4 maj - Världen är allt bra spännande

Det är rätt schysst att möta soluppgången utomhus istället för framför datorn. Å andra sidan är det helt klart kallare! Idag var det runt nollan och blåsigt när jag gick ut men lite mer än  30 minuter blev det i området iallafall. De första fem minutrarna gick jag med händerna i ärmarna men sen kom jag igång.
Idag fattade jag ett beslut. Jag behöver inte springa om jag inte vill, det är okej att gå. Huvudsaken är att jag får det här morgonpasset som rutin.
 

Mina rosa pelargoner och jag möter solen utomhus.

Straxt före lunch tog jag tåget in till Linköping. Idag skulle jag och Albin hitta på något ihop, utan mamma!
Och det är inte bara jag som tycker både livet och världen är spännande. Ibland känner jag mig lika gammal som Albin haha. Här är iallafall lite bilder från vår lördag!


Det fanns en hel del blommor på vår väg mot Malmslättsvägen där vi skulle titta på bussar.



Vid Shellmacken blev det en Korv-med-bröd-paus medan vi kollade in bussar, lastbilar, bilar, taxi - och en ambulans! Vi satte oss på pallen med Spolarvätska en stund innan det blev lite för mycket bus i Albin. Då går det inte att sitta still längre.


I telefonkiosken i Gamla LInköping var det roligt att springa - och öppna och stänga svängdörrarna och låtsas att mormor försvann och kom tillbaka.


Jag hade tänkt ta tåget till Valla Fritidsområdet men när vi gick in för att köpa biljetter visade det sig att det inte hade startat på morgonen och man visste inte om och när det skulle komma igång. Så vi fick ju göra något annat istället. Det blev en tur runt hållplatsen där Albin hittade några barn att titta på när de smög bakom "totempålen"
.


Och så hittade så klart Albin en grill med ett galler att snurra runt. Vilken lycka!


Lövhögar fanns det gott om och att kasta löv var en av dagens höjdpunkter.


Plötsligt så kom tåget! Men då fick vi avstå från att åka tåg. Vi var nästan helt framme i Valla och hade tillräckligt roligt ändå, tror jag.


Det finns mycket att klättra upp på här.


Det är roligare att gå på järnvägen än den astfalterade. Även om den här unge mannen har väldigt bråttom och inte är helt koordinerad och ramlar då och då, så kom vi framåt.


Och vad fann Albin vid Gästgivargården? Jo, en lövhög! Då måste man kasta lite.


Lite koncentrerad spänna-bältet träning...


Åh, mer löv! Kanske fåglarna vill ha det istället för bröd?


Skator och änder kom till oss vid ankdammen.


Men ingen var hungrig och flög iväg ganska så snart.


Albin var modig och vågade mata getterna. Det var det inte alla som vågade.


Albin var duktig att gå hela tiden. Det fanns så himla mycket spännande att undersöka och titta på.


I hönshuset tävlade två tuppar om att gala högst. Den till vänster (en Maran) får vi nog säga vann!


Marsvin och kaniner var inte lika intressanta som hönsen.


Smådjur i all ära - men inget går upp emot att handfat med grejer man kunde lyfta!


I vagnslidret finns det perfekta vagnen att klättra runt i.


Och på baksidan stod i en sopborste och då ville Albin borsta stallgården fin, så klart.


Den gamla traktorn var sisådär intressant. Kanske fem minuter, sen ville Albin ner.


När skosnöret gick upp försökte Albin knyta det... tills han istället hittade några intressanta stenar.


När vi satt på Minigolfen och tog vi varsin jordgubbsglass fick höra - och se - en traktor köra runt i paddocken. Det blev till att kasta det som var kvar på glassarna och gå dit istället.



Och så här stod vi i 15 minuter ungefär, tills traktorn åkte iväg och parkerade.


Innan vi vände hemåt besökte vi Vallas offentliga toalett. Helt okej faktiskt. Där fanns dessutom ett handfat i Albinhöjd som vi använde oss utav.


Efter toabesöket ville Albin åka vagn för nu var han trött. Vi hade trots allt hållit igång utan paus i fyra timmar. Han kämpade tappert att hålla sig vaken. Men jag såg hur huvudet vippade bakåt och hur händerna gnuggade ögonen.


Han kämpade in i det längsta att hålla ögonen öppna, tills det inte gick längre och han blev sittande som en säck potatis ända hem till Gottfridsberg och mamma kom ner och mötte!

Jag kan ju bara tala för mig själv och jag hade en jättekul dag. Man kan ju bara hoppas att Albin hade det också :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0