19 juli - Simma med fiskar
Inte lika exotiskt som att Dansa med vargar eller Simma med Hajar förstås. Men nog är det trevligt att snorkla i varmt och klart vatten, alltid. Och idag fick jag prova mina nerver. Att hoppa i vattnet från båtens reling ger mig hjärtklappning och dödsångest, helt klart. Men jag gjorde det - två gånger!
Här är bilder från min hela lediga dag med vår Picnicbåtutflykt i Mykalisundet mellan Samos och Turkiet.
I väntan på att få gå ombord vankades det en Frappe metrio Meghalla!
Med benen dinglande över relingen lämnade vi Pythagorio bakom oss!
I höjd med Posidonio stannade vi och jag vågade hoppa i - efter mycket om och men förstås, med min kamera i handen. Och jag överlevde!
Ja, inte är man särskilt snygg under vatten iallafall. Kanske inte med ansiktet ovan ytan heller förresten. Men man får gilla läget, liksom.
.När vi anlade vid bryggan på stranden vi skulle stanna vid, tog jag på mig mask och stoppade snorkeln i munnen och försvann i väg längs klipporna.
.
Bra sikt och mycket fisk. Fler gånger simmade MED fiskarna. Det var lite coolt!
Åh, en HAJ, utropade jag fascinerat och glatt under vattnet. Nåja, det lät nog mer som "Hm, hm HM "eftersom jag hade en snorkel i munnen haha Och näe, någon haj visade det sig icke vara. Detta är en Galeo (stavas säkert inte så men det låter så när de säger det!)
.Himla bra kamouflage har en del fiskar, verkligen. Det var inte lätt att se de där beiga slamkryparna på sandbotten, inte!
Efter en stunds solande ropade man att maten var klar. Passade på att gå in i Agios Nicolas för att tända ett ljus för lillebror Fredrik. Tyckte förresten att jag såg honom i Samos häromdagen och grät hela vägen till Kokkari när jag insåg att det ju inte ALLS var han. Kommer ihåg att det var samma sak när pappa dog. Jag såg honom också här och där - och gör fortfarande - fast jag vet att det inte kan vara sant!
Vid fyrahugget var det dags att åka båt mot Pythagorio igen. Vi stannade som vanligt i höjd med Klima, där jag studerade vattnet, botten, analyserade oddsen för huruvuda jag skulle överleva ännu ett hopp från båten, darrade, fick ont i magen av ångest, blev påhejad av mina gäster och sa sedan till Lisa: Var beredd med kameran för jag kommer inte säga till. Jag kommer bara hoppa när jag bestämmer mig!
.
Och så bestämde jag mig - och överlevde ännu ett hopp!
Och så lekte jag lite på egen hand i vattnet en stund, stolt över att ha övervunnit min rädsla två gånger denna dag!
På kvällen följde jag med Ricka och Mariann till Afrodite där jag valde kvällens Specialare; Stuffed Pork Muscatel! Behöver jag säga att det var underbart gott?
Kommentarer
Trackback
