31 mars - Rättvisa brödpåsar
Idag skulle det bli av. Idag skulle jag, barn och barnbarn gå på utflykt till Ankdammen, något vi prövat få ihop en vecka ungefär. Men denna gråkalla dag var alla tillräckligt friska! Här är bilderna från dagens äventyr.
Jag tog pendel och buss till Gottfridsberg där jag började upphämtningen. Jag och Albin gick ut medan Martina och Simon hämtade barnvagnen. Vi konstaterade att det var full rulle på fåglarna idag.
Så kom Martina och Simon ut från källaren.
Min bil, ropade plötsligt Albin när vi var i höjd med biblioteket, och pekade på en röd sedan.
Och mycket riktigt. Det var precis en sådan han hade i handen. Klurig unge!
Vi promenade fram i snigelfart men till slut stod vi utanför Eltons och Naimas dagis dit vi kom lagom för att se Milla i färd med påklädning.
Det var oftast tre ryggar vi såg när vi gick. För du förstår väl att man inte kan gå rakt fram och heller inte alltid på vägarna när man är så där mellan ett och fyra år...
Som till exempel när vi kom till en gran som blev Pysselskogen.
Naima stiftade bekantskap med en sten som man fått upp i byggområdet som var bredvid.
"Kom! Mormor kom!" Och mormodern kom.
"Titta!" Tre mycket entusiastiska barn hade hittat en uppgrävd skylt i Pysselskogen. Den ville de ha med sig. Jag lyckades avstyra detta med en avledande manöver.
För jag hade fått syn på något. "Men titta här! En skatt!" Alltså en tomburk som jag visade var värd en hel krona! "Såna ska man samla på."
Åh, en dröm, ropade Milla glatt när vi passerade lergeggamojan, Jag vet inte om det var hennes eller barnen dröm dock. Det framkom inte helt tydligt, faktiskt.
Ibland strosade ett barn för sig själv...
Ibland samlades de i grupp...
Albin var duktig och kastade en plasttub i papperskorgen istället för i brunnen.
Men var är grabbarna nu då?
Jo, uppe på kullen bland träden.
Och så måste man springa lite grann också.
Mamma, du skulle inte ha sagt det där om skatt, ropade Milla.
För Elton och Albin var, från och med nu, på skattjakt och kom straxt triumferande med en till tomburk.
Höjdpunkten, åtminstone för Albin, var när containerbilen kom och vi stannade och titta på. Den lille parveln till och med tackade för att vi stannade.
Plötsligt försvann gossarna bakom de tre små timmerstugorna vid ankdammen. Martina sprang efter och kom ut med Albin, något upprörd.
"Mormor! Mormor! Skatter!"
Martina berättade då att bakom ena huset satt ett gäng och hade en stor hög med tomburkar bredvid sig.Så Elton hade ju helt rätt, att det var skatter. Milla försökte förklara för honom att man inte kan ta skatter från andra för de kunde bli arga. Men Elton som tagit skattjakten på fullaste allvar och stolt kommit springande för att berätta, blev så klart ledsen. Det gick dock över lika snabbt, när jag berättade att nu var vi vid ankdammen och att jag hade en alldeles egen brödpåse till honom som han skulle få. Då sprang han med ett leende mot dammen.
Elton och Albin fick sina påsar med tärnade brödbitar, 296 gram i varje påse (jepp, jag vägde så det skulle bli väldigt rättvist!).
Och änderna strömmade intill oss.
Martina tyckte också det var roligt att mata änderna. Nästa gång får jag nog göra en egen påse till henne.
Änderna vågade komma ganska så nära oss.
Och medan vi matade änderna, sov sig Simon igenom hela äventyret.
När man inte orkar kasta bröd längre kan man hälla ut på vägen.
Och så fick änderna komma dit istället.
Ja, Martina matar gärna änderna även om hon har mobilen i handen och fotar liksom jag och Milla.
Två rallarfåglar (Rörhönor) simmade tillsammans med Gräsänderna i ankdammen. Du kan läsa mer om Rörhönan här. Och vill du veta mer om Gräsanden kan du surfa in här.
När brödet var slut kom skratt- och fiskmåsarna. De seglade runt i hopp om att få sin beskärda del. Men tji fick de. De fick vänta till nästa gäng kom med bröd. Läs mer om Skrattmåsen här och om Fiskmåsen här.
Innan vi var klara vid ankdammen kom också två Kanadagäss spatserandes förbi. Det är ju egentligen ingen svensk fågel utan introducerades 1927 av Bengt Berg som tog dem från en holländsk djurpark för han tyckte att de var så fina. Sedan har de etablerat sig lite väl bra på svensk mark. Så pass bra att de har gjort sig ganska så impopulära. Du kan läsa mer om Kanadagåsen här.
Sen fick människorna bröd. Martina hade bakat jättegoda Drömmar och Syltkakor. Jag tror det bara blev smulor kvar i den där burken...
Och med kakor i handen gick de små ut på lite andra äventyr.
Brödsmulor, slut. Kakor, slut, Energi, slut?
Visst är den fin, vår ankdamm?
Och NU vaknade Simon och ville vara med.
Och Simon var lycklig...
Det blev ett litet stopp på bageriet där färdkost inköptes. Och Martina passade på att ringa till Chrille och be honom sätta på kaffet för nu var de på väg hem.
Ja men då var bilderna från dagens äventyr slut. Det blev visserligen inte roligaste vädret men helt klart roligaste sällskapet. Bättre kan man inte ha det, tror jag!
Till kvällen festade jag på strålade smakrika jordgubbar. Normalt brukar jordgubbar hålla sig ett par dagar MAX innan de blir mögliga. De här jordgubbarna var fem dagar och det märktes inte. Men goda var de!
Kommentarer
Trackback
