgon. Annars är jag ganska redo för avfärd, känns det som. Ska bli spännande att komma på en helt ny båt!
Kommentarer
Trackback
