Att vara Maria Graube

En sorgens dag!

 

 

Förra veckan köpte jag en svart klänning i en butik. Den var konstigt i ryggen så de skulle korrigera det åt mig och jag skulle få den på måndagmorgon, levererad till kontoret. Jag skulle ha den samma kväll när vi firade 3 september, du minns.

När jag kom till kontoret på måndagen låg den där på mitt bord och jag provade den - och blev JÄTTEbesviken. Den var inte ALLS bra. Den var lika märklig som den var när jag betalade för den.

 

Jag gick tillbaka med den igår, när jag var i Samos, inte särskilt glad. Jag visade hur hemsk den var fortfarande. Hon satte dit ett par nya nålar och sa att den förhoppningsvis skulle vara klar imorgon - vilket alltså var idag.

Jag ringde och fick höra att den var i butiken så jag tågade dit, mycket tveksam. Jag hade på känn att det inte skulle vara bra den här gången heller. Och mycket riktigt. Visserligen hade man flyttat dragkedjan till sidan istället men nu var den nog ännu mer oformlig. Det var för mycket tyg på vissa ställen och nästan för lite på andra. När ägaren till butiken utropade: "Nu sitter den perfekt, Maria!", gav jag upp och tog klänningen med beslutet att ta den med till Indien när jag ska dit, så får DE sy om den.

 

Vad lärde jag mig av att betala 70€ (på rea)?

Att här köper man saker som passar redan från start!

 

Inga bilder på klänningen men här får du lite mer graffitti från Samos stad!