29 april - Att väcka en Tidsplanerare
Ibland tar saker lite längre tid än man tänkt sig. Att flytta är en sådan sak. Ja, nu är det ju inte jag som ska flytta utan mamma. Idag skulle jag hjälpa henne att tömma källarförrådet - och vindsförrådet. Jag hade som vanligt en idé om organisation för att använda tiden på bästa möjliga sätt.
Men först skulle jag på uppföljningsbesök hos Gunilla på Vårdcentralen - som resulterade i recept på ytterligare medicin som ska hjälpa kroppen att utnyttja eget tillverkat insulin då min kropp har hamnat i långvarig sk Hyperglykemi (*). Men det är en läskig medicin som gör att om jag inte sköter mig blir jag sjuk! Galet, eller hur?
Men först skulle jag på uppföljningsbesök hos Gunilla på Vårdcentralen - som resulterade i recept på ytterligare medicin som ska hjälpa kroppen att utnyttja eget tillverkat insulin då min kropp har hamnat i långvarig sk Hyperglykemi (*). Men det är en läskig medicin som gör att om jag inte sköter mig blir jag sjuk! Galet, eller hur?
Å andra sidan, varför blev jag rekommenderad att ta den? Jo, helt enkelt för att jag medvetet har valt att inte ändra livsstil, d v s mitt kost- och motionsschema. Men att förändra livsstil kräver motivation. Man kan tänka på och vilja hur mycket som helst, men har man inte motivationen så händer det inte mycket! Mitt problem är väl att det inte finns någon symptom som hindrar mig i att leva mitt liv som jag vill och så länge allt liksom flyter på - varför ändra något?
Det var inte mycket folk på tåget in till stan 08.36.
Jag promenerade upp till mamma direkt efter besöket på VC. Från halv elva till straxt före åtta på kvällen gick jag igenom alla Fredriks grejer som fanns där, sorterade på skräp, skänka till Myrorna och behålla. Det mesta var skräp och det blev totalt fem vändor till återvinningen i Malmslätt. Och tre vändor till Myrornas container.
Jag får nog erkänna att det var rätt jobbigt att hålla på att bära grejer själv en hel dag. Å andra sidan tänkte jag: Vardagsmotion, Maria. Vardagsmotion! Besöket på vårdcentralen hade blivit något utav en väckarklocka. Kanske är det något jag kan ändra utan att det tullar för mycket på mitt livsnjuteri? Måste meditera på det.
Det här förrådet var på kvällen, näst intill helt fritt från grejer :)
Mamma bjöd på lunchbuffé i Ryds Centrum. Gott och himla trevligt. Rekommenderas!
Nu hann jag ju inte alls med allt jag hade planerat innan jag började. Jag fick lämna tre stolar och en fåtölj som skulle kommit till återvinningen. Men återvinningen stängde kl 20.00. Och vindsförrådet var jag inte ens uppe i! Att flytta tar längre tid än man tänkte sig. Väldigt otillfredsställande!
Mamma skjutsade hem mig efter lite matshopping i Malmslätt. Jag hann inte hämta ut mina Mindiab (de nya tabletterna) idag men det får jag göra imorgon. En dag hit eller dit kan ju inte göra skillnad.
Mamma skjutsade hem mig efter lite matshopping i Malmslätt. Jag hann inte hämta ut mina Mindiab (de nya tabletterna) idag men det får jag göra imorgon. En dag hit eller dit kan ju inte göra skillnad.
* Lite om Hyperglykemi
Insulin är ett hormon som bildas i bukspottkörteln. Det har i uppdrag att öppna cellerna så att sockermolekylerna ska kunna gå över och ge dem energi.
Med minskad insulinproduktion stannar sockret istället i blodet och cellerna svälter. För att cellerna ska överleva kommer ett stresshormon till undsättning MEN i den energiprocessen bildas syror, s k ketoner. Och ketonerna gör blodet surt! Håller det här på för länge leder det till syraförgiftning (ketoacidos) som i sin tur leder till livshotande koma.
När jag läste symptomen insåg jag att jag har haft dem ett tag men inte förstått vad det handlat om. Ni kanske minns att jag har skrivit om saltbehov och att jag tyckte det var så konstigt att min kropp inte tog upp vatten ordentligt, trots att jag dricker som jag ska. (Min kropp innehåller 40-44% vatten istället för normala 60-70%.) På senare tid har jag oftare varit illamående, ovanligt anfådd och trött. Nu vet jag varför!
Symptomen är precis det: vätskebrist, saltrubbningar, illamående och allmänpåverkan.
Men vill du veta två intressanta fakta?!
Symptomen är precis det: vätskebrist, saltrubbningar, illamående och allmänpåverkan.
- Att medelåldern för diabetiker (typ II) födda på 60-talet är, enligt Diabetes Education and Research Center i Philadelphia? 69,7 år :) Jag är kanske inte tänker så himla illa, alltså!
- Att spådamen i Malaysia precis fått rätt att jag skulle få ett tungt 2013 vad gäller min hälsa. Fast, det förstår du säkert, att mitt mål blir nu att bara ge henne tillfälligt rätt. Keep on rockin'!
Kommentarer
Trackback
