Att vara Maria Graube

Idag åkte några gäster med mig upp till Monte. Vi tog lokalbussen upp, besökte Montes Madonna och gick vidare upp till kyrkan där Karl I av Habsburg och Madeiras Madonna står. Mina planer var att ta vita linbanan ner till Botaniska (10 minuter över ravinen) och gå där samt säga Hej till papegojorna i. Och då blev det också, men då minimerades gruppen till att bli en som åkte med mig. De andra tog gröna linbanan ner till stan istället.

Vädret var fantastiskt! Blå himmel och kanske 25 grader i solen. Och så fick vi ett äventyr också. Det började när vi kände oss klara med parken och gick ut för att ta lokalbussen ner.

 

Det stod ett par taxichaufförer med sina gula bilar vid nedre utgången, och eftersom det inte kostar så mycket mer att dela på en taxi mot att ta bussen tänkte vi att det kunde vara skönt att komma ända till hotellet. Vi satte oss och jag utgick ifrån att taxametern gick igång som vanligt. Det var ju väldigt dumt, det! För han började plötsligt prata om 17 Euro? Vad var det för något? Det kostar MAX 12 Euro. Men se, då skulle han bara köra oss ner til Funchal, sa han. Då blev jag förbannad och sa till honom att stanna genast - vilken han inte gjorde förrän efter 500 meter - men vägrade låta oss gå ur om vi inte betalade 5€! Jag kastade till honom pengarna och memorerade honom men glömde ta licensnumret. Det hade ju varit klokt.. Funchal fick således en taxichaufför som denna dag fick lättförtjänta pengar och kunde köra vidare och skörta upp några andra.

Det blev alltså lokalbussen ändå ner till Gamla stan. Där åt vi Espetada på restaurang Cidade Velha vid São Tiago-fästningen med utsikt över Atlanten innan vi tog ny lokalbuss till vårt hotell.